Frågan om man ska närvara på Almedalsveckan eller inte återkommer varje år. Personligen var jag där för första gången förra året. Innan dess var jag tveksam till hela tillställningen och tänkte precis som många andra att det enbart var ett event för inbördes beundran med rosévin i glasen. Visst är det så till viss del, men det är inte hela sanningen. Min bild av Almedalen förändrades. Jag blev lite överväldigad av hur lätt man kunde få kontakt med makthavare.
Almedalsveckan är en viktig träffpunkt där organisationer som SYLF kan träffa makthavare inom sjukvården i en mer avslappnad miljö, vilket möjliggör en annan typ av samtal. Almedalsveckan har blivit mindre de senaste åren och det är färre politiker på plats. Många har därför med rätta ifrågasatt Almedalsveckans betydelse. Min bild är dock att den fortsatt är högst relevant och troligen kommer att fortsätta vara det, speciellt för organisationer som vår.
Under de år jag har varit där har vården varit en av de mest diskuterade frågorna. Under veckan arrangeras det många panelsamtal och debatter om vården där man kan delta och höra hur olika aktörer inom vården tänker. Debattörerna är ofta lättillgängliga för frågor och diskussion efteråt. Genom att närvara där får vi information, tankar och kontakter som vi har nytta av längre fram.
Det viktigaste för vår organisation är att åka dit med ett budskap och göra allt för att nå ut med det. Att skapa kontakter med viktiga personer är mycket lättare under Almedalsveckan än annars. Dessa kontakter kommer vi att få användning av i vårt arbete.
Styrelsen beslutade att vi i år skulle fokusera på dimensioneringen av utbildningstjänster och att vi anser att staten måste ta större ansvar, eftersom regionerna har misslyckats. Vi arrangerade ett panelsamtal på detta ämne där panelen bestod av ordförande i Sveriges Läkarförbund, ordförande i Nationella vårdkompetensrådet, ordförande i SKR:s sjukvårdsdelegation samt en ledamot i Stockholms regionfullmäktige. Det blev en väldigt bra debatt där åsikterna tydligt gick isär gällande huruvida staten skulle vara ansvarig för dimensioneringen av utbildningstjänster eller inte, samt hur dimensioneringen kan förbättras. Det diskuterades även hur man kan se till att alla regioner tar sitt ansvar om staten inte skulle ta över. Paneldebatten livesändes och kan ses i efterhand på Läkarförbundets hemsida. Förutom paneldebatten hade vi ett rundabordssamtal om att besparingar inte får drabba utbildningstjänsterna.
Det viktigaste arbetet för SYLF under Almedalsveckan var att skapa kontakter. Under veckan hade vi flera enskilda möten med viktiga personer inom vården, under vilka vi tog upp frågan om dimensionering av utbildningstjänsterna och andra viktiga frågor för Sveriges underläkare. Förutom de enskilda samtalen fick vi många andra tillfällen att prata informellt med viktiga personer inom svensk sjukvård. Vid varje sådant tillfälle kunde vi ta upp vad vi anser behöver göras för att förbättra för våra medlemmar och för svensk sjukvård.
Sammantaget var det en väldigt lyckad vecka för SYLF, där vi fick många goda möjligheter för det fortsatta arbetet för Sveriges underläkare.
Jag förstår att många av er är tveksamma till Almedalsveckan, precis som jag var tidigare. Åk dit och var en del av påverkansarbetet och se om även ni ändrar uppfattning.
