Översyn av Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:125) om medicinska krav för innehav av körkort m.m.

Inledning

Sveriges Läkarförbund har beretts tillfälle att yttra sig om Översyn av Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2010:125) om medicinska krav för innehav av körkort m.m. Läkarförbundet tackar för möjligheten att yttra sig och vill lämna följande synpunkter.

Allmänt

Kraven avseende synskärpa är högre i Sverige än i både nordiska/och EU- länder, 0,5 med korrektion. Kraven på medicinsk bedömning/intyg är lägre såtillvida att enda gången en frisk person bedöms i Sverige är vid ansökan om körkort. I övriga Norden krävs tex. medicinskt intyg årligen efter 70 års ålder för friska individer. I Sverige träder andra regler in vid olika sjukdomar vilket finns väl beskrivet i Transportstyrelsens föreskrifter, så även regelverk avseende nytt körkort efter brott av olika allvarlighetsgrad.

Senaste uppdatering skedde vid årsskiftet 2017/18 med anpassning till då gällande EU-lagstiftning; riktlinjer för hjärt-och kärlsjuka fick ett eget kapitel och en tillskärpning för diabetiker fr.a. vid hypoglykemiattacker infördes.

År 2013 beslöts om nya periodiska medicinska lämplighetskontroller för högre körkortsbehörigheter med minskat intervall från 10 till 5 år (efter 45 års ålder), och omfattar läkarintyg och synprövning.

Synpunkter på att Sveriges gränsvärden och vårt sätt att mäta synskärpa/synfält saknar tillräcklig evidens har påtalats under ett antal år av bl.a. ögonläkare. Även att mätningarna görs statiskt och inte dynamiskt kritiseras. Man ser även regionala skillnader som är svåra att förklara.

Synpunkter

Läkarförbundet anser att kapitel 6, om diabetes, körkortsinnehav och synbegränsningar är noggrant skrivet och uppdaterat. Till stor del behandlar kapitlet hanteringen av hypoglykemi episoder och begränsningar utifrån dess frekvens och allvarlighetsgrad. En del språkliga förändringar och förenklingar kan göras.  Det bör tidigare i skrivningen framgå att det gäller Insulinbehandlade Typ 1 och 2 diabetiker. Att bedömningarna ställer stora krav på läkare och läkarens kännedom om patienten är uppenbart.

Problemen är flera. Ett är att få en rätt värdering av synen för att inneha behörighet. Ett annat är att kunna upptäcka när synen försämrats i den grad att det bedöms osäkert både för patienten själv och andra trafikanter att denne framför fordon. En mera dynamisk undersökning skulle ge underlag för en bättre och säkrare värdering även så att ingen diabetiker i onödan hindras till behörighet.  Regelbundna synkontroller med minskade intervall utifrån sjukdomsprogress är nödvändigt men bör ges så litet utrymme för godtycklighet som möjligt.

Det är också avgörande för läkare att bedöma genomgången hypoglykemi och dess allvarlighetsgrad samt risken för upprepande, för muntliga avtals längd att avstå att framföra fordon. Skulle möjlighet finnas till att ”tillfälligt körkorts-uppehåll” formaliseras hos Transportstyrelsen, dvs. utan att körkortet dras in? Detta borde underlätta för både patient och bedömande läkare

Läkarförbundet anser

1. Landstingen och staten bör verka för att det ska finnas fasta läkare som väl känner sina patienter och kan göra bra och säkra bedömningar utifrån patientens sjukdomstillstånd.
2. Införskaffande av ytterligare minst 2 simulatorer för test av syn/synskärpa (med statliga medel). Placering sker med fördel på mindre sjukhus då dessa ofta har visat sig ha lättare att snabbt få en väl fungerande logistik. Under närmaste åren måste dessa simulatorundersökningar väl dokumenteras, helst i studieform, men minst i nationellt register så att utvärdering kan ske. Undersökningen prissätts som ett vanligt besök inom specialistsjukvården. Innan detta är genomfört behålls nuvarande gränser då evidensen idag är låg för vilka gränser som bör sättas.
3. Om allmänläkare ska kunna skriva behövliga intyg går det inte att ha en komplicerad beskrivning av olika synfältsdefekter. Allmänläkarna utför en förenklad synfältsundersökning, enligt Donder, allt annat måste falla under en utförlig synfältsundersökning som utförs av ögonläkare. Man borde kunna förtydliga vad som kan utföras av allmänläkare och vad som vid behov måste utföras av ögonläkare.

Med vänlig hälsning

Heidi Stensmyren

Ordförande
Sveriges läkarförbund