Sörmland har drabbats ganska hårt av det ekonomiska läget. När vården kämpade för att återhämta sig efter pandemin infördes hyrstopp för sjuksköterskor, främst för att rädda ekonomin efter flera år av förluster som orsakats av olika faktorer. Det var ett smärtsamt beslut för all vårdpersonal och hyrstoppet skedde utan någon nedtrappning – cold turkey. Än idag minns jag den dagen när jag som skyddsombud höjde rösten och sa ifrån, oroad för patienternas välmående och våra ansträngda arbetsförhållanden. Jag valde läkaryrket för att rädda liv och att vara tyst kändes så motsägelsefullt för mig.
Men det var bara början. Ytterligare besparingar skulle vidtas: anställningsstopp, varslande av 700 personer och delvis hyrstopp för läkarna. Kurser för ST-läkare skulle begränsas och fortbildning minskas. Så småningom fick man höra om det dåliga ekonomiska läget i flera regioner i Sverige.
Vi behöver enas om att tacka nej till dåliga löner och kräva vår rätt
Samtidigt har Sveriges Kommuner och Regioner varnat för stora kompetensutmaningar under det nuvarande decenniet. Med en ökning på 50 % av äldre personer över 80 år förväntas hälften av de sysselsatta välja yrken inom vården. Antalet läkare behöver öka med 3 500 anställda samtidigt som över 6 500 läkare förväntas gå i pension.
Regionerna har tvingats hantera personalbristen genom att minska antalet vårdplatser och använda task shifting. Hur kan vi bemöta efterfrågan när resurserna inte räcker till? I stället för att mötas av förståelse ställs vi inför frågor om varför det idag är fler läkare per vårdplats. Det känns som ett bakslag och misstro mot vår profession.
En ansträngd arbetsmiljö uppstår när resurserna är knappa och när bemötandet brister från ledningen. SYLF:s AT-rapport visar att var fjärde underläkare i Sverige vill byta yrke och Läkarförbundets arbetsmiljöundersökning visar att 6 av 10 läkare funderar på att gå ner i tid, byta arbetsplats eller helt lämna yrket. Läget är akut, vi har inte råd att förlora fler kollegor!
Politikerna bär på det främsta ansvaret för att säkerställa en långsiktig kompetensförsörjning. Det jag vill lyfta är vikten av en anpassad utbildning för underläkare för att hjälpa oss att möta vårdens behov idag och imorgon! Vi kan inte blint fokusera på produktion och glömma vikten av utbildning, det är som att utöva en sport utan att behärska tekniken. Vården behöver kunniga och tillmötesgående chefer som är insatta i läkaryrket och som kan möta de yngre läkarnas behov, chefer som vill följa avtal för att förbättra arbetsvillkoren och som kan samarbeta med lokala ombud. På så sätt kan vi minska personalomsättningen och öka patientsäkerheten.
Vi underläkare kommer att vara de som löser morgondagens problem. Vi behöver tillsammans kämpa för våra rättigheter till ett attraktivt läkaryrke och god vård. Vi behöver enas om att tacka nej till dåliga löner och kräva vår rätt. Engagera oss i verksamhetsutveckling, inklusive fackliga frågor, och kanske ta steget och bli den ledare som vi idag drömmer om att ha.
