Ordf\u00f6randeord: Ibland blir jag kontaktad av journalister som undrar hur unga l\u00e4kare ser p\u00e5 ditten eller datten. Inget konstigt med det. Det ing\u00e5r i uppdraget som ordf\u00f6rande att f\u00f6ra SYLF:s talan och det \u00e4r s\u00e5klart gl\u00e4djande att vi blir tillfr\u00e5gade om aktuella sjukv\u00e5rdspolitiska h\u00e4ndelser. Det tyder p\u00e5 att det vi unga l\u00e4kare tycker och t\u00e4nker spelar roll. Men vad SYLF:s ordf\u00f6rande har att s\u00e4ga om det ena eller det andra \u00e4r kanske inte det mest intressanta alla g\u00e5nger. D\u00e4remot \u2013 vad s\u00e4ger den unga l\u00e4karens personliga ber\u00e4ttelse om situationen? Inte s\u00e4llan ber journalisten mig om hj\u00e4lp med att f\u00e5 kontakt med en ung l\u00e4kare, som med sin personliga ber\u00e4ttelse kan exemplifiera det som journalisten rapporterar om. B\u00e5de SYLF och jag sj\u00e4lv har ett stort n\u00e4tverk av kollegor. Att hitta en ung l\u00e4kare som vill l\u00e5ta sig intervjuas borde vara hur l\u00e4tt som helst. Eller? Otaliga g\u00e5nger har jag beh\u00f6vt \u00e5terkomma till journalisten och s\u00e4ga: \u201cJag \u00e4r ledsen. Flera kollegor har h\u00f6rt av sig och ber\u00e4ttat om precis det du vill rapportera om, men ingen av dem v\u00e5gar st\u00e4lla upp p\u00e5 en intervju.\u201d <\/p>\n
Din r\u00e4tt att prata med journalister \u00e4r grundlagsskyddad. Offentligt anst\u00e4llda och anst\u00e4llda i privat verksamhet inom v\u00e5rd och omsorg, som \u00e4r offentligt finansierad, omfattas av meddelarskydd, ett f\u00f6rbud mot repressalier. Meddel\u00adarskyddet utg\u00f6rs i sin tur av efterforskningsf\u00f6rbudet och k\u00e4llskyddet. Din arbetsgivare har allts\u00e5 ingen r\u00e4tt att efterforska vem som har l\u00e4mnat upp\u00adgifter till media. Journalisten du pratar med \u00e4r dessutom skyldig att skydda din identitet. <\/p>\n
S\u00e5 varf\u00f6r v\u00e5gar vi unga l\u00e4kare inte, trots ett robust skydd i sj\u00e4lvaste grundlagen, ber\u00e4tta om oegentligheter som vi st\u00f6ter p\u00e5 i v\u00e5rt yrke? En del av svaret hittar vi i SYLF:s senaste rapport om tystnads\u00adkulturen i v\u00e5rden. N\u00e4stan 60 procent vittnar om att de valt att inte p\u00e5peka felaktigheter av r\u00e4dsla f\u00f6r att hindras i sin yrkesprogression. Det \u00e4r helt oacceptabla siffror. Och anledningar! Dessutom visade det sig vara betydligt vanligare att man inte v\u00e5gar p\u00e5tala problem om man arbetar f\u00f6r en offentlig arbetsgivare. Kan det ha att g\u00f6ra med att maj\u00adoriteten av AT- och ST-platser hittas inom offentligt driven v\u00e5rd? <\/p>\n
Siffrorna \u00e4r skr\u00e4mmande, men tyv\u00e4rr \u00e4r jag inte f\u00f6rv\u00e5nad. S\u00e5 m\u00e5nga avvikelse\u00adrapporter som jag sj\u00e4lv har skrivit och f\u00e5tt svaret: ingen \u00e5tg\u00e4rd. S\u00e5 m\u00e5nga lunchdiskussioner med kollegor d\u00e4r vi frustrerat konstaterat att hur man \u00e4n f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rb\u00e4ttra saker, f\u00f6r b\u00e5de patienternas och personalens skull, m\u00f6ts man inte s\u00e4llan av svalt engagemang fr\u00e5n ledningens sida. Till slut ger man upp. Att larma om missf\u00f6rh\u00e5llanden borde g\u00f6ra arbetsgivaren tacksam. Det ska under inga omst\u00e4ndigheter p\u00e5verka progressionen i yrket. <\/p>\n
Att ett tidningsreportage eller TV-inslag om unga l\u00e4kares situation till slut inte blir av \u00e4r v\u00e4l tr\u00e5kigt. Vi i SYLF vill s\u00e5klart att unga l\u00e4kares villkor ska lyftas. Men att s\u00e4ga att det \u00e4r \u201dtr\u00e5kigt\u201d att underl\u00e4kare inte v\u00e5gar prata med journalister \u00e4r en underdrift. Det \u00e4r mycket v\u00e4rre \u00e4n s\u00e5. Det \u00e4r ett demokratiproblem. \u2022<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"