Vårdprogram, vårdförlopp, nationella riktlinjer och läkekonst

Det har nu gått drygt ett år sedan jag fick förtroendet att tillträda som vetenskaplig sekreterare i Svensk Ortopedisk Förening och mer än två år
sedan jag fick äran att leda arbetet inom Nationella programområdet (NPO) rörelseorganens sjukdomar.

Det senaste dryga året har varit oerhört händelserikt och ställvis omvälvande i flera avseenden. covid-19-pandemin har haft en stor påverkan på flera delar i vårt samhälle och inte minst berört många av oss som arbetar inom ortopedin. Efterverkningarna av pandemin kommer sannolikt bidra till långvariga och ställvis bestående konsekvenser, både i samhället och inom ortopedin.

Under det senaste dryga året har SOFs styrelse deltagit i olika nationella initiativ och bidragit vid uppdateringen av flera nationella dokument.

I det aktuella numret av OM har vi valt att belysa några av de nationella initiativ där både SOF och NPO bidragit, däribland Socialstyrelsens arbete med uppdatering av Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar. NPO rörelseorganens sjukdomar har under 2020/2021, och med stöd av bland annat SOF och delföreningar, slutfört arbetet i två nationella arbetsgrupper och initierat ytterligare nationella arbetsgrupper, där ordföranden för några av arbetsgrupperna har getts möjlighet att beskriva arbetsgången och utfallet av arbetet i det aktuella numret av OM. Slutligen har ordföranden för vårdförloppet Osteoporos, initierad av NPO endokrina sjukdomar, bjudits in att delge sina tankar och reflektioner kring vårdförloppet.

Inom kollegiet har ställvis kritiska röster väckts mot de nationella riktlinjerna, vårdprogrammen och vårdförloppsdokumenten som arbetats fram. Hos en del kollegor har NPOs och myndigheternas arbete med nationella vårdprogram och riktlinjer uppfattats som delvis inskränkande för individers (både patienters och professioners) bestämmanderätt och delvis kontrasterande mot läkekonsten. Till viss del kan denna kritik vara befogad och många av dess tankar har beaktats, tillvaratagits och bidragit till att optimera arbetet i de olika grupperna.

Under de senaste åren har jag reflekterat mycket över att vi snart helt har lämnat det gamla industrisamhället bakom oss och allt mer rör oss mot en ny kunskapsintensiv samhällsstruktur. Detta återspeglas delvis i de tankar som presenterades i andra numret av Ortopediskt Magasin 2020 under temat ”Framtidens Ortopedi”. Detta faktum och de efterverkningar pandemin kommer att efterlämna, menar jag manar till eftertanke bland oss ortopeder. Jag vill mena att vi som enskilda ortopeder har ett stort ansvar för att bidra med våra respektive erfarenheter och perspektiv inför de förändringar samhället genomgår och de utmaningar vi kommer att ställas inför. Jag anser att det är av yttersta vikt att vi, inom ramen för nationella programområden, tillvaratar möjligheten att kunna bidra med vår samlade erfarenhet, kunskap och också våra olika perspektiv i de pågående och planerade nationella initiativen, med målsättningen att tillsammans skapa transparenta och legitima underlag för en framtida god och jämlik hälso- och sjukvård.

Maziar Mohaddes, Gästredaktör

Mer från Ortopediskt magasin