Bokstavsdiagnos? I huvudet på en ordförande…
Ibland får jag känslan av att jag äntligen förstår, alltså hur det funkar och hur det hänger ihop i Sjukvårdssverige. Närkontakt av tredje graden med en härlig insikt av upplysning. Men den känslan brukar snabbt gå över. Det blir ungefär som när man försöker fiska upp tvålen som halkar runt i badkaret och resultatet blir detsamma. Frustration, kladdiga händer och en tvålbit som guppar runt i löddret.
Det är mitt tredje år som ordförande i SFMR och jag har hamnat ett antal gånger på olika digitala möten där jag försöker förstå vad vilka som är där och varför och framför allt – vilka frågor som hör hemma i vilka forum. Till att börja med, vad betyder alla bokstäverna egentligen?
Sjukvården i Sverige har i grunden en riktigt komplex organisation med delvis oklar ansvarsfördelning - det håller alla med om. Olika nya processer som vi behöver förhålla oss mot tillkommer hela tiden och en aktuell sådan är kunskapsstyrningen. NPO betyder nationellt programområde, och vi hör hemma i ett jättestort sådant för medicinsk diagnostik – men vad NPO riktigt ansvarar för är för mig fortfarande lite luddigt, än mindre vilket mandat som det har. (SFMRs styrelse hade tänkt träffa Jonas Cederberg, som är vår NPO-ordförande, på vårt styrelseinternat i Göteborg 6+7 februari men influensan ställde till det tyvärr. Jag får leva i osäkerhet ett tag till och hoppas på nytt försök på Röntgenveckan, vi har mycket att prata om. Annars hade vi ett produktivt styrelseinternat, se kommande separat rapport om det).
Sedan har vi hela cancerstyrningen som politiken tillsatt för att få bättre resultat inom tumörområdet i landet, ursprungligen en kopia av danska modellen ”pakkeförlöp”, ni känner alla till SVF och vet vad det innebär för vår verksamhet. Förra veckan var det Teamsmöte med RCC i samverkan (RCC= regionala cancercentrum) med Kjell Ivarsson, kirurgen som nu har den tunga titeln ”nationell cancersamordnare” och är sammankallande. Jag och Anders Wennerberg från SFMRs styrelse deltog som vanligt och dessa möten med olika aktörer inom cancerområdet ger en spännande inblick i de högre stratosfären. Vi fick bland annat veta att:
-Regeringen satsar en miljard kronor 2025 på cancerområdet, varav canceröverenskommelsen tilldelas 817 Mkr.
-60 Mkr av dessa pengar avsätts till förbättringsarbeten inom radiologin, dessa pengar finns att söka nu för 2025. (ni har väl ansökt om egna projekt? Rekommenderas!)
-Socialstyrelsen ska ta över all väntetidsregistrering, och även SVF-uppföljning. Men det är oklart hur.
-Detta KAN innebära på sikt att personnummer kan komma med i SVF-uppföljningarna framöver, oklart hur, men det vore väldigt bra.
-Under 2025 ska RCC i samverkan särskilt se över vårdprogrammen utifrån de genomlysningar av både BFM och patologin som nyss är gjorda (spännande och förhoppningsvis blir det bra för oss!)
Viktigaste snackisen just nu är ”Bättre tillsammans – förslag till en uppdaterad nationell cancerstrategi”. En riktig bibba på 684 sidor som just nu är ute på remiss, innan 18 mars ska vi från SFMR ha skickat in våra åsikter. Läs gärna, ju fler radiologögon som tittar desto större chans att vi fångar saker som borde kommenteras. Vill ni göra det enkelt så börja med sammanfattningen på endast 74 sidor! Detta är förslag till en uppdatering av den gamla cancerstrategin från 2009, och regeringen har genom ansvarigt stadsråd Acko Ankarberg gett onkologiprofessor Mef Nilbert i uppdrag att revidera stategin, det finns också EU-krav att förhålla sig till, som ”EU Beating Cancer”. Tung läsning som täcker in allt på cancerområdet från folkhälsoarbete till palliativ vård av barn, så diagnostiken ligger insprängd på många ställen i texten vilket gör det svårläst för oss med specifikt röntgenintresse. Eller så är det väldigt enkelt – jag har redan fått kommentar av Seldingersällskapet som noterade att trots ordrikedomen så finns deras verksamhet med samlingsbegreppet ”interventionell onkologi” knappt med överhuvudtaget. Märkligt då vi ju ser en stark utveckling inom både kateterburna interventioner och ablationer inom hela tumörområdet, det är definitivt feedback vi ska skicka in. Så har du tid över nu, läs gärna, och skicka synpunkter på remissen också från era regioner/arbetsgivare. Remissarbete är oftast oglamoröst men det här är faktiskt demokratiskt fotarbete, det är så här beslutsfattande ska gå till – många människors åsikter ska vaskas igenom innan stora beslut fattas.
En annan stark trend nu är ju Kloka Kliniska Val, där Läkarsällskapet definitivt har ökat ambitionerna. Vi jobbar på även inom SFMR, jag hoppas vi kan komma med reviderade allmänna ståndpunkter på vår hemsida snart, arbete pågår. Tack även till Svensk Förening för Pediatrisk Radiologi som blev första delförening att jobba fram ett eget dokument, nu finns 5 Kloka Kliniska Val inom området barnröntgen. Guldstjärna till er! (vi har bett alla delföreningar inom SFMR att ta fram några exempel, jag väntar med spänning på att se vem som kniper silverplatsen). Kolla in detta på hemsidan, jag har själv redan haft nytta av ”Undvik ultraljud av enkla knölar på halsen hos i övrigt friska barn” och ”Undvik ultraljud av enkla sakrala gropar (simple dimple) hos barn utan symtom.” Små patientgrupper förvisso, men dessa KKV har varit ett bra diskussionsunderlag med barnläkarna hemmavid och har lett till utbildningsinsatser och uppstramning av lokala PM. Förutom besparingar så ger det nöjdare patienter och föräldrar, det är ju inte något mervärde för förstagångsföräldrar att få besöka oss utan det är mycket bättre om barnläkaren kan vara trygg med sin kliniska undersökning och avstå onödig radiologi.
Men ibland krockar de olika processerna – och inte minst mellan KKV och SVF finns det en motstridighet. Ska vi satsa på kloka flöden för hela grupper av patienter, och titta vad som är en bra utredning utifrån ett symtom – eller ska vi titta ”baklänges” på en specifik patientgrupp och försöka designa och optimera utredningsgången utifrån en viss cancerdiagnos? Just SVF har väldigt fokus på ledtider och mäta procent av vissa patientgrupper, men i verkligheten är detta knixigt för många sjukdomar med vaga initiala symtom. På förekommen anledning har SFMR under vinter frågat både RCC och nationell cancersamordnare om definitionen på ”välgrundad misstanke på cancer” – och svaret är att det finns ingen. Det är alltså upp till varje vårdförlopp att bestämma vad som är ”välgrundat”. Tja, då blir bedömningen väldigt olika mellan alla SVF:er – vilket blir mycket synligt för oss inom radiologin som omfattas av alla standardiserade vårdförlopp. Extra utmanande blir det när vissa enskilda kliniska kollegor verkar sätta synonymer mellan ”välgrundad misstanke på cancer” och ”cancer skulle kunna föreligga”. Under vintern har detta blossat upp till en konflikt vid arbetet med nationellt vårdprogram för makrohematuri, där jag fått bistå SURF/uroradiologin i heta diskussioner med urologernas företrädare. Här har vi helt olika syn på hur patienter som kissar rött ska initialt utredas och uppenbart har vi helt olika ingångsvinklar på problemet. Ska vi ha ett flöde som passar för 98% av patienterna med banala åkommor som UVI och njursten, eller ska vi ha en handläggning som anpassas för de få patienter som faktiskt har en uroepitelial cancer som inte ses på cystoskopi? Jobbiga och intensiva diskussioner som har slutat med - att vi är oense. Jag väntar med spänning på att se det nya nationella vårdprogrammet i tryck, det här har inte skett förut men eftersom radiologin inte står bakom urologens utredningsgång så har vi krävt en ”brasklapp” där det framgår just det – att SFMR och SURF står inte bakom rekommendationerna om radiologi i vårdprogrammet. Det är också orimligt mycket av radiologins SVF-resurser som lagts på makrohematuri, i flera regioner är det 20-25% av alla SVF:er vilket inte alls motsvarar hur pass vanlig denna tumörtyp är i befolkningen. Resursproblem och undanträngningseffekter. Frustrationen hos många radiologer kring utredningsgången av makrohematuri kom tydligt fram under sessionen på Röntgenveckan i höstas.
Tråkigt att vi är oense men jag är glad för att vi står på oss och lyfter principfrågan – vad är ”numbers needed to scan” och vilken ”pre test probability” behövs för att man ska kunna hävda ”välgrundad misstanke på cancer”och utropa SVF? Otroligt viktiga frågor framöver med resursbrist och behovet av horisontella prioriteringar mellan olika patientgrupper. Fortsättning följer!
Men nu lyser vårljuset – och den bästa tiden på året, den femte årstiden, vankas. Härligt! Hoppas vädergudarna blidkas och bjuder på stora mängder snö snart, det är alldeles för lite av den varan i år. På pluskontot är att långfärdskridskosäsongen i Jämtland har varit osedvanligt bra. Lev väl!
Eder ordförande
Sara Sehlstedt, 2025-02-21