Kloka kliniska val inom radiologi består av fyra delar:
1. KKV inom andra specialiteter som har bäring på radiologi
Sep 2024 finns följande:
- Svensk Internmedicinsk Förening
5. CT-hjärna vid svimning
Undvik CT om inte patienten har neurologiska symtom, kramptillstånd eller tydligt trauma. Mycket låg sannolikhet att CT kan förklara orsaken. Onödig strålning och kostnad.
- Svensk Onkologisk Förening
Undvik undersökningar som bilddiagnostik, blodprover, skopier etc. hos cancerpatienter där sannolikheten för behandlingsmässig konsekvens är låg.
2. KKV inom SFMRs delföreningar, avseende specifika utredningar/diagnoser.
Dessa är inte färdiga än, då det krävs dialog med andra berörda specialiteter. De kommer publiceras här samt på https://www.sls.se/kkv/ allt eftersom de blir färdiga.
3. Lokala/regionala KKV
Då olika regioner och sjukhus har olika kulturer och traditioner, finns också KKV som behöver vara lokala/regionala och dialog behöver föras med lokala kliniker.
För er inom radiologiska verksamheter som vill dela erfarenheter och utbyte kring kloka kliniska val inom radiologi finns ett diskussionsforum för detta. Kontakta henriettae.stahlbrandt@slf.se för tillgång.
4. Allmänna KKV inom radiologi:
1. Alla undersökningar som utförs ska vara berättigade
Berättigandebedömning ska utföras av remittent, radiolog och utförande röntgenpersonal. Sannolikheten för efterfrågad patologi och vad undersökningen ska leda till ska tas med i bedömningen. Undersökningsinformation till remittent bör inkludera specificitet/sensitivitet.
2. Verka för en standardisering avseende remissinnehåll, berättigandebedömning, undersökningsprotokoll samt svar kopplat till frågeställning
Underlättar att rätt undersökning utförs direkt, att använda adekvata undersökningsprotokoll utan att få för mycket information, att returnera remisser vid inadekvat och/eller inkomplett information.
Det förenklar nationellt samarbete i både undersökning och granskning och ger relevanta svar till remittent.
Delar av dessa torde lösas genom införande av iGuide.
3. Granska undersökningen utifrån frågeställning och klinisk kontext
Dagens moderna utrustning har stora medicinska och diagnostiska möjligheter. Ur den stora volymen bildmaterial som en undersökning genererar görs standardiserade rekonstruktioner utifrån frågeställning och anamnes. Alltså blir en undersökning inte en generell undersökning av alla organ, utan inriktad på fokusområden enligt frågeställning och anamnes. En tydlig frågeställning och bra anamnes är väsentligt för medicinsk prioritering, adekvat undersökningsprotokoll, och granskning. Lägg inte tid på granskning av icke-efterfrågad patologi där låg sannolikhet att hitta patologi föreligger.
4. Avstå generellt från att rekommendera uppföljning av fynd
Alla remittenter ska ha tillräcklig medicinsk kunskap att kunna följa upp fynd adekvat utifrån erfarenhet och vetenskap (inklusive befintliga riktlinjer och vårdprogram), och med patientens vilja och historia i centrum.
Patologi skall vara tydligt beskriven i utlåtande för att inte förbises av remittent.
5. Verka för implementering av digitala stöd för olika delar av röntgenflödet, nationellt kodverk samt ett nationellt arkiv för remisser, bilder och svar
Exempel på digitala stöd är automatiserade lösningar för att föra över information till och från journalsystem och radiologiskt produktionssystem (avseende till exempel riktlinjer, beslutstöd samt information om allergi, implantat och givet kontrastmedel), CAD- och AI-lösningar som optimerar produktion och/eller kvalitet.
Nationella kodverk på internationellt underlag (undersökningskoder) samt arkiv lägger grunden för standardisering, samt motverkar överdiagnostik som baseras på att man inte kommer åt undersökningar och svar utförda utanför eget lagringssystem.
Henriettæ Ståhlbrandt
Vice ordförande SFMR
Styrgruppsmedlem Kloka Kliniska Val
