Ordförandeord #1 2022

Bästa kollegor! De här blir de sista raderna för mig i denna kolumn. Vid SYLF:s fullmäktigemöte, den 9 april, kommer jag att avgå som ordförande. När jag tillträdde år 2019 var jag helt ny i styrelsen. Det var såklart svårt, men samtidigt spännande och väldigt roligt att kliva in i den rollen. Och jag vill berätta för er att jag har haft roligt nästan varje sekund i det här uppdraget.

När jag tillträdde som ordförande var min äldste son en månad gammal och han fick följa med mig på möten runt om i landet. Jag har numera två underbara barn och jag vill passa på att tacka alla er som jag har suttit på möte med under de här åren, tillsammans med mina barn, för den förståelse som jag har mött för min situation.

Det är med sorg i hjärtat som jag har fattat det här beslutet

Det har varit tufft, såklart, att vara ordförande i SYLF. Ibland har jag tvivlat på min egen förmåga och funderat på om jag skulle klara av det här. Men då har jag känt mig väldigt lugn med att jag inte har gjort det här ensam. Jag har haft förmånen att få jobba tillsammans med fantastiska kollegor runt om i landet. Förtroendevalda som jobbar helt ideellt, dag som natt, för unga läkares villkor. Tack till alla er, till styrelsen och till kansliet. Utan er hade det här aldrig gått.

Och tänk vad mycket vi har att vara stolta över som vi tillsammans har åstadkommit de här åren! För att bara nämna några saker: Vi har ökat vårt medlemsantal med nästan 20 procent. Vi har intensifierat vårt arbete i AT-platsfrågan och SKR och regeringen har numera tecknat avtal om att antalet AT-platser ska öka. I den långa och hårda avtalsrörelsen fick vi in helt unika skrivningar för unga läkare. Läkarförbundet har numera en nationell modell för ledarskaps-ST och vi har under de här åren fått ett medialt genomslag som jag som ordförande bara hade kunnat drömma om. Det hade aldrig gått utan alla er i SYLF som jag har fått jobba med. Tack, ni är fantastiska. 

Något av det jag uppskattat mest med uppdraget har varit kontakten med er medlemmar. Under de här åren har jag fått så många telefonsamtal, mejl och meddelanden i sociala medier. Spontana möten i sjukhuskorridorerna med långa och viktiga diskussioner om unga läkares villkor och framtid. Det har berikat det här uppdraget ännu mer. Tack för era kloka tankar och för alla uppmuntrande ord som ni givit mig, det har betytt enormt mycket.

Att vara ordförande i SYLF tar tid och den tiden har jag med glädje lagt ner. Men jag känner att jag nu vill lägga mer tid på min familj och bli klar med min ST. Det är med sorg i hjärtat som jag har fattat det här beslutet, för det är fortfarande jätteroligt att vara ordförande i SYLF! Men jag känner att det är rätt beslut för mig.

SYLF kommer såklart att nå nya höjder framöver, även utan mig. Jag lovar er att det bästa inte har hänt än. Jag ser fram emot att, som stolt medlem, stå vid sidan och heja. 

Stort tack igen till alla er medlemmar för det förtroende som ni gav mig för tre år sedan. Jag hoppas att vi ses framöver. Kanske i korridorerna eller via en remiss? Ta hand om er!