Glappet och överlappet mellan läkarens och patientens ansvar. Om det gör ont – gör det inte. Om det är giftigt – rör det inte. Om du är full – kör inte. Om du har höga blodfetter – smöra inte. Råden man inte borde behöva ge. Glapp och överlapp fyllda med…
… Peterp-ansvar:
Det är kanske svårt att lära gamla hundar sitta, men det är ingenting mot att lära gamla Gunnar sitta. Man undrar om vissa patienter lever i sitt eget tidlösa limbo där de aldrig blir gamla.
”Jag har alltid varit bra på limbo men nu knäcker det liksom till i ländryggen så fort jag går lägre än 89 cm”.
”Men Gunnar… du är ju 89 år gammal”
”Ja? Vad har det med saken att göra?”
… Sp-annsvar:
”Leverproverna är förhöjda. Hur många enheter alkohol dricker du ungefär på en vecka?”
”Nu under backpackingsemestern har det nog blivit typ… fem?”
”Fem öl?”
”Nej, fem buckets”
”Buckets?”
”Ja, alltså såna där hinkar”
… P-antsvar:
”Finns det något som gör huvudvärken bättre eller sämre?”
”Ja, alltså, jag får ännu mer huvudvärk om jag inte dricker minst åtta burkar energidryck innan skolan”
… Don Ju-ansvar:
”Det finns bra hjälp att få”
”Nej, alltså jag behöver inte hjälp att sluta med anabola steroider. Jag behöver Viagra”
… Sav-annsvar:
”Ingen sa att man inte fick röra”, berättar den lejonbitna patienten.
Vissa patienter provar alltid allt. De tar alla chanser att klappa schimpanser, prova substanser och ha nya oskyddade romanser. Ska läkaren vara spärren när det inte räcker med ärren?
… m-ansvar:
”Jag har magrat så förfärligt efter skilsmässan”
”Hur är det med aptiten?”
”Jodå, aptiten är det ingen fel på. Men det var hon som lagade maten.”
Om det är skadligt – sluta. Om djuret är farligt – kuta. Om någon annan använt den tidigare – låt bli att spruta. Och om råden inte skulle smaka, är du ändå alltid välkommen tillbaka.
