Brev till våra nyblivna kollegor

Klockan var strax efter åtta, det var rond och min första dag på första underläkarvikariatet. Jag knappade osäkert på tangentbordet; jag förväntades ordinera läkemedel i en modul jag inte var bekant med och ej ännu fått en genomgång av. Känslan av att när som helst kunna bli avslöjad som oduglig vilade över rummet som en våt filt och det blev än värre när jag gjorde mina första pass på akuten, där kollegorna stolt berättade hur sällan de sökte bakjourerna medan jag gjorde mitt allra bästa för att åtminstone inte ha ihjäl någon.

Några tips för att överleva den första tiden i yrket

Åtta år senare, nu inne på mitt tredje år av ST, händer det fortfarande att jag hemsöks av den där oduglighetskänslan. Men jag vet idag att jag är långt ifrån ensam, och jag har nästan blivit vän med den eftersom den också driver min utveckling. Jag vet att även den tröttaste av bakjourer blir orolig när den yngsta kollegan inte hör av sig; att inte känna till sina begränsningar är långt mycket farligare än att väcka en person som har betalt för att svara på dina frågor.

På mitt skrivbord ligger en utskrift av debatt­artikeln ”Nio månader efter examen funderar jag på att byta bana” som publicerades i Dagens Medicin i juni 2019. Den skaver. Artikeln beskriver vad som tyvärr utgör en verklighet för många nya underläkare; anonymitet, och hårt, ensamt arbete utan det stöd man så väl behöver tidigt i karriären. Jag vill inte göra anspråk på att kunna lösa alla de problem som beskrivs i artikeln, men delar gärna med mig av några tips för att överleva den första tiden i yrket – som numera lever upp till epitetet ”drömyrke”, en skakig startsträcka till trots.

Sitter du kvar på avdelningen till klockan sju-åtta varje dag fast du slutar fem? Skippar du lunchen? Sluta genast upp med det. Be din överläkare om avlastning eller hjälp att prioritera mellan olika arbetsuppgifter. Gör det du har åtagit dig och kommunicera om du inte hunnit göra något som du planerat för. Träna på att dokumentera koncist; det spar både dig och kollegorna tid, och signera bort prov- och röntgensvar direkt när du bedömt dem för att undvika ett dignande signeringsberg. Är det konstant spring inne på ditt arbetsrum med frågor av icke-brådskande karaktär? Be vänligt att dessa sparas till ronden och ta reda på om det finns möjlighet att sitta på annan plats för arbetsro.

När du fått besked om ditt vikariat/AT, ta reda på vem som lägger schema och närmaste deadline för schemaönskemål. Lär känna dina kollegor, inklusive andra yrkeskategorier. Ät lunch tillsammans, gå på AW (givetvis med hänsyn till aktuella pandemi­restriktioner). Be om hjälp och hjälp till när du kan.

Fråga en ST-läkare om du kör fast i journalsystemet; det äldre gardet har inte alltid lärt sig underläkarens administrativa uppgifter och de allra nyaste kämpar på precis som du. Om patienter på din av­delning är instabila eller om prov-/röntgensvar behöver bevakas på jourtid, rapportera över till en jourhavande kollega som kan ta vid när du går hem.

Om du tar emot konstruktiv feedback, försök att se den som en gåva snarare än en förolämpning.

Under läkarkarriären kommer man kontinuerligt att ge och ta emot feedback. Om du ska ge feedback, ge den enskilt, stäm av så att kollegan har tid, och var specifik. Om du tar emot konstruktiv feedback, försök att se den som en gåva snarare än en förolämpning. En kollega har tagit sig tid att berätta för dig hur du kan utvecklas, trots vetskap om att du antagligen kommer att tycka att det är obekvämt att ta emot det; något som kräver betydligt mer av den som ger feedback än en rent positiv återkoppling.

När du träffat en patient på akuten, spara inte all dokumentation till slutet av passet. Du kan diktera anamnes och status direkt efter att du träffat en patient och komplettera med övriga rubriker i efter­hand. När du handlägger instabila patienter, under­sök patienten enligt ABCDE och kommunicera – högt. Ju sjukare patienten är, desto viktigare blir kommunikationen och tydligheten. Använd gärna closed loop communication för att säkerställa att mottagaren tagit emot ditt budskap. Misstänker du en sepsis? Säg: ”Jag misstänker en sepsis”.

Ska du rapportera din patient till bakjouren eller en konsult? Presentera dig och varifrån du ringer och presentera patienten enligt SBAR (situation, bakgrund, aktuellt, rekommendation). Ditt ”S” kommer att innebära att den du talar med vet vad i rapporten man ska fokusera på, och genom att fundera på ”R” tränar du dig själv i att göra egna bedömningar.

Tack för att just du väljer att bli en av våra nya kollegor!

Emma Furberg
ST-läkare inom intermedicin
Ledamot SYLF Västernorrland