Kvinnliga läkare har svårare att ta rast, får mindre administrativt stöd och har sämre förutsättningar än män att hinna med sina arbetsuppgifter inom ordinarie arbetstid.
– Resultaten visar tydligt att arbetsvillkoren mellan kvinnor och män inom sjukvården inte är likvärdiga, säger Elin Karlsson, förste vice ordförande i Läkarförbundet.
Kvinnor får mindre stöd och har sämre arbetsvillkor
Endast 8 procent av kvinnliga läkare uppger att de fullt ut har möjlighet att ta rast under arbetsdagen, jämfört med 15 procent av männen. Betydligt färre kvinnor än män anser att de hinner med alla sina arbetsuppgifter inom ordinarie arbetstid. Den administrativa belastningen skiljer sig också åt. 19 procent av kvinnorna får det administrativa stöd de behöver, jämfört med 26 procent av männen.
– Arbetsgivare behöver säkerställa att resurser och stöd fördelas jämställt. Det är en grundförutsättning för en hållbar arbetsmiljö, säger Elin Karlsson.
6 av 10 kvinnor överväger att gå ner i tid, lämna arbetsplatsen eller yrket
Den hårda arbetsbelastningen avspeglas i kvinnliga läkares framtidstro. Kvinnor är i betydligt högre grad än män på väg bort från yrket. 59 procent av kvinnorna överväger att byta arbetsplats, gå ned i arbetstid eller helt lämna yrket, jämfört med 47 procent av männen. Hela 39 procent av kvinnorna överväger att gå ned i arbetstid för att orka, medan andelen bland männen är 27 procent.
Svårare för kvinnor att göra karriär
Flera respondenter i undersökningen vittnar också om sämre möjligheter för kvinnor att ta del av karriärutveckling, handledning och mer kvalificerade arbetsuppgifter. Många upplever att män många gånger prioriteras vid utbildningar och uppdrag.
– Sammantaget visar resultaten att det finns tydliga och återkommande skillnader mellan manliga och kvinnliga läkares arbetsvillkor. Jämställda arbetsplatser är en arbetsmiljöfråga och vår undersökning visar att vårdens arbetsgivare måste bli betydligt bättre på det här området, säger Elin Karlsson.
Se diagram i bilagan.
Om undersökningen
Undersökningen genomfördes digitalt 13 maj-20 juni 2025 och omfattade samtliga medlemmar som är yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården. Av de 39 748 personer som fick enkäten var det 16 734 som besvarade den, vilket motsvarar en svarsfrekvens på 42 procent.
– Läkarförbundet vill se listning på läkare, inte på huset vårdcentralen. Vi hade också velat se att vårdgivare själva ges möjlighet att begränsa antalet listade, för att säkra patientsäkerheten, vårdkvaliteten och arbetsmiljön för personalen, säger Sofia Rydgren Stale ordförande Sveriges läkarförbund.
Lagen som träder ikraft 1 juli 2022 innebär att:
- Patienter listas på vårdcentral/hälsocentral och får där förtydligad rätt till en fast läkare.
- Regioner ska ha en elektronisk listningstjänst.
- Patienter får i regel lista om sig högst två gånger per år.
- Regioner ges en lagstadgad möjlighet att tillfälligt begränsa antalet listade patienter på en vårdcentral.
– Nu har riksdagen fattat beslut och det är dags för regionerna att börja lyssna och agera. Verktygen och uppdraget tydliggörs. Hur ska respektive region säkerställa rätten till en fast namngiven läkare? säger Sofia Rydgren Stale.
Arbetsmiljön för läkare och andra anställda inom svensk primärvård är under all kritik. Att patienter ges tillgång till en fast namngiven läkare med ansvar för ett rimligt antal patienter, ett listningstak, är en ödesfråga för den svenska primärvården. Endast då kan vi säkerställa att läkaren kan ta emot samma patient vid upprepade kontakter och att vården på så sätt blir patientsäker och effektiv. Då kommer också fler anställda att vilja jobba kvar och orka arbeta heltid inom primärvården. Fler kommer också att utbilda sig till specialister i allmänmedicin, vilket det idag råder stor brist på.
Redan idag är de allra flesta redan listade på en vårdcentral. Endast ett fåtal regioner har olistade invånare. Att lista på utförare innebär bara en formalisering av dagens situation. Ett hus tar inget ansvar och väggarna kommer inte ihåg en särskilt väl. Därför behövs listning på en egen vald fast namngiven läkare med ett rimligt antal patienter för att få en förändring. Listning på fast namngiven läkare är avgörande för kontinuiteten mellan läkare och patient.
Listningsbegränsning
Lagen innebär ett steg i riktning mot införandet av listningsbegränsning. Att kunna begränsa antalet som listar sig hos en vårdgivare eller, ännu bättre, en enskild läkare är en avgörande fråga för läkarnas arbetsmiljö och vårdens kvalitet. Läkarförbundet hade velat se att också vårdgivare själva skulle ges möjlighet att begränsa sin lista.
Ska lagen få full effekt krävs fortsatt ytterligare åtgärder, Läkarförbundet kräver:
– mer pengar öronmärkta för listning på fast läkare
– statligt finansierade utbildningstjänster
– en lagstiftning om listning på läkare, inte vårdcentral
– ett listningstak för hur många patienter som får listas på varje läkare
– incitament gentemot regionerna med någon form av belöning och böter baserat på om regionerna når målen.