Otillåten egendom och hot inom den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården.

Sveriges läkarförbund har fått möjligheten att yttra sig om rubricerad rapport från Socialstyrelsen. Läkarförbundet tackar för möjligheten och vill lämna följande synpunkter.

Inledningsvis

Läkarförbundet instämmer i det resonemang som förs och ställer sig positiv till de förslag och bedömningar som presenteras i rapporten. Precis som Socialstyrelsen beskriver berör uppdraget viktiga avvägningar mellan å ena sidan personalens och patienternas säkerhet och å andra sidan den enskilde patientens integritet och grundläggande fri- och rättigheter. Vi är positiva till att möjligheten till kontroller införs och bedömer att det inte rör sig om sådan grad av integritetskränkning att det kan motivera att säkerhetskontrollen inte ska införas.

Ytterligare en viktig aspekt att ta hänsyn till är hur denna typ av inskränkningar i patientens självbestämmande riskerar att påverka förtroendet i relationen mellan vårdgivare och patient, med möjliga konsekvenser för vårdens resultat. Det är Läkarförbundets uppfattning att de bedömningar och slutsatser Socialstyrelsen gör i rapporten är väl avvägda.

Författningsförslagen

Läkarförbundet ställer sig positiv till Socialstyrelsens tre författningsförslag. Vi bedömer det vara rimliga åtgärder för att förhindra att otillåten egendom förs in på inrättningar för sluten rättspsykiatrisk vård. På dessa inrättningar vårdas personer som är dömda för brott och det är förbundets åsikt att regleringarna kan och bör vara striktare där än inom den psykiatriska tvångsvården. Vi instämmer därför också i Socialstyrelsens bedömning av att en allmän kontroll av försändelser och vid inpassering på säkerhetsnivå 3 inom den psykiatriska tvångsvården inte står i rimlig proportion till syftet att upprätthålla en säker vård.

Det återstår dock flera problem som kommer fortsätta orsaka säkerhetsrisker. Elektronisk kommunikation i form av mobiltelefoner utgör ett sådant och det skulle behövas en mer entydig möjlighet till restriktioner, särskilt inom säkerhetskrävande vård. Förvaltningsrätterna kan och gör säkerligen olika bedömningar av överklaganden från patienter som fått sin användning av elektroniska kommunikationsmedel inskränkt. Kammarrätterna bidrar inte heller med utförligare tolkningar i dessa ärenden och därmed saknas det i många fall underlag för praxis.

Övriga kommentarer

Läkarförbundet delar Socialstyrelsens uppfattning om att ett införande av allmän inpasseringskontroll på säkerhetsnivå 3 inom den rättspsykiatriska vården ska följas av en utvärdering som bedömer dess konsekvenser för vårdmiljön och patientens möjlighet till rehabilitering.

Slutligen noterar vi att Socialstyrelsen inte ger några förslag på åtgärder i syfte att minimera att patienter som ges sluten rättspsykiatrisk vård eller sluten psykiatrisk tvångsvård hotar eller företar straffbelagda gärningar mot personer utanför vårdinrättningen.

För Sveriges Läkarförbund

Heidi Stensmyren, Ordförande
Sara Tunlid, Utredare