För barnets bästa? Utredningen om tvångsåtgärder mot barn i psykiatrisk tvångsvård
Sveriges läkarförbund har fått möjligheten att yttra sig om rubricerat betänkande av Nationell samordnare för utveckling och samordning av insatser inom området psykisk hälsa. Läkarförbundet tackar för möjligheten och vill lämna följande synpunkter.
Inledningsvis
Läkarförbundet vill framhålla betydelsen av utredningen och dess uppdrag, vilket var att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten för de barn som tvångsvårdas, samt bidra till kvalitetsutveckling inom hälso- och sjukvården, med särskilt fokus på tvångsvården.
Förbundet delar utredningens åsikt i att användningen av tvångsåtgärder bör minimeras men att möjligheten ändå bör kvarstå eftersom det i extremfall kan vara en erforderlig förutsättning för att bereda barn nödvändig vård. Vid bedömning av eventuella tvångsåtgärder ska barnets bästa alltid prioriteras.
Överlag ser Läkarförbundet positivt på utredningens förslag. Ett par förslag vill vi ändå kommentera lite närmare.
Författningsförslagen
Läkarförbundet instämmer i att det är en brist att nuvarande lagstiftning över tvångsåtgärder i psykiatrisk tvångsvård inte gör skillnad mellan barn och vuxna, och stödjer därmed förslaget om att stärka barnets perspektiv. Vi noterar dock att många av utredningens förslag på lagändringar innebär dubbelreglering mot Hälso- och sjukvårdslagen och/eller Patientlagen. Det är förbundets uppfattning att föreslagen lagtext riskerar att upplevas som onödigt lång och upprepande. Vi ställer oss därför något tveksamma till om dubbelreglering behövs i den utsträckning som utredningen föreslår.
Särskilt positivt ser Läkarförbundet på förslaget som berör LPT 2 f § om att barn inte ska vårdas tillsammans med vuxna samt ge barn möjlighet till daglig utomhusvistelse och aktiviteter på vårdinrättningen.
Uppdragen till Socialstyrelsen
Utredningen bedömer att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att bland annat utreda om det finns skäl att reglera krav på kompetens hos verksamhetschefer och chefsöverläkare vid de kliniker som bedriver psykiatrisk heldygnsvård, inklusive tvångsvård, för barn, samt tillsammans med lämpligt lärosäte ta fram en vidareutbildning för verksamhetschefer och chefsöverläkare vid de kliniker som bedriver psykiatrisk heldygnsvård, inklusive tvångsvård, för barn.
Läkarförbundet uppskattar att utredningen belyser betydelsen av läkarnas kompetens. Möjligheten till fortbildning och kompetensutveckling för legitimerade läkare (inklusive överläkare) är i dagsläget begränsad på grund av tidsbrist och bristande ekonomiska resurser. Läkarförbundet arbetar för att alla läkare som är specialister ska få tillräckligt med tid och resurser för att kontinuerligt fortbilda sig. I Läkarförbundets fortbildningspolicy slår vi fast vad som krävs för att läkare ska få rimliga förutsättningar för sin fortbildning. Det handlar om en nationell reglering i form av föreskrift, individuell fortbildningsplan, budget för extern fortbildning, extern uppföljning och redovisning av fortbildning vid upphandling.
Avslutningsvis
Slutligen ställer vi oss positiva till att man mer systematiskt vill följa upp och kontrollera hur tvångsåtgärder används. Liksom utredningen konstaterar är det svårt att säkerställa att reglerna följs. Likaså instämmer vi i att en samordning med de sociala tvångslagarna (LVU och LVM) kan vara ändamålsenlig eftersom många av psykiatrins patienter även vårdas i sociala institutioner.
För Sveriges Läkarförbund
Heidi Stensmyren, Ordförande
Sara Tunlid, Utredare