Vi är inte bara radiologer, vi är läkare också

Som medicinsk chef på TMC så ser jag många av de fel och misstag som våra radiologer gör. Vi har runt 25 allvarliga avvikelser om året där vi varit inblandade i ett vårdförlopp som lett till allvarlig vårdskada eller död. I en del av dessa fall har vår radiolog missat något, i en del fall gjort en missbedömning av vad som har setts på bilderna. Ibland har vår radiolog inte gjort något fel alls utan bristen var på annan plats i vårdkedjan. Siffran 25 kan tyckas hög, men siffran ska ställas i relation till att vi granskar en knapp miljon undersökningar om året. Men 25 fall av allvarlig vårdskada eller död är ändå 25 för många och vi arbetar ständigt med att minska denna siffra.

Ett tyvärr ganska vanligt och undvikbart fel är att man tar den radiologiska bilden för en sanning. Detta gäller både radiologen och remittenten.
Om en patient kommer in akut med GCS 4 och en DT Hjärna är ”blank”, så betyder det inte att det inte är något fel! Här måste man som radiolog 1) titta på bilderna en gång till och fråga sig vad man har missat, 2) be om en 2^nd opinion från en annan radiolog om man fortfarande inte ser något, 3) skriva i svaret att den radiologiska bilden och kliniken inte går ihop, och att man bör överväga utvidgad utredning.
Vi är läkare, inte bara bildtittare, och som läkare ingår att tänka kliniskt. Gör man det så kanske man upptäcker basilaristrombosen i ovanstående fall. Vi kanske i ett annat fall förstår att det som ser ut som en färsk hjärninfarkt, och som också tolkats av en AI som en sådan, inte alls är det eftersom patienten blivit tilltagande somnolent och fått andra ökande neurologiskasymptom den senaste månaden.

Även remittenten har ett stort ansvar i detta sammanhang. Om inte svaret från den radiologiska undersökningen stämmer med den kliniska bilden så är inte radiologin nödvändigtvis facit. Det radiologiska svaret är bara en pusselbit i utredningen, och dessutom kan pusselbiten vara direkt missledande, detta då radiologin endast är ”en skugga av verkligheten” och då vi som radiologer gör fel ibland. Vi måste påminna våra remittenter om detta, för det glöms tyvärr ofta bort.
Vi har inom SFMR diskuterat möjligheten att lägga in sensitivitet och specificitet i alla radiologiska svar som ett förtydligande. Tyvärr väldigt svårt att genomföra då undersökningstyperna i kombination med frågeställningarna är väldigt många. Men om det gick så kanske den som läser svaret skulle tänka ett varv till när inte klinik och svar riktigt går ihop.

När bild och klinik inte går ihop, måste varningsklockan ringa. För både radiolog och remittent. Då skulle vi kunna minska antalet allvarliga avvikelser väsentligt.

Joakim Crafoord

Medicinsk Chef, TMC
Ledamot i SFMRs styrelse