Vi vågar påstå att de allra flesta i sjukvården, under­läkare inkluderade, har agerat mycket tjänstvilligt under den rådande krisen. Vi har accepterat radikal förändring i vår yrkesutövning. Det gamla schemat gäller inte längre. Vi arbetar utan vägledning av vårdprogram eller vidimerade rutiner. Sido­tjänst­göringar, kurser och ledigheter har ställts in med kort (eller obefintligt) varsel. Många är vi som hoppat in extra, flera gånger i veckan, för att täcka extra jourlinjer eller pass när kollegor blivit sjuka i den pandemisjukdom vi försöker få bukt med, allt medan jourkompsberget växer.

Efter flera månaders extraordinära omständigheter börjar det emellertid bli dags att återgå till normal­läget. Det är knappast en möjlighet för sjukvårdssystemet som helhet – covid lär finnas med oss för överskådlig tid – men vi underläkare behöver återfå en mer normal vardag.

Det handlar inte bara om att mota risken för utmattning, sjukdom och en allmän trötthet i underläkarkåren. Vi måste få den utbildning vi behöver för att bli specialistkompetenta läkare! Att invänta att krisen har blåst över är ett riskabelt projekt. Till att börja med vet ingen hur lång tid det tar innan, eller om vi någonsin, kan återgå till det normala.

Vi måste få den utbildning vi behöver för att bli specialistkompetenta läkare!

Att skjuta upp utbildningen av de läkare som ska ersätta en åldrande och pensionsnära läkarkår, som redan idag präglas av numerära underskott, innebär en betydande risk för en eskalerande läkar­brist. Regionerna har dessutom visat att det knappast finns någon kompensatorisk reservkapacitet för att slutföra AT- och ST-utbildningar efter krisen, då man fortfarande inte har någon plan för hur sjukvårdsskulden ska betalas igen. Slutligen kan vi räkna med att den ekonomiska kris som sannolikt drabbar Sverige och världen i svallvågorna av
pandemin minskar skatteintäkterna, och därmed ytterligare försämrar regionernas förutsättningar att anställa. Det är en lågoddsare att AT- och ST-­tjänster blir det första som rationaliseras bort.

Läkarförbundet och SYLF har bedrivit opinion för att säkerställa att underläkare får fortsätta sin utbildning och kan slutföra legitimation och specialistutbildning även under krisen. Detta har bland annat resulterat i att Socialstyrelsen tillfälligt lättat på kravet för AT-tjänstgöringens blockförordning, så att mer flexibla upplägg är möjliga och fler kan få ut sin legitimation i tid. Vi har kommit överens med SKR om att AT-läkares utbildning och placeringar inte ska drabbas av krisåtgärder, och i de fall där utbildningsplanen behöver ändras ska det ske så att målen ändå kan uppnås och legi­timation erhållas. I media har vi kraftfullt protesterat mot att ST-läkare på tveksamma grunder inte får möjlighet att öva på att operera, undersöka eller handlägga patienter och därmed hindras i sin utveckling. Avslutningsvis har regeringen, efter Läkarförbundets och SKR:s önskemål, beslutat att skjuta på införandet av BT för att säkerställa att det sker med kvalitet och utan att drabba AT.

Vi underläkare har dragit vårt strå till stacken; nu behöver arbetsgivaren infria sin lagstadgade skyldighet att utbilda framtidens läkarkår; låt oss operera, undersöka och handlägga utifrån våra utbildningsbehov. Låt oss gå kurser och fullfölja sidotjänstgöring. Ge oss tid för handledning, inst­ruktion och formaliserad internutbildning. I slut­änden ger det oss möjligheten att få ut legitimation respektive specialistbevis i tid, med den kompetens det motsvarar. Det vore inte en överdrift att säga att detta ligger i allmänhetens intresse.

SYLFs styrelse genom Anders Lundberg.

Mer från Moderna Läkare