Kvalitet och säkerhet på apoteksmarknaden (SOU 2017:15)

Sveriges läkarförbundet har fått möjlighet att yttra över rubricerat betänkande.

Apotekens grunduppdrag och ökade kompetenskrav

Läkarförbundet tycker det är bra att apotekens grunduppdrag och huvuduppgifter förtydligas i lag. Utredningen lyfter särskilt fram apotekens rådgivningsskyldighet vid expediering som en central del av apotekens grunduppdrag. För att öka kvaliteten i rådgivningen föreslår utredningen skärpta krav på farmaceutisk kompetens vid receptexpediering, vilket Läkarförbundet anser är positivt. För att patienten ska känna sig trygg med den ordinerade läkemedelsbehandlingen är det viktigt att alla yrkesgrupper som är involverade i rådgivningskedjan ger samma råd och information kring behandlingen. En smidig kommunikationsväg mellan förskrivare och expedierande farmaceut skulle sannolikt också förbättra rådgivningen till patienterna.

Farmaceutiska tjänster utanför grunduppdraget

Läkarförbundet anser inte att statligt finansierade farmaceutiska tjänster på apotek ska införas. Av betänkandet framgår inte vad som avses med farmaceutiska tjänster och hur dessa förhåller sig till sjukvårdens uppdrag och ansvar. Läkarförbundets uppfattning är att apoteken inte ska bedriva hälso- och sjukvård. Däremot får gärna samarbetet mellan apotek och sjukvård utvecklas. Sådana samarbeten bör lämpligen ske lokalt där behoven finns. Vi saknar en genomlysning av hur denna typ av samarbeten får lov att struktureras mellan offentligt finansierad vård och privata apotek.

Läkarförbundet efterlyser också ett tydliggörande av roll- och ansvarsfördelningen mellan apotek och vård. Detta är en viktig utgångspunkt för diskussionen kring var de offentliga resurserna ska läggas. Sjukvården och den läkare som ordinerar en viss läkemedelsbehandling har helhetsansvaret för att behandlingen är lämplig för patienten, men också för att behandlingen följs upp. Varje läkemedelsbehandling innebär ett ställningstagande där många olika faktorer ska beaktas, som patientens samlade hälsotillstånd, ålder, överkänslighet och andra pågående behandlingar, och nytta ska bedömas i förhållande till risker. Patientens erfarenhet, kunskap och delaktighet är avgörande för att uppnå välfungerande läkemedelsbehandling. Det är därför viktigt att patienten och läkaren diskuterar olika behandlingsalternativ och tillsammans sätter upp mål med läkemedelsbehandling, som sedan kan följas upp och gemensamt utvärderas.

Inom sjukvården arbetar man också på många håll på ett strukturerat sätt kring patienter med kroniska sjukdomar, som t.ex. astma/kol, diabetes, hypertoni/hjärtsvikt. Särskilt avdelade sjuksköterskor eller specialistsjuksköterskor arbetar i team med ansvarig läkare, som stöttar och följer patienterna över tid. Ett av målen med detta arbetssätt är att skapa kontinuitet i omhändertagandet av kroniskt sjuka patienter, bland annat för att kunna optimera läkemedelsbehandlingen utifrån individens behov och förutsättningar.

Idag förs en debatt om att vården är alltför fragmentiserad och att det finns svårigheter med att hålla ihop vårdkedjan där många olika aktörer är involverade. Det finns en stor enighet kring att samordning och kontinuitet i vården är en central och viktig fråga som vi måste arbeta för att förstärka. En god läkarkontinuitet och att tillräckligt med tid avsätts för mötet mellan läkare och patient är viktiga förutsättningar för att möjliggöra en god planering och uppföljning av patientens läkemedelsbehandling.

Läkarförbundet ställer sig avvisande till att en statlig myndighet ska ges i uppdrag att driva utvecklingen av farmaceutiska tjänster på apotek. Att apoteken som aktörer på en kommersiell marknad har intresse av att utvidga sina verksamheter och erbjuda nya tjänster och varor är en naturlig del av företagens affärsutveckling. Det kan dock inte vara en statlig angelägenhet att finansiera och driva på utvecklingen av tjänster som ligger utanför apotekens grunduppdrag. Om regeringen skulle ge TLV i uppdrag att genomföra och utvärdera försöksverksamhet med farmaceutiska tjänster på apotek måste effekterna studeras över tid och bedömas i relation till det strukturerade arbete som redan genomförs eller kan genomföras inom hälso- och sjukvården. Som utredningen skriver är en förutsättning för att det ska vara motiverat för det offentliga att finansiera en farmaceutisk tjänst på apotek, att det finns stöd för att tjänsten har effekt på läkemedelsanvändningen, samt att det finns fördelar med att utföra tjänsten på apotek i stället för inom vården. En farmaceutisk tjänst måste svara mot ett behov hos det offentliga och utföras där den ger mest nytta för patienterna. Förutom en analys av ekonomiska prioriteringar behövs en analys av vårdens behov och kommunikationskedjan mellan vård/patient/apotek.

Tillhandahållande av läkemedel

Läkarförbundet välkomnar utredningens förslag som syftar till att förbättra tillhandahållande av receptläkemedel på apotek. Förslaget att ge en oberoende aktör ansvar för att följa upp direktexpedieringsgraden är mycket bra. En sådan oberoende uppföljning kommer att visa huruvida apoteken följer sin lagstadgade skyldighet att tillhandahålla förskrivna läkemedel. Om det skulle visa sig att direktexpedieringsgraden inte är tillfredsställande bör lagstiftaren överväga att införa krav på viss lagerhållning. Detta gäller särskilt läkemedel som patienterna är i akut behov av att få utan dröjsmål

För det fall apoteket inte har förskrivet läkemedel i lager är utredningens förslag till en säkrare och tydligare 24-timmarsregel positivt. Läkarförbundet anser till skillnad från utredningen att apoteken bör bli skyldiga till kostnadsfri hemleverans om man inte kan expediera läkemedlet direkt. Möjlighet till hemleverans är särskilt angeläget för de patienter som har svårt att själva ta sig till ett apotek.

Översyn av ägande och samarbete mellan apotek och vård

Läkarförbundet välkomnar utredningens förslag att ge Läkemedelsverket i uppdrag att se över regelverket kring vem som får äga apotek och apotekens möjligheter att äga och samarbeta med vårdföretag. Det är idag förbjudet för förskrivare att äga öppenvårdsapotek. Förbudet syftar till att förhindra att samma aktör har intresse i hela vårdkedjan, vilket skulle kunna medföra risk för överförskrivning av läkemedel. Rimligtvis kan på samma grunder ett samägande mellan affärsdrivande vårdföretag och apotek leda till risk för överförskrivning och otillbörligt gynnande av endera part. Vi anser att de regler för samägande som gäller för förskrivare också ska gälla mellan vårdföretag och apotek.

Med vänlig hälsning
SVERIGES LÄKARFÖRBUND

Avdelningen för Politik och profession
Elin Karlsson, Ordförande i Läkarförbundets Råd för läkemedel, IT och medicinteknik
Camilla Damell, Utredare