Utmattningssyndrom – senaste kunskapen

Termen utmattningssyndrom användes första gången år 2003 i en kunskapsöversikt publicerad av Socialstyrelsen. År 2005 rekommenderade Socialstyrelsen att diagnosen skulle kodas som F43.8A enligt ICD-systemet. Sedan dess har antalet patienter som fått diagnosen ökat dramatiskt. Det är ännu oklart om detta innebär en sann ökning eller en överanvändning av diagnosen, eller att de diagnostiska kriterier som publicerades år 2003 var alltför vida.

Många nya forskningsrön om tillståndets vanlighet och om dess psykologiska och biologiska kännetecken har publicerats sedan dess, och ett antal studier av olika rehabiliteringsmetoder har genomförts. År 2019 bildades en arbetsgrupp bestående av forskare och erfarna kliniker i syfte att granska litteraturen och diskutera sig fram till konsensus om det komplexa fenomenet utmattningssyndrom, dess orsaker, symtom och vägen till återhämtning, med målet att ge en djupare förståelse och verktyg för att hantera denna utmaning i dagens stressiga samhälle.

Målgrupp

Medarbetare i primärvården och specialiserade vården som möter patienter med utmattningssyndrom.

Programpunkter

• Varför har det gjorts en kunskapssammanställning? Vad är de viktigaste ändringarna jämfört med tidigare?
• Utmattningssyndromets tre faser, symtom, utredning, fasspecifik behandling och förlopp.
• Att arbeta med utmattningssyndrom i primärvården
• Hur enkelt/svårt är det att behandla utmattningssyndrom då det är ett komplext fenomen?
• Hur ser det ut bland medarbetare i sjukvården med risk för utmattningssyndrom och förekomst?
• Frågor och dialog mellan deltagare och medverkande

Medverkande

• Marie Åsberg, professor emeritus
• Kristina Glise, medicine doktor, överläkare
• Emma Brulin, docent i arbets- och miljömedicin, leg sjuksköterska
• Jakob Clason van de Leur, psykolog, doktorand vid Uppsala universitet
• Märit Löfgren, specialist allmänmedicin, Praktikertjänst