Basfackligt, rätten till utbildning och handledning som underläkare

Alla som tar läkarexamen går säkert ut med en viss skräckblandad förtjusning över att äntligen få lägga böckerna på hyllan, kavla upp ärmarna och börja jobba. Självklart förändras tillvaron dramatiskt när man till slut kommer ut i arbetslivet, oavsett om det sker med eller utan legitimation, men det är viktigt att komma ihåg att man fortfarande är under utbildning och har rätt till handledning och stöd hela vägen till specialistexamen. 

Rätten till stöd och handledning innan specialistexamen 

Alla vikarierande underläkare i Sverige har rätt att få stöd och handledning i det dagliga arbetet. Detta gäller särskilt kollegor som ännu inte har legitimation, men även läkare med utbildningstjänst såsom BT och ST, har rätt att få stöd och vägledning i den kliniska vardagen. 

Handledning eller klinisk instruktion? 

I det dagliga arbetet ska läkare under utbildning handledas både i det praktiska handhavandet och i teoretiska kunskaper. Man ska som underläkare ha en erfaren kollega att rådfråga vare sig man är på akuten, på en vårdavdelning eller en vårdcentral. 

Klinisk instruktion kan bestå i att få utföra vissa kliniska moment med närvaro och stöd av en erfaren kollega, till exempel en lumbalpunktion eller att leda ronder. 

Hand­ledaren ska vara en förebild för utbildningsläkaren och i andra branscher hade man kanske kallat handledare för mentor

Handledningen ska i sin tur ske vid sidan av det praktiska kliniska arbetet, av en kollega med längre erfarenhet. Det är en möjlighet att till exempel dis­kutera patientfall, den egna kompetensutvecklingen, och den feedback man fått på sitt arbete. Medan handledning ges av en utvald handledare finns inga sådana krav på klinisk instruktion, men syftet är att den som instruerar ska vara någon med erfarenhet och kompetens. 

Hur utses handledaren och vilket är dennes uppdrag? 

Handledaren utses av en chef på arbetsplatsen och har i uppgift att via utvecklingssamtal stötta, utbilda och följa utbildningsläkarens utveckling. 

Handledaren ska vara en förebild för utbildnings­läkaren och i andra branscher hade man kanske kallat handledaren för mentor. Handledaren bör ha koll på att underläkaren uppfyller sina utbildnings­mål och bör återkoppla i god tid om man inte följer den planerade utvecklingskurvan, om det till exempel framkommer av återkoppling från chef, kollegor eller handledare vid sidotjänstgöringar. 

Händer det ska man tillsammans lägga upp en åtgärdsplan för hur man ska lösa de problem som upp­står. Ofta sker detta i samråd med chef och studierektor på kliniken för att man ska få bästa möjliga chans att uppfylla sina mål inom utsatt tid. 

Vad krävs för att vara handledare, vem kan handleda vem? 

Handledaren ska vara minst legitimerad, i de flesta fall vara specialist, erfaren läkare och bör ha genomgått handledarutbildningen. 

Läkarförbundets ståndpunkt är att hand­ledar­upp­draget ska ses som en merit

Kraven på handledarens kompetens och erfarenhet skiljer sig beroende på vem som ska handledas. Nedan listas de krav som ska gälla för olika utbildningsläkare:

• Underläkare, som arbetar på särskilt förordnande, ska handledas av legitimerad läkare.
• AT-läkare kan handledas av specialistläkare eller ST-läkare.
• BT-läkare kan handledas av specialistläkare eller ST-läkare.
• ST-läkare kan endast handledas av specialistläkare.

Handledarutbildning ska erbjudas och ges till alla ST-läkare inom ramen för deras specialisttjänstgöring. Det är arbetsgivarens ansvar att se till att alla hand­ledare och läkarna de handleder får den tid de behöver för sitt handledaruppdrag. Det är även arbetsgivarens ansvar att se till att handledarna får stöd och erbjuds kompetensutveckling för uppdraget.

Är det en merit att vara handledare? 

Läkarförbundets ståndpunkt är att handledarupp­draget ska ses som en merit både vid löneförhand­ling och vid ansökan till nya tjänster eller befordran. Det står utom rimligt tvivel att man som handledare har ett stort ansvar för att utbilda nästa generations specialistläkare och handledarskapet är ett ärofyllt uppdrag som inte bara kan delas ut till valfri anställd.

Hur mycket handledning har man rätt till? 

Alla människor är olika och har olika behov av stöd och handledning. Det finns därför ingen definierad mängd tid angiven för det idag. 

Handledning för icke-legitimerade innan AT (underläkare med särskilt förordnande)

Du ska ha en legitimerad handledare och du ska ha erfarna kollegor runt dig för klinisk instruktion. 

Det är arbetsgivarens ansvar att se till detta, eftersom du inte har egen legitimation än. 

Handledning under AT 

Precis som läkare under särskilt förordnande är AT-läkare icke-legitimerade och ska alltid ha nära till stöd
av en legitimerad kollega. Vid varje block under AT-­tjänsten ska man ha en separat handledare, samt en huvudhandledare som följer upp kontinuerligt under AT-tjänstens gång. 

Din handledare ska vara ST-läkare eller specialist för det specifika blocket och din huvudhandledare ska vara specialist. Man ska under sin AT ha regelbundna träffar med sina handledare samt utforma en skriftlig, individuell handlingsplan som man regelbundet utvärderar och återkommer till. Man bör också under sin AT eftersträva att undvika byten av handledare. 

Handledning under BT och ST 

Förutom en huvudansvarig handledare ska ST-läkare ha separata handledare för olika delar av ST, som till exempel randningar. Oavsett om BT sker integrerat i ST eller fristående ska man även under denna del ha både huvudhandledare och separata handledare för det område inom vilken man tjänstgör.

Vad gör man om man upplever att handledningen inte fungerar? 

Det är viktigt att definiera vad det är som inte fungerar med handledningen rent konkret. Är handledaren inte tillgänglig? Har båda parterna förutsättningar för att hinna genomföra handledningen? Har de en fungerande personkemi? 

Varje underläkare bör känna att handledaren är någon man kan anförtro sig till och söka stöd hos, samt känna att man får bra feedback på sitt arbete och kvitton på att man utvecklas i rätt takt. 

Om samarbetet av någon anledning inte fungerar bör man ta tag i det omgående, dels direkt med hand­ledaren, dels med sin närmaste chef för att kunna åtgärda problemet så fort som möjligt. Upp­lever man att man inte får stöd eller förståelse från sin arbetsplats bör man kontakta sitt närmaste fackliga ombud på kliniken eller lyfta det till en facklig företrädare högre upp.  

Handledningen är en såpass viktig del i en underläkares utveckling och vardag att det inte är lämpligt att lämna problem olösta om något skaver. Det är ett moment som måste fungera för att man ska kunna utvecklas till sin fulla potential och få stöd för att klara av de utmaningar som man ställs inför i den kliniska vardagen.