{"id":1395,"date":"2026-09-07T12:57:28","date_gmt":"2026-09-07T10:57:28","guid":{"rendered":"https:\/\/slf.se\/sfmr\/imago-medica\/?p=1395"},"modified":"2026-09-07T13:41:02","modified_gmt":"2026-09-07T11:41:02","slug":"att-vara-fv-st-lakare-inom-rontgen-for-50-ar-sedan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/slf.se\/sfmr\/imago-medica\/att-vara-fv-st-lakare-inom-rontgen-for-50-ar-sedan\/","title":{"rendered":"Att vara FV-(ST)-l\u00e4kare inom r\u00f6ntgen f\u00f6r 50 \u00e5r sedan"},"content":{"rendered":"\n

Ulf Nyman, 2026-08-21<\/em><\/p>\n\n\n\n

Det som idag ben\u00e4mns Medicinsk Radiologi hette p\u00e5 1970-talet r\u00e4tt och sl\u00e4tt \u201dR\u00f6ntgen\u201d. F\u00f6rklaringen \u00e4r enkel. Det fanns varken ultraljud, datortomografi eller MRT och skintigrafi bedrevs enbart av kliniska fysiologer. Visserligen hade den f\u00f6rsta DT:n f\u00f6r kraniella unders\u00f6kningar installerats p\u00e5 Karolinska sjukhuset 1973, men det skulle dr\u00f6ja med helkroppsmaskiner.
<\/p>\n\n\n\n

R\u00f6ntgenassistent i G\u00f6teborg<\/em>
Sommaren 1969 gjorde jag min r\u00f6ntgendebut som nykl\u00e4ckt medicine kandidat. Jag hade f\u00e5tt jobb som r\u00f6ntgenassistent (dagens r\u00f6ntgensjuksk\u00f6terska) p\u00e5 R\u00f6ntgen 2, Sahlgrenska universitetssjukhuset, G\u00f6teborg. Det bestod mest av att r\u00f6ntga lungor och halsryggar p\u00e5 klassiska Forsellstativ samt sitta i man\u00f6verrummet p\u00e5 eftermiddagarna f\u00f6r att sk\u00f6ta genomlysning och exponera n\u00e4r doktorerna gjorde specialunders\u00f6kningar. Ganska tr\u00e5kigt s\u00e5 p\u00e5 fr\u00e5gan n\u00e4r jag slutade om jag ville bli r\u00f6ntgenl\u00e4kare var svaret ett best\u00e4mt Nej! Fick i alla fall dela kafferum med den store Ingemar Wickbom, professor i neuroradiologi och sedermera chef f\u00f6r neuroradiologi i San Diego, USA. \u201dNever say never again\u201d f\u00f6r att citera James Bond.<\/p>\n\n\n\n

En r\u00f6ntgenolog f\u00f6ds<\/em>
Sommaren 1971 vikarierade jag efter kirurgkursen som underl\u00e4kare p\u00e5 ortopeden, Solhems sjukhus, Bor\u00e5s. En dag blev jag inkallad till r\u00f6ntgenl\u00e4karen, den spjuveraktiga Stig Rosendahl, f\u00f6r att titta p\u00e5 ett r\u00f6ntgen kn\u00e4 som jag hade remitterat. Han f\u00f6rklarade att det var helt normalt och att jag nu fick g\u00e5 tillbaka till patienten f\u00f6r att f\u00f6rklara varf\u00f6r hen hade s\u00e5 ont, medan han sj\u00e4lv skulle ta sig en kopp kaffe. D\u00e4r och d\u00e5 framstod det som solklart att jag skulle bli radiolog och slippa klinisk diagnostik av alla knepiga besv\u00e4r, journaler, intyg, receptskrivningar och segdragen feed-back p\u00e5 effekt av insatt pillerbehandling som kanske inte togs<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta r\u00f6ntgenl\u00e4karvikariaten
<\/em>V\u00e4l tillbaka i Malm\u00f6 till h\u00f6stterminen t\u00e5gade kamrat Ulf Nilsson och jag upp till Ulfs farbror Lennart \u201dPutas\u201d Wehlin, och \u00f6verl\u00e4kare p\u00e5 r\u00f6ntgen MAS (Malm\u00f6 Allm\u00e4nna Sjukhus som det hette p\u00e5 den tiden, eller helt enkelt Maaus p\u00e5 sk\u00e5nska) f\u00f6r att anm\u00e4la v\u00e5rt intresse f\u00f6r r\u00f6ntgen. Vi fick genast ett vikariat under psykiatrikursen, delade p\u00e5 ett r\u00f6ntgenlab och \u201dk\u00f6rde\u201d dubbelkontrastcolon varannan f\u00f6rmiddag och manliga uretrocystografier med Knutssoninstrument varannan eftermiddag. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kunde alltid en av oss vara p\u00e5 kursen och t\u00e4cka f\u00f6rel\u00e4sningarna och kopiera anteckningarna med hj\u00e4lp av kalkerpapper.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"
Knutssoninstrument<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Jour f\u00f6rsta kv\u00e4llen
<\/em>Under juluppeh\u00e5llet bar det i v\u00e4g till Bor\u00e5s igen f\u00f6r att tillsammans med kurskamraten Roland Johansson, b\u00f6rdig fr\u00e5n Bor\u00e5s, jobba p\u00e5 r\u00f6ntgen. Jour f\u00f6rsta kv\u00e4llen var en utmaning och som mest bestod av lungor, skelett, buk\u00f6versikter (ileus? fri gas?) och urografier (konkrement?). Gamla bilder att j\u00e4mf\u00f6ra med blev f\u00f6rsta hj\u00e4lpen! P\u00e5 dagarna var det mest att h\u00e4lla bariumkontrast i olika \u00f6ppningar. Det var god st\u00e4mning och man fick l\u00e4ra sig mycket av Stig Rosendahl och Erland Hedelin. S\u00e5 pass mycket att vi fick f\u00f6rtroendet att komma tillbaka och vara jour \u00f6ver helgerna under 1972 vilket begr\u00e4nsade studieskulderna. I Bor\u00e5s tr\u00e4ffade jag f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen Pavel Maly, som med fru flytt fr\u00e5n d\u00e5varande Tjeckoslovakien och som skulle bli en n\u00e4ra kollega och v\u00e4n i Malm\u00f6 under 25 \u00e5r. Den klurige Pavel experimenterade vid den h\u00e4r tiden med att blanda olika saker inklusive O\u2019boy i bariumkontrasten f\u00f6r att f\u00e5 den att smaka b\u00e4ttre. Han disputerade s\u00e5 sm\u00e5ningom i Malm\u00f6. Opponenten anl\u00e4nde med en akut laryngit och kunde inte tala. Pavel fick sj\u00e4lv st\u00e4lla fr\u00e5gorna och besvarade dom n\u00f6jaktigt och blev godk\u00e4nd. S\u00e5dant h\u00e4nder bara Pavel Maly.<\/p>\n\n\n\n

Sommarvikariat i Malm\u00f6<\/em>
Sommaren 1972 stannade jag kvar i Malm\u00f6 och fick ett underl\u00e4karevikariat p\u00e5 r\u00f6ntgen. De var d\u00e4r man tr\u00e4ffade andra unga vikarier som Peter Aspelin, Olle Ekberg och Thomas Fork, kommande ber\u00f6mdheter. Vi fick undervisning varje dag av Nils Magnus Ohlsson, som h\u00f6ll r\u00f6ntgenskola i thoraxradiologi. Jag fick ocks\u00e5 uppleva hur han diagnostiserade ett f\u00f6rtjockat perikard genom att spruta in 50 cc koldioxid i v\u00e4nster armven med patienten liggande i v\u00e4nster sidol\u00e4ge s\u00e5 att gasen skulle kunna stiga upp och l\u00e4gga sig i h\u00f6ger f\u00f6rmak. Med luften i lunga och gasen i h\u00f6gra omf\u00e5nget av f\u00f6rmaket kunde det f\u00f6rtjockade perikardiet avbildas. Tjugo \u00e5r senare introducerade jag koldioxid som kontrastmedel vid angiografi p\u00e5 patienter med risk f\u00f6r kontrastmedelsinducerad njurskada. Tyv\u00e4rr gick Nils Magnus bort alldeles f\u00f6r
tidigt i en sv\u00e5r sklerodermi.<\/p>\n\n\n\n

B\u00f6rja FV-utbildning p\u00e5 MAS
<\/em>Efter tv\u00e5 \u00e5rs allm\u00e4ntj\u00e4nstg\u00f6ring (AT; v\u00e5r \u00e5rskurs var v\u00e4rldens f\u00f6rsta AT-l\u00e4kare, nutidens BT) i V\u00e4stervik 1973-1975 \u00e5ter till Malm\u00f6 f\u00f6r FV (fortsatt vidareutbildning, d\u00e5tidens ST) i r\u00f6ntgendiagnostik med start 1\/3 1975. Det glamor\u00f6sa p\u00e5 den h\u00e4r tiden var angiografi, d\u00e4r svenska radiologer hade varit v\u00e4rldsledande i utvecklingen sedan Sven-Ivar Seldinger introducerat sin revolutionerande kateteriseringsteknik 1953 (Sven-Ivar Seldinger | SSVIR). M\u00e5nga amerikanska radiologer kom till Sverige f\u00f6r att l\u00e4ra sig och svenska radiologer inviterades till universitetssjukhusen i USA varav en del blev kvar (Erik Carlsson i San Fransisco, Hugo Bogren i Sacramento, Ingemar Wickbom och Folke Brahme i San Diego samt Sven Paulin i Boston), vissa som chefer. Det ryktades om en svensk professor som hade en karta p\u00e5 sitt tj\u00e4nsterum med svenska flaggor som utm\u00e4rkte platser d\u00e4r det fanns svenska radiologer i USA. I Malm\u00f6 var professor Erik Boijsen chef. Han var en v\u00e4rldsauktoritet inom visceral och renal angiografi och hade tj\u00e4nstgjort vid Stanforduniversitetet i Kalifornien. I Malm\u00f6 fanns en annan storhet, Torsten Alm\u00e9n, pappa till de icke-joniska kontrastmedlen (Acta Radiologica 2016;57(9):1072\u20131078) som skulle komma att inneb\u00e4ra ett paradigmskifte inom kontrastmedelstoxicitet. S\u00e5 det var inte utan en viss stolthet som man fick kliva in som FV-doktor i Malm\u00f6.<\/p>\n\n\n\n

Bariumunders\u00f6kningar
<\/strong>Innan utbildningen i angiografi skulle man tj\u00e4na som bariumslav n\u00e5got \u00e5r. F\u00f6rmiddagarna dominerades d\u00e5 av unders\u00f6kningar av hypofarynx, esofagus, ventrikel och duodenum, tunntarm och colon medan man p\u00e5 eftermiddagarna fick delta i granskningen av lungor och skelett. Den gastro-intestinala utbildningen leddes av G\u00f6ran Nylander, allm\u00e4nt kallad \u201dJohan\u201d, en kortv\u00e4xt, kolerisk men oerh\u00f6rt entusiastisk l\u00e4rare som frustande och fnysande trampande runt i granskningen \u00f6ver v\u00e5ra mer eller mindre mediokra alster.<\/p>\n\n\n\n


Hypofarynx<\/em>
Utmaningen med hypofarynx var att hinna f\u00e5nga kontrastmedelsbolusen n\u00e4r den snabbt passerade under sv\u00e4ljningsakten. Detta var f\u00f6re inf\u00f6randet av cine-filmning, vilket uppmuntrades av oss yngre som utf\u00f6rde unders\u00f6kningarna men motarbetades av \u00e4ldre kollegor som inte s\u00e5g n\u00e5got problem med att synkronisera sv\u00e4ljning och bildtagning. S\u00e5 sm\u00e5ningom vann cine-filmningen, n\u00e5got som Olle Ekberg blev en v\u00e4rldsauktoritet p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Ventrikel och duodenum<\/em>
Ventrikel och duodenum var en s\u00e4rskild konstart. Kontraktioner och patologi studerades. Det var f\u00f6rbjudet att fylla upp ventrikeln med bariumkontrastmedel d\u00e5 man d\u00e4rigenom kunde d\u00f6lja de st\u00f6rsta s\u00e5r och tum\u00f6rer. Laboratoriet var d\u00e4rf\u00f6r utrustat med ett antal hemmagjorda kuddar, s.k. \u201dluffor\u201d. De anv\u00e4ndes f\u00f6r att komprimera buken antingen med bildf\u00f6rst\u00e4rkaren, som pressades mot patienten i st\u00e5ende, eller lades under patienten liggande p\u00e5 mage. D\u00e4rmed kunde ventrikelns slemhinnerelief framtr\u00e4da och i b\u00e4sta fall \u00e4ven befintliga ulcus och ytliga tum\u00f6rer. Misslyckades man med detta tog \u201dJohan\u201d \u00f6ver kompressionen s\u00e5 att korkmattorna skrynklade sig under honom. Med hj\u00e4lp av ett bruspulver som svaldes med lite vatten fick man ocks\u00e5 dubbelkontrasteffekt. Liggande p\u00e5 magen med luffor under patienten kunde ocks\u00e5 hiatushernia diagnostiseras under sv\u00e4ljning av kontrast. Alla unga flickor med ont i magen unders\u00f6ktes p\u00e5 den tiden med ventrikel och duodenum medan Johan kallt konstaterade \u201ddet \u00e4r bara k\u00e4rleksbekymmer\u201d. Idag utf\u00f6rs datortomografi p\u00e5 samma indikation.<\/p>\n\n\n\n

Dubbelkontrastcolon
<\/em>En stor artikel i Malm\u00f6 var dubbelkontrastcolon, en v\u00e4rldsspecialitet introducerad av Professor Welin (1), inte \u201dPutas\u201d utan S\u00f6lve! P\u00e5 grund av det stora avst\u00e5ndet och animositeten mellan Malm\u00f6 och Lund introducerades metoden sent i Lund (avst\u00e5ndet = jordens omkrets minus 17 km). Med en hink fylld med bariumkontrastmedel i taket (anv\u00e4ndes till alla patienter den f\u00f6rmiddagen!) fylldes colon p\u00e5 i lagom m\u00e4ngd f\u00f6r att tapetsera slemhinnan varefter man tappade ut det som gick och insufflerade sedan luft under rotation av patienten tills colon var utsp\u00e4nd och patienten b\u00f6rjade protestera. Det kunde bli estetiskt mycket vackra bilder. Professor Welin har f\u00f6r \u00f6vrigt ber\u00e4ttat om sitt radiologiska liv i boken \u201dI kamp f\u00f6r att r\u00e4dda liv\u201d, utgivet p\u00e5 eget f\u00f6rlag. Ingen blygsamhet p\u00e5 den tiden.<\/p>\n\n\n\n

\n
\"\"
Ventrikel med dubbelkontrast<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Colon med dubbelkontrast<\/figcaption><\/figure>\n<\/figure>\n\n\n\n

Tunntarmsunders\u00f6kningar utf\u00f6rdes ocks\u00e5 med dubbelkontrast efter nedl\u00e4ggning av sond i duodenum. Vid sidan av gastrointestinala unders\u00f6kningar utf\u00f6rdes ocks\u00e5 kn\u00e4artrografier med dubbelkontrast. Dubbelkontrasten hade sitt Mekka i Malm\u00f6.<\/p>\n\n\n\n

Cholecystografi<\/em>
Blandat med dessa gastrointestinala unders\u00f6kningar utf\u00f6rdes ocks\u00e5 cholecystografier sedan patienten svalt ett jodbaserat gallkontrastmedel som uts\u00f6ndrades via levern till gallv\u00e4garna och ansamlades i gallbl\u00e5san. D\u00e4refter fick patienten inte \u00e4ta n\u00e5got eftersom det resulterar i kontraktion av gallbl\u00e5san och t\u00f6mning av dess inneh\u00e5ll.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Fluoroscerande sk\u00e4rmar
<\/em>Gastrointestinala unders\u00f6kningar genomf\u00f6rdes uteslutande p\u00e5 r\u00f6ntgenutrustningar med genomlysning. Bildf\u00f6rst\u00e4rkare som omvandla r\u00f6ntgenstr\u00e5lar till synligt ljus med TVgenomlysning hade b\u00f6rjat introduceras p\u00e5 1960-talet. Fortfarande p\u00e5 1970-talet fanns \u00e4ldre generationers genomlysningsutrustning med fluorescerande sk\u00e4rmar som var betydligt ljussvagare j\u00e4mf\u00f6rt TV-genomlysning. F\u00f6r att kunna se tydligt kr\u00e4vdes att unders\u00f6kningarna utf\u00f6rdes i m\u00f6rker vilket i sin tur kr\u00e4vde m\u00f6rkeradaption av \u00f6gonens n\u00e4thinna. Arbetsdagen fick d\u00e4rf\u00f6r b\u00f6rja med att man fick sitta med r\u00f6da glas\u00f6gon en halvtimme och \u00e4ven ta p\u00e5 dom under fikapaus.<\/p>\n\n\n\n

En gastrointestinal radiologs pensionering
<\/em>\u201dJohan\u201d Nylander gick i pension 1990 och avtackades en fredagskv\u00e4ll med en st\u00e5tlig middag p\u00e5 en av stadens restauranger. Ungef\u00e4r klockan 14 p\u00e5 l\u00f6rdagen drabbades n\u00e4stan samtliga deltagare av gastrointestinala symtom, vissa lindriga, vissa allvarliga pga. salmonella. Som exempel sk\u00f6ttes Peter Aspelin med fru om av v\u00e4nnen och internmedicinaren G\u00f6ran Adielsson som under sina luncher kom hem och bytte dropp p\u00e5 dom. P\u00e5 m\u00e5ndag morgon var vi tre specialister och en ST-l\u00e4kare av normalt c:a 25 doktorer som klarat sig eller inte varit med p\u00e5 festen. Ingen f\u00f6rst\u00e4rkning gick att f\u00e5 d\u00e5 m\u00e5nga fr\u00e5n s\u00f6dra sjukv\u00e5rdsregionen hade varit p\u00e5 festen. Vi lyckades klara det bokade programmet med f\u00f6ruts\u00e4ttningen att inga fler patienter bokades och att akutunders\u00f6kningar minimerades nattetid, vilket h\u00f6rsammades. Vi som gick jour fick sova varje natt en hel vecka! P\u00e5 det hela taget en v\u00e4rdig avslutning av en stor
gastrointestinal radiologs karri\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

Lungr\u00f6ntgen och bronkografi
<\/strong>H\u00f6sten 1976 \u00e5terv\u00e4nde Christer Hellekant (sedermera chef f\u00f6r thoraxradiologi, KS, 1991-2002 efter legendaren Alfred Szamosi) fr\u00e5n ett \u00e5r i San Diego hos Elliot Lasser, han som etablerade premedicinering efter kontrastmedelsreaktioner. Christer hade bl.a. entusiasmerats av Eric Milne, en pionj\u00e4r n\u00e4r det g\u00e4llde att utl\u00e4sa k\u00e4rlfysiologi ur en lungr\u00f6ntgenbild som t.ex. redistribution av blodfl\u00f6det till ovanloberna vid tidig hj\u00e4rtinkompensation. Christer i sin tur entusiasmerade mig f\u00f6r thoraxradiologi som p\u00e5 denna tid bara bestod av lungr\u00f6ntgen med tomografi och bronkografi. Christer stod f\u00f6r bedriften att \u00e5terf\u00f6ra lungklinikens r\u00f6ntgenverksamhet, en m\u00e5ng\u00e5rig tradition bland lungkliniker i landet, till r\u00f6ntgenavdelningen och etablera ronder f\u00f6r lungkliniken inklusive MDK f\u00f6r lungtum\u00f6rer. D\u00e4rmed h\u00f6jdes kvalit\u00e9n p\u00e5 unders\u00f6kningar och utl\u00e5tanden. Uttryck som \u201dm\u00e5ttlig f\u00f6rst\u00e4rkning av basalkvasten\u201d och
\u201dskugga med \u00f6kad m\u00e4ttnad i h\u00f6ger I2\u201d (interkostalrum) f\u00f6rsvann.<\/p>\n\n\n\n

Bronkografi<\/strong>
Bronkernas sjukdomar, ffa. bronkiektasier, studerades med bronkografi. En grov kateter hade lagts ned i bronkerna p\u00e5 \u00f6ronkliniken. Patienten transporterades sedan till r\u00f6ntgen och var ofta m\u00e4rkbart pl\u00e5gad av katetern med sv\u00e5r hosta. Stig Holt\u00e5s och jag f\u00f6reslog att katetern skulle kunna l\u00e4ggas ned av oss p\u00e5 r\u00f6ntgen, vilket klinikchefen st\u00f6dde. Efter lite tr\u00e4ning hade vi l\u00e4rt oss att i genomlysning f\u00f6ra ner katetern till strax ovan st\u00e4mbanden, spraya st\u00e4mbanden med lokalbed\u00f6vning genom katetern och sedan f\u00f6ra ned den i bronkerna och omedelbart bed\u00f6va igen. Chefen ville sedan att vi ocks\u00e5 skulle b\u00f6rja med bronkoskopi i analogi med annan skopi p\u00e5 avdelningen (se nedan), men det blev aldrig av.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Urografi<\/strong>
R\u00f6ntgen av njurar och urinv\u00e4gar dominerades av intraven\u00f6s urografi. Metoden hade introducerats 1929 av Moses Swick (Imago Medica 2\/2016) i samband med att han hade insett att organiska jodf\u00f6reningar t\u00e4nkta f\u00f6r behandling av syfilis och andra infektioner kunde anv\u00e4ndas f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let. Urografi gick till p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: 1) Efter \u00f6versiktsbilder av njurar och urinv\u00e4gar injicerades 20 mL 350 mg I\/mL vid normal njurfunktion, 2) bild p\u00e5 njurarna efter 5 minuter och om uts\u00f6ndring utan dilatation f\u00f6rel\u00e5g bilateralt anlades uret\u00e4rkompression med hj\u00e4lp av en platta som sp\u00e4ndes fast med remmar runt buken och med ett par ballonger placerade under plattan som bl\u00e5stes upp (Moses Swick anv\u00e4nde innerballongen till en
basketboll), 3) bilder av v\u00e4lfyllda calicies och njurb\u00e4cken med vridningar togs efter 10 minuter varefter kompressionen sl\u00e4pptes f\u00f6ljt av 4) \u201dsl\u00e4ppebilder\u201d \u00f6ver njurar, urinv\u00e4gar och urinbl\u00e5sa. Vid nedsatt njurfunktion, serumkreatinin 100-350 mikromol\/L, \u00f6kades kontrastmedelsdosen till 1,0 mL\/kg och om kreatinin var >350 mikromol\/L injicerades 1,5 mL\/kg! Detta var innan man b\u00f6rjade uppm\u00e4rksamma problemet med kontrastmedelsinducerad njurskada med d\u00e5tidens h\u00f6gosmol\u00e4ra kontrastmedel.<\/p>\n\n\n\n

M\u00f6rkrum, prim\u00e4rgranskning och eftergranskning
<\/strong>All avbildning skedde med film placerade i kassetter f\u00f6rsedda med f\u00f6rst\u00e4rkningssk\u00e4rmar som omvandlade r\u00f6ntgenstr\u00e5lningen till ljus som exponerade filmen. Kassetten l\u00e4mnades sedan in till ett m\u00f6rkrum via en ljussluss, filmen plockas ut, placeras i en framkallningsmaskin och kom ut framkallad, fixerad, sk\u00f6ljd, torkad och klar i granskningen eller \u201dfixen\u201d(2) som det hette i Malm\u00f6.<\/p>\n\n\n\n

\u201dFixen\u201d leddes f\u00f6rst\u00e5s av en fixstj\u00e4rna som sorterade och h\u00e4ngde upp bilderna med gamla som j\u00e4mf\u00f6relse p\u00e5 ett systematiskt s\u00e4tt som dagens digitala PACS inte kommer i n\u00e4rheten av. Diktafoner fanns i alla granskningar utom i den f\u00f6r skelett och lungor d\u00e5 m\u00e5nga patienter skulle f\u00e5 med sig utl\u00e5tande till sina l\u00e4karbes\u00f6k samma dag. I st\u00e4llet dikterade en FVl\u00e4kare och 1-2 specialister direkt till en sekreterare, svaret signerades och l\u00e4mnades ut till patienten.
Den ljudniv\u00e5 som var etablerad i en s\u00e5dan granskning hade varit oacceptabel idag; framkallningsmaskinens buller, prasslandet av bilder ur och in i kuvert samt upp och ner p\u00e5 granskningssk\u00e5pen, tv\u00e5 l\u00e4kare som diskuterar ett fall, en l\u00e4kare som dikterar till sekreteraren samtidigt som hon snackar strunt med fixstj\u00e4rnan och telefonen ringer i slussen, mamma mia! Men det var normalt d\u00e5 och var en v\u00e4ldigt l\u00e4rande milj\u00f6, h\u00f6gt i tak med omedelbar tillg\u00e5ng till konsultation. N\u00e4r dagen var slut var allt dikterat och klart. Samtliga unders\u00f6kningar sorterades d\u00e4refter till ronder f\u00f6r inneliggande patienter och ett granskningssk\u00e5p d\u00e4r alla polikliniska unders\u00f6kningar eftergranskades av specialist. Till\u00e4gg resulterade i en r\u00f6d kopia i brevl\u00e5dan.<\/p>\n\n\n\n

Angiografi<\/strong>
S\u00e5 fick man \u00e4ntligen komma till angiografiavdelningen. Den leddes av Torsten Alm\u00e9n, en f\u00f6rsiktig herre som tyckte man skulle g\u00e5 runt, titta och insupa atmosf\u00e4ren n\u00e5gra dagar. P\u00e5 3:e dagen kom prof. Boijsen ner och fr\u00e5gade hur m\u00e5nga angiografier jag hade gjort, inga blev svaret. Han beordrade mig d\u00e5 att tv\u00e4tta och sterilkl\u00e4 mig varefter han \u201dsparkade\u201d in mig p\u00e5 ett av labben. D\u00e4r l\u00e5g en patient och v\u00e4ntade p\u00e5 att bli unders\u00f6kt av n\u00e5gon erfaren fr\u00e5n den v\u00e4lrenommerade kliniken. I ren f\u00f6rskr\u00e4ckelse lyckades jag med enbart en framv\u00e4ggspunktion i art\u00e4ren vid f\u00f6rsta sticket. Annars var rutinen att alltid sticka genom bak- och framv\u00e4gg och sedan backa n\u00e5len tills man var i lumen med spetsen. B\u00e5de patienten och jag \u00f6verlevde angiografin.
Visceral, renal och aortofemoral angiografi f\u00f6r diagnostik av tum\u00f6rer, stenoser, ocklusioner, aneurysm och gastro-intestinala bl\u00f6dningar var den huvudsakliga varan samt en del ballongdilatationer och cytostatikainfusioner, tv\u00e5 behandlingar som b\u00f6rjade komma p\u00e5 modet. \u00c4ven aortocervikala angiografier och carotisangiografi med direktpunktion p\u00e5 halsen fick man l\u00e4ra sig. Ett magasin laddades med det antal filmer som kr\u00e4vdes f\u00f6r varje serie (3) och placerades i en bladfilmv\u00e4xlare som utvecklats av det svenska f\u00f6retaget Georg Sch\u00f6nander AB p\u00e5 1950-talet, sedermera Elema-Sch\u00f6nander (4) 1956 genom en sammanslagning med Elema-J\u00e4rnhs Elektriska AB (som f\u00f6rf\u00e4ktade rullfilmv\u00e4xlaren) och KIFA (Kirurgiska Instrument Fabriks AB). 1972 bildas Siemens Elema.
All angiografi avbildades i Malm\u00f6 p\u00e5 \u201dbl\u00e5film\u201d som gav j\u00e4mnare kontrast i bilden j\u00e4mf\u00f6rt med den svartvita filmen men kr\u00e4vde betydligt l\u00e4ngre framkallning. Min utbildning kom till st\u00f6rre delen att ledas av Christer Hellekant, h\u00e5rd men r\u00e4ttvis. Att kalla en misslyckad angiografi f\u00f6r otur var inte g\u00e5ngbart. <\/p>\n\n\n\n

Bland prof. Boijens specialiteter h\u00f6rde farmakaangiografi av pankreas f\u00f6r tum\u00f6rdiagnostik och renal f\u00f6rstoringsangiografi. En viktig detalj vid all dylik angiografi var bukkompression med kudde under ett brett band som sp\u00e4ndes \u00f6ver patientens buk. Detta f\u00f6r att reducera str\u00e5ldos (5), f\u00f6rb\u00e4ttra bildkvalit\u00e9 och minska risken f\u00f6r r\u00f6relse-\/andningsartefakter. Denna detalj f\u00f6rsvann med \u00e5ren d\u00e5 konstruktionen av r\u00f6ntgenborden \u00e4ndrades s\u00e5 att det inte gick att f\u00e4sta anordningarna f\u00f6r kompressionsband och tekniken f\u00f6ll i gl\u00f6mska. Synd f\u00f6r det kunde ha varit av stort v\u00e4rde vid dagens subtraktionsangiografier.<\/p>\n\n\n\n

Renal f\u00f6rstoringsangiografi
<\/em>Renal f\u00f6rstoringsangiografi \u00e5stadkoms genom att hissa upp bordet s\u00e5 att patienten l\u00e5g n\u00e4stan mot r\u00f6ntgenk\u00e5pan och man kunde d\u00e5 avbilda njuren p\u00e5 en 35 x 35 cm film och f\u00e5 intrycket att man kunde r\u00e4kna glomeruli. En entusiastisk Pavel Maly (se ovan) ville bekr\u00e4fta detta genom att r\u00f6ntga en stor l\u00e5da fylld med flera hundra \u00e4rtor. Det bar sig inte b\u00e4ttre \u00e5t \u00e4n att han snubblade p\u00e5 tr\u00f6skeln till laboratoriet och de minuti\u00f6st r\u00e4knade \u00e4rtorna rann ut p\u00e5 golvet och med dem hela id\u00e9n.<\/p>\n\n\n\n


Semiselektiv renal angiografi.
<\/em>En annan Boijsensk specialitet var semiselektiv renal angiografi med en kateter b\u00f6jd 180 grader distalt, med sidoh\u00e5l i b\u00f6jen och sj\u00e4lva spetsen vinklad 90 grader och placerad i njurart\u00e4ren. D\u00e4rigenom kunde man samtidigt f\u00e5 en selektiv angiografi av ena njuren och en injektion i aorta f\u00f6r avbildning av njurart\u00e4ravg\u00e5ngen p\u00e5 andra sidan utan spill av kontrastmedel i truncus coeliaca och mesenterica superior.<\/p>\n\n\n\n

Icke-joniska kontrastmedel
<\/em>Torsten Alm\u00e9n hade som underl\u00e4kare under 1960-talet framkastat id\u00e9n om att reducera toxiciteten av kontrastmedel genom att utveckla s\u00e5dana som inte dissocierade i joner, s.k. icke-joniska (Imago Medica 1\/2016, Acta Radiologica 2016;57:1072\u20131078). Det skulle drastiskt reducera osmolaliteten (fr\u00e5n c:a 1500 till 600 mOsmol\/kg H2O vid koncentrationen 300 mg I\/mL), vilket ans\u00e5gs vara orsak till ibland sv\u00e5ra sm\u00e4rtor i samband med angiografi av muskelart\u00e4rer typ aortofemoral och carotis externa angiografi. 1969 p\u00e5 h\u00f6sten hade han tillsammans med ett norskt familjef\u00f6retag, Nyegaard & Co, lyckats framst\u00e4lla ett lovande icke-joniskt kontrastmedel med l\u00e5g osmolalitet, metrizamid (Amipaque(R)), som blev godk\u00e4nt f\u00f6r kliniska f\u00f6rs\u00f6k under f\u00f6rsta h\u00e4lften av 1970-talet. Det var en dramatisk upplevelse att kunna g\u00f6ra en aortofemoral angiografi utan sm\u00e4rta. Problemet med metrizamid var att det inte gick att autoklavera utan fick frystorkas och levereras som pulver f\u00f6r att l\u00f6sas upp i v\u00e4tska strax f\u00f6re anv\u00e4ndandet. En lagom tr\u00e5kig uppgift som tilldelades oss FV-l\u00e4kare var allts\u00e5 att skaka dessa flaskor tills allt var uppl\u00f6st. Problemet blev l\u00f6st p\u00e5 1980-talet med iohexol (Omnipaque) fr\u00e5n Nyegaard & Co och baserat p\u00e5 Torstens id\u00e9er.<\/p>\n\n\n\n

Arbetstider, undervisning och ronder
<\/strong>Veckoarbetstiden under 1970-och en bit in p\u00e5 1980-talet var 50 timmar. Start 07.30 s\u00e5vida man inte hade n\u00e5gon storrond att f\u00f6rbereda. Fika 09.30-10, lunch 12.30-13.30 som intogs p\u00e5 sjukhusets matsal eller hellre p\u00e5 tandl\u00e4karh\u00f6gskolan tv\u00e4rs \u00f6ver gatan och slutligen fika 15.30- 16.0. N\u00e4r arbetstiden slutligen \u00e4ndrades till 40 timmar inf\u00f6rdes det med of\u00f6r\u00e4ndrade l\u00f6ner.<\/p>\n\n\n\n

Undervisning<\/em>
Dagen avslutades med en timmes undervisning kallad \u201dGr\u00f6nrond\u201d m\u00e5ndag-torsdag. Namnet kom sig av att remissen f\u00f6r ett intressant fall markerades med en gr\u00f6n lapp som signal till de som hanterade bildtransporterna att den skulle h\u00e4ngas till undervisningsronden. H\u00e4r visades intressanta fall, h\u00f6lls f\u00f6rel\u00e4sningar och f\u00f6rmedlades feed-back fr\u00e5n nattens obduktioner (se nedan) under livliga och konstruktiva diskussioner med m\u00e5nga deltagande specialister. En unik sak med Malm\u00f6 under denna tid var att alla som avled i Malm\u00f6 obducerades (en stad, en befolkning, ett sjukhus). Den ST-l\u00e4kare som h\u00f6ll kirurgronden hade d\u00e5 till uppgift att g\u00e5 \u00f6ver till patologen med r\u00f6ntgenremisserna p\u00e5 de som hade avlidit och tillsammans med patologen korrelera r\u00f6ntgenfynd med patologi. Det redovisades sedan p\u00e5 gr\u00f6nrond, en outsinlig k\u00e4lla till feed-back. Men det var inte alltid man fick den feed-back man \u00f6nskade sig. En klassisk historia var n\u00e4r en FV-l\u00e4kare bad docent Lars Andr\u00e9n, en rundmagad \u00e4kta sk\u00e5ning fr\u00e5n Tomelilla, om hj\u00e4lp med en lungr\u00f6ntgen, docent Andr\u00e9n gick fram och tittade p\u00e5 bilderna en l\u00e5ng stund och utbrast till slut \u201dvilka stora rattar\u201d och gick vidare. Inte alltid s\u00e5 didaktisk men stort anekdotv\u00e4rde, men kanske inte g\u00e5ngbart i dag.<\/p>\n\n\n\n

Ronder<\/em>
P\u00e5 den h\u00e4r tiden h\u00f6lls r\u00f6ntgenronder varje morgon f\u00f6r de st\u00f6rre klinikerna som kirurgen, internmedicin, infektion, lungmedicin, onkologi, urologi och ortopedi. Mindre kliniker hade enstaka ronder under veckan. Sedan man genomf\u00f6rt utbildning i gastrointestinala unders\u00f6kningar och angiografi var det dags att l\u00e4ra sig h\u00e5lla rond och det var den f\u00f6r kirurgerna. Som handledare hade man antingen professor Boijsen eller docent Nylander. Ronden b\u00f6rjade kl. 08.00. Professorn kom kl.07.30 och d\u00e5 skulle man kunna allt som ett
rinnande vatten. \u201dJohan\u201d kom 07.00 och d\u00e5 fanns det mer utrymme f\u00f6r konstruktiva diskussioner och s\u00e5 fick man bjuda honom p\u00e5 en cig, ja det r\u00f6ktes i rondrummen p\u00e5 den tiden. Sj\u00e4lv kom vi underl\u00e4kare 06.30 f\u00f6r att kunna g\u00e5 igenom s\u00e5dant som inte hunnit upp till ronden dagen innan, nattens unders\u00f6kningar och repetera redan genomg\u00e5nget. Sedan skulle rondens h\u00e5llas f\u00f6r ett 30-tal kirurger, en del koleriska och inklusive ber\u00f6mda professorer. Tufft men oerh\u00f6rt nyttigt och vi yngre st\u00f6ttade varandra i ur och skur. \u00d6ver ortopedronden styrde docent Andr\u00e9n. Dit blev man uppkallad via ett h\u00f6gtalarsystem som fanns i alla delar av avdelningen. S\u00e5 alla kunde h\u00f6ra n\u00e4r han kallade: \u201dNyman till ortopedronden\u201d f\u00f6r att f\u00e5 en rej\u00e4l uppl\u00e4xning f\u00f6r att ha missat eller feltolkat n\u00e5got p\u00e5 en skelettr\u00f6ntgen. \u201dH\u00e4r ska man st\u00e5 och sk\u00e4mmas inf\u00f6r ortopederna f\u00f6r att du inte vet skillnad mellan artros och artrit\u201d. Vi r\u00e5kade alla ut f\u00f6r det och tr\u00f6stade varandra. En kollega blev utsk\u00e4lld f\u00f6r ett utl\u00e5tande men noterade att det inte var han som skrivit det och p\u00e5pekade det f\u00f6rsynt f\u00f6r docent Andr\u00e9n: \u201dDu ska inte skylla ifr\u00e5n dig, du \u00e4r v\u00e4l kapabel att skriva ett s\u00e5dant utl\u00e5tande\u201d! Det var v\u00e4rre att inte bli uppkallad f\u00f6r d\u00e5 hade han f\u00f6rlorat hoppet om
vederb\u00f6rande.<\/p>\n\n\n\n

Jag fick viss revansch senare. Docenten gick omkring sj\u00e4lvbel\u00e5tet viftande med en bild p\u00e5 en hysterosalpingografi och undrade vad som var fel. Det slog mig \u201dt\u00e4nk utanf\u00f6r boxen, det \u00e4r inte HSG:n det g\u00e4ller, titta utanf\u00f6r\u201d och s\u00e5g d\u00e5 ytterst vida ledspalter i h\u00f6fterna, \u201dAkromegali\u201d sa jag och gick vidare. Det hade visats ett fall p\u00e5 gr\u00f6nrond n\u00e5gra veckor tidigare. <\/p>\n\n\n\n

Sedan var han alltid trevlig mot mig.Docent Andr\u00e9n var ytterst bel\u00e4st och tillbringade varje lunch l\u00e4sande p\u00e5 sjukhusets bibliotek. Han tillh\u00f6rde ocks\u00e5 dom som blev inbjudna till USA. D\u00e5 brukade man ladda med
diabilder f\u00f6r kommande f\u00f6rv\u00e4ntade f\u00f6rel\u00e4sningar. Docent Andr\u00e9n \u00e5kte \u00f6ver med en diabild i
br\u00f6stfickan, som f\u00f6rest\u00e4llde en ros fr\u00e5n Wilhelm Conrad R\u00f6ntgens grav.<\/p>\n\n\n\n

Akutavdelningen<\/strong>
Akutunders\u00f6kningar dominerades av lungor, skelett och buk\u00f6versikt f\u00f6r diagnostik av fri gas, ileus, ascites (\u00f6kat avst\u00e5nd mellan bukv\u00e4gg och tarm i flankerna) och avsaknad av psoaskontur som tecken p\u00e5 retroperitoneala processer. Tunntarmspassage med allt fr\u00e5n ren Gastrografin(R) (370 mg I\/mL) till olika blandningar med barium anv\u00e4ndes flitigt i tron att man kunde bota tunntarmsileus. Coloninh\u00e4llningar av bariumkontrast anv\u00e4ndes p\u00e5 barn f\u00f6r reposition av invaginerad tunntarm till colon och f\u00f6r diagnostik av volvulus p\u00e5 vuxna. Det f\u00f6ljdes av inf\u00f6randet av en grov slang f\u00f6r att passera hindret och l\u00f6sa obstruktionen, en form av tempor\u00e4r stent innan begreppet \u00e4nnu uppfunnits. Urografier anv\u00e4ndes vid stenanfall och flebografier f\u00f6r trombosdiagnostik. Skallr\u00f6ntgen, eko-encefalografi och carotisangiografi var unders\u00f6kningstriaden vid skalltrauma. N\u00e5gon enstaka g\u00e5ng kunde man identifiera en fraktur men det viktiga var att se om en f\u00f6rkalkad corpus pineale l\u00e5g i medellinjen. Syntes den inte fick man tillgripa \u201deko-enc\u201d f\u00f6r att p\u00e5visa en eventuell medellinjef\u00f6rskjutning som tecken p\u00e5 epi- och subduralhematom. Utbildningen i detta begr\u00e4nsades till\u201d see one, do one and teach one\u201d som s\u00e5 mycket annat p\u00e5 den h\u00e4r tiden. M\u00e5dde patienten bra f\u00f6rs\u00f6kte man hitta ett eko som l\u00e5g i medellinjen. Var patienten p\u00e5verkad var det s\u00e4krast att konstatera att n\u00e5got mitteko ej kunde identifieras och l\u00e4mna \u00f6ver ansvaret till klinikern. Vid klinisk misstanke epi- eller subduralhematom gjordes carotisangiografi f\u00f6r att se dislokation av den k\u00e4rlfyllda hj\u00e4rnan. Tack gode gud f\u00f6r Godfrey Hounsfield och datortomografi. S\u00e5 fort klockan slog fem och jouren b\u00f6rjade \u00e5kte askkopparna fram i granskningen, r\u00f6kte gjorde de flesta p\u00e5 den tiden.<\/p>\n\n\n\n

Endoskopi<\/strong>
\u201dPutas\u201d Wehlin var en av pionj\u00e4rerna inom endoskopi i Sverige och hade redan i slutet av 1960-talet varit i Japan f\u00f6r att bekanta sig med tekniken som d\u00e5 bestod av gastrokameraunders\u00f6kningar, en \u201dblind\u201d unders\u00f6kningsteknik. Han utvecklade ett n\u00e4ra samarbete med Olympus f\u00f6r att utveckla endoskop f\u00f6r kateterisering av choledochus och pankreasg\u00e5ngen. Den f\u00f6rsta ERCP:n (endoskopisk retrograd choledochopancreaticografi) i Sverige gjordes 1972 av \u201dPutas\u201d. Under samma tidsperiod introducerade Frans Thomas Fork coloskopi i Malm\u00f6. Han hade ocks\u00e5 ett n\u00e4ra samarbete med Japan och det fanns alltid en japan som arbetade p\u00e5 skopisektionen under denna tidsperiod. \u201dPutas\u201d var ocks\u00e5 ansvarig f\u00f6r uroradiologin. Han brukade komma insl\u00e4ntrande n\u00e5got f\u00f6rsenad med sitt l\u00e5nga h\u00e5r, rocken \u00f6ver axeln och en cig i munnen f\u00f6r rondgenomg\u00e5ng. Den kom f\u00f6retr\u00e4desvis att handla om hans senaste ERCP. Det var f\u00f6rst under sj\u00e4lva ronden som han grep in och r\u00e4ttade till de fel man hade gjort inf\u00f6r publiken.<\/p>\n\n\n\n

Forskning
<\/strong>Tv\u00e5 stora omr\u00e5den dominerade forskningen p\u00e5 r\u00f6ntgen, MAS, under 1970-talet, diagnostik av gastrointestinala sjukdomar och kontratsmedelstoxicitet. F\u00f6r forskning fick man s.k. NHL(6)-ledighet. Det kunde bli en m\u00e5nad p\u00e5 v\u00e5ren och en p\u00e5 h\u00f6sten. En djurexperimentalavdelning hade inr\u00e4ttats p\u00e5 MAS i b\u00f6rjan p\u00e5 1970-talet. Det var m\u00e5nga r\u00f6ntgenunderl\u00e4kare som tillbringade sin NHL-ledighet d\u00e4r f\u00f6r att studera de nya icke-joniska kontrastmedlens effekter p\u00e5 olika organ. Minst 12 avhandlingar producerades under Torstens Alm\u00e9ns handledarskap. Trots detta var det nog ingen av adepterna som passade p\u00e5 att k\u00f6pa aktier i Nygaard & Co, som senare blev Nycomed och k\u00f6ptes upp av Amersham som sin tur blev uppk\u00f6pt av General Electric. Kursen m\u00e5ste ha rusat n\u00e5gra g\u00e5nger. Min avhandling cirkulerade kring de nya kontrastmedlens effekter vid aortofemoral angiografi. N\u00e4r Torsten hade l\u00e4st igenom \u201dkappan\u201d till avhandlingen d\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kt f\u00f6rklara den kemiska f\u00f6rvandlingen fr\u00e5n joniska till ickejoniska substanser konstaterade han kort och torrt: \u201dNyman, du \u00e4r kemiskt naiv\u201d! Efter avhandlingen s\u00e5 best\u00e4mde jag mig f\u00f6r \u201daldrig mer kontrastmedel\u201d. I b\u00f6rjan av 2000-talet startade jag SFMR:s kontrastmedelsgrupp ihop med Peter Aspelin och Peter Bj\u00f6rkdahl. \u201dNever say never again\u201d enligt James Bond.<\/p>\n\n\n\n

Ultraljud, datortomografi och k\u00e4rnmagnetisk resonans
<\/strong>Under 1970-talet b\u00f6rjade det h\u00e4nda saker. 1953 hade kardiologen Inge Edler och fysikern Hellmuth Hertz i Lund framst\u00e4llt ett ekokardiogram, v\u00e4rldens f\u00f6rsta medicinska ultraljudsunders\u00f6kning. Men det skulle komma att dr\u00f6ja till slutet av 1970-talet innan den f\u00f6rsta ultraljusapparaten f\u00f6r abdominell diagnostik installerades p\u00e5 r\u00f6ntgen, MAS. Med Bmode teknik fick man snitt f\u00f6r snitt m\u00e5la fram en ganska grynig bild av organen, \u201dsom att sp\u00e5 i kaffesump\u201d som den store professorn Olle Olsson i Lund entusiastiskt uttryckte det. Metoden blev f\u00f6ga spridd p\u00e5 avdelningen och ingick inte i FV-utbildningen p\u00e5 den tiden.
N\u00e4r jag l\u00e4ste anatomi 1967-68 fick vi tr\u00e4na p\u00e5 att rita tv\u00e4rsnittsbilder av kroppen, en konstart som jag inte uppskattade och framf\u00f6rde kritik i samband med kursavslutningen, \u201dmeningsl\u00f6st d\u00e5 vi aldrig kommer att se kroppen ur detta perspektiv\u201d \u2013 f\u00f6r att citera James Bond \u00e4n en g\u00e5ng \u201dNever say never again\u201d.
I oktober 1973 installerades den f\u00f6rsta svenska datortomografen p\u00e5 Karolinska sjukhuset, en s.k. ”EMI-scanner” f\u00f6r kraniell DT. 1967 hade forskningsingenj\u00f6ren Godfrey Hounsfield vid det engelska elektronikf\u00f6retaget EMI f\u00e5tt id\u00e9n att ers\u00e4tta fotografisk film vid registreringen av r\u00f6ntgenstr\u00e5lningen med str\u00e5lningsk\u00e4nsliga kristaller och avbilda kroppen med tunna snitt. Beatles skivint\u00e4kter hade gett s\u00e5 stora inkomster att EMI best\u00e4mde sig f\u00f6r att satsa en del av dessa p\u00e5 detta v\u00e4llovliga forskningsprojekt. Utvecklingen av DT gick vidare fr\u00e5n kraniell DT till helkroppsutrustningar och 1978 diskuterades om att starta upphandling av en s\u00e5dan i Malm\u00f6. Christer Hellekant plockade upp id\u00e9n och f\u00f6reslog f\u00f6r professor Tord Olin att vi borde \u00e5ka \u00f6ver till USA f\u00f6r att s\u00e4tta oss in i diagnostiken och dessutom ta med en ung
radiolog p\u00e5 FV-stadiet. Professorn nappade p\u00e5 id\u00e9n.
I maj 1978 gjorde jag min f\u00f6rsta atlantflygning, bara det ett \u00e4ventyr, tillsammans med
Christer. F\u00f6rsta anhalt blev San Fransisco General Hospital och professor Eric Carlsson. Jag
tillbringade n\u00e5gra dagar p\u00e5 deras bibliotek och s\u00f6g i mig allt om abdominell DT-diagnostik
fr\u00e5n deras VHS-kassetter. Resan gick vidare med hyrbil till professor Hugo Bogren i Sacramento, \u00f6ver helgen en dags skid\u00e5kning i Squaw Valley (OS-ort 1960), vidare genom Death Valley till Las Vegas och en kv\u00e4lls shower. Dags att g\u00f6ra nytta s\u00e5 f\u00e4rden st\u00e4lldes f\u00f6rst till Loma Linda, Los Angeles, d\u00e4r den ber\u00f6mde coronarangiograf\u00f6ren Melvin Judkins h\u00e4rskade (Judkins right and left, klassiska katetrar f\u00f6r coronarangiografi), och sedan till San Diego d\u00e4r Folke Brahme fr\u00e5n Malm\u00f6 arbetade. N\u00e4sta anhalt blev M.D Anderson, det ber\u00f6mda cancersjukhuset i Houston med Sidney Wallace som chef f\u00f6r r\u00f6ntgen och en stor v\u00e4n av svensk radiologi. D\u00e4r jobbade \u201dPigge\u201d Rosengren fr\u00e5n Malm\u00f6 som gav oss mat och husrum. Jag fick g\u00f6ra min debut som f\u00f6redragsh\u00e5llare p\u00e5 amerikanske mark med hj\u00e4lp av n\u00e5gra diabilder p\u00e5 k\u00e4rlmissbildningar, usch s\u00e5 nerv\u00f6st. Sista benet gick till Milwaukee, d\u00e4r GE hade sin huvudfabrik f\u00f6r datortomografer. Sen med GE:s privatjet till New York f\u00f6r flyg hem till Malm\u00f6 d\u00e4r vi entusiastiskt ber\u00e4ttade om GE:s maskiner. Ingen lyssnade eller var ens intresserade av vad vi hade gjort f\u00f6r erfarenheter. Lars Andr\u00e9n best\u00e4mde och k\u00f6pte en Siemens, Somatom 2, och det skulle visa sig vara en mycket bra maskin. Det var den andra helkropps-DT som installerades i Sverige med start i september 1979, den f\u00f6rsta var i Uppsala. Erik Boijsen, nu professor i Lund, konstaterade att datortomografer bara var \u00e4mnade f\u00f6r universitetskliniker.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"
Somatom 2, 1979, precis som den s\u00e5g ut med man\u00f6verbord och allt. Bilderna
fotograferades av med en multiformatkamera med 6 bilder p\u00e5 varje ark och
sparades dessutom p\u00e5 digitala skivor.<\/em><\/figcaption><\/figure>\n<\/div>\n\n\n

Jag fick min specialistkompetens 1979 och hade blivit utsedd att sk\u00f6ta datortomografen, oerh\u00f6rt hedrande och sp\u00e4nnande, kunde knappt slita mig fr\u00e5n maskinen. Sl\u00e4pringtekniken saknades s\u00e5 man fick utf\u00f6ra ett snitt i taget d\u00e5 r\u00f6ntgenr\u00f6r och detektor roterade ett varv runt patienten. Sedan flyttades patienten ett \u00f6nskat antal mm och r\u00f6ntgenr\u00f6r och detektor roterade ett varv \u00e5t andra h\u00e5llet f\u00f6r n\u00e4sta snitt. S\u00e5 kunde man utf\u00f6ra fyra snitt per minut. Snittjockleken f\u00f6r thorax och buk var vanligtvis 8 mm och f\u00f6rflyttningen varierade mellan 8-16 mm beroende av indikation och hur stor del av kroppen man ville unders\u00f6ka. En snittjocklek\/f\u00f6rflyttning p\u00e5 8\/16 var inte ovanligt f\u00f6r att spara tid.<\/p>\n\n\n\n

Efter n\u00e5gra m\u00e5nader organiserades en rotation av alla jourhavande radiologer som fick tillbringa en vecka vid DT:n vilket gjorde att vi snabbt kom i g\u00e5ng med akuta DT p\u00e5 jourtid och det f\u00f6rhatliga eko-enc:et kunde f\u00f6rvisas till museum. I b\u00f6rjan utf\u00f6rdes m\u00e5nga unders\u00f6kningar utan kontrastmedel men det blev efter hand allt vanligare med infusion av kontrastmedel under st\u00f6rre delen av skanningen, inte minst sedan de icke-joniska l\u00e5gosmol\u00e4ra kontrastmedlen introducerades p\u00e5 1980-talet. Det hade inte minst
den stora f\u00f6rdelen att antalet illam\u00e5ende och kr\u00e4kningar av h\u00f6gosmol\u00e4ra kontrastmedel n\u00e4stan helt upph\u00f6rde. En stor f\u00f6rdel med Somatom 2 var den omedelbara bildrekonstruktionen som innebar att man kunde st\u00e5 inne hos patienten och injicera kontrastmedlet och i realtid kontrollera graden av kontrastuppladdning p\u00e5 en TV-sk\u00e4rm placerad i n\u00e4rheten (Acta Radiol 1986;27:667-673). Spiral-DT med sl\u00e4pringsteknik, d\u00e4r elektroniska signaler kunde \u00f6verf\u00f6ras fr\u00e5n en station\u00e4r struktur till en roterande med multipla detektorrader introducerades i b\u00f6rjan p\u00e5 1990- talet.
K\u00e4rnmagnetisk resonans (nuclear magnetic resonance imaging, NMR) blev verklighet p\u00e5 1980-talet. D\u00e5 k\u00e4rnkraftverksolyckan i Harrisburg 1979 fortfarande levde i folks minne, speciellt i USA, beslutade man att ta bort ordet \u201dnuclear\u201d i beteckningen och \u00e4ndra namnet till \u201dmagnetic resonance imaging\u201d, magnetisk resonanstomografi p\u00e5 svenska. Den f\u00f6rsta PETkameran i Sverige installerades december 2004 och nu har AI precis b\u00f6rjat att ta \u00f6ver.<\/p>\n\n\n\n

Hur ska det se ut om ytterligare 50 \u00e5r?
<\/em>G\u00e5r vi 50 \u00e5r tillbaka fr\u00e5n 1975 n\u00e4r jag startade min FV-\/ST-utbildning hade man precis b\u00f6rjat utf\u00f6ra kliniska angiografier med strontiumjodid, natriumjodid och thoriumdioxid. Den stora revolutionen kom 1929 n\u00e4r Moses Swick laneserade det f\u00f6rsta organiska jodbaserade intravaskul\u00e4ra kontrastmedlet (Swick M. Darstellung der Niere und Harnwege in R\u00f6ntgenbild durch intraven\u00f6se Einbringung eines neuen Kontraststoffes: des Uroselectans. Klinische Wochenschrift 1929;8:2087-2089. Imago Medica 2\/2016).<\/p>\n\n\n\n

AT-utbildning<\/td> V\u00e4sterviks lasarett<\/td><\/td>1973-1975<\/td><\/tr>
FV-l\u00e4kare <\/td>R\u00f6ntgenavdelningen<\/td>Universitetssjukhuset MAS<\/td>1975-1979<\/td><\/tr>
Specialistl\u00e4kare<\/td>R\u00f6ntgenavdelningen<\/td>Universitetssjukhuset MAS<\/td>1979-2000<\/td><\/tr>
Docent<\/td><\/td>Lunds universitet <\/td>1983<\/td><\/tr>
Consultant Radiologist <\/td>Diagnostisk radiologi<\/td> Ibn Al Bitar Hosp., Bagdad <\/td>1986<\/td><\/tr>
Consultant Radiologist<\/td> Diagnostisk radiologi<\/td>Hamad General Hosp., Qatar<\/td>1986-1988<\/td><\/tr>
Associate Professor <\/td>Intervent. radiologi <\/td>Stanford Univ. Hosp., USA<\/td>1993-1995<\/td><\/tr>
Specialistl\u00e4kare<\/td>Intervent. radiologi <\/td>Sahlgrenska universitetssjukh.<\/td>1998-1999<\/td><\/tr>
Specialistl\u00e4kare<\/td>R\u00f6ntgenavdelningen<\/td>Lasarettet i Trelleborg <\/td>2000-2013<\/td><\/tr>
Timanst\u00e4lld<\/td>R\u00f6ntgenavdelningen<\/td>Sk\u00e5nes universitetssjukhus<\/td>2014<\/td><\/tr>
Konsult<\/td>R\u00f6ntgenavdelningen<\/td>Unilabs\/TMC<\/td>2015-<\/td><\/tr><\/tbody><\/table><\/figure>\n\n\n\n\n\n

Referenser<\/h2>\n\n\n\n

(1)Prof Welin blev en dag tillfr\u00e5gad av kollega att hoppa in och h\u00e5lla en grundl\u00e4ggande f\u00f6rel\u00e4sning om r\u00f6ntgen f\u00f6r medicine kandidater, svarade omedelbart ja men bad kollegan att fr\u00e4scha upp hans minne ang\u00e5ende: \u201dVad \u00e4r det som snurrar i r\u00f6ntgenr\u00f6ret?\u201d<\/p>\n\n\n\n

(2) Fixen = fixering; s\u00e5 kallades granskningen i Malm\u00f6 baserat p\u00e5 att den framkallade r\u00f6ntgenfilmen i \u00e4nnu \u00e4ldre dagar fixerades och h\u00e4ngdes upp f\u00f6r torkning i detta rum inf\u00f6r granskningen.<\/p>\n\n\n\n

(3) En typisk serie f\u00f6r en visceral angiografi var 2 bilder\/sek i 4 sek, 1 bild\/sek i 4 sek och 1 bild varannan sek i 8 sek, dvs. 8\/4, 4\/4, 4\/8, totalt 16 bilder.<\/p>\n\n\n\n

(4) Den f\u00f6rsta pacemakern som gick att operera in i kroppen konstruerades av Rune Elmqvist vid ElemaSch\u00f6nander 1958 i samarbete med hj\u00e4rtkirurgen \u00c5ke Senning<\/p>\n\n\n\n

(5) Om buken komprimeras 4-5 cm kan str\u00e5ldosen halveras f\u00f6r samma bildkvalit\u00e9.<\/p>\n\n\n\n

(6) Oklart vad f\u00f6rkortningen betydde, enligt vissa \u201dN\u00e4stan helt ledig\u201d<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ulf Nyman, 2026-08-21 Det som idag ben\u00e4mns Medicinsk Radiologi hette p\u00e5 1970-talet r\u00e4tt och sl\u00e4tt \u201dR\u00f6ntgen\u201d. F\u00f6rklaringen \u00e4r enkel. Det fanns varken ultraljud, datortomografi eller MRT och skintigrafi bedrevs enbart av kliniska fysiologer. Visserligen hade den f\u00f6rsta DT:n f\u00f6r kraniella unders\u00f6kningar installerats p\u00e5 Karolinska sjukhuset 1973, men det skulle dr\u00f6ja med helkroppsmaskiner. R\u00f6ntgenassistent i G\u00f6teborgSommaren … L\u00e4s hela<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":1403,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_acf_changed":false,"footnotes":""},"categories":[8,1],"class_list":["post-1395","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","hentry","category-historik","category-okategoriserade"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/slf.se\/sfmr\/imago-medica\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1395","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/slf.se\/sfmr\/imago-medica\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/slf.se\/sfmr\/imago-medica\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/slf.se\/sfmr\/imago-medica\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/slf.se\/sfmr\/imago-medica\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1395"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/slf.se\/sfmr\/imago-medica\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1395\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1412,"href":"https:\/\/slf.se\/sfmr\/imago-medica\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1395\/revisions\/1412"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/slf.se\/sfmr\/imago-medica\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1403"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/slf.se\/sfmr\/imago-medica\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1395"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/slf.se\/sfmr\/imago-medica\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1395"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}