De stora framsteg inom medicinsk diagnostik som gjorts och den fortsatt snabba kunskapsutvecklingen har stor potential för att möjliggöra mer exakta diagnoser och förbättrade kliniska resultat för patienterna. Idag är dock diagnostisk data i hög utsträckning fragmenterad; den produceras och levereras inom "silon" hos varje diagnostisk disciplin och våra journalsystem bidrar tyvärr föga till att syntetisera befintlig data till användbar och beslutsstödjande information.
Det medför uppenbar risk för felaktiga, försenade eller helt uteblivna slutsatser som kan ha stor betydelse patienten. I begreppet integrerad diagnostik finns en viktig målbild för framtiden där exempelvis data från radiologi, nuklearmedicin, patologi och biokemi tillsammans med genomik och klinisk information aggregeras och analyseras genom beslutsstödsystem och modeller baserade på tillämpningar av artificiell intelligens.
Integrativ diagnostik torde ha stor potential för att hjälpa sjukvården att snabbare identifiera korrekt behandling, modifiera behandling när så är lämpligt och avsluta behandling när den inte är effektiv. I förlängningen finns förhoppningsvis minskad morbiditet, förbättrade behandlingsresultat och kostnadsbesparingar. Bild- och funktionsmedicin, patologi och laboratoriemedicin är redan de bärande pelarna inom medicinsk diagnostik. Vi har tillsammans medlen för och rationalen till att införliva integrativ diagnostik i våra specialiteter och vägleda dess implementering i klinisk praxis.
En konvergens av radiologi-, patologi- och laboratorieanalysresultat inom samma diagnostiska utlåtande torde exempelvis vara attraktivt för att främja tidig och mer exakt diagnostik och i förlängningen bidra till mer individanpassade behandlingar av olika åkommor. Formen för sådan konvergens bör diskuteras mellan diagnostiska och kliniska professioner. En redan omtalad modell är att patolog och radiolog inför multidisciplinära terapikonferenser samverkar kring ett konsensusutlåtande så att det samlade diagnostiskt underlaget är klart och tydligt när man samlar hela teamet som ska besluta kring behandlingsstrategi för patienten.
För att underlätta och skapa förutsättningar för integrerad diagnostik finns det flera olika aspekter att beakta;
- På övergripande organisatorisk nivå i Sverige finns idag goda förutsättningar att påverka via kunskapsstyrningen generellt och NPO Medicinsk Diagnostik i synnerhet. NPO Medicinsk Diagnostik har huvudansvar för följande områden; klinisk patologi och cytologi, radiologi, klinisk fysiologi, nuklearmedicin, mikrobiologi, klinisk kemi, transfusionsmedicin, klinisk immunologi samt klinisk genetik.
- På sjukvårdsregional nivå finns RPO-strukturen vars uppdrag bl.a är att skapa sjukvårdsregionala tillämpningar av nationella kunskapsunderlag och beslutsstöd. För praktiskt implementering av nationella initiativ kring exempelvis integrerad diagnostik är/blir RPO-strukturen viktig.
- Informatik i form av exempelvis ensade termer och begrepp och ontologier är sannolikt centralt för framgång inom integrerad diagnostik. God informatikplattform möjliggör effektiv datahantering, tvärdisciplinärt samarbete och integration mellan datakällor. Vikten av ordnad informatik kan ytterligare understrykas i följande områden; dataintegration och hantering, standardisering och interoperabilitet, avancerad bildanalys och AI-integration, kliniska beslutsstödsystem, insamling och uttag av data för forskning, kvalitetsregister, följsamhet till lagar och regelverk samt informationssäkerhet.
- Den tekniska plattformen för professionerna och dess funktioner är av stor vikt för integrerad diagnostik. Data från olika discipliner som patologi och radiologi bör kunna analyseras och visas upp i samma verktyg. Datalagring sker med fördel samlat och patientcentriskt med robust metadatahantering och på bas av en sjukvårdsregional strategi för enterprise imaging. Maskiner och system som skapar och analyserar bilddata bör arbeta med befintliga och vedertagna standarder i syfte att säkerställa interoperabilitet, leverantörsneutralitet och framtidssäkring.