SYLF har under många år arbetat hårt för att få till en bättre dimensionering av utbildningstjänsterna för läkare. Vi har dock under lång tid bara sett ökande väntetider inför AT. Vi ser även att många går på vikariat efter legitimation innan de får en ST-tjänst. Dessa väntetider borde inte finnas.
Sverige har idag brist på specialistläkare och bristen har inte blivit bättre när regionerna inte har tagit sitt ansvar vad gäller antalet AT- och ST-tjänster. Det finns också en stor oro för vad som ska hända nu när BT införs och AT snart försvinner. Det är av stor vikt att vi inte får samma problem med väntetider inför BT som vi har haft inför AT. Tanken med BT är att det är en del av ST-tjänstgöringen och utgör en introduktion till svensk sjukvård. Att man inför en introduktion ska behöva arbeta som vikarierande läkare är verkligen bakvänt. En introduktion till arbetet som läkare i svensk sjukvård ska ske när man börjar arbeta och inte när man redan arbetat ett år.
"Att man inför en introduktion ska behöva arbeta som vikarierande läkare är verkligen bakvänt".
Robert Holmqvist, ordförande SYLF.
Med tanke på det långvariga och envetna påverkansarbetet SYLF har genomfört under så många år, är det verkligen glädjande att se att något nu verkar ske. För första gången på många år ser vi en tydlig sänkning av väntetiderna inför AT och troligen har sänkningen flera orsaker. De flesta regioner har kortat ner AT till det föreskrivna kravet på 18 månader. Man har också, efter en öppning från Socialstyrelsen, börjat placera AT-läkare på andra kliniker än vad man traditionellt har gjort. Dessa två förändringar har ökat kapaciteten så att fler AT-tjänster troligen har kunnat skapas.
En annan orsak är att regeringen de senaste åren har gett riktade statsbidrag till regionerna för att de ska öka antalet AT-tjänster. Vi ser att detta har haft effekt, då det lett till fler AT-platser i vissa regioner. Det kan dock ses som märkligt att regionerna ska behöva få riktade statsbidrag för att sköta det ansvar som de varit ålagda under många år. Att statsbidragen har krävts ser jag som ett bevis på att vi behöver en ökad statlig styrning när det gäller dimensioneringen av utbildningstjänsterna. SYLF har under flera år tryckt på att detta är nödvändigt. Det är därför oerhört glädjande när Vårdansvarskommittén i sitt slutbetänkande hade med sjukvårdens kompetensförsörjning som ett av sex områden där de vill se ett ökat statligt ansvar och att samtliga politiska partier stod bakom detta.
Under den gångna Almedalsveckan hörde man återkommande från ledande sjukvårdspolitiker att de ansåg att ett ökat statligt ansvar för dimensioneringen av utbildningstjänster är av stor vikt. Något vi kan se som en stor seger för oss.
Vi får dock inte slappna av och tro att vi nu är i hamn. Nu är frågan hur en ökad statlig styrning av dimensioneringen ska se ut och det är av stor vikt att vi är med och påverkar fram till att det finns tydliga förslag och beslut. Trots att väntetiderna för AT har sjunkit är de fortfarande för långa. Vi vill inte återigen ha en flaskhals i väntan på BT. Det är även fortfarande alldeles för många som får vikariera innan de får en ST-tjänst. Nu måste vi lägga in en växel till i vårt arbete mot onödiga väntetider mellan examen och specialistbevis.
