Arbetsmilj\u00f6 och samh\u00f6righet \u00e4r n\u00e5got som s\u00e4llan prioriteras f\u00f6r l\u00e4kare och d\u00e5lig arbetsmilj\u00f6 verkar n\u00e4stan vara ett konstant problem. Man b\u00f6rjar i ett h\u00f6rn p\u00e5 studentpallen och temat forts\u00e4tter genom hela arbetslivet. Som ung l\u00e4kare \u00e4r man ofta upptagen av annat \u00e4n hur lokalerna man vistas i ser ut och vilka normer som finns p\u00e5 arbetsplatserna. Vi l\u00e4r oss tidigt att normalisera en rotl\u00f6s tillvaro genom att aldrig riktigt tillh\u00f6ra en arbetsplats, till att senare vara utan tillg\u00e5ng till egna arbetsrum eller v\u00e4nja sig vid expeditioner som har ett minimum av s\u00e5dant som borde vara en sj\u00e4lvklarhet, som f\u00f6nster, ergonomiska stolar och ventilation. Stress och d\u00e5lig arbetsmilj\u00f6 normaliseras och vi h\u00f6r st\u00e4ndigt att vi borde vara glada att det \u201cminsann \u00e4r b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e4r de var AT-l\u00e4kare\u201d. Men \u00e4r detta verkligen okej?\u00a0<\/p>\n\n\n\n