Hoppa till innehåll

Inkomna motioner

Här publiceras alla inkomna motioner till Läkarförbundets fullmäktigemöte 2022.

Motionär: Internationella läkarföreningen

Praktiktjänstgöringen (PT)  är ofta en internationella läkares (läkare utbildade utanför EU) första kontakt med den svenska sjukvårdssystemet. Vanligtvis har man inte varit klinisk verksam under de flera år det tar att komma igenom legitimationsprocessen.

En av de största utmaningar med vägen till legitimation är att internationella läkare ska få tillgång till en bred exponering till svensksjukvårds system innan de blir legitimerade. 

Att förstå sig på den svenska sjukvårdskulturen, svenska riktlinjer och vilka möjligheter för utredning och behandling finns på olika vårdnivåer i Sverige, utan att ha haft praktik eller auskulterat på ett vårdcentral eller sjukhus är minst sagt svårt speciellt om man har läkarlegitmation i ett annat land där möjligheterna till behandling och utredning kan se annorlunda ut. 

Att få en klinisk vardag innan teoretisk- och praktiskprovskrivning kommer göra att betydligt mer klarar legitimationsprocessen och på mindre tid. Samtidigt blir det ett mer patientsäker och sammanhängande övergång till praktiktjänstgöring och sedan legitimation. 

Exponering till sjukvårdsystemet och svenska riktlinjer kan vara i olika former beroende hur långt man har kommit i legitimationsprocessen: språkpraktik, auskultation, praktik, läkarassistent tjänster och även tillgång till KTC genom kurser och workshops. 

Internationella läkarföreningen yrkar

  • Att Läkarförbundet ska verka för att internationella läkare ska få en klinisk vardag under vägen till legitimation
  • Att Läkarförbundet ska verka för att internationella läkare ska få dra nytta av möjligheterna på KTC

Motionär: Gunnar Akner, läkare, Stockholm, Niklas Ekerstad, läkare Linköping, Gudmar Lundqvist, läkare Uppsala, Rurik Löfmark, läkare Gävle, Jonas Sjögreen, läkare Västerås, Hans Wingstrand, läkare Lund

Bakgrund

Den pågående krisen i sjukvården beror till stor del på att styrningen från regionerna (tidigare landstingen) och staten sedan många år varit olämplig och lett till en rad negativa konsekvenser som bristande vårdkvalitet, bristande arbetsmiljö för läkare och vårdpersonal samt omfattande kapitalförstöring. Två framträdande drag i denna olämpliga styrning är kortsiktig partipolitik (mandatperioder) samt bristande kunskap och personlig erfarenhet hos beslutsfattare om sjukvårdens grundläggande medicinska principer. Till detta kommer att regioner och stat sedan många år styr sjukvården genom policy och praxis, inte sällan i strid mot gällande lagstiftning, vilket bidrar till den olämpliga styrningen.

Nätverket mot olämplig styrning av sjukvården (www.network-styrning.com)  – som idag består av 215 läkare från hela landet och från en lång rad olika medicinska specialiteter – har noterat att regioner och stat sedan många år systematiskt bryter mot en rad olika lagar; här är sju exempel på detta: 1) Vård efter behov (Hälso- och sjukvårdslagen), 2) Väntetider (Hälso- och sjukvårdsförordningen), 3) Tystnadplikt/sekretess (Patientdatalagen och EUs dataskyddsförordning), 4)  Patientsäkerhet (Patientsäkerhetslagen), 5) Arbetsmiljö för personalen (Arbetsmiljölagen), 6) Budget i balans (Lagen om kommunal bokföring och redovisning samt kommunallagen), 7) Tillsättningar av statliga tjänster (Regeringsformen, grundlag).

Nätverket mot olämplig styrning av sjukvården undrar hur det är möjligt att systematiska lagbrott inom sjukvården kan fortgå år efter år utan att någon ställs till svars, i synnerhet då dessa lagstridigheter ofta påpekas av statens egna kontrollmyndigheter? Nätverket anser att lagbrotten måste beivras juridiskt.

För mer utförlig bakgrund hänvisas till Nätverkets artikel ”Systematiska lagbrott i styrningen av sjukvården” publicerad på Svenska Dagbladet Debatt 220212: https://www.svd.se/a/V9rLmr/lakare-systematiska-lagbrott-istyrningen-av-varden

Hemställan

Vi hemställer:

  • att Läkarförbundet driver frågan om de i artikeln påvisade lagbrotten i lämpliga instanser, även juridiska.
  • att Läkarförbundet prioriterar att motverka avvikelser från riksdagens prioriteringsplattform, särskilt principen om vård efter behov.

Motionär: Svensk Rättsmedicinsk Förening (SRF)

Rättsmedicinalverket (RMV) bildades 1991 och har sedan dess haft övergripande ansvar för utövandet av rättsmedicinska förrättningar i Sverige. Rättsläkare inom RMV utför samtliga rättsmedicinska obduktioner i Sverige samt utfärdar rättsintyg baserade på rättsmedicinska undersökningar av målsägande och misstänkt gärningsperson, och/eller på utredningshandlingar. RMV har dessutom ansvaret för att genomföra medicinska åldersbedömningar inom ramen för både brottmåls- och asylprocessen. Rättsläkares bedömningar kan ha stor betydelse för såväl rättsväsendet som för individer.

Innan Rättsmedicinalverket bildades var varje Statens rättsläkarstation en fristående myndighet med stark universitetskoppling. Denna universitetskoppling har till stora delar monterats ned, och har fram till nyligen bibehållits i form av så kallades förenade anställningar där en akademiskt och kliniskt meriterad rättsläkare anställts av universitet som universitetslektor eller professor för att driva forskning och utveckling inom ämnet samt för att bedriva kvalificerad undervisning av exempelvis läkarstudenter och doktorander. Sådana förenade anställningar är vanliga inom hälso- och sjukvården.

Fram till helt nyligen var dessa tjänster inom ämnet rättsmedicin upplagda på så sätt att innehavaren var anställd av ett universitet och från universitetet lånades personen ut till RMV för klinisk tjänstgöring. Detta garanterade att de akademiska tjänsterna stod fria från politisk eller annan påverkan genom att de var skyddade av universitetens forsknings- och undervisningsfrihet samt den tredje uppgiften att informera samhället om utvecklingen inom ämnesområdet rättsmedicin. Rättsläkare med dessa förenade anställningar har vid flera tillfällen senaste åren varit aktiva i samhällsdebatten, exempelvis då RMV planerade att lägga ned rättsläkarnas jourverksamhet, de lokala rättsmedicinska laboratorierna samt i debatterna kring medicinska åldersbedömningar och skakvåld.

Sedan ett par år har de förenade anställningarna inom området rättsmedicin dock monterats ned på initiativ av RMV. De har ersatts av ett system där rättsläkare med akademisk tjänst på ett universitet tvingas att ha antingen två arbetsgivare, RMV och lärosätet, eller RMV som arbetsgivare med adjungering till universitetet. Förutom att detta medför praktiska problem i form av två av varandra helt oberoende arbetsgivare, uppstår en hel del praktiska problem med bland annat ansvarsfrågor, disponering och planering av arbetstid samt utvärdering av uppnådda resultat. Adjungering utgör det sämsta alternativet då dessa tjänster kan tillsättas utan öppen konkurrens, och saknar den långsiktighet och stabilitet som präglar en fakultetstjänst. Utan möjlighet till förenade anställningar finns således risk för inskränkning av innehavarens fria forskning och undervisning samt av möjligheten att utföra den tredje uppgiften. De förenade anställningarna var en garant för rättsläkarprofessionens oberoende i medicinska frågor.

Yrkande
SRF yrkar

  • att Sveriges Läkarförbund ska arbeta aktivt för att det ska inrättas förenade anställningar, på motsvarande sätt som inom hälso- och sjukvården, mellan universitet och RMV, men även avseende andra svenska så kallade expertmyndigheter där liknande behov kan finnas, såsom Folkhälsomyndigheten;
  • att sådana förenade anställningar finansieras av universitetet i fråga och ger tjänsteinnehavaren heltidsanställning vid universitetet, men i tjänsten ges möjlighet till klinisk tjänstgöring vid RMV eller annan myndighet.

Motionär: Västerbottens Läns Läkareförening

Flygvapnet har sedan 60-talet utvecklat en flygsäkerhetsorganisation som över tid kraftigt reducerat antalet flyghaverier. Central i denna organisation är den flygsäkerhetschef som finns på alla svenska flygflottiljer. Denne person har alltid flygbakgrund och relativt hög grad, överstelöjtnant eller högre. Flygsäkerhetschefen har tillsammans med hela flygsäkerhetsorganisationen ett avgörande inflytande i alla frågor, tex byggnationer i närheten (även civila) där man kan se risk för att det kan påverka flygsäkerheten och kan med begreppet ”Flygsäkerheten kräver” tvinga fram förändringar i planerna.

På samma sätt behöver svensk sjukvård seniora läkare med mandat att utifrån patientsäkerheten tvinga chefer och tjänstemän att agera med patientsäkerheten i fokus i alla vårdrelaterade frågor. Exempelvis skulle det mandatet kunna ges till chefläkarna som ju redan idag har det övergripande ansvaret för patientsäkerheten men som regel saknar mandat att agera tillräckligt kraftfullt. Om en chefläkare inför en förändring ser patientsäkerhetsrisker måste den chef som vill genomföra förändringen visa på vad sätt de kan motverkas och innan chefläkaren är nöjd med åtgärderna kan förändringen inte genomföras.

Vi yrkar därför

  • Att SLF verkar för att begreppet ”Patientsäkerheten kräver” införs inom svensk sjukvård.
  • Att SLF verkar för att det blir tydligt för regionerna att begreppet ”Patientsäkerheten kräver ”är något de måste förhålla sig till.
  • Att SLF verkar för att läkare med övergripande patientsäkerhetsansvar får det mandat begreppet ”Patientsäkerheten kräver” innebär.

Motionär: Läkarförbundets Förening för Försäkringsmedicin (LFFM )

Enligt förbundets sjukvårdspolicy, Läkares arbete med sjukskrivningsärenden, så ligger tyngdpunkten i förbundets arbete med att förbättra förutsättningarna för den sjukskrivande läkaren inom dagens system. Förbundet yrkar med all rätt på adekvata resurser inom vården för detta arbete, ökad ekonomisk kompensation för komplexa bedömningar och intyg, ökad kontakt med Försäkringskassan, differentierade läkarintyg samt behovet av andra resurser för att ta över och hjälpa till vid långvariga och komplexa fall (rehab-team., företagshälsovård). Allt för att nuvarande system ska kunna hanteras av läkaren och vården. Ett system som i många delar är dysfunktionellt för den sjukskrivne och läkaren och inte är kunskapsbaserat och där läkarens roll skulle behöva omvärderas .Ett system där det är viktigt att läkaren utifrån sin kunkap är den som måste ansvara för de medicinska insatserna och bedömningarna inom sjukförsäkringen.

Läkarförbundets Förening för FörsäkringsMedicin (LFFM) kan i förbundets sjukskrivningspolicy inte se något som tydligt tar avstamp i känd kunskap om det som läkare gör och tillför inom svensk sjukförsäkring och andra internationella sjukförsäkringssystem. Detta gör att policyn inte lyfter läkarens uppdrag på ett konstruktivt sätt.

Genom att bevaka och lyfta nationell och internationell försäkringsmedicinsk kunskap och forskning skulle Sveriges läkarförbund göra läkarens roll tydligare och visa när, hur och gällande vad, den sjukskrivande läkarens kompetens och bedömning gör nytta och när den inte gör nytta inom försäkringen . Just detta sista perspektiv kan behöva lyftas då vår bedömning är att just nu används läkaren i alltför hög grad till att legitimera försäkringens behov och för att säkerställa juridisk likformighet inom försäkringen . Ofta med tveksam nytta gällande rehabilitering och återgång till arbete för alla parter i komplicerade fall. Ofta med tveksam nytta för den sjukskrivne , läkaren och Försäkringskassan

Förbundet behöver vara en mycket tydligare part med att visa på att dagens sjukförsäkring , ur ett kunskapsperspektiv, är dysfunktionellt när det gäller många delar av läkarens uppdrag. Ett tydligt sätt vore därför att förbundets sjukskrivningsarbete tydligare borde utgå från försäkringsmedicinsk kunskap och grund. Utan detta förhållningssätt så är vår bedömning att förbundets nuvarande policy inte kommer att förändra intygsproblematiken och att rollen som sjukskrivande läkare inte kommer att förändras.

För att kunskap ska vägleda utvecklandet av sjukförsäkringen så behöver förbundet också verka för att Försäkringskassan som ansvarig myndighet bygger upp sin egen kompetens inom området . Myndighetens försäkringsmedicinska kunskap och kompetens har demonterats sedan snart 10 år och främst ersatts av en ökad juridisk kompetens. Försäkringsmedicinsk sakkunniga på myndigheten tillmäts allt mindre värde vilket gör att de medicinska perspektiven får en mer undanträngd plats i bedömning av sjukintyg mm. Det som prioriterats av Försäkringskassan under denna period har primärt varit juridiska behov för att säkerställa en likformig hantering. Att optimera hanteringen. Ofta med diskutabel medicinsk relevans och med tveksam grund i försäkringsmedicinsk kunskap. Av det skälet är det också nödvändigt att Sveriges läkarförbund behöver bli tydligare med att företräda försäkringsmedicinsk kunskap.

För att denna utveckling är det också nödvändigt att det i förbundets arbete ingår att verka för att för att utbildning och kunskapsstöd i försäkringsmedicin och ett försäkringsmedicinskt förhållningssätt är kunskapsbaserade för sjukskrivande läkare under alla faser av utbildningen. Idag handlar aktuella utbildningar och kunskapsstöd i hög grad bara om tillämpning av försäkringsmedicin utifrån sjukförsäkringens regelverk och krav.

Vi vill i det här sammanhanget påpeka att LFFM är den enda organisation i Sverige som för närvarande systematiskt följer försäkringsmedicinsk forskning, bland annat inom EUMASS EUMASS , en europeisk samarbetsorganisation som stödja och dela försäkringsmedicinsk kunskap och forskning inom europas socialförsäkringssystem. Vi vill gärna bidra till Läkarförbundets fortsatta arbete inom området.

Läkarförbundets Förening för Försäkringsmedicin yrkar därför

  • att läkarförbundets sjukskrivningspolicy gällande läkarens roll, uppdrag och ansvar inom sjukskrivningen i möjligaste mån ska utgå från medicinsk och försäkringsmedicinsk kunskap och forskning.
  • att förbundet utifrån aktuell relevant medicinsk och försäkringsmedicinsk kunskap tar fram ett förslag över läkarens framtida roll , ansvar och uppdrag inom den svenska sjukförsäkringen
  • att förbundet i sin dialog med regering och myndighet aktivt arbetar för att Försäkringskassan måste stärka sin försäkringsmedicinska kompetens och strategi för att utveckla försäkringen och stödet till den sjukskrivne.

Motionär: SYLF och Sjukhusläkarna

Ingångslönerna är en av de viktigaste faktorerna för att hålla uppe lönenivåerna. Får våra medlemmar en dålig ingångslön är denna svår att hämta in. En dålig ingångslön kan därför ha en negativ påverkan på lönen under lång tid framåt. Dessutom har en del regioner ett fast påslag från ST-lönen till specialistlönen, med en påverkan på lönen yrkeslivet ut.

Tyvärr vill gärna våra arbetsgivare många gånger använda potten i lönerevisionen för att korrigera lågt satta ingångslöner. En låg ingångslön genererar även mindre pengar att fördela i samband med lönerevisionen. Därmed är detta något som drabbar både individen och kollektivet.

Vi får kontinuerligt in vittnesmål om att det arbetsgivarna motverkar alla försök till förhandling. Våra medlemmar är dessutom ofta i en väldigt svår förhandlingssituation. ST-läkare har ofta svårt att tacka nej till en erbjuden tjänst inom den specialitet man vill ha eftersom många inte har möjlighet att söka sig till andra regioner. Sjukhusläkare har ofta ett begränsat antal arbetsgivare om man inte är flyttbar över landet. Detta är något som arbetsgivarna vet om och utnyttjar.

Vi måste därför som förbund göra allt vi kan för att stötta våra medlemmar när de ska förhandla sin lön inför en ny tjänst. Idag är de hänvisade till våra lokalföreningar. I många fall är denna hjälp bra men långt ifrån alltid.

Lokalföreningarna har den bästa lokala lönestatistiken och lokalkännedomen. Det kommer dock ofta signaler från medlemmar att det är svårt att få tips på hur man lyckas med sin förhandling.

Flera andra fackförbund så som Vårdförbundet, Vision och Lärarförbundet har centrala lönecoacher dit medlemmarna kan vända sig. De har lite olika upplägg där medlemmarna antingen kan höra av sig för personlig rådgivning eller så har de återkommande tillfällen då man kan få hjälp i grupp.

Vi anser att förbundet ska införa centrala lönecoacher som ett komplement till den lönerådgivningen som lokalföreningarna tillhandahåller. Detta för att kunna stötta våra medlemmar så mycket vi bara kan i deras viktiga löneförhandlingar.

SYLF och Sjukhusläkarna yrkar därför

  • att läkarförbundet inför nationella lönecoacher som ett komplement till läkarföreningarnas lönerådgivning för medlemmar

Motionär: Sveriges läkarförbund Student

Taskshifting eller Uppgiftsväxling är ett mer och mer förekommande begrepp och fenomen inom sjukvården som betyder omfördelning av uppgifter, ofta till personal med lägre utbildningsgrad. I dagsläget är taskshifting betydligt mindre utbrett än i andra länder som USA, där vidareutbildade sjuksköterskor (sk nurse practitioners) har olika grad av förskrivarrätt – i vissa stater till och med fri förskrivarrätt.

Intåget av detta fenomen har dock tyvärr redan nått Sverige där regionerna väljer att ex. vidareutbilda sjuksköterskor som endoskopister. Detta samtidigt med stor sjuksköterskebrist, och långa väntetider till utbildningstjänster (AT och ST) för nyexaminerade läkare. Det finns en risk att läkare därmed inte får den utbildningstid de behöver för olika uppgifter. Detta riskerar att leda till en erodering av innebörden av Läkarkårens medicinska ansvar som kommer ge stora negativa konsekvenser i framtiden. Dessutom saknas det idag evidens för att vårdkvaliteten förblir den samma efter taskshifting.

Många argument dras kring det positiva av Taskshifting; Nämligen att det är kostnadseffektivt, ökar status och kompetens hos övrig personal, och att det kan överbrygga brist på specialister inom vissa områden (ex vårdkö till Skopiundersökningar). Vi anser däremot att problemet är att man inte utbildar tillräckligt med specialister och att unga läkare väntar för länge på sin specialistkompetens (bl.a. pga AT-köerna). Vi är också oroliga för att ökad taskshifting, innan man ordentligt har undersökt dess konsekvenser på vårdkvalitet, kan leda till sämre vård i framtiden.

Sveriges Läkarförbund Student yrkar därmed:

  • Att Sveriges Läkarförbund verkar för att läkaruppgifter utförs enbart av läkare och ej av andra yrkeskategorier inom och utanför hälso- och sjukvården.

Motionär: Sveriges läkarförbund Student

I den stora huvudöverenskommelsen 2020 som slöts mellan SKR och Sveriges läkarförbund beslutades att “Lokala parter ska göra en årlig uppföljning och analys av anställningsvillkor och lönestruktur för läkare med tidsbegränsade förordnanden (AT- och BT-läkare) samt tidsbegränsat anställda underläkare och anställda enligt Med stud avtalet”.

SLF Student får signaler att detta arbete är svårt att utföra i de lokala avdelningarna och vi ser att det i nuläget inte finns någon central uppföljning/styrning av detta, varför det är svårt för oss att se resultat av denna avtalspunkt. Vi anser det viktigt att man från centralt håll ser till att alla avtalspunkter respekteras och utförs från såväl arbetsgivarsidan som fackligt håll. SLFs kansli måste bistå de lokala avdelningarna i detta arbete samt faktiskt se till att initiativ till partsgemensamt arbete tas från lokalavdelningarna.

Det är av stor vikt att detta uppföljs samt arbetas med då detta yrkande accepterats i utbyte mot andra viktiga yrkanden som rört arbetet med förbättring av arbetsvillkor och löneläget för våra yngre kollegor.

Sveriges läkarförbund Student yrkar därmed:

  • Att Sveriges Läkarförbund verkar för samt stöttar lokalavdelningarna i deras partsgemensamma arbete med den årliga uppföljningen och analysen av anställningsvillkor och lönestruktur för läkare anställda enligt Med stud-avtalet.
  • Att Sveriges Läkarförbund insamlar samt distribuerar denna information till berörda delföreningar.

Motionär: Sveriges läkarförbund Student

Läkarstudenter kan få studiemedel för 240 veckor från Centrala Studienämnden, vilket motsvarar 6 års heltidsstudier. Det gör att det finns små marginaler för de studenter som studerat på universitetet tidigare. Eftersom läkarstudierna är heltid, finns det få möjligheter för dessa studenter att skaffa inkomst på annat sätt. Detta innebär en stor ekonomisk stress som bidrar till psykisk ohälsa och bristande inlärningsförmåga hos framtidens läkare. Studenter som inte längre beviljas statliga studiemedel och som i övrigt saknar medel till sin försörjning kan ansöka till SLF Understödsfond. En engångssumma om 25% av prisbasbeloppet kan beviljas medicine studerande som uppfyller en mängd villkor. Bland annat att studenten inte har mer än 10 veckor CSN kvar och att denna läser termin 7 eller högre. Förtroendeuppdrag i SLF sär meriterande för att bli beviljad stöd, vilket i sin tur ger mervärde för SLF. Att ha en stark understödsfond är för många studenter en bra anledning till att inte bara bli medlem i SLF, utan även engagera sig aktivt för förbundet. Understödsfonden är en stark anledning till att många studenter inte bara är medlem i SLF utan även engagerar sig förbundet.

Sveriges läkarförbund Student yrkar därmed:

  • Att Sveriges Läkarförbund skall avsätta och investera ytterligare finansiella medel till Förbundets understödsfond
  • Att Sveriges Läkarförbund verkar för att Understödsfondens utbetalningar till studenter i framtiden utgör en större andel av prisbasbeloppet än i dagsläget.

Motionär: Sveriges läkarförbund Student

För att säkra kompetensförsörjningen av läkare och komma i bukt med bristen på verksamma specialister inom sjukvården har regeringen beslutat att utöka läkarutbildningen med 440 platser från 2017 till 2023. Samtidigt har universiteten och regioner misslyckats med att möta det ökade behovet av utbildningstjänster. Brist på lokaler, material, lärare har lett till schemasvårigheter samtidigt som den nationella handledarbristen har lett till större studentgrupper med färre patientmöten per student. Dessa organisatoriska och klinikbundna problem leder till en mindre patientvolym och patientbredd för varje individuell student samt mindre möjlighet till gedigen och god handledning. Två faktorer som är väsentliga för att uppnå en patientsäker, evidensbaserad och professionell standard inför utövandet av yrket.

Därutöver har den obalanserade utbyggnaden av grundutbildningen till läkare förvärrat flaskhalsproblematiken kring AT-tjänster, där köerna växer för varje år. Det stora glappet mellan behovet av AT platser och det existerande antalet AT-platser leder till att tiden till färdig specialistläkare ökar eftersom olegitimerade läkare tvingas jobba i genomsnitt ett år extra i väntan på AT. Att öka antalet utbildningsplatser är alltså ingen lösning till ursprungsproblematiken med bristen på specialistläkare, utan skapar i stället en större press och sämre arbetsmiljö bland läkarstudenter som tvingas konkurrera över de få AT-platserna samt ST-platser som finns.

Därmed är det av oerhörd vikt både för utbildningskvalitén, arbetsmiljön och den framtida patientsäkerheten att dimensioneringen av utbildningsplatserna på de svenska läkarutbildningarna görs samordnat efter regionens kapacitet. Att utöka platserna på läkarprogrammet utan att säkerställa att kvalitén på utbildningen behålls och att de som utbildats har någonstans att ta vägen efter examen är ohållbart.

Sveriges läkarförbund Student yrkar därmed:

  • Att Sveriges Läkarförbund verkar för att antalet utbildningsplatser på grundutbildningen till läkare i Sverige inte utökas.
  • Att Sveriges Läkarförbund verkar för en minskning av antalet utbildningsplatser på grundutbildningen för läkare i Sverige.

Motionär: Sveriges läkarförbund Student

I dagsläget pågår en negativ trend där allt färre läkare forskar. På lång sikt resulterar detta i en negativ kompetensförsörjning som kan bidra till att sjukvårdens utveckling blir sämre. Detta är ett händelseförlopp som har pågått alldeles för länge och i samband med pandemin har dessutom forskningsskulden blivit ännu större.

Det finns ett stort intresse för forskning bland läkare och läkarstudenter. Enligt en undersökning som publicerades i läkartidningen (Läkartidningen. 2018;115:E393) vill 70-80% av läkarstudenterna forska men att det finns olika hinder som stoppar forskningen. Dessa kan till exempel bero på dåliga arbetsvillkor. Situationen kan verka hopplös och dyster men det finns faktiskt något som kan bidra till att fixa problemet.

Genom att anställa fler läkarstudenter i forskningssyfte kan den negativa trenden brytas. Det finns till exempel ett forskningsamanuensprogram på Sahlgrenska Akademin i Göteborg med syftet att öka rekryteringen av läkare till medicinsk forskning. Data och statistik visar på att programmet har ett högt söktryck och att en stor andel fortsätter till forskarutbildningen. Genom detta program erbjuds läkarstudenter en anställning genom vilket de kan undervisa samt forska parallellt med studierna samt under somrarna. Både intresset för denna anställningsform samt den goda förankringen den ger i forskning inför forskarutbildning belyser starkt vikten av att tidigt få in studenter i en trygg anställningsform för att kunna utöva och förkovra sig i forskningen.

Därmed anser vi att man måste arbeta tydligare med att integrera just anställningsmöjligheter inom forskning redan under grundutbildningen. Om ej detta kan göras och trenden med sjunkande antal forskande unga läkare fortsätter har vi, sjukvården och samhället en dyster framtid stundande.

Sveriges Läkarförbund Student yrkar därmed:

  • Att Sveriges läkarförbund verkar för att fler anställningsformer och tjänster i forskningssyfte införs för läkarstudenter på de lärosäten som bedriver läkarprogrammet.

Motionär: Sveriges läkarförbund Student

Sveriges läkarförbund tar avstånd från alla typer av diskriminering. De sju diskrimineringsgrunderna är 1. Kön, 2. Könsöverskridande identitet eller uttryck, 3. Etnisk tillhörighet, 4. Religion eller annan trosuppfattning, 5. Funktionedsättning, 6. Sexuell läggning, och 7. Ålder.

Trots detta har det flertal gånger förekommit diskriminering på arbetsplats samt på läkarutbildningen. Under september månad uppmärksammades att en judisk läkare avskedades utan grund. Enligt en undersökning från SLF, år 2020, visade resultatet att 19% av alla svaranden blivit utsatta för negativ särbehandling på grund av kön under sin utbildning. I en artikel från läkartidningen framkommer det att läkarförbundet ska ta upp etnisk diskriminering med SKR dock finns det ingen plan om hur man ska motverka detta. Vittnesmålen om rasism och diskriminering i svensk sjukvård är många och väldokumenterade. Över 1000 läkare och läkarstudenter vill se åtgärder.

Läkarförbundet har ansvar att informera de förtroendevalda och ge verktyg till dessa för att aktivt arbeta för att motverka diskriminering.

Mot bakgrund av ovanstående yrkar Sveriges läkarförbund Student därmed:

  • Att Sveriges läkarförbund ska utbilda den kanslipersonal som ansvar för diskrimineringsfrågor gällande studentperspektivet och därmed bättre kan bistå studentmedlemmar som blivit utsatta.

Motionär: Sveriges läkarförbund Student

God klinisk utbildning är en essentiell aspekt av en läkares utbildning. Fundamentet läggs redan i grundutbildningen; placeringar där studenter känner sig ovälkomna eller inte ges chans att lära sig kan avskräcka studenten från specialiteten som helhet.

Ansvaret för den kliniska utbildningen delas av lärosäten och regioner, och för att det ska vara kostnadsneutralt för regionerna betalar Utbildningsdepartementet ut s.k. ALF-medel. Bidragets storlek beslutas av riksdagen, och enligt 2022 års budget betalades 80 387 kronor ut per helårsstuderande. Regionerna själva uppskattar att kostnaden i dagsläget uppgår till 128 492 kronor, men att kostnaden förväntas stiga till 145 225 kronor i takt med att studenter på 6-åriga läkarprogrammet kommer ut på kliniska placeringar.

Frågar man läkarstudenter är tidsbrist för handledaren en viktig anledning till att de inte får möjlighet att öva på praktiska moment under sin VFU. Det 6-åriga läkarprogrammet kommer ställa högre krav på att studenter får tillfälle att delta i det kliniska arbetet; således kommer kraven på handledarna förändras. För att tillgodose behoven av handledning krävs plats i budget, och scheman, annars riskerar vi sämre arbetsmiljö för de läkare som ska handleda. Grundutbildningens budget berör läkare i alla steg av karriären, både nu och i framtiden.

Sveriges läkarförbund Student yrkar därmed:

  • Att Sveriges läkarförbund verkar för ökade ALF-medel för grundutbildningen för att spegla de reella kostnaderna av att tillhandahålla klinisk utbildning av läkarstudenter.

Motionär: Sveriges läkarförbund Student och Sjukhusläkarna

Från och med den 21 juli 2021 började den nya sexåriga läkarutbildningen gälla. Det har inneburit att läkarprogrammet blivit en termin längre och att utbildningen leder till en legitimation direkt efter examen.
Tidigare studenter har haft en slutexamination i form av AT-provet, vilket har varit ett slutligt bevis på att studenterna haft de kunskaper som krävts för att gå in i arbetslivet som läkare.

I och med den nya sexåriga läkarutbildningen så kommer ett godkänt AT-prov inte längre vara ett krav för att studenterna skall få sin legitimation. Risken finns då att studenterna får sin legitimation trots allvarligt bristande kunskaper inom sitt framtida yrke.

En nationell slutexamination borde därmed införas i slutet av grundutbildningen på läkarprogrammet för att säkerställa att läkarstudenterna har de förmågor och kunskaper som krävs för att utöva läkaryrket. En sådan slutexamination skulle även kunna påvisa eventuella skillnader i utbildningskvalitet mellan de olika lärosätena, vilket är nödvändigt för att kunna erbjuda alla studenter den bästa möjliga utbildningen oavsett studieort.

Sveriges läkarförbund Student samt Sjukhusläkarna yrkar därmed:

  • Att I och med övergången till den sexåriga läkarutbildningen skall Sveriges Läkarförbund verka för införandet av en nationell slutexamination i slutet av grundutbildningen som krav för legitimation.

Motionär: Sveriges läkarförbund Student

Sedan 1970-talet har underläkares reallöner sjunkit markant, i vissa fall med upp till 25%. Under 2022 har vi sett en inflation som stundtals stigit upp över 8%, detta utan att arbetsgivarna givit signal om vilja kompenserat för det i lönekuvertet. På senare år har missnöjet bland Sveriges underläkare med såväl arbetsgivaren, facket och yrket ökat och förtroendet för såväl SLF som arbetsgivaren är i botten. Det är av högsta vikt att vi i Läkarförbundet ökar vårt arbete för att förbättra yngre läkares villkor och lönesituation.

Om fyra år börjar läkarstudenter som går det 6-åriga programmet arbeta som underläkare före examen för första gången. Detta får de göra efter termin 10, ett år före legitimation. Efter examen kommer dessa studenter vara legitimerade och därmed ha lön som legitimerad. Under 2022 ligger medellönen för vikarierande läkare med legitimation på 45 400 kr. 2021 låg medellönen för UL före examen på 28 100 kronor men variationen mellan regionerna är stor där medellönen varierar mellan 25 500 – 31 000 kronor i olika regioner. Samtidigt upplevde endast 7 % att de hade möjlighet att i löneförhandling påverka sin lön.

Tanken när man avreglerade underläkarnas minimilön var att individuell lönesättning skulle leda till bättre lönemöjligheter, men utvecklingen har varit motsatt och underläkarlönerna har rasat. Det finns risker att om vi inte vänder utvecklingen med minskade löner att arbetsgivaren kommer använda de låga lönerna efter termin 10 för att motivera ytterligare lönesänkningar för de legitimerade läkarna, sedan BT-, ST- och specialistläkarna. Det är av stor vikt att underläkarlönen före examen inte skiljer sig för mycket från den lön man kommer tjäna som legitimerad läkare.

Sveriges läkarförbund Student yrkar därmed:

  • Att Sveriges Läkarförbund i kommande förhandlingsperiod inkluderar Med.Stud-Avtalet i huvudöverenskommelsen med en minimumlön på 40 000 kronor för underläkare före examen.

Motionär: Sveriges läkarförbund Student

Det finns en stor ekonomisk stress bland läkarstudenter. Allra tuffast är det för de studenter som nekas mer studiemedel då de redan utnyttjat sina 240 veckors studiemedel hos Centrala Studiestödsnämnden (CSN), motsvarande 6 års heltidsstudier. Det finns nämligen inte utrymme för läkarstudenter att studera annat på universitetet innan sina läkarstudier. Det rentav straffar sig att ha läst högre studier inom ledarskap, ekonomi, statistik eller annat som kan bidra till ett tvärvetenskapligt förhållningssätt hos framtidens läkare.

Den ekonomiska stressen inverkar på studenternas förmåga att tillgodose sig utbildningsinnehåll. Många finansierar fortsatta studier via anställning eller näringsverksamhet. Att arbeta i den utsträckning som krävs för sin försörjning är dock inte bara dåligt för inlärning, utan ger även en ohållbar psykisk situation samt förlängd tid till yrkesverksamhet på grund av studieuppehåll.

2016 var det ca 6.2 % av läkarstudenter som tog CSN som nådde maxtaket om 240 veckor . Denna siffra kan förväntas var mycket högre idag i takt med fler studieplatser per utbildning och den nya läkarutbildningen. Extra veckor med studiemedel för synnerliga skäl är extremt svårt att få och därför finns det framför allt för läkarstudenter ett stort behov av förändring. Det bör finnas möjlighet att efter individuell bedömning beviljas förlängt studiemedel.

Som fackförbund är det av stor vikt att vi står upp för våra medlemmar och på så vis säkerställer en god kompetensförsörjning hos framtidens läkare.

Sveriges läkarförbund student yrkar därmed:

  • Att Sveriges läkarförbund verkar för att CSN skall möjliggöra för läkarstudenter att beviljas förlängt studiemedel via dispensbedömningar.
  • Att Sveriges läkarförbund verkar för att CSN erbjuder mer än 240 veckor med studiemedel för läkarstudenter.

Motionär: Stockholms läkarförening

Arbetstidslagen innehåller nyanser och särbestämmelser/undantag som är svåra att förstå i den enskildes arbetssituation, särskilt för de jourverksamma. Dessutom är regelverket komplicerat att tränga igenom för fackliga ombud (ATL-tid, övertid, jour- och beredskap, komptid). Lokala avtal ökar komplexiteten.

Arbetsgivaren har digitala stöd men dessa är inte anpassat för arbetstagaren och lagstiftningen, utan för lönesystemet.

På internet finns kalkylatorer för eget bruk och för olika ändamål (t ex hos Lärarförbundet). Dessa modeller kan kopieras till förbundets hemsida, med syftet att bevaka överträdelser och att föreslå konkreta åtgärder, t ex att kontakta lokala ombud. Stockholms läkarförening yrkar att:

  • att Läkarförbundet utvecklar en kalkylator på hemsidan för den enskilde och ombuden med inriktning på bevakning av överträdelser av Arbetstidslagen.

Motionär: Stockholms läkarförening

Inom regionerna förekommer att olika kliniker och mottagningar tillämpar sk lönekartell, dvs att man har en överenskommelse att inte ge ny lön när en läkare byter jobb. Till exempel får en läkare I Stockholm som byter vårdcentral inom regionen inte förhandla ny lön. Denna lönekartellbildning leder till att lönerna hålls ner och tvingar också läkare att gå till privat verksamhet eller annan region om man vill få upp sin lön, något som i realiteten även missgynnar de regiondrivna enheterna också, som får svårare att rekrytera och attrahera läkare.

Det är självklart att läkare som byter arbetsplats också får förhandla ny lön.

Stockholms läkarförening yrkar att:

  • Läkarförbundet motverkar lönekarteller.
  • Läkarförbundet verkar för att öka förutsättningarna för individuell löneförhandling vid byte av tjänst hos samma arbetsgivare.

Motionär: Stockholms läkarförening

Läkaryrket innehåller moment av att leda andra.

Vi har länge påtalat att andelen läkare som chefer borde öka. Tidigare motion har önskat inventering av detta, men vi har ännu inte sett resultatet.

Ledarskaps-ST finnes i några regioner, men intresset för att bli chef kanske vaknar senare under utbildningen.

Det man sår tidigt kan skördas längre fram. Med en strimma av ledarskap genom hela karriären, kan basen breddas för att ge fler möjliga och villiga chefsämnen i läkarkåren.

Stockholms läkarförening yrkar att:

  • Läkarförbundet ska sammanställa vilka moment av ledarskapsutbildning som finns i hela läkarutbildningen, från grund- t o m ST-utbildningen.
  • Läkarförbundet ska identifiera behoven av kompletterande utbildning i ledarskap under hela utbildningsprocessen.
  • Läkarförbundet sammanställer förslag till förbättringar och verkar för dess genomförande.

Motionär: Stockholms läkarförening

»Hej förskolesmittor, dagissjukdomar, höståkommor och förkylningstider. Träffa läkare inom 30 minuter – utan att lämna hemmet.«

Reklam för enskilda mottagningar med kräk-emojis som symbol för övriga vården.

Detta är två exempel på hur marknadsföringen av läkartjänster har blivit mer aggressiv under de senaste åren.

Läkarförbundet har sedan många år marknadsföringsregler, men dessa förefaller inte ha haft någon hämmande effekt på den aggressiva marknadsföringen, kanske för att reglerna riktar sig direkt till individuella läkare och inte till exempelvis de bolag som står bakom reklamen. Läkarförbundets marknadsföringsregler har sin grund i Läkarförbundets etiska regler. I de etiska reglerna finns de grundläggande värderingarna inom den medicinska etiken. Där anges bland annat att läkare ska avhålla sig från påträngande marknadsföring och från att på annat olämpligt sätt fästa uppmärksamhet på sin person och läkargärning.

Stockholms läkarförening yrkar att:

  • Läkarförbundet ser över de etiska reglerna för marknadsföring för att se om de kan justeras för att bättre stävja de avarter vi sett de senaste åren.

Motionär: Stockholms läkarförening

Skulle du flyga om kabinpersonalen styr?

Det saknas reglering i lag av medicinskt ansvar för läkare i regionens hälso- och sjukvård.

I hälso-och sjukvården skall det finnas en verksamhetschef (VC) som ansvarar för verksamheten. I lag definieras de enda två verksamheter där det krävs en specialistläkare för visst ledningsansvar; psykiatrisk tvångsvård och smittskydd.

VC får bestämma över diagnostik, vård och behandling av enskilda patienter endast om han eller hon har tillräckligt kompetens för detta.  Lagen/förordningen säger inget om ansvaret vid förändring av vård för hel patientgrupp, där kan alltså vem som helst fatta beslut som påverkar möjligheten för oss som legitimerade läkare att ta vårt legitimationsansvar för patienterna.

Det är för oss mycket ologiskt att medicinskt ansvarig MAS/MAR (medicinskt ledningsansvarig sjuksköterska inom kommunal vård) har ett tydligt reglerat ansvar med aktuellt mandat i lag/förordning, när det medicinska ansvarsområdet för läkare i regional hälso- och sjukvård knappt regleras alls.

Om det medicinska ansvaret inte tydligare kopplas till medicinsk kompetens i lag/förordning befarar vi att patientsäkerheten alltmer urholkas med en tilltagande etisk stress för läkargruppen.

Stockholms läkarförening yrkar att:

  • Förbundet verkar för att det medicinska ansvaret i alla verksamheter som bedriver hälso- och sjukvård ska ägas av specialistläkare
  • Förbundet ska verka för att tydliggöra medicinskt ansvar då verksamhetschefen inte är specialistläkare.
  • Förbundet i all kommunikation poängterar vikten av medicinsk kompetens vid ledning av och i hälso- och sjukvård!

Motionär: Stockholms läkarförening

Förbundets arbetsmiljöenkät har åter påvisat behovet av förbättrade villkor i läkaryrket.

Det kommer att på sikt vara svårt att rekrytera yngre kollegor till fortsatt arbete alla tider på dygnet, både för de många arbetstimmarna på obekväm arbetstid som den låga betalningen.

Utmaningen gäller även att behålla erfarna kollegor som saknar förutsättningar för ett hållbart arbetsliv.

En särskild utmaning är att motivera att fler läkare behövs då vi är dåliga på att rapportera vår faktiskt arbetade tid, samtidigt som våra specialbestämmelsers skrivning om att jourkomputtag för sömn ska avräknas från den arbetade tiden.

Stockholms läkarförening yrkar att förbundet med ännu större intensitet verkar för att:

  • arbete på obekväm arbetstid ska löna sig oavsett avtal.
  • grundlönerna måste ge en konkurrenskraftig livslön redan från start.
  • arbete i dygnetruntvård ska ha en rimlig arbetsbelastning oavsett tid på dygnet.
  • förutsättningar finns för en korrekt tidsrapportering avseende ATL.
  • förutsättningar för att de verksamheter som har ett högt ATL uttag också måste skapa möjlighet att bereda möjlighet till perioder med återhämtning genom tillräcklig bemanning.

Motionär: Stockholms läkarförening

Vi är bekymrade!

Vi ser att arbetssituationen är alltmer pressad på våra sjukhus, vårdcentraler och mottagningar. Lönerna är inte längre i topp, stressen har ökat och läkares möjlighet till fortbildning har minskat. Många läkare överväger att lämna yrket.

Läkarförbundet hjälper sina regionanställda medlemmar att förhandla lön vid lönerevisioner, men vid nyanställning är det läkaren själv som förhandlar sin ingångslön och andra villkor. Ett vanligt återkommande problem är läkare som har gått in på en för låg lön och som aldrig riktigt kan lyftas lönemässigt i det lokala varvet. Läkarförbundets svaga stöd i den allra viktigaste förhandlingen är problematiskt. Vid nyanställning är det inte heller ovanligt att man avsäger sig övertid utan att man riktigt förstått vad detta innebär. Även fortbildning är viktig att bevaka och en möjlighet att se till att den verkligen inte prioriteras bort är att reglera rätten till fortbildning redan i anställningskontraktet.

Genom att säkerställa att alla läkare har verktyg att kräva sin rätt i samband med anställning kan vi öka chanserna att behålla våra kollegor.

Stockholms läkarförening yrkar att:

  • Läkarförbundet lägger större vikt på information inför att man söker arbete, exempelvis med checklistor
  • Läkarförbundet tar fram verktyg i form av en kontraktsmall med minsta obligatoriska fortbildningsdagar m fl basvillkor, att användas vid anställningsförhandling.
  • Läkarförbundet förstärker medlemsrådgivningen så att medlemmarna verkligen kan anlita förbundet för råd inför en ny tjänst.

Motionär: Stockholms läkarförening

Årliga sparkrav om 1-2% i vården, är i längden inte hållbara.

Medicinsk teknisk o klinisk utveckling där vi kan utreda o behandla bättre i allt högre åldrar driver kostnader.

Årlig uppräkning med avdrag för effektivitets-/sparkrav leder till neddragningar av vårdpersonal, mindre fortbildning, försämrad arbetsmiljö och sämre villkor som innebär att personal flyr vården.

Vården måste fortsätta utvecklas utan att medel för vårdpersonal urholkas inom den specialiserade vården.

Stockholms läkarförening yrkar

  • Att läkarförbundet mer kraftfullt motverkar fortsatt underfinansiering av akutsjukvården och sjukvården som helhet.

Stockholms läkarförening yrkar att:

  • arbete på obekväm obekväm arbetstid ska löna sig oavsett om det sker på någon form av arbetstidsavtal eller i jouravtal.
  • att grundlönerna måste ge en konkurrenskraftig livslön redan från start.
  • förutsättningar att arbete i dygnetruntvård ska ha en rimlig arbetsbelastning oavsett tid på dygnet.
  • att arbetsgivaren har förutsättningar för en korrekt tidsrapportering avseende ATL.
  • förutsättningar för att de verksamheter som har ett högt ATL uttag också måste skapa möjlighet att bereda möjlighet till perioder med återhämtning genom tillräcklig bemanning.

 

Motionär: Nordvästra Skånes Läkareförening, Östra Skånes Läkareförening, Malmö Läkareförening, Sjukhusläkarna och SYLF

Som följd av Covidpandemin och pågående krig i Ukraina ser vi en stagnerande svensk ekonomi med hög inflation och stigande räntor. I den kommande avtalsrörelsen kommer förväntningarna vara högt ställda för att kompensera för detta från Läkarförbundets medlemmar. Tonläget lär bli högt mellan arbetstagarnas parter där läkarkåren sannolikt inte kommer bli någon prioriterad grupp.

För att Läkarförbundet skall kunna lämna kommande avtalsrörelse som en vinnare vill vi föreslå att Läkarförbundets i kommande avtalsrörelse förhandlar sig till en arbetstidsförkortning. En motsvarande reform infördes för läkarna i Danmark redan 1981 med en arbetstid på 37 timmars arbetsvecka inklusive jour fördelat på en period av 14 veckor.

En arbetstidsreduktion kan minska dagens oro för stigande sjuktal hos läkare där orsaken ofta kan kopplas till dålig arbetsmiljö och stress.

Vision, Kommunal, IF Metall, är fackliga organisationer som förhandlat sig till arbetstidsförkortning för sina medlemmar, som därmed jobbar 37-38 timmar i veckan. Vid senaste Kommunal-kongressen beslutades att Kommunal skulle verka för 30 timmars arbetsvecka! Vårdförbundets medlemmar som är schemalagda vardag/helg har veckoarbetstid 37 timmar. Från TCO meddelas att ingenjörer som tillhör Unionen får en arbetstidsförkortning motsvarande 80 timmar per år vid heltid insatt på ett tidkonto. Agronomer från SACO-familjen jobbar mindre under årets ljusa del.

Nationalekonomerna Inés Berniell och Jan Bietenbeck, har studerat hälsoeffekterna av Frankrikes nationella reduktion av arbetstid från 39 till 35 timmars arbetsvecka 1998. I sin studie kunde de påvisa att fler arbetstimmar har en negativ effekt på folkhälsan. (Berniell, Inés, and Jan Bietenbeck. ”The effect of working hours on health.” Economics & Human Biology 39 (2020): 100901). Flera EU länder står Idag i begrepp att följa Frankrikes exempel. Läkarförbundet kan genom arbetstidsförkortning ta på sig ledartröjan för att verka för en friskare läkarkår.

Vi bedömer att en arbetstidsförkortning kan reducera risken för arbetsbrist bland yngre kollegor och bidra till incitament för Regionerna att inrätta fler AT respektive BT-block.

Nordvästra Skånes Läkareförening, Östra Skånes Läkareförening, Malmö Läkareförening, Sjukhusläkarna och SYLF yrkar:

  • att Läkarförbundet utreder arbetstidsförkortning inför kommande avtalsrörelse.

Motionär: Kvinnliga Läkares förening och SYLF

Till FUM 2019 sam-motionerade KLF med SYLF i frågan om graviditet och jourbefrielse. Fullmäktige beslutade att Läkarförbundet ska driva frågan om att läkare, som så önskar, bör befrias från jour och beredskap under hela graviditeten. Trots detta är skrivelsen i nya kollektivavtalet fram till 2024 enbart: »…gravida läkare på egen begäran kan befrias från jourarbete på kvällar, nätter samt lör-, sön- och helgdagar de sista 60 dagarna av graviditeten.«(1)

En graviditet kan innebära en stor påfrestning både mentalt och fysiskt redan från start, och arbetssituationen är en faktor som påverkar både välmående och graviditetsutfall. Studier har visat att kvinnliga läkare mår sämre än den generella populationen under sina graviditeter (2,3,4,5) löper ökad risk för både missfall och prematur förlossning (6,7,8) samt att det för läkare finns ett samband mellan stress/utbrändhet och negativa graviditetsutfall (9) och nattjourer kan öka risken för missfall(10). Under COVID-19-pandemin blev det extra tydligt att regelverket kring arbete med risker för foster och gravida läkare ej är tillräckligt tydligt. Beroende på vilken region den gravida läkaren arbetade gavs olika besked angående vilka arbetsuppgifter som ur arbetsgivarsynpunkt ansågs acceptabla utifrån risker och det fanns också olika möjligheter för sjukskrivning och omplacering. Möjlighet till att få rätt till graviditets-penning verkar begränsad trots att många specialiteter inbegriper både säkerhetsrisker och fysiskt tunga arbetsuppgifter.

Kunskapsläget kring rättigheter för blivande föräldrar verkar dåligt både hos medlemmar och arbetsgivare varför bättre spridning om regelverket vid graviditet samt föräldraledighet borde tillses centralt ifrån.

Vi anser att mer behövs göras för att säkerställa en trygg och säker arbetssituation för läkare som är gravida och föräldralediga.

KLF och SYLF yrkar därför:

  • Att Läkarförbundet kraftfullare verkar för att gravida läkare, som så önskar, bör befrias från jour och beredskap under hela graviditeten
  • Att Läkarförbundet verkar för större kunskapsspridning om rättigheter för läkare vid graviditet och föräldraledighet, både till arbetsgivare och medlemmar.
  1. LÄKARAVTAL KOMMUNER OCH REGIONER 1 NOVEMBER 2020 – 31 MARS 2024. Läkarförbundet. https://slf.se/app/uploads/2021/03/slf-avtal2020-webb-uppslag.pdf
  2. Pinhas-Hamiel O, Rotstein Z, Achiron A, Gabbay U, Achiron R, Barak Y, Israeli A, Noy S: Pregnancy during residency – an Israeli survey of women physicians. Health Care Women Int. 1999, 20 (1): 63-70. 10.1080/073993399245962.
  3. Finch S: Pregnancy during residency: a literature review. Acad Med. 2003, 78: 418-428. 10.1097/00001888-200304000-00021.
  4. Walsh A, Gold M, Jensen P, Jedrzkiewicz M: Motherhood during residency training. Can Fam Physician. 2005, 51: 990-991.
  5. Cole S, Arnold M, Sanderson A, Cupp C: Pregnancy during otolaryngology residency: experience and recommendations. Am Surg. 2009, 75 (5): 411-415.
  6. Merchant S, Hameed M, Melck A: Pregnancy among residents enrolled in general surgery (PREGS): a survey of residents in a single Canadian training program. Can J Surg. 2011, 54 (6): 375-380. 10.1503/cjs.015710.
  7. Hamilton AR, Tyson MD, Braga JA, Lerner LB: Childbearing and pregnancy characteristics of female orthopaedic surgeons. J Bone Joint Surg Am. 2012, 6 (94): e7.
  8. Casilla-Lennon M, Hanchuk S, Zheng S, Kim DD, Press B, Nguyen JV, Grimshaw A, Leapman MS, Cavallo JA. Pregnancy in physicians: A scoping review. Am J Surg. 2022 Jan;223(1):36-46
  9. Győrffy Z, Dweik D & Girasek E: Reproductive health and burn-out among female physicians: nationwide, representative study from Hungary. BMC Women’s Health 14 (121) 2014
  10. Begtrup LM,Specht IO, Hammer PEC, et al .Occup Environ Med 2019; 76 :302–308

Motionär: Kvinnliga Läkares förening

SLF säger sig verka för en jämlik vård. (1) Det är viktigt att vi som förening agerar för att försvara och uppnå detta. I ett remissvar till regeringen har Läkarförbundet ställt sig positiva till fortsatta privata sjukförsäkringar och skriver »utredaren ser den privatfinansierade sjukvården som ett hot som urholkar tilltron till den offentliga sjukvården. Den privatorganiserade sjukvården fungerar i själva verket många gånger som en avlastning för den rent offentliga sjukvården« (2).

I Sverige tecknas privata sjukvårdsförsäkringar antingen som en individuell försäkring eller som en gruppförsäkring, exempelvis via arbetsgivaren eller ett fackförbund. Personer med privat sjukvårdsförsäkring får i genomsnitt vård snabbare än personer som får vård inom den offentligt finansierade vården. Försäkringstagarna har i genomsnitt längre utbildning och är arbetsför ålder varför det är rimligt att anta att personer med försäkring i genomsnitt har en bättre hälsa än övriga befolkningen. Nästan två tredjedelar av de med privata sjukvårdsförsäkringar är män. En av förklaringarna till detta är att kvinnor och män är verksamma i olika sektorer. De försäkrade är tydligt underrepresenterade i sektorer som utbildning, hälso- och sjukvård samt offentlig förvaltning – sektorer där kvinnor är överrepresenterade (3).

Det är sedan tidigare känt att hälsa skiljer sig mellan olika grupper i befolkningen och att kvinnor upplever sämre hälsa än män. Personer med funktionsnedsättning rapporterar betydligt sämre hälsa än befolkningen i övrigt och förvärvsarbetar i mindre utsträckning, detta är särskilt utmärkande bland kvinnor (4). KLF anser att privata sjukvårdsförsäkringar riskerar att hota jämställd och jämlik tillgång till hälsa och vård, vi yrkar därför att:

  • att Läkarförbundet ska revidera sitt ställningstagande till privata sjukvårdsförsäkringar utifrån ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv

1 Läkarförbundet, Politiskt program 2025, https://slf.se/app/uploads/2021/03/slf-politiskt-program-2025.pdf

2 Läkarförbundets remissvar till Socialdepartementet 2022-02-02, Gem 2021/0228. Reglering av privata sjukvårdsförsäkringar – ökad kunskap och kontroll (SOU 2021:80). sveriges-lakarforbund.pdf (regeringen.se)

3 Privata sjukvårdsförsäkringar Ett kunskapsunderlag om möjliga konsekvenser för patienter och medborgare. Rapport 2020:3. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys.

4 SOU 2016:55, Folkhälsomyndigheten 2016

Motionär: Kvinnliga Läkares förening

Forskning och läkarförbundets egna rapporter har konstaterad att flera specialiteter är kraftigt mansdominerade (1,2). Saima Diderichsen visade i sin avhandling att det är ett manligt privilegium att välja specialitet efter intresse och att kvinnliga läkare valde bort specialiteter utifrån arbetsplatsens kultur och möjlighet att förena arbetsliv med familjeliv (3) . Efter Kvinnliga Läkares Förenings motion 2004 genomfördes en mycket välgjord rapport om kvinnor och mäns specialitetsval och en handlingsplan uppfördes. (4)

Målen för handlingsplanen var bland annat
● Läkarförbundet ska arbeta för att det statistiska underlaget fördelat på kön och per specialitet förbättras.
● Läkarförbundet ska arbeta för att utveckla metoder för och möjligheter till att mäta och föra statistik över jämställdhetsarbetet.

År 2013 presenterades en utvärdering av mål och delmål, vissa av de vinsterna presenterade verkar dock nu vara förlorade, bland annat systematiska inkluderingen av frågor om jämställdhet och mångfald i SPUR-rapporterna. Har det skett någon förändring sedan senaste rapporten och utvärderingen? Utan att ta fram ny statistik kan vi omöjligt veta. Den segregerade arbetsplatsen riskerar att bidra till försämrad kompetensförsörjning, en förlust för patienter, negativa effekter på arbetsmiljö, effektivitet och yrkeskårens anseende. På sidan 14 i Läkarförbundets politiska program står “Arbetsgivarna måste garantera en god arbetsmiljö” (4) Ett jämställt specialiseringsavtal är en del av en god arbetsmiljö.

KLF ser allvarligt på att läkares specialistval är ojämställda och påverkas av könsdiskriminering, KLF yrkar därför att:

  • att Läkarförbundet gör en uppföljning av enkäten Jämställt specialitetsval från
    2008
  • att Läkarförbundet genomför en ny utvärdering av mål och delmål presenterade i
    handlingsplan för jämställt specialitetsval 2008 samt uppföljningen från 2013

1. Einarsdottir, T. (1997). Läkaryrket i förändring. En studie av den medicinska professionens heterogenisering och könsdifferentiering. Kompendiet, Göteborg. ISSN 1100-3618.

2. Diderichsen, S. (2017). It’s just a job : a new generation of physicians dealing with career and work ideals (PhD dissertation, Umeå universitet). Retrieved from http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-139976

3. Jämställt specialitetsval – handlingsplan, Läkarförbundet, 2008, https://slf.se/app/uploads/2018/05/jamstalltspecval-1.pdf

4. Politiskt program 2025 https://slf.se/app/uploads/2021/03/slf-politiskt-program-2025.pdf

Motionär: Kvinnliga Läkares förening

Lönegapet mellan manliga och kvinnliga läkare kvarstår fortfarande, trots mer än 100 år av kvinnliga läkare i Sverige. Läkarförbundets lönestatistik från 2021 visar att grundlönen i genomsnitt var 4131 kr mindre per månad för kvinnliga läkare, trots samma formella kompetens. Det motsvarar en löneskillnad på 6% och 49 572 kronor/år. Största skillnaden syns inom thoraxkirurgin, där är lönegapet hela 13 103 kr/månad. I enbart 2 av 54 jämförbara specialiteter tjänar kvinnor i medel mer än männen med 1076 respektive 1008 kr/månad (1).

Vanliga argument för att motivera dessa löneskillnader är att kvinnor oftare arbetar deltid, väljer specialiteter med sämre lön och utgör en yngre del av läkarkåren. Lönerna i ovan nämnda statistik är dock omräknade till heltid. Det är skrämmande att tänka på hur de faktiska inkomstskillnaderna är över tid då till exempel uttaget av föräldrapenningen i genomsnitt bara till 30% tas ut av män (2). Med tanke på att det varit lika många kvinnor som män på läkarlinjen i över 40 år går det inte att säga att männen tjänar mer för att de är mer seniora. Fem år efter läkarexamen tjänar 91 % av männen mer än 400.000 kronor/år men endast 73 % av kvinnorna har nått upp till samma lönenivå3. Det finns också påtagliga skillnader mellan olika regioner i Sverige där en del regioner uppvisar större löneskillnader än andra.

Löner inom läkaryrket ska givetvis inte avgöras av de anställdas kön, utan av kompetens och ansvar. Det är inte så lätt som att bara höja kvinnors löner i ett svep, vi behöver också ta i tu med kulturen som gör att problemet kvarstår över tid.

KLF yrkar därför att:

  • att Läkarförbundet kartlägger anledningarna till det kvarstående lönegapet
    mellan manliga och kvinnliga läkare.
  • att Läkarförbundet gör det möjligt att i statistikdatabasen från den egna
    löneenkäten jämföra löner utifrån variabeln kön.
  • att Läkarförbundet undersöker hur föräldraledighet påverkar
    löneutvecklingen för läkare.

1 SACO lönesök 2022-09-03

2 https://www.forsakringskassan.se/statistik/barn-familj/foraldrapenning 20220513

3 Universitetskanslerämbetet; Inkomster fem år efter examen från högskolan 20190604 reg nr 111-5-18 tabell 5

Motionär: Örebro läns läkarförening, Sörmlands läkarförening, Upplands allmänna läkarförening och SYLF

“Läkaren ska i sin gärning bidra till att medicinska resurser används på bästa sätt till gagn för patienterna. Läkaren ska aldrig medverka till otillbörlig prioritering av enskilda patienter eller patientgrupper eller till att ge dem otillbörlig ekonomisk eller annan fördel.”

Punkt 17, Läkarförbundets etiska regler

Privata sjukvårdsförsäkringar växer kraftigt i Sverige. 2021 hade drygt 14% av den sysselsatta andelen av befolkningen en sådan försäkring (svenskforsakring.se). Syftet är att gå förbi de vanliga vårdköerna. De med försäkring får därför snabbare vård utan att större medicinska behov föreligger, vilket Myndigheten för vårdanalys konstaterar i sin rapport från 2020.

Läkarförbundets styrelse har tidigare korrekt identifierat detta hot mot det svenska sjukvårdssystemet med behovsprövad vård. Dåvarande ordförande Heidi Stensmyren uttryckte det tydligt: Privata sjukvårdsförsäkringar går rakt emot tanken om jämlik vård, utvecklingen underminerar offentlig vård och måste brytas. Försäkringarna bidrar inte till avlastning, utan leder ofta till en ökad vårdkonsumtion som belastar gemensamt finansierad vård. (DN Debatt, 2019-12-09)

Frågan har åter aktualiserats i och med att Läkarförbundet i februari 2022 lämnade synpunkter på ett betänkande om reglering av privata sjukvårdsförsäkringar. I sitt svar framhåller förbundsstyrelsen att man är positiva till att inte förbjuda privata sjukvårdsförsäkringar och ser risker med förslaget om ökad kontroll. Man skriver även att “det förefaller egendomligt att utredaren ser den privatfinansierade sjukvården som ett hot som urholkar tilltron till den offentliga sjukvården. Den privatorganiserade sjukvården fungerar i själva verket många gånger som en avlastning för den rent offentliga sjukvården.” Det är här mycket angeläget att skilja på privatorganiserad och privatfinansierad vård, där privata utövare som finansieras med gemensamma medel mycket väl kan bidra till att effektivisera vården. Att kunna köpa sig förbi en kö är däremot en förtroendefråga såväl för sjukvårdssystemet i stort som för oss läkare.

Många har reagerat på denna till synes ändrade politik och vi har mött flertalet medlemmar som upprört överväger att lämna förbundet. Deras reaktioner måste tas på allvar. Vilka avkall på vår etiska grund kan vi göra? Är en god arbetsmarknad med en mångfald av arbetsgivare det som alltid ska komma i första rummet? Den största medlemsgruppen i SLF består av läkare som arbetar i den gemensamt finansierade vården. Eftersom den viktigaste resursen i vården är personal, bidrar inte sjukvårdsförsäkringar till “avlastning” av offentlig vård – den omfördelar bara personal. Vi behöver ha kvar våra kollegor för att både kunna erbjuda en god, tillgänglig vård och en god arbetsmiljö.

Örebro läns läkarförening, Sörmlands läkarförening, Upplands allmänna läkarförening och SYLF yrkar på:

  • att SLF i sitt politiska arbete verkar för att patienter med privata sjukvårdsförsäkringar inte prioriteras till offentligt finansierad vård före andra patienter med större medicinska behov

Motionär: Mellersta Skånes läkareförening

Ersättningen för utfört arbete är högre på helger och nätter på hela arbetsmarknaden – exempelvis har en advokat som arbetar en lördag med en häktning dubbel timersättning.

Meningen är att det planerade läkararbetet ska ske vardagar mellan 7.00 och 21.00; annan arbetad tid är jourtid. Jourtid är en form av övertid som ersätts enligt det centrala jouravtalet i specialbestämmelserna för läkare och lokala jouravtal.

Arbetstidslagen (ATL) är en skyddslag som begränsar antalet övertidstimmar utan särskild dispens till max 200 timmar per år, om läkaren inte tar ut kompensationsledigt för återhämtning från jouren. Arbetsgivaren ska enligt ATL föra anteckningar över övertid och jourtid. Detta gäller oberoende om den arbetade tiden är avlönad eller inte.

(Det finns utöver denna tid en möjlighet för arbetsgivaren att beordra särskild nödfallsövertid i ytterligare 150 timmar, men sådan övertid förekommer nästan aldrig, då kraven är mycket höga.)

Ibland räcker inte en arbetstid med 40 timmar i veckan till, och då blir det fråga om övertid. Denna övertid bör ha ett högre pris som lön för utfört arbete.

Läkaren som blir beordrad till övertidsarbete eller får övertiden godkänd i efterhand (medan läkaren själv styr flextid, om det finns på enheten) får mer betalt – övertid är som regel dyrare för arbetsgivaren över hela arbetsmarknaden.

Men om läkaren i sitt enskilda anställningsavtal har skrivit bort rätten till ekonomisk ersättning för arbetad övertid, så har medlemmen varken rätt till pengar eller rätt till ledig tid för arbetad övertid. (AB § 20, moment 8, i gällande kollektivavtal som Sveriges Läkarförbund har med SKR och Sobona.)

En läkare med bortavtalad ekonomisk ersättning kan beordras att arbeta övertid, på vad som tidigare var jourtid men som nu är schemalagd tid, utan att få någon ersättning i pengar eller ledighet.

Inom sjukvården får nästan aldrig en medlem ersättning för en bortskriven rätt till ekonomisk ersättning för arbetad övertid och i löneförhandlingen vid nyanställning diskuteras ofta inte frågan om övertid.

En ändring av kollektivavtalet AB 2017 om övertid säger att arbetsgivaren är skyldig att redogöra för bakgrunden till en eventuell bortskrivning av rätten till ekonomisk övertidsersättning och arbetsgivaren ska motivera detta: ”I samband med sådan överenskommelse ska arbetsgivaren tydliggöra vilka grunder överenskommelsen bygger på.”

Sedan maj 2017 är det alltså inte längre tillåtet att arbetsgivaren först träffar ett muntligt anställningsavtal utan att diskutera övertidsfrågan, där arbetsgivaren sedan i tysthet skrivit bort rätten till ekonomisk ersättning för övertid enligt AB i det skriftliga anställningsavtalet.

Detta är ett delresultat av Läkarförbundet i övertidsfrågan på central nivå, men frågan är tyvärr ännu inte löst utan kampen går vidare och det är viktigt att lokalföreningar och medlemmar får ett centralt stöd från Sveriges Läkarförbund i övertidsfrågan.

Många medlemmar är inte medvetna om att rätt till övertidsersättning är en förhandlingsfråga. Här kan läkaren om hen är aktiv vägra att skriva under och att istället begära ett anställningsavtal med rätt till betalning för arbetad övertid.

Det förekommer att arbetsgivaren anser att om en läkare tjänar över en viss lönenivå så ska inte ersättning för övertidsarbete utgå. Detta är inte ett skäl för att en läkare ska gå med på att avstå från övertidsersättning.

Innan år 1992 fanns det en sådan regel i det landstingskommunala avtalet om bortskrivning av övertid med lön över en viss summa, men detta har inte funnits kvar i kollektivavtalet AB de senaste 30 åren.

För arbetstagare som är medlem i Svenska Kommunalarbetareförbundet, Lärarförbundet eller Lärarnas riksförbund kan sådan överenskommelse (bortskrivning av övertid) endast göras vid nyanställning. Frågan är om inte Sveriges Läkarförbund borde ha en liknande skrivning…

Om man läser motparten SKR:s partsinlaga i Kommentarer till Allmänna Bestämmelser på hemsidan skr.se framgår att ”Möjligheten till avvikelse från rätt till övertidskompensation är i första hand till för chefer eller arbetstagare med hög grad av självständighet vad gäller arbetsuppgifter och arbetstid. Observera att dessa arbetstagare omfattas av arbetstidslagen (ATL)”.

(Det är rimligt att chefer, som själva bestämmer sina arbetstider kan förhandla bort ersättning för arbetad övertid vid lönesättning. Detta skulle inte gälla läkare, som arbetar bundna i teamarbete med vård av patienter, till skillnad från chefer.)

Med ett högt pris för övertid skapas ett ekonomiskt incitament att minska övertiden, vilket gynnar arbetsmiljön.

Det är viktigt att övertidsfrågan av Läkarförbundet drivs kraftfullt centralt gentemot SKR och att lokalföreningar och yrkesföreningar kan få stöd för sitt arbete med övertidsfrågan. En temadag under år 2023 kan vara en del av insatsen att driva övertidsfrågan.

Vi kan sannolikt göra gemensam sak med fackföreningar för andra yrkesgrupper när arbetsgivaren samtidigt vill införa stopp för inhyrd personal och inte betala för arbetad övertid.

Det finns samtidigt många läkare som är anställda i den privata sektorn med kollektivavtal som Sveriges Läkarförbund har med Vårdföretagarna/Almega.

Det finns inte mycket information om hur det fungerar för Läkarförbundets medlemmar i den privata sektorn med arbetsmiljö och arbetad övertid på sjukhus, mottagningar och framför allt vårdcentraler.

Det är viktigt att Läkarförbundet skall driva övertidsfrågan även för denna privata sektor av läkarnas arbetsmarknad. En början är en utredning om nuläget inom den privata sektorn.

Läkare vill arbeta och hjälpa sina patienter, men läkare vill inte arbeta gratis övertid.

Mellersta Skånes läkareförening yrkar:

Att Läkarförbundet i sitt förbundsarbete verkar för att fler läkare skall ha rätt till ekonomisk ersättning för övertid

Att Läkarförbundet verkar för att arbetsgivaren skall registrera all arbetad tid som är övertid enligt Arbetstidslagen

Att Läkarförbundet i sin politik verkar mot att läkare avtalar bort rätten till ekonomisk ersättning för övertid.

Att Läkarförbundet i sin politik säkerställer för läkare att lokala kollektivavtal ska slå ut individuella avtal om bortskriven rätt till ekonomisk ersättning för övertid

Att Läkarförbundet i sitt fackliga arbete verkar mot att arbetsgivaren skriver bort rätten till kompensation för övertid enligt AB i anställningsavtal för läkare

Att Läkarförbundet i sitt fackliga arbete verkar för att läkare informeras om reglerna i kollektivavtalet och hur man registrerar övertid när så är fallet

Att Läkarförbundet i sitt fackliga arbete utreder hur det fungerar för Läkarförbundets medlemmar med övertid och ekonomisk ersättning för arbetad övertid verksamma inom den privata sektorn på sjukhus, mottagningar och framför allt vårdcentraler

Att Läkarförbundet i sitt centrala fackliga arbete under år 2023 organiserar en utbildningsdag för det centrala kansliet, lokalföreningar och intresserade yrkesföreningar riktad mot målet att arbetsgivare inte skriver bort rätten till kompensation för övertid enligt AB och andra gällande kollektivavtal i anställningsavtal för läkare

Att Läkarförbundet i sitt förbundspolitiska arbete verkar för en förbättrad skrivning i AB § 20 avseende möjlighet till lokal avvikelse, där det tydligt framgår att om en överenskommelse träffas så skall det tydligt dokumenteras vilken ersättning medlemmen får för eventuell bortskrivning av rätt till ekonomisk kompensation för övertid. Som ersättning kan man tänka sig högre grundlön eller till exempel extra semesterdagar.

Motionär: Gotlands Läkarförening, Hallands Läkarförening, Jönköpings Läkarförening, Kalmar Läkarförening, Kronobergs Läkarförening, Östergötlands Läkarförening

För närvarande finns det lokalt många kort-varselavtal där arbetstagare som tar en jour med mindre än 24 – 48 timmars varsel får extra ersättning. Det förekommer ofta tillfällen då arbetsgivaren behöver täcka jourpass som det finns kännedom om med mer än 24 – 48 timmar i förväg. Detta påverkar läkares arbetsbörda och möjlighet till att planera familjeliv och fritid.

Vid vanlig arbetstid som förskjuts med mindre än tio dagars varsel finns det i Allmänna Bestämmelser §23 bestämmelser kring ersättning då schemat förändras.

Gotlands Läkarförening, Hallands Läkarförening, Jönköpings Läkarförening, Kalmar Läkarförening, Kronobergs Läkarförening, Östergötlands Läkarförening yrkar

  • att Sveriges läkarförbund verkar för att extra jourpass som på arbetsgivarens uppmaning tas med längre förvarning än vad som gäller för lokala kort varselavtal, men med mindre än tio dagars framförhållning, ersätts i nivå med vad som gäller för förskjuten arbetstid utöver ordinarie jourersättning.

 

Motionär: Västra Götalands läkarförening

Det är lokalföreningarna som innehar de lokala förhandlingsmandaten, har kunskap om lokala avtal och aktuella frågor lokalt, erfarenhet av förhandlingar och som hanterar konsekvenserna av nya såväl som strukna skrivningar i vårt centrala avtal.

Trots detta är representanterna för lokalföreningarna i minoritet i förhandlingsdelegationen med endast två platser. Detta regleras för närvarande i SLF:s arbetsordning med följande formulering: ”FD – Delegationen har sex medlemmar utöver ordförande, samt en permanent adjungering. Utöver ordförande ska ytterligare en ledamot utses av FS efter öppen inbjudan till samtliga delföreningar att nominera en ledamot. Övriga ledamöter i FD skall utses av FS efter nominering av DLF, SYLF, Sjukhusläkarna och Läkarförbundet Student med vardera en ledamot, samt lokalföreningarna genom förslag från deras representant med två ledamöter. Representant från SPLF erbjuds adjungering i FD.”

De senaste åren har det kommit allt fler exempel på att regionerna säger upp välfungerande och uppskattade lokala avtal som tidigare utifrån lokala förutsättningar reglerat arbetstid och ersättningar. I stället hänvisar man till vårt gemensamma centrala kollektivavtal. Detta trots att SKR själva skriver på sin hemsida “SKR:s uppdrag är att teckna centrala kollektivavtal, att stärka kommuner och regioner i arbetsgivarrollen och ge möjlighet till egna lösningar inom hela det arbetsgivarpolitiska området. En attraktiv arbetsgivare i kommuner och regioner måste ha goda anställningsvillkor, motivera och ta tillvara medarbetarnas kompetens”.

Förhandlingsdelegationen behöver bättre möjligheter att förutsäga konsekvenserna av arbetsgivarens föreslagna avtalsformuleringar genom ett utökat deltagande av representanter från lokalföreningarna.

Västra Götalands läkarförening yrkar

  • att fullmäktige uppdrar åt Förbundsstyrelsen att ändra arbetsordningen med innebörden att lokalföreningarna ska företrädas av två ytterligare representanter

Motionär: Västra Götalands läkarförening

Västra Götalandsregionen har – i likhet med nästan alla andra regionerna i Sverige – en brist på läkare i primär och viss öppenvård, trots luftigt tal om omställning till ”Nära vård”. Arbetsbelastningen är hög och de ordinarie uppräkningarna av ersättningar täcker i många fall inte ens löneökningarna. Speciellt ser vi att många av vårdcentralerna har ett tufft ekonomiskt läge men även svårigheter att rekrytera specialister i allmänmedicin.

Politikerna i regionen har i detta tuffa läge beslutat att ge påtagligt ökade ersättningar till vårdcentraler som väljer att ha öppet fler timmar varje dag, i stället för till satsningar på kontinuitet etc. Från politiskt håll uppger man att detta ska medföra en ökad tillgänglighet för läkarbesök. Hur samma antal läkare ska producera fler läkartider, och därmed ökad tillgänglighet, endast för att de arbetar utspritt över flera timmar har ännu ingen politiker kunna förklara. Hur de negativa konsekvenserna för läkarnas arbetsmiljö, särskilt sårbarheten vid sjukdom, semester och föräldraledighet ska underlätta att kunna rekrytera och behålla specialister är även det en obesvarad fråga. Hur försämrade möjligheter till handledning och utbildning ska locka blivande kollegor är även oklart. Detta är särskilt problematiskt för små enheter.

Vi är mycket väl medvetna om att arbetsgivaren enligt aktuella avtal kan förlägga läkarens arbetstid inom vissa ramar, samt till jourtjänstgöring. Vårdcentraler med god bemanning av specialister i allmänmedicin kan klara av att öka sina öppettider. Men effekterna på arbetsmiljö, handledning, utbildning och möjligheter att rekrytera blir väldigt negativa när redan mycket begränsade personalresurser pressas på detta ogenomtänkta sätt. När krav ställs på ökande öppettider, eller när ersättning kopplas till ökade öppettider på bekostnad av andra viktigare organisationsförändringar t ex kontinuitet och begränsad lista, missar politikerna målet. Särskilt där redan underbemannade enheter lätt kan hamna i en negativ spiral med allt svårare att rekrytera och klara sitt uppdrag.

Västra Götalands läkarförening yrkar

  • att SLF tar fram rekommendationer och råd kring s.k. utökade öppettider och dess konsekvenser för läkares arbetsmiljö samt utbildning/handledning för stöd till lokala ombud

Motionär: Västra Götalands läkarförening och Örebro läns läkarförening

Idag skrivs rätten till övertidsersättning ofta bort utan att läkare vet hur mycket övertid som förväntas utföras och utan att sådant arbete alltså ersätts vare sig genom övertidsersättning eller genom kompensation såsom höjd grundlön (AB §20 Mom.8). Detta sker på många arbetsplatser slentrianmässigt. I stället borde grunden vara att läkare ska ha rätt till övertidsersättning. Sveriges läkare behöver en tydligare reglering av övertidsavlösning.

Övertid m.m. Mom. 8: ”Arbetsgivare och arbetstagarorganisation kan träffa kollektivavtal om undantag från rätt till kompensation för övertidsarbete. Med arbetstagare som får fast kontant lön kan arbetsgivare träffa överenskommelse om att arbetstagaren inte ska ha rätt till kompensation för övertidsarbete. I samband med sådan överenskommelse ska arbetsgivaren tydliggöra vilka grunder överenskommelsen bygger på. Om förutsättningarna ändras bör en översyn ske av lönesättningen och övertidsrätten.”

Västra Götalands läkarförening och Örebro läns läkarförening yrkar

  • att Sveriges läkarförbund ska verka för att rätten till övertidsersättning inte skrivs bort
  • att Sveriges läkarförbund verkar för att om bortskrivning av rätt till övertidsersättning görs, ska detta endast ske i särskilda undantagsfall som ska tydliggöras skriftligt.
  • att Sveriges läkarförbund ska verka för att grunden för övertidsavlösning ska tydliggöras genom att precisera hur mycket övertid som förväntas utföras per given tidsenhet (exempelvis per månad) samt att förtydligandet ska ske skriftligt.
  • att Sveriges läkarförbund ska verka för att grunden för övertidsavlösning ska tydliggöras genom att precisera kompensation i höjd grundlön (exempelvis per månad) samt att förtydligandet ska ske skriftligt.
  • att Sveriges läkarförbund ska verka för att om förutsättningarna beträffande övertidsavlösning ändras ska en översyn ske av lönesättningen och övertidsrätten (till skillnad från ”bör” i nuvarande skrivning).
  • att Sveriges läkarförbund ska verka för att övertidsavlösningen gäller ett år i taget och
  • att Sveriges läkarförbund ska verka för att övertidsavlösningen är uppsägningsbar.

Motionär: Västra Götalands läkarförening

Stora delar av Sveriges läkare fullgör jour och beredskap och tryggar därmed invånarnas tillgång till god medicinsk kompetens dygnet runt. Detta gör vi utöver vår ordinarie arbetstid – 40 timmar per vecka. För att få återhämtning behöver vi ta ledigt. Arbetsbelastningen på jourtid har ökat över tid och vi har svårt att få ut den kompledighet vi arbetat ihop. Det är väl känt att arbete kvälls- och nattetid liksom otillräcklig återhämtning utgör en fara för hälsan. Därtill får det sociala konsekvenser för familj och vänner.

Övriga yrkesgrupper inom vården som arbetar kvällar, helger och nätter har därför förkortad veckoarbetstid. Enligt Allmänna bestämmelser ska veckoarbetstiden vid intermittent treskiftsarbete vara 36 timmar och 20 minuter. Detta borde gälla även för läkarkåren. För läkare i våra grannländer gäller kortare veckoarbetstid oavsett om man går jour eller inte. Det är dags att modernisera våra arbetstider och anpassa dem till de krav vår hälsa och vårt privatliv ställer.

Västra Götalands läkarförening yrkar

  • att SLF kartlägger och redovisar övriga vårdyrkens veckoarbetstider vid arbete kvällar, helger och nätter
  • att SLF kartlägger och redovisar de nordiska ländernas veckoarbetstider för läkare
  • att SLF utreder och redovisar konsekvenserna av en förkortad veckoarbetstid för läkare med och utan jour och beredskap

Motionär: Västra Götalands läkarförening

Enligt arbetsrättslig praxis ska en arbetstagare kunna arbetsledas till att utföra hos arbetsgivaren vanligen förekommande arbetsuppgifter. Men arbetsledningsrätten begränsas av exempelvis arbetstidslagen och arbetsmiljölagen. AB §6 Mom.1 är ett sätt att uttolka arbetsledningsrätten som rimmar illa med många yrkesgruppers vardag – ett sorts carte blanche. En läkare kan genom denna regel få vikariera för en annan person samtidigt som den utför sina vanliga arbetsuppgifter.

Detta sker hela tiden, på många arbetsplatser i landet, till följd av underbemanning, hög belastning vissa tider under året, brist inom andra närliggande vårdyrken m.m. Exempelvis kan det sättas i system att kirurger under sommaren får arbeta som operationssjuksköterskor eller att allmänläkare får färdas åtskilliga mil och timmar för att arbeta på en annan vårdcentral än den egna. Allt enligt avtalet.

Att arbetsgivaren allt oftare utnyttjar möjligheten att låta läkare vikariera för kollegor från samma eller annan yrkesgrupp är en allvarlig risk för läkares arbetssituation. Det uppkommer arbetssituationer när läkares villkor inte förmår skydda deras arbetsmiljö och hälsa. Denna del i AB är otidsenlig och kräver modernisering.

  • 6 Allmänna åligganden Mom. 1: ”Arbetstagare ska utföra de arbetsuppgifter som framgår av för arbetstagaren gällande anställningsavtal och de åligganden i övrigt, som är förenade med anställningen. Om behov finns är arbetstagare dessutom skyldig att vikariera för annan arbetstagare hos arbetsgivaren och därvid helt eller delvis utföra även egna arbetsuppgifter, att byta schema eller förskjuta arbetstiden, att arbeta utöver fastställd arbetstid samt att fullgöra jour och beredskap. Vid stadigvarande förflyttning av arbetstagare ska beaktas, att vägande skäl ska finnas för att förflytta arbetstagaren mot hennes eller hans önskan. 

Anmärkningar 

  1. Om arbetstagare har giltiga skäl att inte byta schema eller förskjuta arbetstiden, att inte utföra arbete utöver ordinarie arbetstid eller fullgöra jour eller beredskap ska hänsyn tas till det. 
  2. Arbetstagare är inte skyldig att både fullt ut utföra de egna arbetsuppgifterna och samtidigt utföra annat arbete hos arbetsgivaren längre tid än 6 månader per kalenderår eller i en följd.”

Västra Götalands läkarförening och Jämtlands läns läkarförening yrkar

  • att Sveriges läkarförbund i sitt förbundspolitiska arbete ska verka för att AB §6 Mom. 1 tas bort ur avtalet

Motionär: Västra Götalands läkarförening

Kostens påverkan på klimatet och huruvida SLF endast ska servera vegetarisk kost har upprepat debatterats på fullmäktige senaste åren. Utan att ta ställning i sakfrågan ser vi att sannolikheten för att rösterna för och emot ska övertyga varandra, som lika osannolikt som att vårdplatsbristen kommer lösas genom politisk floskelbingo på temat digitalisering. Som fackförbund bör vi dock vara väl förtrogna med konceptet att de minst dåliga kompromisserna i låsta lägen ibland innebär att alla är lika missnöjda.

Västra Götalands läkarförening yrkar därför

  • att SLF, i de fall mat serveras och kött/fisk är ett alternativ, ser till att alla deltagare aktivt måste välja om de önskar det vegetariska, veganska eller kött/fisk-alternativet, istället för att kött/fisk är det förvalda standardalternativet

Interpellation från Västra Götalands läkarförening

Bakgrund: I december 2019 publicerades en artikel av Läkarförbundets dåvarande ordförande Heidi Stensmyren och Karl-Petter Thorvaldsson från LO om att privata sjukvårdsförsäkringar går rakt emot tanken om jämlik vård (1). I januari 2020 skrev Stensmyren också en replik i Läkartidningen rörande privata sjukvårdsförsäkringar (2). I denna replik till Socialistiska läkare tar Läkarförbundet ställning mot privata sjukförsäkringar, med motivering att ökningen av dessa försäkringar är en effekt av att den offentliga vården inte har rätt förutsättningar.

Senare samma år inkom en motion till Läkarförbundets Fullmäktige, med att-sats ” att Läkarförbundets styrelse vidareutvecklar Heidi Stensmyrens linje, att förhindra att privata sjukvårdsförsäkringar ytterligare underminerar den offentligt finansierade sjukvården”, och denna kom att anses besvarad. (3)

Ovanstående till trots publicerades Läkarförbundets remissvar på en utredning avseende just privata sjukförsäkringar, där Läkarförbundet svarat att det är egendomligt att ” utredaren ser den privatfinansierade sjukvården som ett hot som urholkar tilltron till den offentliga sjukvården. Den privatorganiserade sjukvården fungerar i själva verket många gånger som en avlastning för den rent offentliga sjukvården. Denna kapacitet borde man ta tillvara på, snarare än begränsa.” (4). Således ett skifte i hur synsättet är från Förbundsstyrelsen på privata sjukförsäkringar, tidigare opinionstexter och FUM-beslut till trots.

Således önskar Västra Götalands läkarförening en förklaring från Läkarförbundet avseende den till synes ändrade inställningen till privata sjukförsäkringar, och hur remissvaret speglar svaret i motionen från 2020.

Referenser:
1: https://www.dn.se/debatt/privata-sjukvardsforsakringar-underminerar-offentlig-vard/
2: https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2020/01/mangfald-minskar-behovet-av-privata-sjukvardsforsakringar/
3: https://slf.se/app/uploads/2021/05/protokoll-fum-2020-signed.pdf
sida 25
4: https://slf.se/remisser/2022/reglering-av-privata-sjukvardsforsakringar-okad-kunskap-och-kontroll-sou-202180/

 

För kännedom, debattinlägg av medlemmar i Läkartidningen: https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2022/03/privata-sjukforsakringar-ofattbar-helomvandning-av-slf/

Motionär: Östra Skånes läkarförening

Sverige har en relativ hög läkartäthet med 4,3 läkare per 1000 invånare, och ligger över EU-snittet, men antalet allmänläkare utgör endast ca 14% av läkarkåren och ligger tydligt under EU-snittet.i Antalet patienter per heltidsarbetande allmänläkare uppgår till 1950 och kontinuiteten är bristande när 20% utgörs av hyrläkare/vikarier.ii Sveriges läkarkår är mer sjukhustungt jämfört med andra länder, och antalet specialister i förhållande till generalister har ökat över tid.iii Men för att kunna arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande behövs fler generalister inom primärvården.

Samtidigt åligger det primärvården att öka tillgängligheten enligt vårdgarantin, fler uppdrag från specialistvården flyttas över till primärvården, och fler ST-läkare och färdiga specialister inom allmänmedicin väljer att lämna primärvården på grund av dålig arbetsmiljön och hög arbetsbelastning.

Det är redan Sveriges Läkarförbunds politik att verka för fler ST-läkare inom allmänmedicin och Socialstyrelsens nationella riktvärde för antal listade patienter per läkare är ett steg på vägen mot en rimligare arbetsbörda, och förhoppningsvis en förbättrad arbetsmiljö på sikt. Men det kommer att ta tid att utbilda och rekrytera tillräckligt många till primärvården. Vi behöver en bättre samordning mellan primärvården och sjukhusvården på nationell nivå i likhet med regionala Allmänläkarkonsultorganisationer (AKO), i tillägg till ”Nationellt Kliniskt Kunskapsstöd
(NKK)”, som drivs av Sveriges Kommuner och Regioner.

Östra Skånes läkarförening yrkar:

  • att Sveriges Läkarförbund verkar för att andelen allmänspecialister ökar i förhållande till hela läkarkåren långsiktigt.
  • att Sveriges Läkarförbund verkar för etableringen av AKO i samtliga regioner, för att främja samarbetet och ökad samverkan mellan primär- och sjukhusvården, med lokala anpassningar av NKK.

i https://ec.europa.eu/health/system/files/2021-12/2021_chp_sv_swedish.pdf

ii https://www.dagensmedicin.se/specialistomraden/allmanmedicin/var-femte-lakare-ar-hyrlakare-eller-vikarie/

iii https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php?title=Healthcare_personnel_statistics_-_physicians#Healthcare_personnel

Motionär: Östra Skånes läkarförening

Inom primärvården bedrivs en allt större del i privat regi, där 41% har samtliga listade individer har en privat utförare. I SKR:s senaste utredning kring läkartillgången inom primärvården går att utläsa att antalet ST-läkare inom allmänmedicin har stigit över tid, medan antalet specialistläkare inom allmänmedicin har sjunkit med 15% under samma period mellan 2010–2020 i offentlig regi. i SKR har i sina personalregister, översikt över antalet regionanställda distriktsläkare och ST-läkare, och har som led i utredningen även manuellt inhämtat uppgifter om antalet ST-läkare i allmänmedicin hos de privata aktörerna. Uppgifter från maj/juni 2021 anger antalet regionanställda ST-läkare till 2116 (64,4%), och inom privat regi 1170 (35,6%). Förhållandet mellan antalet distriktsläkare och ST-läkare i allmänmedicin inom offentlig regi ligger på 1,3 distriktsläkare per ST-läkare.

När en större andel av primärvården bedrivs i privat regi, med färre antal distriktsläkare som kan handleda det ökande antalet ST-läkare i offentlig regi, behöver fler ST-läkare utbildas av de privata aktörerna, där troligtvis merparten av de tidigare region-/landstingsanställda distriktsläkare har gått över till.

Inom sjukhusspecialiteterna är väntetiderna långa för ST-läkares sidotjänstgöringar och utgör svåra flaskhalsar, där det har krävts lokala avtal mellan till exempel Region Skåne och Region Sjælland (Danmark), för att möjliggöra fler sidotjänstgöringsplatser inom anestesi- och intensivvården. När det tillkommer fler skattefinansierade privatdrivna specialistmottagningar, operationsenheter och sjukhus, skall utbildningsansvaret fördelas i förhållande till etableringsgrad, och inkludera samtliga aktörer inom hälso- och sjukvården.

Utebliven ersättning från sjukvårdens huvudmän till de privata vårdgivarna har tidigare gett upphov till debatt, medan vårdenheter inom offentlig sjukvård har en skyldighet att motta ST-läkare som led i deras sidotjänstgöringar utan någon extra ersättning.

Det är redan Sveriges Läkarförbunds politik att ”Staten tar över ansvaret för dimensioneringen och samordningen av antalet BT- och ST-tjänster framöver”, men tills det sker behöver mer göras i nuvarande ordning.

Östra Skånes läkarförening yrkar

  • att Sveriges Läkarförbund verkar för ett likvärdigt utbildningsuppdrag och utbildningsansvar för alla aktörer inom hälso- och sjukvården, inklusive ackrediterade vårdenheter som ingår i vårdvalssystemet.
  • att Sveriges Läkarförbund verkar för nationella ersättningsramar för mottagande vårdenheter där ST-läkare fullgör sin sidotjänstgöring, som skall gälla för både offentliga och privata vårdgivare.

ihttps://skr.se/download/18.eb74a4a17f44902bcea7fc/1646231627191/La%CC%88kare%20i%20prima%CC%88rva%CC%8Arden_SKR.pdf

Motionär: Östra Skånes läkarförening

”Sveriges läkarförbund är ett professions- och fackförbund för alla läkare under hela karriären.”, och vår styrka är att vi samlar majoriteten av den svenska läkarkåren med över 56 000 medlemmar. Under en hel karriär sker många förändringar i ens professionella men även privata liv. Vi kan bli föräldrar, vi kan bli sjuka och vi kan bli av med jobbet. I dagsläget finns nedsättning av medlemsavgiften för de medlemmar som nyligen tagit läkarexamen (under 3 år 4 månader), är varaktigt icke yrkesverksamma eller är pensionärer. Däremot finns det ingen differentiering för de yrkesverksamma medlemmarna som blir föräldralediga, sjukskrivna en längre tid, eller arbetslösa utan en ingången inkomstförsäkring eller a-kassa. Då utgör medlemsavgiften en utgift som för flertalet innebär en merkostnad som i dessa livssituationer prioriteras bort.

Förbundet har i nuläget även en karenstid på sex månader för individuellt stöd, för att säkra att ingen kan åka snålskjuts. Men det riskerar att ytterligare distansera förbundet från nya potentiella medlemmar när de behöver stöd och hjälp från fackliga företrädare. Andra fackförbund med medlemmar som arbetar inom hälso- och sjukvården har kortare karenstid och/eller uppsägningstid av sitt fackliga medlemskap ifall personen i fråga fortsätter att arbeta
inom professionen.

En anpassning av dessa grundläggande medlemsvillkor kan öka Sveriges Läkarförbunds attraktionskraft och förmåga att bibehålla medlemmar i alla livets skeenden.

Östra Skånes läkarförening yrkar

  • att Sveriges Läkarförbunds Fullmäktige beslutar om att införa en kraftig reduktion av den del av medlemsavgiften som är förbundsavgifti för medlemmar som under en period (på minst en månad) är föräldralediga, sjukskrivna eller arbetslösa (utan inkomstförsäkring).
  • att Sveriges Läkarförbunds Fullmäktige antar ändring av stadgarna avseende
    §14, stycke 2 och §16, stycke 1 enligt:
    §14 ”Medlem har inte rätt till individuellt fackligt stöd av förbundet förrän tre månader förflutit efter ansökan om medlemskap. Undantag härifrån kan göras om särskilda skäl föreligger.”
    §16 ”Medlem som önskar utträde ur förbundet ska skriftligen anmäla detta. Utträdande sker med tre månaders uppsägningstid.”

i Nuvarande belopp: 264kr (2022-08-01).

Motionär: Östra Skånes läkarförening och Malmö läkareförening

En legitimerad läkare som genomför en ST-utbildning, har i de allra flesta fall en väldigt brant inlärningskurva. Det är också en tid där många väljer att köpa bostad och starta familj. Vad vi dock ser är att lönen endast ökar blygsamt under ST-läkarens fem år, och motsvarar inte läkarens kompetens. Många gånger ser vi också hur arbetsgivaren lägger stora delar av lönerevisionen till att justera dåligt satta ingångslöner till ST-läkare. Detta är inte revisionens syfte och det gör att löneutvecklingen för kollektivet blir sämre. Idag finns det redan ST-lönetrappa inom vissa regioner och kliniker. Samtidigt ser vi också en ökad flykt av färdiga specialister till bland annat privata aktörer och hyrläkarbolag. Detta är mest påtagligt inom allmänmedicin där privata aktörer inte bara erbjuder högre ingångslöner, men också en ST-lönetrappa.

En ST-lönetrappa hade inte bara bättre avspeglat den kompetens som ST-läkaren faktiskt har, men det hade också bidragit till bättre löneutveckling för läkarna, och ökat chanserna för att behålla de färdiga specialisterna inom verksamheterna.

Östra Skånes läkarförening och Malmö läkareförening yrkar

  • att Sveriges Läkarförbund verkar för att införa en nationell ST-lönetrappa utanför lönerevisionen.

Motionär: Östra Skånes läkarförening

Läkares legitimation och specialistkompetens granskas och godkänns av Socialstyrelsen, vilket säkerställer läkares kompetens att bedöma och handlägga medicinska frågeställningar enligt fastställda kriterier.

Task shifting, där en del av läkares arbetsuppgifter tas över av andra yrkeskategorier, som varken har kunskap eller kompetens, att utföra dessa med självständigt medicinskt helhetsansvar, blir allt vanligare. Detta ska inte förväxlas med teamarbete där andra yrkeskategorier bidrar med sin yrkesspecifika kompetens i teamarbetet. Task shifting leder till ökad mängd arbete för läkarna, som får agera som stödfunktion, och tvingas ta helhetsansvaret utan att ha varit delaktiga i hela bedömningen. Oftast är det de mer okomplicerade uppgifterna som skiftas bort, varför läkarna får hantera de tyngre och mer komplexa uppgifterna. Detta innebär en minskad mängdträning av de enklare uppgifterna, och därmed risk att tappa grundkompetens, och förmåga att hantera svårare uppgifter. Slutligen inkräktar detta på blivande specialisters utbildning, då dessa framför allt behöver just mängdträning av mer okomplicerade uppgifter.

Östra Skånes läkarförening yrkar:

  • att Sveriges Läkarförbund i samråd med berörda yrkes- och specialitetsföreningar verkar för att tillräckligt många specialistläkare utbildas inom de områden där Task shifting motiveras med att läkarkompetens saknas
  • att Sveriges Läkarförbund i samråd med berörda yrkes- och specialitetsföreningar verkar för att läkare ska sammanhållet och komplett bedöma, och utföra de läkaruppgifter där kompetens för självständigt medicinskt helhetsansvar behövs.

Motionär: Östra Skånes läkarförening

Primärvårdsreformen har antagits av Sveriges riksdag i april 2022, och patienter kan nu lista sig hos vårdcentraler och motsvarande vårdenheter, som bedrivs i en regions regi, eller som har ett kontrakt med en region. Byte får genomföras högst två gånger under en ettårsperiod. Samma månad utkom Socialstyrelsen med ett nationellt riktvärde för fast läkarkontakt i primärvården om 1100 invånare per specialist i allmänmedicin, och 550 invånare per ST-läkare i allmänmedicin. Båda delar som är helt i linje med Läkarförbundets politik. Samtidigt saknas uppemot 6000 allmänspecialister i Sverige, där vi idag ligger under EU-snittet för antalet allmänspecialister per 1000 invånare.

Det kvarstår dock en del utmaningar relaterade till ersättningssystem och nyetablering av vårdenheter inom primärvården. Ersättningssystemen skiljer sig åt regionalt och även om viktningen med ACG och CNI-index påverkar ersättningsnivåerna till varje enskild vårdcentral idag, är resursbristen mer påtaglig för vårdcentraler i socioekonomiskt utsatta områden. Antalet vårdcentraler i privat regi har ökat till strax över 40% sedan vårdvalet infördes. Störst andel har Region Stockholm med 67,7% (2020). Inom primärvården sker 49% av alla patientbesök hos privata vårdgivare.ii Enligt uppgifter är antalet listade patienter per allmänläkare väsentligt fler i socioekonomiskt utsatta områden jämfört med områden med högre medelinkomst.

Samtidigt är etableringsmöjligheterna fria för vårdgivare så länge regionernas villkor och krav är uppfyllda. Risken för cementering av en ojämlik vård i Sverige är stor, där tillgången till hälso-och sjukvård är sämre för medborgare i mer socioekonomiskt utsatta områden. Invånare i norra Sverige har också längre avstånd till närmaste vårdcentral. I delbetänkandet av utredningen ”Styrning för en mer jämlik vård”, stycke 4.3.2. finns att läsa att ”det råder inte enighet om huruvida socioekonomiska faktorer isolerat har en inverkan på etableringen.”, men i Riksrevisionens granskning (2014) finns tendenser till ”att nyetableringar samvarierar positivt med befolkningstäthet, områdets medelinkomst, utbildningsnivå och en lägre andel personer över 70 år”.

Utgångspunkten i Hälso- och Sjukvårdslagen är en vård på lika villkor för hela befolkningen, och den som har störst behov ska ges företräde till vården.

Östra Skånes läkarförening yrkar

  • att Sveriges Läkarförbund verkar för ersättningssystem inom primärvården som är nationellt likartade, dimensionerade för uppdraget.
  • att Sveriges Läkarförbund verkar för incitament till läkare som väljer att arbeta i socioekonomiskt utsatta områden och i glesbygden.
  • att Sveriges Läkarförbund verkar för en ökad statlig styrning av nyetablering av vårdcentraler för att tillgången till specialistläkarkompetens inom allmänmedicin blir lika för alla medborgare.

i https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Valfarden-i-privat-regi/Vard-och-omsorg-i-privat-regi/vardcentraler-i-privat-regi/

ii https://www.almega.se/app/uploads/sites/3/2021/09/vardfakta-2021.pdf

iii https://www.expressen.se/debatt/darfor-slutar-jag-pa-tensta-vardcentral/

iv https://www.regeringen.se/49d7ae/contentassets/f1d57f2dcc63420bbda371eba400bd05/styrning-och-vardkonsumtionur-ett-jamlikhetsperspektiv–kartlaggning-av-socioekonomiska-skillnader-i-vardutnyttjande-och-utgangspunkter-for-battrestyrning-sou_2018_55.pdf

Motionär: SYLF Västernorrland

De senaste åren har olika undersökningar, nu senast läkarförbundets arbetsmiljöenkät, indikerat en alltmer ohållbar arbetsmiljö för läkare.

Vårdplatsbristen genererar en ohållbar etisk stress, de patienter som vårdas är ofta svårt sjuka och skrivs ut med vetskap om att de snart kommer att komma i retur. ”Lunchrasten” schemaläggs med möten och utbildningar, andra utbildningar missas p.g.a samtidig schemaläggning på annat ställe eller plötsligt uppkomna akuta ärenden. Fortbildningen för seniora kollegor har minskat drastiskt sedan 2004 då läkarförbundet började kartlägga detta. Unga läkare vikarierar inför AT utan namngiven handledare och inte sällan med en alldeles för stor ansvarsbörda i relation till förväntad kompetensnivå. Målet om 1100 listade per specialist i primärvård ter sig på många håll som en utopi. Stora vakanser ignoreras till förmån för kartellbildning och stafettavtal med ökad belastning på den ordinarie personalen som resultat. Växande underläkarkullar och flaskhalsar skapar längre ledtider till specialist och allt fler underläkare arbetar allt längre i osäkra tjänster till låga löner och under lagvidriga arbetsförhållanden. Ingångslöner som inte motsvarar förväntningarna sett till utbildningslängd och ansvarsbörda i kombination med hård konkurrens om tjänster genererar också stor besvikelse.

I internetgrupper kokar frustrationen, uppgivenheten och förtvivlan över utvecklingen. I dessa sammanhang kritiseras facket för passivitet och oförmåga att vända trenden med sämre arbetsmiljö och sjunkande reallöner. Vittnesmålen är många, och skrämmande, men inte sällan anonyma då den drabbade ej vill äventyra meriter för en eftertraktad utbildningstjänst. När journalister efterfrågar intervjuer med personer som inte vill vara anonyma ter sig intresset ofta svalt jämfört med den mängd vittnesmål som inkommer när det finns möjlighet till anonymitet.

Arbetsvillkoren har utvecklats till en ödesfråga för läkarkåren och som fackförbund behöver vi växla upp vårt arbete med denna fråga.

SYLF Västernorrland yrkar

  • att SLF arbetar för att bryta tystnadskulturen kring läkares arbetsvillkor
  • att SLF utför en förbundsenkät inför förhandlingsrörelsen 2024 för att få en tydlig bild av medlemmarnas löneläge, situation och förväntningar
  • att läkarnas arbetsvillkor uppmärksammas ännu tydligare i SLFs externa kommunikation, exempelvis genom en kampanj

Motionär: Sjukhusläkarna

Klimatet på arbetsplatserna hårdnar och arbetsmiljön blir sämre. Vi ser också att det är svårare att rekrytera fackliga förtroendevalda som är villiga att åta sig uppdrag. Det finns därmed risk för att den svenska modellen med direkta överenskommelser mellan facklig organisation och arbetsgivare försvåras. Vi ser det som mycket viktigt att värna det nuvarande systemet. Vi ser också att man som fackligt förtroendevald riskerar att halka efter i lön. Chefskap eller disputation/forskning hade annars kunnat vara lika naturliga alternativ, med en högre löneutveckling som följd.

Extra stor risk att hamna efter i löneutvecklingen blir det för de som har ett större fackligt uppdrag med mindre tid på den ordinarie arbetsplatsen, där den lönesättande chefen verkar.

Sjukhusläkarna anser att fackliga förtroendevalda med större åtagande lokalt/centralt bör förhandlas mer centralt inom regionen eller inom förvaltningen än bara på sin egen enhet. Detta för att minska risken att de tappar i löneutveckling, och i stället premieras för de kunskaper och erfarenheter man erhållit. Detta förfarande tillämpas redan på vissa håll.

Sjukhusläkarna yrkar

  • att Läkarförbundet i sina möten med regioner och SKR kräver en strukturerad lönesättning för fackligt förtroendevalda med större fackliga uppdrag
  • att Läkarförbundet mer aktivt tar upp förutsättningar för fackligt förtroendevalda och att de även värderas utifrån sina fackliga kunskaper och erfarenheter

Motionär: Sjukhusläkarna

Den 29 september 2021 antogs Lagen avseende Visselblåsardirektivet (SFS 2021:890) enligt proposition 2020/21:193 som baserades på SOU 2020:38. SOU-förslaget genomgick sedvanlig remissbehandling, varvid dock inga universitet inviterades med undantag för de juridiska institutionerna vid Stockholms och Uppsala universitet. Detta kan tolkas som att den aktuella lagen inte syftar till att hantera de frågor om visselblåsande som bevisligen förekommer inom akademisk forskning, tex Macchiarini-skandalen.

Enligt juridisk expertis lär dock regelverket enligt den nyligen antagna lagen ta sikte på direktivets materiella tillämpningsområde, d.v.s. offentlig upphandling, finansiella tjänster, produkter och marknader och förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism, produktsäkerhet och produktöverensstämmelse, transportsäkerhet, miljöskydd, strålskydd och kärnsäkerhet, livsmedels- och fodersäkerhet, djurs hälsa och välbefinnande, folkhälsa, konsumentskydd, och skydd av privatlivet och personuppgifter samt säkerhet i nätverks- och informationssystem.

Det som anmäls ska vara av allmänintresse, dvs. att missförhållandena angår en krets av personer som kan betecknas som allmänheten. Lagen är alltså normalt inte tillämplig när det gäller rapportering av sådant som endast rör den rapporterande personens egna arbets- eller anställningsförhållanden.

Det känns märkligt om Visselblåsarlagen inte skulle vara tillämplig vid avvikelse från god forskningssed, som rubriceras som oredlighet i forskning med straffvärde omfattande fängelse. Dvs om någon upptäcker att det föreligger en allvarlig avvikelse från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering som begås med uppsåt eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning ska detta inte kunna rapporteras som en ”visselblåsning”.

Enligt Jesper Cederbergs rapport i Läkartidningen 2022-01-10 hade i augusti 2021 endast åtta regioner ett visselblåsarsystem på plats. Av dessa tycks Region Dalarna ha kommit längst. Vi misstänker att man på flera håll, med all rätt, haft svårt att tolka den aktuella lagstiftningen, även om vi gläds åt att problemet med visselblåsande äntligen uppmärksammats och att det på många håll finns en framsynthet och vilja att hantera detta problem.

Ett sätt att lyfta och synliggöra problemet är att varje år rapportera hur många och vilka ärenden som uppmärksammats av olika forskningshuvudmän och vilka åtgärder detta lett till.

Sjukhusläkarna yrkar därför

  • att Läkarförbundet driver frågan om en årlig redovisning från universitet och regioner av sin visselblåsar-funktion och av vilka och hur många visselblåsar-ärenden som uppmärksammats och vilka åtgärder detta lett till

Motionär: Sjukhusläkarna

Fortbildning är eftersatt med många exempel på indragen tid, ingen avsatt budget och inga formella krav för läkare att hålla sig uppdaterade. Detta faktum uppmärksammas alltmer av alla partier, många beslutsfattare och allmänhet. Rimligen bör det komma en föreskrift om obligatorisk fortbildning för vårdpersonal de närmaste åren.

Risken finns att det bara blir en papperstiger utan något verkligt värde eller att det bara kommer att ”fyllas i papper”. Flera representanter för specialitetsföreningarna och även många kollegor efterfrågar därför ett CME-liknande system med poänguppföljning på individnivå efter definierade kriterier.

Läkarförbundet har i stället sedan många år förespråkat CPD, dvs kontinuerligt professionellt lärande, där vi efterfrågar individuella utbildningsplaner baserat på såväl verksamhetens som individens behov, avsatt budget och att efterlevnad ska redovisas i verksamhetsberättelse.

Med bakgrund i den krassa verkligheten är det tydligt att denna politik inte har burit frukt. I takt med att de ekonomiska och tidsmässiga ramarna snävas åt och att allt fler chefer är av icke medicinsk bakgrund, och därför har sämre insikt i verksamhetens behov, ser vi att denna politik inte är realistiskt framkomlig.

Vid ett kommande obligatoriskt fortbildningskrav måste någon typ av mätbar och enklare kvantifiering tillkomma både avseende mängd och innehåll, kanske lite liknande CME-poängsystemet.

Oavsett måste läkarprofessionen var ledande i utformning och ligga steget före i arbetet om hur ett obligatoriskt fortbildningskrav ska utformas, efterlevas och följas upp. Läkarförbundet i samarbete med specialitetsföreningarna bör omedelbart starta denna typ av diskussion,

Sjukhusläkarna yrkar

  • att Läkarförbundet ska påbörja arbetet med att utforma ramarna för ett mätbart obligatoriskt fortbildningskrav
  • att Läkarförbundet utreder nyttan av CME-poäng

Motionär: Sjukhusläkarna

Regionerna ansvarar för sjukvården inklusive universitetssjukhusen. Tidigare hade universitetssjukhusen statlig huvudman, det sista statliga universitetssjukhuset övergick i regional regi år 1983. Universiteten har statligt huvudmannaskap.

Universitetssjukhusen ansvarar för högspecialiserad vård som i allt större utsträckning centraliseras. Vi vet att vi inte har en jämlik vård över landet. Patienter som skickas från andra regioner blir en inkomstkälla, eller en utgift för regionen som skickar. Ekonomisk påverkan för den egna regionen riskerar att påverka medicinska beslut. Läkarna hamnar i ett etiskt dilemma. Universitetssjukhusen behandlas olika i olika regioner.

Universitetssjukhusen är också navet för forskning och utbildning. Många läkare har dubbla anställningar, och forskning, fortbildning och utbildning riskerar att få stå tillbaka för produktion.

Historiskt har ett statligt huvudmannaskap inte setts som odelat positivt, en central styrning riskerar att beslut hamnar än mer från professionen. Ett problem har varit eftersatt underhåll av sjukhusen. Sofia Wallströms utredning om ökade förutsättningar för hållbara investeringar i framtidens hälso- och sjukvård lyfter dock ett statligt ägande av vårdinfrastrukturen för att garantera en jämlik tillgång. Man nämner i den utredningen också forskning som ett riksintresse där ökad statlig styrning behövs och ser att Socialstyrelsen bör få en ökad roll.

Vi anser att det är dags att se över frågan med fokus på hur man skulle kunna få till en professionsstyrd universitetssjukvård med statligt huvudmannaskap.

Sjukhusläkarna yrkar

  • att Läkarförbundet utreder statligt huvudmannaskap för universitetssjukhusen

Motionär: Sjukhusläkarna

Det har på senare år uppmärksammats i media att antalet administratörer ökat inom regionerna. Här ett litet axplock:

• 2018 gjorde tidningen Vårdfokus en sammanställning där man visade att antalet chefer, handläggare och administratörer inom vården mellan 2010 och 2017 ökat med 8000 (36%) medan antalet läkare under samma period ungefär hälften så mycket.

• SVT och Uppdrag granskning visade under titeln ”De okända regionpolitikerna” att det är få som vet vilka som styr Sveriges 21 regioner och att de var fler än den officiella statistiken och till antalet 5182 individer.

• Västerbottenkuriren skrev den 26 augusti 2022 att Region Västerbotten i slutet av augusti med sina 490 chefer anställda hade fler chefer än vårdplatser som bara var 403 till antal.

Det föreligger stora skillnader inom landet och det kan vara svårt att definiera vad som är en administratör men att den administrativa överbyggnaden och att kontrollbehovet gått överstyr med ett otal olika modeller av new public management som passerat revy under några årtionden tycks vara ett faktum. Denna utveckling tycks leva ett eget självgående liv utan direkt koppling till patienternas och sjukvårdens behov. Det skapas allt fler chefer och allt fler chefsled.

Dels drar den administrativa överbyggnaden resurser i sig, dels alstrar den krav på dokumentation och rapporter från de som är verksamma i kärnverksamheten och begränsar deras möjligheter att arbeta med kärnverksamheten. Det interna marknadssystemet påbjuder vidare att de beställer av och fakturerar varandra och internfaktureringsinfernot roterar vidare.

Sjukhusläkarna yrkar

  • Att Läkarförbundet mer aktivt verkar för att regionernas administrativa överbyggnad minskar
  • Att Läkarförbundet verkar för att minska internfakturering inom sjukvården
  • Att Läkarförbundet verkar för att riva pyramiderna och minska antalet chefsled

Motionär: Sjukhusläkarna

Läkarförbundets nyligen genomförda arbetsmiljöenkät visar att sex av tio läkare funderar på att byta arbetsplats, gå ned i arbetstid eller lämna yrket på grund av hård arbetsbelastning. Bland AT-läkarna visar andra undersökningar liknande siffror och många av dem överväger att arbeta som hyrläkare. Detta är allvarliga signaler som kräver handling. Det räcker därför inte att konstatera att den dystra bilden inte är särskilt förvånande. Det räcker heller inte att slå fast att siffrorna bekräftar de negativa signaler man fått från medlemmarna rörande schemaläggning, total arbetsbelastning, produktion, kontinuerlig brist på vårdplatser, krav och förväntningar från anhöriga och patienter, oro för att bli anmäld, handledning, lön, ansvar och bemötande från andra yrkesgrupper.

Man kan misstänka att dessa missförhållanden har att göra med organisatoriska förändringar inom sjukvården som genomförts av regionerna, utan att läkarna blivit tillfrågade. Den medicinska professionens ställning i beslutsprocesserna behöver stärkas. Medlemmarna förtjänar ett kraftfullt agerande från sitt fackförbund. Ett sätt att agera är att öka trycket på regionerna att ta sitt arbetsgivaransvar.

Sjukhusläkarna yrkar

  • att Läkarförbundet snarast agerar och analyserar de bakomliggande orsakerna till de nedslående siffrorna i enkäterna om arbetsmiljö
  • att Läkarförbundet aktivt arbetar för att motarbeta den dåliga arbetsmiljön – långsiktigt, strategiskt och riktat till relevanta målgrupper
  • att Läkarförbundet agerar för att återskapa den medicinska professionens tyngd i beslutsorganisationen
  • att Läkarförbundet skapar ett arbetsmaterial och aktivt stöttar lokal- och yrkesföreningar att ta kontakt med lämpliga beslutsorgan i regionerna (personalutskott eller liknande)

Motionär: Sjukhusläkarna

Läkare på olika nivåer och i olika roller har redan nu inflytande över svensk läkarutbildning men Sjukhusläkarna upplever att kliniskt verksamma läkare har för lågt inflytande över hela utbildningens innehåll och praktiska genomförande.

Lärosäten som examinerar läkare har en programnämnd som ansvarar för den grundläggande läkarutbildningen vilken konkretiserar innehållet i utbildningen. Här uppstår en konflikt mellan önskan att lära ut ”hårda” fakta och mer ”mjuk” samhällsorienterande och förvisso viktig kunskap. Detta tillsammans med begränsningar i möjlighet att schemalägga studenter, som gör att undervisning inklusive inläsning skall rymmas inom en 40-timmars vecka, gör att det blir trångt under de tolv terminer som ska leda till legitimation. Här är det viktigt att kunna integrera hårda och mjuka kunskaper utan att tappa basal nödvändig kunskap som möjliggör en fortsatt klinisk utveckling med ”livslångt lärande”.

Läkarutbildningen delas historiskt upp i en preklinisk och en klinisk del. Även om gränserna under senare år mjukats upp är det fortfarande tydligt att inflytandet och deltagandet av kliniskt aktiva läkare är mycket ringa under de prekliniska terminerna.

En begränsande faktor är att det är svårt att frigöra kliniskt aktiva läkare för att delta i undervisningen på alla nivåer. Undervisningserfarenhet och pedagogisk vidareutbildning har också ett betydligt lägre meritvärde än klinisk verksamhet och ledningsuppdrag.

Det faktum att universiteten är huvudmän för utbildningen försvårar också deltagande av kliniskt aktiva läkare utan kombinationstjänster i framför allt den prekliniska utbildningen. Det verksamhetsförlagda lärandet sker i regionernas verksamhet inom ramen för ALF-avtal medan deltagande i preklinisk utbildning är sämre reglerat vilket minskar interaktionen med kliniken.

Sjukhusläkarna yrkar att Läkarförbundet verkar för

  • att öka kliniskt verksamma läkares inflytande över läkarutbildningen på alla nivåer
  • att öka meritvärdet för undervisning på såväl preklinisk som klinisk nivå
  • att meritvärdet för pedagogisk utbildning ökar bland kliniskt aktiva läkare
  • att ekonomisk ersättning följer undervisningsuppdraget till aktuell undervisningsenhet

Motionär: Nordvästra Skånes läkareförening och Malmö Läkareförening

Hälso- och sjukvård är globalt en alltmer intressant ekonomisk marknad som lockar riskkapitalbolag. Även nationellt ser vi en omfattande ökning av privat vård som antingen erbjuds genom egenfinansiering, privata sjukförsäkringar eller upphandlingar via Vårdval. Under 2022 har det skett en konsolidering av vårdbolag på den svenska marknaden. Global Health Partner har köpts upp av Capio AB som i sin tur ägs av det australiensiska vårdbolaget Ramsey Health Care som det nu ligger ett bud på från det amerikanska investmentbolaget Kohlberg, Kravis & Roberts. Samtidigt har Unicare förvärvats av koncernen Lideta som i sin tur blev uppköpta av Prima Vård.

Att det finns en mångfald av arbetsgivare är bra för den svenska läkarkåren som därmed erbjuds flera arbetstillfällen och konkurrensen bidrar till högre löner. En av Läkarförbundets främsta uppgifter är att se till att våra medlemmar har en genom yrkeslivet gynnsam löneutveckling.

Det är attraktivt att vara medlem i Sveriges Läkarförbund om organisationen tar en aktiv del i den enskilda medlemmens löneutveckling över tid. I kollektivavtalet för kommun och regioner finns betydande möjligheter för lokalföreningarna att stötta sina medlemmar inte minst vid de årliga revisionsförhandlingarna. För medlemmar anställda hos de privata vårdgivarna har delaktigheten i lönerevisionsprocessen från Läkarförbundets sida varit eftersatt sannolikt på grund av brist på resurser och ett för Läkarförbundet ogynnsamt avtal.

2022-01-31 tecknade Läkarförbundet ett nytt kollektivavtal med Vårdföretagarna som ersätter avtalet från 2017. Det nya avtalet är bättre än det tidigare som var gemensamt med bl.a. Vårdförbundet. Det är ett sifferlöst så kallat processlöneavtal men har skrivningar om att lönerevisionen skall granskas med lokala parter såväl före som efter lönerevision samt dokumenteras. Frågan är om detta sker i någon större omfattning genom landets lokalföreningar. Som exempel kan nämnas Helsingborg som idag har fler vårdcentraler drivna av vårdbolag än offentliga vårdcentraler. Av Helsingborgs vårdföretag är det bara ett som påkallat förhandling vid årets lönerevision vilket motsvara 20% av privata vårdcentraler.

Nordvästra Skånes läkareförening och Malmö Läkareförening yrkar

  • att Läkarförbundet uppmanar Vårdföretagarna att informera sina företag som omsluts av det nya kollektivavtalet 2022 01 31 om skyldigheten att följa avtalets struktur och process för lönerevisionsförhandling och att genomgången efter lönerevisionen med Läkarförbundet skall dokumenteras.
  • att Läkarförbundet centralt tar över ansvaret för lönerevisionsprocessen gentemot privata vårdgivare om lokalföreningen på grund av resursbrist så begär.
  • att Läkarförbundet genom aktiv delaktighet i lönerevisonsprocess genererar och offentliggör valid lönestatistik för privata vårdgivare.
  • att Läkarförbundet 2023 arrangerar en inspirationsdag för lokalföreningarna kring det nya kollektivavtalet med Vårdföretagarna.
  • att Läkarförbundet verkar för att facklig tid kan utnyttjas av förtroendevalda inom den privata sektorn.

Motionär: Nordvästra Skånes läkareförening och Malmö Läkareförening

2006 blev Rättsmedicinalverket av Sveriges regering utsedd till att vara den medicinska länken i rättskedjan och en expertmyndighet inom rättsväsendet. Bland flera uppgifter ingår att utfärda rättsintyg. Enligt information från Rättsmedicinalverket har andelen rättsintyg utfärdade från myndigheten minskat stort över tid.

I stället för rättsintyg använder polis och åklagare idag allt oftare sjukvårdens journalanteckningar som bevismaterial vid domstolsförhandlingar. Dagens journalanteckningar har inte till syfte att användas vid domstolsförhandlingar och kan både avsiktligt och oavsiktligt misstolkas och ge polis och åklagare fritt utrymme för egen tolkning vid bevisföringen.

Rättsintyg är ur rättssäkerhet ett viktigt dokument då de till skillnad från sjukvårdens journalanteckningar kan dra slutsatser kring hur skador uppstår. Vidare skrivs rättsintyg på svenska, det vill säga latinska och grekiska uttryck översätts till ett språk som allmänheten förstår.

Vi lever i en tid när politiker ställer krav på hårdare straff och ökad effektivitet vilket bidrar till ökad stress och arbetsbörda på polisväsen och domstolar. Frågan måste ställas om polismyndigheten väljer bort viktig saklig information genom rättsintyg till förmån för lätt manipulerade och fritt av åklagaren tolkade journaluppgifter. Ett krav kan vara att kräva rättsintyg om påföljden i ett mål innebär ett längre fängelsestraff?

Mot denna bakgrund yrkar Nordvästra Skånes läkareförening och Malmö Läkareförening

  • att Läkarförbundet i sitt lobbyarbete verkar för att rättssäkerheten stärks genom användandet av rättsintyg i högre utsträckning.

För att nå målet om en god och nära vård i hela landet, har Socialstyrelsen kommit ut med ett nationellt riktvärde för fast läkarkontakt i primärvården på 1100 invånare per specialist i allmänmedicin. Sverige behöver därför påtagligt öka antalet specialistläkare i allmänmedicin genom att utbilda fler. I slutet av förra året inrättade Svensk förening för allmänmedicin (SFAM) och Distriktsläkarföreningen en särskild »tänkargrupp« som fick i uppdrag att ta fram en strategi och handlingsplan för att ett system med fast läkare till alla invånare införs i Sverige. Enligt tänkargruppens utredning är det möjligt för alla invånare i Sverige att ha en fast läkare i primärvården till 2027, men för att nå målet bör minst en tredjedel av de nyutexaminerade läkarna välja allmänmedicin som specialitet. Regionerna behöver nu avsätta ett kraftigt ökat antal ST- och integrerade BT-tjänster för allmänmedicin.

DLF yrkar för att Läkarförbundet ska verka för

  • att minst en tredjedel av BT-tjänster i regionerna ska avsättas för en integrerad bastjänstgöring inom specialiteten allmänmedicin.
  • att minst en tredjedel av ST-tjänsterna i regionerna ska avsättas för allmänmedicin.

https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2022/03/tankargrupp-sa-kan-alla-fa-fast-lakareom-fem-ar/

Motionär: Distriktsläkarföreningen, Sveriges läkarförbunds Chefsförening och Sveriges läkarförbunds Privatläkarförening

Nuvarande starta eget-kurs som hålls i SLFs regi är en populär kurs med inriktning mot att starta eget bolag framför allt för att kunna ta hyrläkaruppdrag. Saknas gör en kurs som går djupare in i regelverk och vårdval för att kunna förklara de olika driftsformer och möjligheter som finns för att starta egen vårdcentral. Det är en stor skillnad mellan att starta ett eget bolag eller starta en komplex vårdcentral inom regionavtal. Denna typ av utbildning är något som inte ligger i regionernas intresse att ge. I nuläget finns inte så många alternativ till regioner eller stora vårdbolag och det ligger i SLFs intresse att stimulera fler alternativa arbetsgivare och driftsformer.

Den nya generationen läkare har inte skolats in i en äldre respektive internationell tradition att driva egen mottagning. SLF driver redan frågan att fler läkare bör vara chef och många medlemmar har ett intresse att starta eget men behöver utbildning. SLF arbetar också för att förenkla möjligheten att etablera mindre vårdcentraler eller arbeta som taxeläkare.

Läkarledda vårdcentraler är attraktiva att arbeta på. Studier visar att de håller högre medicinsk kvalitet och har högre patientnöjdhet.

Att arrangera kursen skulle medföra en kostnad för förbundet men det kan finnas samarbetspartners för att finansiera kursen, t.ex. Praktikertjänst eller Omställningsfonden.

DLF, Chefsföreningen och Privatläkarna yrkar

  • att SLFs nuvarande Starta eget-kurs vidareutvecklas med en påbyggnadskurs med inriktning på att starta läkarledd vårdcentral.

 

Motionär: Distriktsläkarföreningen

Alltmer vård bedrivs inom vårdval, där regionerna ensidigt tar fram villkor och uppdrag, som privata och offentliga vårdgivare inom berört vårdvalsområde har att rätta sig efter. Processen äger rum helt utan förhandling och den vårdgivare som inte gillar ändringar har endast som alternativ att lämna vårdvalet. Systemen ändras årligen, där både uppdrag och ersättningar justeras – ofta efter mer eller mindre nyckfulla infall. Systemet blir ryckigt utan långsiktighet och förutsägbarhet. Då professionen inte heller är med i processen, riskerar evidensbaserad vård få en underordnad roll, vilket underminerar förtroendet för vårdvalen. Detta kan också skapa etiska konflikter hos läkare, när man tvingas göra saker av tveksamt medicinskt värde eller när prioriteringar inte överensstämmer med hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård efter behov.

DLF yrkar

  • att förbundet verkar för att innehåll och villkor som tas fram för regionernas vårdval är föremål för förhandling med de lokala läkarföreningarna.

SLF har på ett förtjänstfullt sätt på senare tid fört fram behovet av att fler chefsposter bemannas av läkare. En fråga som är tätt kopplad till detta är funktionen medicinskt ledningsansvarig läkare (MLA). Funktionen tillkom som en medicinsk garant när antalet chefer utan medicinsk kompetens inom sjukvård ökade och initialt talades det ofta om ett sk delat eller dubbelt ledarskap där chef och MLA ansågs jämbördiga men med olika ansvarsområden. Detta har successivt förändrats varvid chefens roll har stärkts medan MLA tappat inflytande över verksamheten. Exempelvis inom företagshälsovård (FHV), primärvård (PV) och psykiatri leds endast en bråkdel av verksamheterna av läkare. I vissa regioner har man inom PV dessutom ändrat beteckningen MLA till medicinsk rådgivare vilket tydligt implicerar att läkaren saknar ledningsroll. Inom FHV har flera stora aktörer placerat en läkare som MLA på central/nationell nivå men på lokal mottagningsnivå saknas funktionen eller innehas av en sjuksköterska.

Notabelt är att det tydliggjorts av HR vid ett flertal chefstillsättningar att tidigare MLA-uppdrag inte är meriterande för chefstjänster eftersom man saknar budget- och personalansvar.

På så vis kan man hävda att nuvarande konstruktion med MLA/medicinsk rådgivare bidrar till att arbetsgivaren kan fortsätta att driva medicinska verksamheter utan läkare som chef.
SFLF yrkar därför

  • Att SLF kartlägger nuläget för MLA-rollen gällande mandat, egentligt ledningsansvar, om man ansvarar för flera enheter eller är helt lokalt förankrad mm.
  • Att SLF avråder läkare att ta på sig medicinskt rådgivningsansvar utan verkligt ledningsmandat eftersom det möjliggör en dysfunktionell organisation.
  • Att SLF verkar för att MLA-uppdraget som det idag ser ut ska vara meriterande för chefsuppdrag.

Motionär: Svenska företagsläkarföreningen (SFLF)

Sjuktalen för läkare har länge varit i ökande och nyligen presenterades siffror på att var femte läkare vill sluta. Detta är nära kopplat till den psykosociala och organisatoriska arbetsmiljön inom medicinska verksamheter. Bland företagsläkare finns praktisk erfarenhet av stora svårigheter med rehabilitering till arbetsåtergång av sjukskrivna kollegor när ledningen saknar förståelse för och egen erfarenhet av läkares arbetsmiljöfaktorer i en komplex kunskapsorganisation. Många naturliga professionsfora har minskat eller helt försvunnit när managementstyrning vuxit sig stark. Röntgenronder, jourrapporter och läkarmöten ifrågasätts ur effektivitetssynpunkt av chefer som exempelvis saknar förståelse för vikten av kollegialt stöd i komplicerade beslut för att minska den etiska stressen. Professionsfora har i många fall ersatts med allmänna arbetsplatsträffar för all personal. Det finns vidare exempel på verksamheter där ST-läkare arbetar helt ensamma utan erfaren specialist på plats för medicinsk mentorering. Informella, funktionella professionsnätverk som historiskt löst många medicinska och medicinetiska problem motverkas av dagens managementkultur.

SFLF yrkar därför

  • Att SLF verkar för att medicinska verksamheter inte får bedrivas med enbart underläkare och ST-läkare utan klinisk handledning på plats.
  • Att SLF ställer krav på arbetsgivaren att tillse att verksamheten medger adekvata professionsforum.
  • Att SLF verkar för att alla läkare, oavsett offentligt eller privat anställda, vid misstänkt arbetsrelaterad ohälsa ska ges möjlighet att träffa en företagsläkare för bedömning.

Motionär: Svenska företagsläkarföreningen (SFLF)

Mynak fick av regeringen 2020 i uppdrag att utreda företagshälsovårdens kompetensförsörjning.

ÅTERRAPPORTERING AV UPPDRAG I REGLERINGSBREV 2020:
”Mynaks utredning och möjliga lösningar avseende utbildningssituationen för läkare som arbetar inom företagshälsovården: Uppgiften kräver detaljkunskap om utbildningarnas upplägg och behov, specialistkompetens för att anordna dessa utbildningar digitalt och på distans; professionella avvägningar och möjligen politiska prioriteringar som bedöms ligga utanför myndighetens kompetens och mandat”

Den nya specialistutbildningen i Arbetsmedicin infördes 2015. Det är brist på läkare inom företagshälsovården och att utbilda nya specialister har försvårats av det begränsade antalet arbets- och miljömedicinska kliniker samt inneburit stora ekonomiska utmaningar, eftersom det till skillnad från alla andra ST-utbildningar är arbetsgivaren som finansierar utbildningen, helt utan offentliga medel.

SFLF, Svenska företagsläkarföreningen, och specialitetsföreningen SAMF, Svensk arbets-och arbetsmiljömedicinsk förening, har därför i samarbete med flera Arbets-och miljömedicinska kliniker startat STAM-grupper (BAS-grupper) för ST i Arbetsmedicin vilket i kombination med intensivveckor på arbets- och miljömedicinsk klinik och deltagande i SFLF:s kurser möjliggjort att fler företagsläkare kunnat ta ut arbetsmedicinsk specialitet.

Idag är närmare ca 900 av Sveriges drygt 1100 företagsläkare i pensionsålder och specialister enligt den gamla företagsläkarutbildningen. För att säkerställa och stärka företagshälsovårdens roll inom organisatorisk och social arbetsmiljö, prevention och arbetslivsinriktad rehabilitering måste kompetensförsörjningen av arbetsmedicinspecialister säkerställas.

SFLF yrkar därför

• Att Sveriges läkarförbund verkar för ett statligt övertagande av huvudmannaskap och finansiering för specialistutbildningen i Arbetsmedicin

Motionär: Svenska företagsläkarföreningen (SFLF)

I en komplex kunskapsorganisation är det naturligt att arbetsuppgifter av och till flyttas över från en yrkesgrupp till en annan. I hälso- och sjukvården är det av vikt att sådana växlingar sker utan risk för patientsäkerhet eller medför risker avseende arbetsmiljö eller framtida
kompetensförsörjning. Så länge verksamhetscheferna alltid var läkare fanns en naturlig kontrollmekanism som minimerade risken för ovanstående. Det logiska vore att det alltid är den medicinskt högre utbildade yrkesgruppen som får avgöra vilka arbetsuppgifter som är möjliga att överlåta till en annan yrkesgrupp.

Vi som företagsläkare ser indikationer på att uppgiftsväxling används alltmer problematiskt. Läkaren tvingas bort från sin professionsautonomi in i färdigkonstruerade arbetssätt och processer där andra yrkesgrupper utför utvalda arbetsuppgifter som de i många fall, på gruppnivå, saknar kompetens för. Ofta hamnar läkaren ”i baksätet” och tvingas agera och stå som medicinsk garant för processer som man själv inte har kontroll över. Ett exempel är användandet av rehabiliteringskoordinatorer som på vissa enheter sköter såväl viss
anamnesupptagning som författandet av medicinska utlåtanden. Psykologer tillåts ställa psykiatriska diagnoser trots uppenbar oförmåga till somatisk differentialdiagnostik.

Eftersom det är ytterst få av läkares arbetsuppgifter som är i lag reglerade (vissa intyg och
recept samt tvångsåtgärder) så står det chefen fritt att leda och fördela arbetsuppgifter. Det finns då ett incitament, i managementlogiken, att låta en billigare yrkesgrupp ta över arbetsuppgifter men även viljan att tillmötesgå grupper som vill höja sin status spelar
sannolikt in.

Vi ser risker med äventyrad patientsäkerhet men även negativ påverkan på läkares psykosociala- och organisatoriska arbetsmiljö när professionsautonomin kringskärs. Dessutom riskerar utbildningen av nya specialister att försvåras när uppgifter försvinner från kårens kontroll men man ändå förväntas stå som ansvarig för processerna eller kunna utföra dem när det blir för komplicerat.

SFLF yrkar därför

  • Att SLF utreder och genomlyser fenomenet uppgiftsväxling, dess bevekelsegrunder, vem som tar initiativet samt hur det påverkar läkarna
  • Att SLF uppmärksammar läkare på fenomenet samt att de rapporterar till förbundet när man anser att patientsäkerhet, arbetsmiljö eller läkares kompetensutveckling äventyras av en genomförd eller föreslagen uppgiftsväxling
  • Att SLF ställer krav på Socialstyrelsen att tydligare definiera vilka arbetsuppgifter som skall utföras av läkare

Utifrån rådande arbetsförhållanden och brist på samverkan och samsyn, gör att vi oftare behöver begära förhandling i olika ärenden. Standardiserade mallar för vanliga förhandlingsframställanden skulle underlätta.

NLF yrkar:

  • att läkarförbundet tar fram standardiserade mallar för förhandlingsframställan med hjälptexter och hänvisning till relevanta lagar och paragrafer
  • att läkarförbundet tar fram lathundar för att använda mallarna och förklara hanteringsgången.
  • att mallarna är lätta att hitta.

Motionär: Norrbottens läkarförening

Arbetsmiljön är undermålig på många arbetsplatser. Norrbottens läkarförening anser att fler 6:6a borde skrivas. Standardiserad mall för vanliga arbetsmiljöproblem hade underlättat.  De mallar som finns på SACO och AMV är för generella.

NLF yrkar:

  • att läkarförbundet tar fram standardiserad mall för 6:6a med hjälptexter och hänvisning till relevanta lagar och paragrafer, exempelvis  §9 §10 §11 AFS 2015:4 OSA
  • att mallen är anpassad för läkares vanliga arbetsmiljöproblem
  • att ta fram en lathund för att använda mallarna och förklara hanteringsgången.
  • att mallen är lätt att hitta.

Motionär: Militärläkarföreningen

Juli 2018 gjorde Generalläkaravdelningen en enkätundersökning, där det framkom att ca 1/3 av de svarande läkarna som tidvis tjänstgjorde i Försvarsmakten bestraffades av sin civila arbetsgivare för detta.

Läkare som råkade ut för detta erhöll inget stöd från Läkarförbundet i dessa frågor.

Läkarförbundet överlät inte heller förhandlingsrätt till reservofficersförbundet avseende lönetillägg vilket ledde till förlust av 25% av lönen. Polismyndigheten och övriga statliga myndigheter samt företag som reservofficersförbundet förhandlade åt, dessa Reservofficerare förlorade inte detta lönetillägg.

Då Läkarförbundet arrangerade webinariet ”om kriget kommer” så inbjöds inte Militärläkarföreningen till detta eller underlag begärdes om vilka frågor som kommer vara vitala.

Sveriges militära sjukvård ska bemannas av läkare som tjänstgör civilt. Den civila sjukvården ska även primärt omhänderta majoriteten av all skadad militär personal, svensk, allierad personal och även angriparens personal.

NATO ansökan innebär att Sverige ska ha en viss volym av militär medicinsk personal och den ska försörjas från de civila sjukhusen. De läkare som nu vanligtvis frivilligt tar på sig uppdraget att arbeta under mer primitiva förhållanden, i stridszon och långt från sin familj ska självklart ha ett fackligt stöd som innebär att de inte bestraffas av såväl arbetsgivare som sitt fackförbund.

Vad alla internationella som nationella myndigheter är ense om är att fungerande sjukvård i krig och vid terrorattentat är det som tar udden av angreppet och ökar försvarsviljan. Läkarna kommer vara de som leder det medicinska arbetet och de svåra besluten om prioriteringar som kommer att förekomma.

Militärläkarföreningen yrkar

  • Att Läkarförbundet ska ha ett juridiskt medlemsstöd för de medlemmar som tjänstgör tidvis i Försvarsmakten. (ca 500-600 st)
  • Att Läkarförbundet ska vid remissvar, förhandlingar som rör läkares tjänstgöring i Försvarsmakten inhämta militärläkarsällskapets bedömning.
  • Att Läkarförbundet ska överlåta förhandlingar avseende läkare som är reservofficerare till reservofficersförbundet.
  • Att Läkarförbundet ska informera på verksamhetschefsmöten om totalförsvarsuppdraget och läkares skyldigheter och rättigheter vid tjänst i Försvarsmakten.
  • Att Läkarförbundet ska ta fram transitionsmöjligheter mellan KPA pensionssystemet och PA II (statlig pension) där man inte förlorar i pension vid byte till statlig tjänst.

Motionär: Seniora Läkare

När arbetsmiljön är dålig äventyras patientsäkerheten. Under sommaren har rapporter kommit från hela landet om kaos på akutmottagningarna med oroande dålig arbetsmiljö. Det har blivit stockning av patienter på akutmottagningarna pga. brist på vårdplatser. Patientsäkerhetsarbetet behöver stärkas. IVO har ansvar för tillsynen över hälso- och sjukvården. Denna tillsyn har inte varit tillräckligt skarp.

Som exempel på hur IVO:s tillsyn har varit otillräcklig kan nämnas att läkare i Uppsala har kontaktat IVO under många år och påtalat att patientsäkerheten brustit på bl.a. akutmottagningen vid Akademiska sjukhuset. Först i slutet av förra året lade IVO ett vite mot Akademiska på 20 miljoner kronor och krävde fler vårdplatser. Tyvärr upphävdes IVO:s beslut efter överklaganden med motiveringen att IVO inte formulerat sig tillräckligt tydligt.

I juni lade IVO ett ny vite och kräver återigen att Akademiska skulle öppna fler vårdplatser. Region Uppsala har överklagat även detta föreläggande till förvaltningsrätten och framhåller bl.a. att regionen inte har möjligheter att rekrytera och introducera sjuksköterskor och undersköterskor för att kunna öppna så många vårdplatser. Hade IVOs tillsyn varit mer kraftfull tidigare hade situationen på akutmottagningen sannolikt varit lättare att vända.

Hur kommer IVO att se på Akademiskas oförmåga att rekrytera personal? Jämför med hur Arbetsmiljöverket har riktar skarp kritik mot Region Skåne som arbetsgivare. Arbetsmiljöverket framhåller att bristen på sjuksköterskor som Region Skåne gör gällande inte är absolut – utan är en brist på sjuksköterskor som vill arbeta hos Region Skåne pga. dålig arbetsmiljö.

Arbetsmiljöverket verkar emellertid inte ensamma i sitt arbete för att förbättra arbetsmiljön utan har stöd av ca 100 000 skyddsombud, som bl.a. enligt Arbetsmiljölagen har rätt att överklaga beslut från Arbetsmiljöverket. IVO saknar ett sådant stöd. IVO behöver stöd av patientsäkerhetsombud på samma sätt som Arbetsmiljöverket har stöd av skyddsombud.

Ett patientsäkerhetsombud kan förslagsvis få liknande ställning och rättigheter som skyddsombud med bl.a. rätt att kräva åtgärder av arbetsgivaren för att förbättra arbetsmiljön, rätt att ta in IVO på inspektion om arbetsgivaren inte uppfyller kraven samt rätt att överklaga IVO:s beslut. En möjlighet är att till de nuvarande skyddsombudens uppdrag addera uppgiften som patientsäkerhetsombud.

Seniora läkare yrkar på att Läkarförbundet

  • arbetar för att tillskapa patientsäkerhetsombud
  • utreder om patientsäkerhetsombud kan vara ett lämpliga sätt att förbättra patientsäkerheten och därmed arbetsmiljön.

Motionär: Seniora Läkare

I Sverige finns två stora nationella organisationer för läkare – Sveriges Läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet.

Läkarförbundet är den fackliga organisationen och arbetstagarorganisation som sluter kollektivavtal med arbetsgivare, medan Läkaresällskapet är läkarkårens oberoende, vetenskapliga organisation.

Läkarförbundets och Läkaresällskapets arbete går emellertid mycket i varandra. Båda organisationerna arbetar med utbildning, forskning, etik och kvalitet i vården bl.a. genom att ingå i statliga utredningar och besvara remisser vilket innebär resurskrävande dubbelarbete. Tyvärr innebär detta också att läkarkåren representeras av två röster som kan ha olika åsikter i viktiga frågor vilket observeras av omgivningen med förvåning

Om båda organisationerna gick ihop eller åtminstone arbetade närmare varandra, skulle sannolikt läkarkåren få ett ännu starkare inflytande än idag och förtroendet för vår yrkeskår öka. Många specialistföreningar har valt att både vara en specialistförening inom Läkarförbundet och en sektion i Läkaresällskapet. Samarbetet mellan Läkarförbundet och Läkaresällskapet behöver stärkas ytterligare. Det finns lyckade exempel på gott samarbete t.ex. inom etikfrågor, men mer samarbete behövs. Ett samgående skulle vara ett naturligt steg i utvecklingen och leda till en ännu starkare läkarorganisation i landet.

Seniora läkare yrkar på att Läkarförbundet

  • utreder ett samgående mellan Sveriges Läkarförbund och Svenska Läkaresällskapet.
  • utreder hur ett närmare samarbete med Svenska Läkaresällskapet främjas t.ex. genom återkommande möten mellan Förbundsstyrelsen och Svenska Läkaresällskapets ledning.

Motionär: Seniora Läkare

Att kliniskt verksamma läkare får möjlighet att forska är viktigt för den medicinska utvecklingen och kunskapsspridningen inom svensk hälso- och sjukvård. En nyligen publicerad studie från Svenska läkaresällskapet visar att antalet läkare med docentkompetens sjunker. Detta är ett direkt hot mot den medicinska forskningen, då det resulterar i en brist på mer seniora forskare som kan fungera som erfarna handledare. De seniora forskningsverksamma läkarna är också viktiga när nya metoder för behandling ska införas och utvärderas för att förbättra vårdens kvalitet.

För att bedriva forskning behövs resurser i form av externa medel, då varken fakultetsmedel eller ALF-medel förslår. Möjligheter för seniora läkare med docentkompetens att erhålla externa medel är begränsade, då bl.a. Vetenskapsrådet och Stiftelsen för strategisk forskning endast beviljar anslag till dem som har en anställning vid ett lärosäte. Äldre kollegor, som fortsätter att arbeta i sjukvården efter ordinarie pensionsålder, kan således inte beviljas anslag. Det innebär att seniora forskare är diskriminerade av stora anslagsgivare.

Den som är professor emeritus har ofta rätt till en arbetsplats med tillgång till dator och inloggningar för att få tillgång till vetenskaplig litteratur via universitetsbibliotekens databaser, men docenter har inte samma rätt till arbetsplats efter sin pensionering. Det gör det svårt att bedriva forskning, samtidigt som docenter – även de äldre – behövs för handledning av doktorander.

Seniora läkare yrkar på att Läkarförbundet

  • verkar för att seniora forskare ska få söka forskningsanslag oavsett om de är anställda vid ett lärosäte eller ej
  • verkar för att seniora forskare får tillgång till arbetsplats och inloggning i universitetens databaser.

Motionär: Mellersta Skånes Läkareförening

Nyheterna om hot och våld ökar både i samhället i stort. Allt fler professioner i socialt
utmanande position som sjukvård och socialtjänst vittnar om att man blir utsatt och känner
otrygghet som individ. Socialtjänstarbetare har begärt att kunna få skyddad identitet och
blåljusskydd har redan införts. Ett explicit skydd för läkare lyser dock med sin frånvaro. Det är
uppenbart att politiker och arbetsgivare inte lyckats driva dessa frågor i tillräcklig utsträckning.
Att söka så kallad skyddad identitet, som är det enda skyddet man kan få i nuläget, är inte en
bra lösning eftersom det stör individens privatliv allt för mycket. Sådant skydd är inte vad
motionen avser.

Att till exempel på begäran, i utvalda fall, kunna arbeta under spårbar pseudonym eller kod är
en metod som används inom andra branscher och är både rättssäkert och praktiskt i
förekommande fall. Skyddet måste givetvis vara spårbart vid t.ex. ansvarsärende eller rättsfall.
Att man inte skall behöva känna sig otrygg då man lämnat sitt arbete är en förutsättning för ett
hållbart arbetsliv.

Vi yrkar därför

  • Att SLF i sin förbundspolitik verkar för att förbättra tryggheten för läkare som utsätts för hot och
    våld i sin yrkesutövning.
  • Att SLF skyndsamt utreder konkreta lösningar för att förbättra tryggheten för läkare som utsätts
    för hot och våld i sin yrkesutövning, och verkar för att dessa lösningar effektueras
  • Att SLF skyndsamt utreder möjligheten till att digitala journaler, i utvalda fall på begäran, skulle
    kunna dölja vårdgivarens namn om denne riskerar att utsättas för hot och våld.

Motionär: Distriktsläkarföreningen Västra Götaland

Mellan 2008 och 2020 har antalet administratörer i sjukvården ökat oerhört mycket mer än själva vårdpersonalen. Bland enskilda personalgrupper har handläggarna blivit 84 procent fler i landet, läkarna 31 procent fler medan sjuksköterskor och undersköterskor endast ökat med 7-8 procent. Skillnaderna varierar mellan landets regioner men den storskaliga trenden är helt tydlig – byråkrati genererar byråkrati.

Läkare och sjuksköterskor lägger en stor del av sin arbetstid på dokumentation, schemaläggande och rapporter till regionerna. I en avhandling från Linköpings Universitet kom man fram till att endast 37 procent av vårdcentralsarbetet gick åt till patientarbete. Vi har alltså ett skriande behov av minskning av onödiga administrativa pålagor fjärran från ”golvet”. Trots detta minskar administratörer som arbetar verksamhetsnära.

En viss mängd byråkrati i sjukvården behövs för grundläggande funktioner och för att ge direkt stöd åt vårdpersonalen. Men när byråkratin på ett patologiskt sätt sväller över en viss gräns blir den ett hinder som dessutom tar resurser i en situation där vården ständigt ska effektivisera. Ökningen av byråkrater i sjukvården är både en fara för patientsäkerheten och ett stort pengaslukande hål.

NHS i Storbritannien har lanserat ett system för direkt rapportering av onödig byråkrati. På ett enkelt sätt önskar man möjliggöra konkret förändring av sjukvårdens administration, direkt utgående från “golvet” i sjukvården. Vi önskar liknande förslag införs för att förändra vården underifrån istället för via mer administration.

Vi yrkar därför

  • att SLF arbetar för en minskning av antalet icke patientnära administratörstjänster i våra regioner med 25%
  • att SLF arbetar för att regionerna inför ett rapportsystem där den enskilda doktorn kan rapportera onödig byråkrati i den kliniska vardagen
  • att SLF detaljerat utreder omfattningen av onödig byråkrati på regionnivå för att få en aktuell lägesbild och till stöd för lokalavdelningarnas påverkansarbete

Saknar du någon motion? Kontakta oss via mejl!

Bli medlem i Sveriges läkarförbund
För alla läkare under hela karriären
  1. Personlig rådgivning
  2. Bästa lönestatistiken för läkare
  3. Unika försäkringar