”Att vara läkare är svårt – men otroligt roligt”

• Det svåra är det som gör yrket så spännande och roligt. Det menar Jakob Nyhlén, distriktsläkare på Närhälsan Gamlestadstorget, styrelseledamot i Västra Götalands läkarförening och ordförande i Sektion Primärvård som representerar de drygt 1200 medlemmar vilka arbetar på såväl privata som offentliga vårdcentraler över hela Västra Götaland samt inom Regionhälsan.

Att Jakob skulle bli läkare på Västkusten var långt ifrån förutbestämt när han gick ut gymnasiet. Uppvuxen i Stockholmsområdet och med en fast övertygelse om att just läkare skulle han inte bli, (trots att flera personer påpekade att han borde söka in på läkarlinjen) hade det varit naturligt att han valt en annan väg. Under några år läste han bland annat religion och filosofi, reste och volontärarbetade i ett kloster. Men till slut blev det ändå medicinstudier.

• Jag funderade länge och noga. Jag ville arbeta med något naturvetenskapligt och jag är samtidigt intresserad av människor. Jag ville också göra något konkret. Till slut blev det ganska tydligt att den spännvidd jag sökte trots allt fanns just inom läkaryrket. Eftersom jag inte ville plugga i Stockholm sökte jag till Göteborgs universitet och kom in. Och jag har inte ångrat mig en enda dag sedan jag påbörjade utbildningen, berättar Jakob.

Hans ursprungliga plan var att bli psykiater och han vikarierade under en period inom rättspsykiatrin. Men under AT-tjänsten insåg ha att det inte var för honom. Han upplevde psykiatrin som stökig organisatoriskt, och att handledning och stöd ofta saknades. När han under sista delen av AT:n tillbringade tid på en vårdcentral kändes det däremot annorlunda. Inom primärvården hittade Jakob Nyhlén det som lockat honom att bli läkare.

• Som distriktsläkare arbetar jag i bästa fall med hela människan och följer henne genom livet. Det är en ynnest att få jobba så. Man träffar människor i alla åldrar och från olika delar av samhället kan ibland lära känna sina patienter. Därigenom ökar också möjligheterna att hitta det som är fel och förstå varför. Livet och hälsan hänger ju ihop. Man får också användning för hela sin utbildning eftersom vi möter nästan alla typer av sjukdomar.
• Jag har till exempel en äldre patient som alltid älskat att dansa och där dansen varit en stor del av livet, vilket han berättade varje besök. När han plötslig berättade att han slutat dansa eftersom det gjorde ont förstod jag att det verkligen var en smärta att ta på allvar. Hade jag inte vetat något om honom sedan innan är det möjligt att den informationen inte betytt lika mycket.

Efter AT:n vikarierade Jakob Nyhlén på vårdcentral i några månader innan han påbörjade sin ST. Han påtalar vikten av förebilder och hur de kan göra skillnad både i valet av specialitet och specifik arbetsplats.

• Mycket i vårt yrke är svårt och då har det stor betydelse att ha äldre erfarna kolleger. Det är också bra att se att man kan göra saker på olika sätt. Där jag gjorde min ST fanns flera specialister som trivdes väldigt bra med sitt arbete och som samtidigt var väldigt olika och bidrog med olika synsätt.

Det var också under ST-tjänstgöringen som Jakobs fackliga engagemang startade. Som en person som alltid haft ett samhällsengagemang var han medveten om hur svensk arbetsmarknad är uppbyggd och att arbetsgivaren behöver en stark motpart. Från början handlade det mest om att visa stöd för de kolleger som tagit på sig ansvar genom att dyka upp på SYLF Göteborgs årsmöten.

• Det var det minsta jag kunde göra, säger Jakob skrattandes.

Sedan slumpade det sig så att han vid ett tillfälle blev nominerad till styrelsen under sittande möte. Jakob tackade ja och ett par år senare var han ordförande i SYLF Göteborg och dessutom invald i styrelsen för Göteborgs läkarförening. Sedan har det rullat på.

• Jag har en idé om att vi måste ta ansvar tillsammans. Jag kan inte heller begära av andra att göra sitt om jag inte gör mitt. Det är så viktigt att vi från professionen för vår talan och finns med där det fattas beslut som rör vår arbetsmiljö och villkor. Arbetsgivaren missar ofta viktiga aspekter, ibland till och med så enkla saker om att informera våra medlemmar i tid, och ofta kan vi i alla fall påverka så det blir lite bättre. Utan de fackliga ombudens arbete skulle förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare även vara betydligt mer ojämlikt.

Jakob Nyhlén lyfter fram det faktum att många läkare är så starkt drivna och har en så stor lojalitet med sina patienter att det lätt blir så att man tar ut sig. Viljan att alltid hjälpa, att inte provsvar skall bli liggande eller telefonsamtal oringda utnyttjas ofta av arbetsgivaren vilket i förlängningen kan få allvarliga konsekvenser i form av ohälsa och sjukskrivningar inom läkargruppen.

• Primärvården har gång på gång fått nya uppdrag men samtidigt har inte resurser tillförts i samma utsträckning. Då får man kämpa för att räcka till och orka. Ibland har jag kommit till jobbet och redan när jag öppnat min kalender insett att jag kommer att bli sittande till långt in på kvällen. När man träffar många olika människor med skiftande diagnoser är det också viktigt att vi trots arbetstyngden har förutsättningar för att hålla en genomgående hög nivå och försöka ge varje individ den tid som behövs. Även vid korta akuta besök kan det finnas viktiga bakomliggande saker som behöver fångas upp.

Just arbetsmiljön och att förbättra denna genom en rimlig arbetsbelastning är det som Jakob Nyhlén tycker är den viktigaste fackliga frågan. Att läkare inte skall tappa omsorgen om sig själva för att de bryr sig så mycket om sina patienter. En fungerande vård behöver fungerande läkare. Det är svårt att sätta stopp när man känner att ”om jag reser mig och går nu så kan någon dö”. Men någon måste ta ansvar även för läkarnas hälsa. Det är vad Läkarförbundet och Västra Götalands läkarförening gör.

• Vi behöver ännu fler som engagerar sig fackligt. Jag får ofta mejl och telefonsamtal från medlemmar om sådant som vi borde ta tag i och det är jättevärdefullt. Men för att kunna göra mer måste vi bli fler. Om vi är många som driver på förändring har vi större möjligheter att göra skillnad. Jag har full förståelse för att det i en redan pressad vardag kan vara svårt att finna tid för att ta på sig ett uppdrag. Men det finns mycket stöd att få inom förbundet och fackligt arbete handlar mycket om ”learning by doing” och det är ju lite läkares specialitet. Som ombud får man också en förståelse och insikt kring vården och det som sker. Till exempel hur olika beslut påverkar varandra och hur det som sker inom olika förvaltningar hänger ihop. Inte minst får man en möjlighet att faktiskt förbättra både för sig själv, sina kolleger och för patienterna, säger Jakob Nyhlén.

Det händer att han får frågan om varför man skall vara med i Läkarförbundet. På det har Jakob ett enkelt och tydligt svar.

• Mycket av det som läkare ser som självklart i dag är villkor som förhandlats fram tack vare facket. Är man helt nöjd och tycker att vi är färdiga, att vården fungerar problemfritt och att läkares arbetsmiljö och ersättningar är som de ska vara finns det ju ingen anledning att engagera sig. Men om man ser problem finns det inget skäl att inte gå med i Läkarförbundet, att tipsa kolleger om att göra detsamma och om man har möjlighet, ta på sig uppdrag för sin sektion.