Styrelseinternatet 2026 – en tripp till Lund

Hallå alla Röntgenvänner!

Då sitter jag på tåget igen, det vankas många härliga timmar hem från Lund och ett intensivt styrelseinternat. Jag har både bett och offrat till den stora tågguden och verkar bli bönhörd, peppar peppar, för just nu rullar det enligt tidtabell. SJ haft en skakig start på nya året med stora väderproblem, och nattågen till Jämtland har varit rena tombolan, vartannat tåg blev inställt förra veckan. Vojne.

Styrelsen i SFMR ses bara två gånger per år IRL: dels ett heldagsmöte på Röntgenveckan i september, dels efter nyår då vi har ett internat på två dagar nånstans i landet. I år fick SFMRs sekreterare Erik Hedström välkomna oss till sin hemstad Lund, mycket trevligt. Vi brukar klämma in en liten social aktivitet/utflykt och här hade Erik lyckats fixa in oss på ett studiebesök på ESS, European Spalliation Source, som är en mycket avancerad forskningsanläggning för materialstudier med neutronstrålar.  Otroligt häftig och imponerande anläggning som byggs upp utanför Lund! Jag visste inte vad ESS var innan, men det var intressant att se hur pass lika de är oss i vissa avseenden – vi jobbar alla med bilddiagnostik och undersökningar, och svänger oss med likartade begrepp som FOV och pitch. Deras persondosimetrar så precis ut som våra fast väggarna till labben och neutronstrålen var metertjock betong, och personalen är enbart entusiastiska fysiker. (jag fick associationer till Big Bang Theory). Väldigt spännande projekt i gigantisk skala.

På styrelseinternatet varje år så avhandlar vi dels ”vanliga” frågor som löpande ska hanteras samt planera kommande år, men framför allt försöker vi dyka ned i saker som kräver tid och tankekraft för att bottna.  I år har vi hunnit med följande:

-Föreningens ekonomi – det ljusnar igen. SFMR har haft några tyngre år med pandemin och inställda Röntgenveckor med uteblivna intäkter men nu ser det bättre ut. Vi har lagt om medlemsregistret, nu får ni alla autofaktura kvartalsvis via SLFs hantering vilket ger ett bättre inflöde till föreningen. Vi har också lagt ned Imago Medica som papperstidning och den är nu enbart digital, vilket är billigare, samt justerat andra rutiner i syfte att minska löpande utgifter -som nu ger resultat. Skönt!  Nu har vi den ekonomiska buffert som vi behöver, för det måste finnas rejält kapital att ta av ifall Röntgenveckan skulle gå med storförlust. Styrelsen har därför haft nöjet att diskutera hur vi bäst placerar våra tillgångar på banken (och vi har enats om att följa de policydokument som våra moderföreningar SLF och SLS har tagit fram för sin pengaplacering. Kloka tankar!)

-Kloka Kliniska Val – har föreningen ställt sig bakom om, och många av våra delföreningar har tagit fram egna KKV, ni hittar allt här på hemsidan. Men SFMR har tagit fram fem egna Kloka Kliniska Val, varav ffa nr 3 och 4 har väckt en del diskussion. Det är komplicerade frågor som rör hur vi ser på perceptionsmissar och hur vi ska tänka kring bifynd.  KKV handlar ju om att undvika lågvärdesvård – och det är absolut sant att de flesta av radiologiska bifynd inte alls bidrar till bättre hälsa eller förlängd överlevnad för patienterna utan tvärtom bara skapar oro och obehag med fler undersökningar. Å andra sidan så finns röster som säger att har vi utsatt patienten för stråldos så är det vår skyldighet att titta igenom allt bildmaterial och få ut så mycket information som möjligt. Och visst hittar vi ibland oväntade signifikanta bifynd där vi gör patienterna en stor tjänst när vi uppmärksammar detta.  Så hur många patienter ska vi oroa i onödan för att hitta ett signifikant bifynd?  ”Lägg inte tid på granskning av icke-efterfrågad patologi där låg sannolikhet att hitta patologi föreligger” – så står det i KKV nr 3, under rubriken ”Granska undersökningen utifrån frågeställning och klinisk kontext”, och det stämmer bra med min egen inställning. Vi får ändå utgå från att det är hästar och inte zebror som är vanligast i vårt land! Som ultraljudsdoktor träffar jag dessutom många patienter som kommer för ”second opinon” på kontrastultraljud efter att DT har hittat en leverlesion ”som är för liten för att kunna karakteriseras”. Tja, det är ju en cysta eller hemangiom i över 99% av fallen, dvs medicinskt ointressant – men patienterna är i 99% av fallen övertygade om att de har fått cancer och är jätteoroliga!  Då är det knepigt för mig som radiolog, för här bryter vi ju faktiskt mot en av Hippokrates grundregler- ”inte skada”. Alltför många av mina patienter har fyllt i Vita arkivet och pratar om vilka musik de vill ha på sin begravning, så snacket om ”för säkerhets skull gör vi en undersökning till” går inte hem – testa att googla ”cysta i lever” själva så får ni se. Inte konstigt att patienterna blir rädda, det kommer upp så mycket skräp och rena falsarier på nätet.

Knepigare är det med rena perceptionsmissar, hur mycket ska vi anstränga oss för att undvika dessa? Personligen har jag tänkt att detta är radiologens motsvarighet till kirurgernas komplikationer. Precis som en operatör måste acceptera att det kommer att uppstå blödningar, sårrupturer och infektioner trots att man utfört operationen enligt bästa praxis – så kommer vi att missa saker eller feltolka fynd i bilderna. Även om vi gör vårt allra yttersta så kommer vi aldrig kunna få en perfekt diagnostik, utan det kommer alltid bli missar. Så hur noga och långsamma ska vi vara egentligen?  Utmaningen är också hur IVO ser på både perceptionsmissar och vem som äger ansvaret för bifyndshanteringen? SFMR ska försöka ställa frågan igen till IVO och se om vi kan få lite tydligare svar på det här, vi återkommer.

-Ytterligare en stor diskussionspunkt på internatet var KVAST (kvalitet och standardiseringsgrupper) - ska vi härma patologerna? Helena Brändström, som är vice cancersamordnare i landet och som sitter på SKR/RCC i samverkan, var med på länk och berättade hur patologin har lagt upp sina KVAST-grupperingar för olika diagnosgrupper. Där har man lyckats koppla ihop professionen/specialitetsföreningen och kunskapsstyrningsorganisationen. Intressant koncept, det kan finnas tydliga fördelar för Bild och Funktion att hitta en liknande koppling. För SFMR är strukturen enkel, vi har ju delföreningar med definierade ansvarsområden, som kan formeras om till KVAST-grupper. Vi fortsätter sondera förutsättningarna, men om detta kan ge radiologin bättre struktur och inflytande i olika SVF och vårdprogramsgrupper- så gör vi det!  Dessutom kan det finnas finansiering via SKR och RCC att hämta här, och det vore tacksamt för det är alldeles för mycket viktigt arbete för svensk sjukvård som bedrivs i SFMRs utskott och delföreningar på ideell basis. Fortsättning följer även här, håll utkik.

Hursomhelst, KVAST är ett ord vi kommer fortsätta använda, vi har redan ändrat namnet på Kvalitetsutskottet till KVAST-utskottet!

-Vi hoppas att kunna flytta SFMRs årsmöte till våren, och göra det digitalt istället så att alla medlemmar som vill kan vara med och inte bara ni som åker till Röntgenveckan i september. Detta borde inte vara ett problem i dagens digitala värld, men vi måste hinna med årsbokslut och revision först, dvs vi återkommer med datum. Oavsett vad blir det ett sedvanligt medlemsmöte på Röntgenveckan med bubbel, snittar och mingel och ”meet and greet” med styrelsen och delföreningarna. Då ser jag fram emot feedback på våra KKV och tankar kring KVAST!. 

Se där, mina böner till vädergudarna och SJ verkar ha fungerat, snart hemma. Lev väl!

Sara Sehlstedt, ordförande