SFMR:s företagsstipendium: Rikard Grankvist

Algoritmbaserad bedömning av cerebrovaskulär reserv utan diamox vid moyamoya

Moyamoya och andra kroniska ischemiska cerebrovaskulära sjukdomar påverkar hjärnans autoreglering av blodflödet, bland annat genom induktion av mikrovaskulär dysfunktion. Resultatet blir utslagen cerebrovaskulär reservkapacitet, med störd hjärnfunktion i området, och ofta infarkter eller blödningar. Cerebrovaskulär reservkapacitet bedöms med imaging genom perfusionsundersökning med provokation, till exempel med dynamic susceptibility contrast (DSC) MR. Blodflödet mäts före och efter tillförsel av acetazolamid, där utebliven ökning av flödet i ett område efter acetazolamid talar för påverkad reservkapacitet. Undersökningen ger viktig information om den kroniska ischemins utbredning och allvarlighetsgrad, och används till exempel som beslutsstöd inför revaskulariserande kirurgi.  Undersökningen är dock tidskrävande och tekniskt komplicerad att utföra, med tanke på att det krävs två injektioner av kontrastmedel, samt infusion av ett läkemedel som kan ge biverkningar.

Studier har visat att estimering av kapillär dysfunktion (capillary transit heterogeneity, CTH) från en DSC MR med hjälp av en bayesisk algoritm baserad på en fysiologisk modellsimulering av kapillärnätverket kan förutsäga infarktstorlek vid stroke CTH kan således utgöra användbar en biomarkör för ischemi. Denna studies syfte är att utvärdera om CTH eller liknande algoritmiska mått kan förutsäga resultatet av en provaktionsundersökning. Alla patienter som utreds för moyamoya på Karolinska Universitetssjukhuset och genomgår en MR perfusionsundersökning med acetazolamidprovokation inkluderas i studien, där CTH beräknas retrospektivt och korreleras med blodflödesändringar efter acetazolamid. Om biomarkören kan uppskatta cerebrovaskulär reservkapacitet likvärdigt med acetazolamid-perfusion kan den fysiologiska utvärderingen av kronisk ischemi med imaging förenklas avsevärt och göras tillgängligt för en större grupp patienter.