Vi har stämt träff i Läkarförbundets lokaler på Villagatan. När fotografen och jag kommer på utsatt tid så är Peter Thorén redan på plats. Han har just avslutat ett möte med Läkarförbundets chefsförening – där han är styrelseledamot. Ett förtroendeuppdrag, som vi ska återkomma till lite längre fram.
Men vi tar det från början. Peter Thorén, född 1960, växte upp i arbetarstaden Sundsvall. Pappa var vaktmästare och mamma skötare inom psykiatrin. Att vara med i facket var en självklarhet. Intresset för läkaryrket väcktes redan i gymnasiet och växte till sig under den vapenfria tjänsten som sjukvårdsbiträde. Peter Thorén kom in på läkarlinjen i Umeå. ”Mina föräldrar blev mycket stolta”, säger han.
Hur såg din bild av läkaryrket ut innan du började utbildningen?
– Den var nog rätt naiv. Hjälten i den vita rocken som räddar människors liv. Jag har nog kvar min naivitet på sätt och vis, även om vi läkare inte längre har vit rock. Jag jobbar inom internmedicin och där handlar det mycket om att ställa diagnos och ge rätt behandling. Men motivationen, att göra gott, är fortfarande densamma
Hur tycker du att hälso- och sjukvården har utvecklats under din tid som läkare?
– Rent medicinskt har utvecklingen gått oerhört snabbt. Man behandlar patienterna långt upp i åren och har möjlighet att ge äldre patienter ett förlängt och bra liv. Det är också ett annat fokus idag. Vi arbetar med vetenskap och beprövad erfarenhet men fokus har gått från beprövad erfarenhet till mer vetenskap och det är positivt.
”Under löneförhandling är det viktigt att ha ett starkt förbund bakom sig”
Hur upplever du diskussionen om vårdplatsbristen?
– Det är ett problem i hela landet. Men vi är ett litet sjukhus, det är bara vi och en kirurgklinik som har vårdplatser så vi hjälps åt. Det är ingen kamp om vårdplatser mellan klinikerna som det kan bli på större sjukhus. Vårdplatsbrist handlar idag om brist på personal. Så är det i alla fall i Västerbotten. De vårdplatser som är stängda nu beror på att man inte får ihop tillräckligt med personal.
Finns det något särskilt tillfälle då du har haft stöd av Läkarförbundet?
– Hela tiden egentligen. Under löneförhandlingar är det viktigt att ha ett starkt förbund bakom sig. Som chef har jag alltid haft en god relation med både facken och min arbetsgivare. När det gäller frågor om jourtjänstgöring till exempel, så har facket kunnat driva genom våra förslag. Som chef ser jag ett starkt fack som en bra samarbetspartner, och det är en styrka att även mina medarbetare är med i facket.
Läkare behövs som chefer: verksamhetskvaliteten ökar när läkarkårens kompetens representeras i ledning och organisation.
Finns det någon enskild fråga som du brinner särskilt för?
– Att locka fler unga läkare att ta på sig ett chefsansvar är en mycket viktig fråga. Vi chefer har ett ansvar att hjälpa fram yngre läkare. Jag har varit chef i sju år och tycker det är stora fördelar med att vara läkare som chef. Det ser jag hela tiden både nationellt och i Västerbotten. Man är inte automatiskt en bra chef för att man är läkare, men man har så många fördelar.
– Speciellt för att läkare fokuserar på den medicinska vården. När patientnyttan går före ekonomin då går sjukvårdens utvecklingen framåt.
Ser du något hinder för läkaren som också är chef?
– Nej, jag ser inget hinder, men jag kanske jobbar på ett annat sätt.
”Många säger att man inte kan jobba som läkare när man är chef men jag tycker att det går hur bra som helst”
Hur då?
– Många säger att man inte kan jobba som läkare när man är chef men jag tycker att det går hur bra som helst. Jag jobbar lika mycket kliniskt som läkare. Min före detta chef har gått tillbaka till att jobba som läkare så vi jobbar nu sida vid sida tillsammans med de andra kollegorna. Vi är en solidariskt läkargrupp som driver saker framåt tillsammans. Kan man visa att det går att fortsätta vara kliniskt verksam samtidigt som man är chef så tror jag att fler läkare kommer att känna sig lockade.
Hur är en bra chef?
– Lyhörd och diplomatisk. Du sitter i en position där du är styrd av en landstingsledning. Ibland är man med om att verkställa beslut som man inte själv tycker om. Jag kan ibland hamna i en situation där jag måste välja. Då får jag göra det bästa av situationen eller så får jag helt enkelt hoppa av som chef.
Är det en utmaning att vara medlem i Läkarförbundet och samtidigt vara arbetsgivare?
– Risken är att man hamnar på två stolar. Men i och med att jag är förtroendevald i Chefsföreningen så är det är ingen egentlig konflikt. Om jag någon gång tycker att facket borde driva en enskild fråga tydligare, så har jag som chef möjlighet att hjälpa till att driva den frågan själv. Som chef med arbetsgivaransvar är det bra att vara med i Läkarförbundet. Man får ett kontaktnät med andra läkare som är chefer och även tillgång till mentorprogram och en mycket bra verksamhetskurs.
En vanlig arbetsvecka jobbar verksamhetschef och överläkare Peter Thorén 60 timmar i snitt. ”Jag är ingen bra förebild på det sättet”, säger han. På fritiden vandrar han i fjällen och åker skidor. Gärna i Norge eller i italienska Dolomiterna. Närheten till friluftslivet betyder mycket. Att flytta till storstaden lockar inte alls, säger han, även om han gärna går på sushirestaurang när han är i Stockholm. För någon sådan finns inte i Lycksele.
Peters fru är kirurgortoped på lasarettet i Lycksele och även hon är fackligt aktiv.
– Det är en stor fördel att vi är läkare båda två. Om jag behöver ventilera ett patientmöte eller situation när jag kommer hem, kan jag göra det med min fru därför att hon också är min kollega, med tanke på tystnadsplikten, säger han.
Hur ser en bra dag på jobbet ut?
– Det är en kombination av att träffa patienter men också att ha tid för diskussion om en förbättrande åtgärd med kollegor på sjukhuset. Lyckas man till exempel gemensamt få fram två extra vårdplatser, så är det en bra dag, säger Peter.
Varför ska man vara medlem i Läkarförbundet?
– Därför att det är en inflytelserik organisation som driver frågor som är av värde för dig och hela yrkeskåren, vilket i slutänden förbättrar vården.
Text: Lolo Amble
Foto: Johan Knobe
