Skärpning – Sveriges läkare har rätt till fortbildning
Läkarförbundet har kartlagt landstingens och regionernas förfrågningsunderlag för vårdval inom primärvården för att se vilka krav på fortbildning av specialistläkare landstingen och regionerna ställer i förfrågningsunderlagen. Vi kan konstatera att landstingen/regionerna brister i att ställa tydliga krav på vårdgivarna inom primärvården vad gäller specialistläkarnas fortbildning.
Sveriges läkarförbund har kartlagt landstingens och regionernas förfrågningsunderlag för vårdval inom primärvården. Det har vi gjort för att se vilka krav på fortbildning av specialistläkare landstingen och regionerna ställer i förfrågningsunderlagen och i regelverket för uppföljning av vårdval primärvård.
Vi har tittat på om det finns:
- krav på fortbildning
- krav på fortbildningsplan/kompetensutvecklingsplan
- specificerad mängd fortbildning
- kvalitetsindikator för fortbildning
Samtliga landsting/regioner utom ett, Västerbottens läns landsting, ställer krav i sina förfrågningsunderlag för vårdval primärvård på att vårdgivaren ska se till att personalen har adekvat utbildning och får den fortbildning som erfordras för att upprätthålla kompetensen. Landstingen/regionerna skriver det dock olika tydligt.
När det gäller övriga tre punkter presterar landstingen sämre. Endast 8 av 21 landsting/regioner ställer krav på att det ska finnas en individuell fortbildningsplan. Det är allvarligt med tanke på att en individuell fortbildningsplan som årligen revideras är ett effektivt sätt att tillse att specialistläkarna får den fortbildning de behöver.
Bara 6 av 21 landsting/regioner har specificerat mängden fortbildning. Om man ska kunna mäta och förhålla sig till mängden fortbildning måste också landstingen/regionerna ange det antal dagar fortbildning de anser är nödvändigt för att få ”den fortbildning som erfordras för att upprätthålla kompetensen”.
Slutligen, endast 6 av 21 landsting/regioner har en kvalitetsindikator för fortbildning. Att ha en kvalitetsindikator för fortbildning garanterar att man avser att följa upp fortbildningen. Det är anmärkningsvärt att så få landsting/regioner anser det viktigt att på ett effektivt, tydligt och transparent sätt kontinuerligt följa upp om vårdgivaren lever upp till kraven på fortbildning.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att landstingen/regionerna brister i sitt ansvar när det gäller att ställa tydliga krav på vårdgivarna inom primärvården vad gäller specialistläkarnas fortbildning.