Ordförandeledare

Adios Örebro!

Jag sitter på tåget hem från Röntgenveckan. Hittills verkar mina böner till den stora tågguden ha lönat sig, allt går som på räls! Är så där trött och matt men samtidigt glad och nöjd som man blir efter en intensiv och späckad kongress. Mest nöjd, jag har haft en ovanligt trevlig vecka. Stort grattis till Örebro som lyckades leva upp till sin devis ” Ännu större, ännu bättre”. Ni tog verkligen revansch för pandemiåren, som ju slutade med en inställd Röntgenvecka 2020 och en digital dito 2021. Då gjorde ni det bästa utifrån förutsättningarna, men med facit i hand kan vi konstatera att det heldigitala formatet var ju rätt avslaget - det blev ju så mycket bättre nu! Idag ser det ekonomiska resultatet ut att bli godkänt vilket är väldigt skönt – för i somras var det ångestskapande få anmälningar till Röntgenveckan. De ekonomiska villkoren är nu väldigt hårda hos många regioner, vilket avspeglar sig i katastrofsnåla utbildningsbudgetar. Illa! Stort tack till er verksamhetschefer som lyckas stå upp och fortsätta premiera både utbildning, forskning och förbättrings- och föreningsarbeten. Det är ju för våra patienter vi engagerar oss! En vädjan till er alla som varit på Röntgenveckan nu – sprid nu ordet hemma. Berätta för arbetsplatsen om allt ni lärt er, vilka nyttiga kontakter ni knutit, vilka nya ideer ni fått – så ni hjälper chefen att motivera att skicka fler deltagare till nästa års Röntgenvecka! 

 Några axplock ur min minnesbank:

-Styrelsemöte måndag. Som vanligt en pratglad tillställning, det blev mycket energi i rummet när vi diskuterade hur SFMR ska tolka Kloka Kliniska Val. Hur kan vi tänka där, radiologin skiljer ju sig från många andra specialiteter då vi sällan har det yttersta patientansvaret utan oftast är en servicespecialitet.  Spänstiga diskussioner som dock kokades ned till några tydliga ståndpunkter, detta kommer säkert upp på programmet på nästa års Röntgenvecka som också får temat ”Röntga rätt”.   

-Katrine Riklund tackades av från styrelsen efter ett kvarts sekel i föreningens tjänst. Respekt! Fascinerade glimtar av föreningens historia från tiden kring millenieskiftet fladdrade förbi, när den första Röntgenveckan också såg dagens ljus i Örebro. Katrine blev även mycket förtjänstfullt vald till föreningens hedersledamot, men någon pensionering är ju inte sikte. Vi kommer se mer av henne framöver då hon har så många andra uppdrag, inte minst då hon nu är ordförande för UEMS radiology (röntgenläkarnas delförening av Sjukhusläkarna i Europa).    

-Röntgenpodden gjorde nedslag på Röntgenveckan, vilket gav en intressant fusion mellan poddvärlden och kongressen.  Jag själv fick nöjet att medverka både på scenen ”Röntgenpodden Live” och även studiointervju. Lite ångestskapande för en nybörjare på podd som undertecknad, jag behövde först fråga vad arrangemanget överhuvudtaget innebar – men var enbart skoj att surra med Per och Jörgen. ”Noteras att Sara Sehlstedt inte behöver något skriftligt manus i alla fall” – det är väl en omskrivning att jag är lite glappkäftad? Jaja, det var ju ingen nyhet, men om det blev bra får ni andra bedöma. Men jag uppfattade att vi har gemensamma drivkrafter bakom podden respektive föreningsengagemang; nämligen att försöka förstå och tolka vår samtid, gärna med en gnutta humor!  En sak jag lärt mig av en lång facklig karriär är att KASAM, Känsla Av Sammanhang, och Antonovskys teori även kan appliceras på arbetslivet.  För oss doktorer är jobbet som regel meningsfullt, men tyvärr är det svårare med begripligheten (=förståelsen för omvärlden som strukturerad och ordnad). Inte så lätt i dagens vårddjungel) och ännu sämre med hanterbarheten (=upplevelsen av att kunna hantera olika händelser och påverka sin situation). Så kan vi sprida bättre förståelse av vår verklighet och vilka drivkrafter som finns så kommer många kollegor både må bättre, samt ha större chans att faktiskt påverka den!

-Örebro bjöd på hög trivselfaktor och strålande väder! Hög stämning på de sociala arrangemangen. Kösituationen vid insläppet till tisdagens mingel på Strömparterren inbjöd dock till en urartad idespåning, säkerligen inspirerade dagens sessioner om SVF och Kloka Kliniska Val. När det anlände flera hundra personer till insläppet på restaurangen samtidigt blev det ju helt ofrånkomligt en lång kö, det går liksom inte att ta in alla samtidigt. Frågan uppstod då – vad är mest rättvist eller smartast att göra: ska alla vänta lika länge i kön som ringlar sig ute på gatan, eller går det inte motivera på något sätt att vi i styrelsen är lite viktigare och borde få förtur? Eller ska de mest hungriga få gå först? Eller kanske de som har ett tåg/buss att passa på kvällen och som inte bor på hotell nära? Flera etiska principer aktualiserades. Turligt nog så jobbade garderobiärerna i Strömparterren på effektivt så vår diskussion rann ut i sanden, vi kom alla in rätt snabbt. 

-Väldigt trevligt var det (som vanligt!) på ultraljudsföreningens program, det är alltid härligt att träffa likasinnade!  Nu är jag i och för sig part i målet (som ordförande även i den föreningen), men det är tillfredställande att konstatera att det nu är bra ruljans på ultraljudets stående program på Röntgenveckan med ST-punktionskurs, föreläsningsdag plus handsondag.  Samt att vi nu fixar basala ultraljudskurser två gånger per år för ST-läkare, och ”Lejondalskursen” i avancerat ultraljud arrangeras för tredje gången i december. Ryktet om den klassiska ultraljudspubens förträfflighet (alltid onsdagkväll på Röntgenveckan, som regel Bishops Arms, ifall nån undrar) har spridit sig så även mindre gelmarinerade kollegor nu dyker upp – vilket går utmärkt, vi är ett frisinnat partyglatt gäng. Livet blir ju roligare med en transducer i handen, så bejaka din inre ultraljudsnörd och häng på!

-Nu ser jag fram emot Röntgenveckan i Stockholm om ett år, och hoppas vi där får bra diskussioner och även verkstad kring Kloka Kliniska Val. Det behövs. Så börja peppa chefen och utbildningsbudgeten redan nu med argument om varför just du måste åka dit och delta! Notera också att Stockholm är värd för ESUR, den europeiska uroradiologikongressen 25-28 september nästa år. Det är ovanligt att vi har dessa stora kongresser här i landet (undantaget var ESGAR som gick i Göteborg nu i maj och ESHNR som gick i Malmö ni i september, väldigt bra arrangemang!) så passa på nu – i synnerhet i ekonomiskt knapra tider är det ett bra argument att åka när kongressen är på hemmaplan. 

Hoppla, där passerade vi gränsen till republiken Jämtland, snart hemma. Lev väl!

Eder ordförande, Sara Sehlstedt