Sent i november? Ordföranden har ordet.
“Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Så kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill.”
Kommer ni ihåg den? En klassisk melankolisk bok som passar utmärkt för årstiden – Tove Jansson i sitt esse. Men till skillnad från Mumintrollen går vi inte i ide, vilket dock en del av er i södra delen av landet verkar beklaga. Personligen så längtar jag ju till vinter och tycker att denna novembermånad har börjat osedvanligt bra. Det blev en trevlig höstlovsvecka i år - med tonåringar som faktiskt ville umgås och ett par fina dagar ute på fjället i strålande sol och gnistrande rimfrost. Winter is coming! Åtminstone i Jämtland då.
Bild 1 – utsikt från Välliste, fjäll i Västjämtland, mot Anaris och Lunndörren.
Ett annat skäl till glatt humör är att jag nu sitter på tåget hem från två intensiva men givande dygn på Sigtunastiftelsen på ”Barnradiologidagarna”, då Svensk Förening för Pediatrisk Radiologi bjuder in till nätverk och fortbildning för oss med barnröntgenansvar/intresse. Jag har varit med tidigare, mötet hålls vartannat år, men nu var det bättre än nånsin förr! Kul och trevligt, matnyttigt och många spännande diskussioner i matsalen. Jättebra med internat, vi måste ses i verkligheten ibland och det är ju vid kaffebordet de riktigt bra diskussionerna uppstår – och jag blir påmind om vikten av att blanda digitala möten/kurser med fysiska träffar. Teams i all ära, men vi måste slå vakt om Röntgenveckan och delföreningarnas fysiska kurser – det är då vi nätverkar och lär känna varandra. Stor eloge till SFPR för ett lyckat arrangemang!
Bild 2 – fina historiska SigtunaStiftelsen, utsikt från föreläsningssalen. Rekommenderas för internat.
Bild 3 – rosenträdgården på SigtunaStiftelsen.
Bild 4 – deras specialare, GinTonic rosendrink innan middagen, med torkade rosenblad från trädgården. Parfymdoft!
En bonus idag var gästföreläsaren prof Amaka Offiah, från Sheffield, UK – en riktigt tungviktare inom kategori barnskelettröntgen. Flera av deltagarna idag var ”starstrucked” över att få träffa en så stor stjärna live, och hon levererade verkligen. Otroligt bra och kompetent föreläsare! Tyvärr flög den första sessionen om skelettdysplasier delvis under min egen radar (snårigt kapitel, många knepiga små detaljer, jag får tugga igenom anteckningarna några gånger) – men den andra sessionen om barnmisshandel var en fullträff! Otroligt angeläget ämne, både för att det är svårt men också jobbigt, rent emotionellt. Man mår ju inte direkt prima av att titta på många helt förfärliga bilder av frakturerade bebisskallar. Prof. Offiah gav också bra tips om hur vi kan tänka kring det juridiska efterspelet av våra utlåtanden, samt gav en bra genomgång till alternativa diagnoser och fällor man ska se upp med. (har barnet fått en periostal nål?)
Och så har vi nu alla slutat använda kryptiska termen ”icke-accidentiellt våld” utan skriv ”barnmisshandel måste övervägas” i ditt utlåtande om du menar det!
Bild 5 – Fredrik Ståhlhammar introducerar prof Amaka Offiah inför fredagens genomgång av barnmisshandel. ”The diagnosis of inflicted injury: Black, White & Shades of Grey”.
En annan ljusglimt i novembermörkret är debattartikeln i Svenska Dagbladet, där vår förra ordförande Henriettae Ståhlbrandt är medförfattare: Överläkare: ”Ökningen av CT behöver stoppas”
Otroligt angeläget ämne – och ett bra sätt att framföra konstruktiva förslag kring den lavinartade ökningen av antalet datortomografier i landet. Kul att ni fick in insändaren i SvD, bra jobbat! Precis så här behöver vi agera; samla fakta och belys utvecklingen, lyft fram det och kom med konkreta förslag! Att sitta och gnälla i fikarummet på röntgenavdelningen hjälper inte, utan vi måste höja våra röster i rätt forum och komma med tydliga argument för att påverka utvecklingen. Hoppas vi alla hjälps åt att förvalta det här inspelet, från SFMRs håll försöker vi dra i trådar mot RCC och SKR, men ju fler som försöker hitta vinklar in desto bättre. Kan du lyfta upp det på ditt sjukhus i dialog med kliniska kollegor? Andra konstruktiva tips?
Ett annat skäl att glädjas i höst var ESUR, för nu har även uroradiologerna visat sig på den europeiska styva linan och arrangerat den årliga kongressen i Stockholm 25-28 sept. SURF lyckades alltså upprepat fjolårets succe då ESGAR för gastroradiologerna gick av stapeln i Göteborg. Båda arrangemangen räknas som mycket lyckade av de europeiska moderföreningarna, de hårt arbetande svenska arrangörerna har fått beröm! Stor eloge till SURF och arrangörskommittén för bra jobb.
Det har varit rekordbra deltagande på båda kongresserna, både från Sverige och Norden men också många deltagare från resten av världen. Kul! Tydligen finns en lockelse att åka hit till norr, jag fick höra att det räknas som lite ”exotiskt” när Sverige är värd för dessa arrangemang. Tja, allt är ju relativt, vi kanske inte ser oss själva som så annorlunda - men för många av höjdarna är det intetsägande att åka till Wien, det har de gjort så många gånger redan… Då är en tripp till Göteborg med en skärgårdskryssning mycket mer spännande. Jag hade turen att kunna delta både på ESUR och ESGAR och är jättenöjd – det var både trevligt och framför allt väldigt matnyttigt även för allmänradiologer. Mycket hög klass på föreläsningarna men samtidigt ett mer lättfattligt format och överskådligt innehåll jämfört med ECR. Så ett tips till er alla – håll utkik efter dessa arrangemang även utomlands, jag har redan bokat in ESGAR nästa år.
Bild 6 Stockholm Waterfront – värd för ESUR detta år.
Bild 7 Jag och Per Liss (Uppsala och lokal arrangör för ESUR) hamnade i fotosession med den baltiska delegationen efter sessionen ”ESUR meets the Baltic”. Kul koncept. Jag fick pluspoäng när jag visade balternas närhet till Stockholm, det är nämligen så att min ”ultraljudskompis” prof Maija Radzina från Riga hade kortare avstånd hem till sig än jag till Östersund.
Ett annat glädjepiller i november är att ultraljudsföreningen sakta men säkert växer – och vi diskuterar nu på allvar att hålla en separat kurs i kontrastultraljud här i landet. Äntligen! Det har varit en dröm i över ett decennium, men nu börjar det att brännas rejält. Jättekul. Jag törs inte läcka några detaljer än, men det finns konkreta planer, så håll utkik om du tillhör den redan frälsta eller nyfikna skaran. Detta är verkligen på tiden och vi behöver fler arrangemang som stärker ultraljudets position inom radiologin. Både för radiologernas skull (livet blir ju faktiskt roligare med en transducer i handen) men även för röntgens utveckling – ultraljud är den billigaste, energisnålaste och miljövänligaste modaliteten så ska vi lyckas med klimatomställningen måste vi nyttja ultraljud i första hand till allt som går.
Men nu ser jag Frösön på andra sidan vattnet– det är dags att lämna tåget och knata hemåt. Hoppas ni får en trevlig november – och hoppas att den vita nederbörden snart välsignar oss alla! Lev väl.
Bild 8 – snö på fjälltopparna i slutet av oktober. Winter is coming!
Eder ordförande / Sara Sehlstedt