– Ibland när det pratas om vikten av fasta läkare kan jag få lite panik. Förr kunde en läkare lägga 120 procent på sitt arbete för då hade läkaren kanske en hemmafru som tog hand om barn och hem. Så lever vi inte i vår generation. Jag och min man är två vuxna som arbetar, gör karriär och delar ansvaret för barnen.
Den stora utmaningen inom primärvården är vakanserna som gör man tappar kontinuiteten, säger Anna-Karin Agvald. Även patientens valfrihet kan vara problematisk.
– Det tar enormt mycket energi och tid att få allt att flyta smidigt när kommunikationen inte fungerar på grund av att man inte känner patienter eller personal. På det sättet kanske det var mer lättarbetat med områdeslistning. Då kunde man etablera kontakter med alla de instanser som patienterna rörde sig mellan. Patienternas valfrihet riskerar att skapa en hackighet i kontakterna. Det är mer svårjobbat nu.
När Anna-Karin gick med i facket som medicinstudent hade hon inga egentliga tankar på vad ett medlemskap kunde innebära. Men med tiden förändrades bilden.
När Anna-Karin Agvald som medicinstudent blev medlem i Läkarförbundet hade hon inga egentliga tankar på vad ett medlemskap i facket kunde innebära. Men med tiden förändrades bilden och behovet av att vara med och förändra saker i praktiken växte. Hon började gå på årsmöten och kurser i arbetsorganisation och arbetsrätt.
– Jag är jätteglad över allt jag lärt mig. Jag ger mycket av min tid, men får också så mycket tillbaka.
Indien, Kenya och backläkare i Dalarna. Som läkare har hon alltid tagit chansen att röra sig i olika kulturer och sammanhang. Säsongsläkaruppdraget på olika fjällanläggningar håller hon fast vid. Intresset för skidåkning delas av maken och de två barnen. Snart bär det iväg till Idre och läkarmottagningen i backen.
– Det blir allt vanligare att fjällanläggningar vill ha en läkare på plats. På förmiddagen har jag mottagning i backen och på eftermiddagen åker jag skidor med familjen. Det är en lockande kombination av jobb och semester.

En bra dag på vårdcentralen i Tierp är en väl avvägd mix av telefonsamtal med patienter, en fika i lugn och ro, och att hinna diktera och avsluta mellan varje patientmöte.
– Helst ska signeringskorgen vara tom när jag går hem. Det är i alla fall en ambition, säger Anna-Karin Agvald
Hon skrattar.
Finns det fördomar om läkare?
– En klassisk fördom är att vi som blev allmänläkare inte blev specialister. Andra kanske tänker att vi läkare tror oss vara förmer än andra människor, men jag tycker vi är ganska sympatiska och trevliga personer, säger Anna-Karin Agvald.
Läs också: Läkarförbundets kollegiala rådgivning: Läkare stödjer läkare
Text: Lolo Amble
Foto: Johan Knobe