Enhetliga priser på receptbelagda läkemedel (SOU 2017:76)
Sveriges läkarförbund har fått rubricerat betänkande på remiss. Läkarförbundet tackar för möjligheten och vill lämna följande synpunkter.
Sammanfattningsvis behandlar delbetänkandet från Nya apoteksmarknadsutredningen frågan om en reglering av apotekens handelsmarginal för receptbelagda läkemedel utanför läkemedelsförmånerna. Apoteksmarknadsutredningen föreslår att enhetliga priser införs på samtliga receptbelagda läkemedel på alla apotek. I dag varierar priserna på läkemedel utanför högkostnadsskyddet – vilket utredningen menar kan strida mot målet om en jämlik hälso- och sjukvård.
Utredningens huvudsakliga förslag innebär att:
- Apotekens marginal för receptbelagda läkemedel utanför förmånerna regleras.
- Förmånspriser ska tillämpas även utanför förmånerna.
- Det ska införas en skyldighet för tillverkare att anmäla priser till Tandvårds- & läkemedelsförmånsverket, TLV.
- TLV ska besluta om inköpspris och försäljningspris för receptbelagda läkemedel utanför förmånerna.
- För läkemedel som saknar fastställt pris föreslås TLV får möjlighet att fastställa inköpspris och försäljningspris.
Utredningen bedömning är att förslagen leder till enhetliga priser på apoteken på receptbelagda läkemedel utanför förmånerna, vilket skapar bättre förutsättningar att uppnå hälso- och sjukvårdslagens mål om en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Det blir enklare för enskilda eftersom de inte längre behöver göra krångliga prisjämförelser mellan apoteken.
De minskade intäkterna för apoteken bedöms få små effekter på apoteksmarknaden som helhet. TLV följer kontinuerligt lönsamheten på apoteksmarknaden och kan vid behov justera handelsmarginalen. Förslaget får också konsekvenser för bland andra landstingen, TLV, E-hälsomyndigheten och läkemedelstillverkarna.
Sveriges Läkarförbund ställer sig positiv till förslagen i betänkandet och tillstyrker dem i sin helhet men vill påpeka följande.
Läkarförbundet har tidigare framfört att vi anser att förslaget om enhetliga priser skulle skapa bättre förutsättningar för en väl fungerande konkurrens och lägre priser på läkemedel utanför förmånerna. Det är dock viktigt att den nya lagen sätter jämlikheten i fokus. Oavsett var i landet patienten behandlas måste vården vara jämlik. När det gäller prissättning gentemot patienter är det viktigt att detta inte innebär att priserna gentemot patient höjs, då detta kan antas leda till att patientgrupper med de svagaste ekonomiska marginalerna avstår från att införskaffa utskrivna läkemedel av privatekonomiska skäl.
Utredningen gör bedömningen att förslaget om enhetliga priser på läkemedel innebär minskade kostnader för patienten och landstingen. För att nå målet med en jämlik sjukvård är det viktigt att priserna på läkemedel är desamma oavsett var i landet patienten bor. För att kunna garantera detta räcker det inte med att fastslå ett enhetligt pris utan det är även viktigt att kostnaden inte läggs på regioner och landsting där de ekonomiska förutsättningarna kan variera. Resultatet får inte bli nedskärningar inom andra delar av sjukvården för att klara av finansieringen. Det är därför viktigt att lagförslaget innehåller ett förslag till finansiering som tar detta i beaktande. Utredningen bör ta del av de positiva delarna av den norska modellen i denna fråga.
Vi ser det som anmärkningsvärt att utredningen försöker uppmuntra både till konkurrens på transparenta priser och förhandling. Detta ger apoteken incitament att byta till den produkt som de har störst vinst på och därmed kommer priskonkurrensen att fungera på inköpspris – medan konkurrensen på apotekens utförsäljningspris kan avstanna helt.
Utredningen har gjort en rättsutredning gällande förslagets förenlighet med EU-rätten. Samtidigt har utredningen visat att det inte är ovanligt att priserna för dessa läkemedel är reglerade i andra länder. Vi delar utredningens slutsats att förslaget är förenligt med EU-rätten.
Vi vill även peka på en formulering i nulägesbeskrivningen i kapitel 3 som vi tar avstånd ifrån. I avsnitt 3.4.6 Läkemedel anpassade för slutenvård framgår det att ”Allt fler behandlingar sker i dag i antingen primärvården eller på sjukhusens mottagningar i stället för inom slutenvården. Antalet vårdplatser och medelvårdtiden har därför minska inom slutenvården”. Det stämmer inte fullt ut att det finns ett samband mellan behandlingar i primärvården och antalet slutenvårdsplatser. Vi anser att formuleringen är olycklig och kan användas på ett felaktigt sätt.
Slutligen vill vi påpeka att vi ser det som ett problem att utbyte av läkemedel inte ingick i utredningens uppdrag. Socialdepartementet har tidigare lagt ett förslag gällande utökade möjligheter till utbyte av läkemedel (Ds 2017:29) som berör utbyte av läkemedel utanför förmånerna till ett tillgängligt läkemedel som ingår i förmånerna. Förslaget berör däremot inte utbyte utanför förmånerna. Vi anser att det ur jämlikhetssynpunkt är viktigt med ett utbyte även utanför förmånerna.
Med vänlig hälsning
SVERIGES LÄKARFÖRBUND
Avdelningen för Politik och profession
Elin Karlsson
Eva Stina Lönngren