Läkares villkor är en samhällsfråga
Ordförande Emelie Hultberg och sektion SU:s vice ordförande Ingrid Stubelius skriver på GP debatt om hur de låga läkarlönerna inom VGR kan få allvarliga konsekvenser.
Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU) är Sveriges största sjukhus och bedriver högspecialiserad vård som är viktig inte bara för Göteborgs eller regionens medborgare, utan för hela landet. Inom Västra Götalandsregionen finns även NU-sjukvården, Skaraborgs sjukhus, Södra Älvsborgs sjukhus, Sjukhusen i väster och en omfattande primärvård där läkare med hög kompetens och lång erfarenhet varje dag vårdar, lindrar och botar med stort engagemang och empati.
Under det senaste årets pandemi har vårdpersonalen utsatts för en enormt tung arbetsbörda. Inte bara de som arbetat på intensivvårdsavdelningen med de allra sjukaste covid-patienterna, utan alla vars arbete förändrats och försvårats. De läkare som har det yttersta medicinska ansvaret i vår region förtjänar respekt för det ansvar de tagit och den insats de gjort. Men inte bara respekt eller en uppmuntrande klapp på axeln, de förtjänar framför allt en rimlig lön.
Löner under Sverigesnittet
För Västra Götalandsregionen, som sedan flera år har den höga ambitionen att bli ”Sveriges bästa offentliga arbetsgivare”, borde det vara självklart att man inte kan ha Sveriges sämsta löner för den vårdpersonal som utgör en stor del av de anställda. På sin hemsida skriver regionen att ”Västra Götalandsregionen är ingenting utan sina medarbetare. Medarbetare som trivs, känner sig uppskattade och får möjlighet att visa och utveckla sin kompetens är avgörande för hur bra vi ska lyckas med vårt uppdrag”. Det är vi överens om. Men uppskattad känner man sig knappast om man tjänar betydligt sämre än kollegor i andra delar av landet.
Den partsgemensamma och tvärfackliga sammanställning som gjordes förra året visar att nästan alla yrkeskategorier inom hälso- och sjukvården i regionen ligger långt under Sverigesnittet.
Problem under flera år
Att regionen i den nyligen beslutade budgeten avsatt 700 miljoner kronor för att under en treårsperiod höja lönerna i vården tycker vi är en utmärkt början. Men det är just bara en början. För trots satsningen kommer Västra Götalandsregionen inte att nå upp till rikssnittet. Särskilt illa är det på Sahlgrenska universitetssjukhuset där lönerna ligger i botten.
Sahlgrenskas HR-direktör Maria Aleniusson säger i en intervju i SVT (17/6) att hon är medveten om att läkarlönerna ligger lågt och medger att SU har svårt att rekrytera inom vissa specialiteter. Det är bra att den medvetenheten finns. Det borde rimligtvis innebära att Sahlgrenska inte låter den extra satsningen från regionen leda till att man minskar löneutrymmet i den ordinarie budgeten.
Att Västra Götalandsregionen under flera decennier låtit lönerna släpa efter utan att agera och i stället för att höja den lojala, fast anställda personalens ersättningar använt sig av betydligt dyrare lösningar är ofattbart. Likaså att regionstyrelsens ordförande Johnny Magnusson (M) i en intervju i GP (10/5) uttrycker att möjligheten att hitta kompetent personal är bra, när vi vet att det råder en allvarlig brist på specialistläkare. Det är strömhopp från vissa kliniker och vi får återkommande information från läkare och chefer om strategiska läkarrekryteringar som går i stöpet för att vederbörande inte kan tänka sig att gå ner i lön så mycket som krävs för nöjet att bli göteborgare.
Pressad arbetsmiljö
Gång på gång under de senaste åren har regionens sjukhus också tvingats stänga avdelningar och låta svårt sjuka patienter vänta onödigt länge på grund av personalbrist. Samtidigt har de som saknar kollegor pressats att arbeta dubbelt så hårt. Specialistläkare är föga förvånande bland de yrken som har högst risk att drabbas av stressrelaterad ohälsa, enligt Försäkringskassan. För att inte ytterligare förvärra den situationen måste det finnas tillräckligt med läkare för att bemanna såväl sjukhus som primärvård. Då är lönerna en absolut nyckelfaktor.
Varje anställning är en investering i kunskap och kompetens och varje gång någon säger upp sig på grund av det oacceptabla löneläget går regionen miste om det man investerat.
Det är dags att Västra Götalandsregionen gör upp med sin historia och inser att läkarnas villkor är en samhällsfråga. Att man slutar sänka lönerna för läkare som byter jobb, att den som vidareutbildar sig och höjer sin kompetens, till exempel genom fler specialiteter, får ordentlig ersättning för det.
Vill man långsiktigt säkra tillgången på god och trygg vård kan man inte ha ingångslöner som ligger lägre än övriga riket. En sviktande löneutveckling gör att högspecialiserade läkare flyr Sahlgrenska och sitter på annat håll och gör betydligt enklare och mer välbetalda arbetsuppgifter.
Varje anställning är en investering i kunskap och kompetens och varje gång någon säger upp sig på grund av det oacceptabla löneläget går regionen miste om det man investerat. De allra största förlorarna är då inte läkarna utan medborgare i behov av vård. Vill politikerna kunna erbjuda människor i Västra Götaland Sveriges bästa sjukvård är det dags att på allvar lyfta dem som har det medicinska ansvaret.
Emelie Hultberg, specialistläkare i gynekologi och obstetrik, ordförande Västra Götalands läkarförening
Ingrid Stubelius, specialistläkare i anestesi och intensivvård, vice ordförande Västra Götalands läkarförening Sektion SU
