Ordförande har ordet

Maj blev en intensiv resemånad. Sitter just nu på tåget på hemväg från Trondheim och Nordisk Kongress i Radiologi efter ett par intensiva veckor, och gläds åt att jag inte har mer resor innan sommaren! Tre kongresser inom två veckor är faktiskt för intensivt. Åtminstone för min hjärna. Igår kom jag inte in på hotellrummet (eller det som jag trodde var mitt hotellrum) med mitt nyckelkort och fick gå ned till receptionen och fråga: är det fel på kortet eller mitt minne? Svaret var det senare. (stor ursäkt till er på våningsplan 6 på Clarion i Trondheim, det var bara jag som vimsade runt). Jag väljer att se det som för många liknande hotell på kort tid och inte ta det som ett demenstecken…

ESGAR gick av stapeln i Amsterdam 13-16 maj. Jag hade fått en förfrågan om att medverka i år och göra repris på fjolårets happening med ultraljudsvägledda handson-övningar, dvs interventionsövning på gelefantomer. Hemmakokta fantomer. Enda utmaningen nu var att koka fantomerna på plats, ifjol gick det kånka med fantomerna på tåget till Göteborg men att flyga är ju kinkigare. Det slutade med en surrealistisk tillställning där jag hamnade i ett restaurangkök med en lettisk och en schweitzisk professor och kokade agar och laddade fantomerna med vaniljsåsfyllda ballonger! Kladdigt, förvirrat och festligt – extra festligt blev det när schweitzaren hittade en öppnad flaska Cremant som stod i kylen och såg ensam ut. Det blir lätt oväntade situationer på dessa europeiska event! Handson-övningen blev dock lyckad, tur att jag tagit med mig lite extra biopsinålar hemifrån då prylarna gick åt i rask takt.

ESGAR i övrigt var väldigt bra och högkvalitativ, precis som ifjol. Rekommenderas! Det var förhållandevis få skandinaver där men något annat hade vi inte väntat oss heller då många av er åkte i fjol då vi arrangerade. Några svenska föreläsare fanns dock på plats, bra insatser ffa från Karolinska, kul att se! Själv fick jag göra debut och prata på en europeisk kongress (förvisso under devisen ”så här funkar ultraljudstekniken långt ute i Europas vildmark”) – hedrande, men jösses vilken panikångest jag har haft av att leta upp snygga bilder till 30 minuter. Verkligen inte bra för min magkatarr. En annan spännande insikt kom när jag knåpade på min ppt – och upptäckte att Jämtlands län som jag nu jobbar i, har en yta större än hela Nederländerna. Eller även Danmark eller många andra europeiska länder. Jojo, det där med stora och små sjukhus kan man fundera på olika sätt…

Måndag+tisdag var jag för första gången på ett separat användarmöte för enbart ultraljud i Stockholm. Trevligt och väldigt roligt att vi nu har så stort engagemang i radiologiskt ultraljud i landet att det nu går att dra ihop separata användarmöten! Jättebra, det här är en utveckling vi behöver för ska vi få ”grön” radiologi som är ekonomiskt, energisnål och med lågt utnyttjande av icke-förnybara resurser - så är ett stort nyttjande av ultraljud en grundbult! (både DT och i synnerhet MR är otroligt mycket mer energikrävande, det skiljer uppskattningsvis en faktor 20 vad gäller miljöbelastningen mot ultraljud oavsett vilken parameter man mäter).

Nordisk kongress i Trondheim 21-23 maj arrangerades i år av våra norska kollegor, på uppdrag av Nordiska radiologföreningen där SFMR är med. Temat var ”Technical advances in medical imaging & intervention”, och programutbudet får närmast beskrivas som ett smörgåsbord av det senast inom varje radiologiskt delområde. Dvs både smalt och brett på samma gång. Lennart Neder (fd Blomqvist) höll en inspirerande öppningsföreläsning ”What makes a good radiologist?” Bra jobbat Lennart, den får du dra på Röntgenveckan någon gång framöver! (spoiler alert: nyfiken, påläst, omdömesgill och kunnig är bra egenskaper).

Även i Trondheim fick jag frågan ”Var är alla svenskarna?” – vilket var befogat att undra över. Vi svenskar är tyvärr sämst representerade i förhållande till vår folkmängd. Jag skyller på den usla svenska sjukvårdsekonomin, och sant är att det är hård svångrem i många regioner nu vilket gör att de flesta av er måste prioritera hårt mellan kurser och kongresser. Den bistra sanningen är väl att just nordisk kongress då ofta hamnar för långt ned på listan. Synd, för det är en väldigt trevlig kongress och det finns mycket gemensamma problem där vi kan vinna på bättre samverkan. Om två år är det dags igen, och då är vi svenskar värdar för Nordisk kongress, vilket arrangeras samtidigt med Röntgenveckan i Malmö, september 2027. Klura gärna på uppslag och teman, vad ska vi diskutera med våra nordiska vänner? Vilka utmaningar står vi inför och kan samarbeta kring? Jag spånade fritt på nordiska föreningsårsmötet och fick på stående fot med mig följande punkter:

• ”Total body scanning” =fenomenet med privata aktörer som erbjuder hälsokontroller som inkluderar mycket och omotiverad bilddiagnostik. Etiskt eller ej? Vad göra med alla bifynd, och vad betyder det för oss inom offentliga sjukvården?

• Ultraljudets roll inom radiologin, hur använder vi sonografer - där finns stora skillnader mellan de skandinaviska länderna.

• Röntgen i glesbygd, hur löser vi det? Hur ger vi bättre tillgänglighet till radiologi på olika sätt.

• Nattjoursarbete, vi är rätt ensamma i Sverige med teleradiologi nattetid, de övriga har helt andra rutiner.

• Hur kan vi hjälpa Island med ST-utbildningen?

• Miljöfrågan, hur göra radiologin mer miljövänlig?

• Taskshifting och AI, hur kommer våra yrkesroller ändras framöver?

Helt klart måste vi tänka över konceptet med nordisk kongress till 2027, ska vi se det som en fråga att lyfta fram gemensamma nordiska utmaningar eller ska vi fortsätta med smörgåsbordet och erbjuda en mängd separata små delikatesser?

Starkaste minnet från nordisk kongress är dock avslutningsföreläsningen, som förtjänstfullt hölls av norske professorn Andreas Abildgaard, som ställde sig frågan ”Will radiologists be replaced by AI?”. Tja, det går varken att svara nej eller ja rakt av på den frågan, men helt klart är att AI kommer ha en stor inverkan på vår framtida jobbsituation. Troligen större än vi förstår idag. Som hands on-radiolog kommer jag tydligen klara mig bra, men övriga ”diagnostiska radiologer” får vara beredda på stor anpassning till en ny verklighet. Och det vi som specialitet verkligen borde ägna oss åt nu är uppdatera ST-utbildningen och kursprogrammet utifrån en detta. AI måste inkorporeras i våra kursprogram och det är hög tid att utforma all utbildning utifrån de nya förutsättningarna - så även diagnostiska radiologer kan vara relevanta framöver. Dags att lyda Andreas uppmaning:” Mobilize the troops and take the fight!”

Nä, nu rullar tåget in på stationen. Hem ljuva hem! Men snart är det dags att längta till Röntgenveckan i september. Trevlig sommar på er alla!

Eder ordförande

Sara Sehlstedt