Att hitta balansen i en krävande vardag

Att vara heltidsanställd, fackligt engagerad och jonglera livet utanför är inte alltid lätt. Det kan vara lätt att känna att man inte räcker till, och sannolikheten för att man inte gör det i den utsträckning man skulle vilja är hög.

Sedan 2020 har jag inte bara varit i regionens klor utan även fackligt engagerad. Oftast är det en gnista som tänds av att man någonstans blivit inspirerad. Varför får man inte den lön man förtjänar? Varför får man inte möjlighet till betald forskningstid? Hur fungerar egentligen flextid och övertid? Och hur ska man hinna med att bemöta alla frågor?

Någonstans förväntas det inte bara att man ska vara heltidsanställd, man ska dessutom arbeta ideellt med sina fackliga åtaganden, gärna forska, men helst på ledig tid, dessutom ska man vara socialt kompetent och umgås med vänner, träna regelbundet och laga god mat från grunden för att bevara hälsan och glöm inte det kreativa intresset man ska underhålla! Och om någon av dessa saker inte hinns med förväntas man säga ifrån! Lite dåligt samvete ska man ha om man inte orkar stå på sig.

"Systemet är helt enkelt riggat"

Under den gångna våren har jag haft otroligt engagerade ledamöter som fått mig att stanna upp för att reflektera – vad förväntas vi egentligen åstadkomma? Systemet är helt enkelt riggat. Det är omöjligt att leva upp till regionens, fackets och inte minst sina egna förväntningar. Hur ska vi hinna tillgodose AT-rekrytering, tilläggstjänster, bevakning av AT/BT/ST, bemöta medlemsärenden, bilda opinion? 

Några ord om facklig tid: att erbjudas facklig tid för att göra våra uppgifter under arbetstid är en fin idé, men det är i utbyte mot något annat. Jag har aldrig upplevt att jag blivit missgynnad över att jag är fackligt engagerad, däremot har jag missat kurstillfällen, fester, operationer, mottagningsbesök, middagar med vänner. Att missa vissa arbetsuppgifter gör man visserligen även som specialist, men vi med utbildningstjänster vill inte slå av på takten. Däremot har mitt fackliga engagemang öppnat dörrar till nya kunskaper och erfarenheter, vilket jag ser som en ovärderlig del av min personliga och professionella utveckling.

Så kanske måste vi göra en halvmesyr, ett bättre ord är kompromiss. Läsa 80 % av alla artiklar vi borde. Bilda opinion i den mån vi kan. Jobba med de flesta frågor och komma i hamn i den rytm det går. Sannolikt gör vi det ganska bra ändå. Njuta av att vara mänsklig och slippa vara felfri. Man behöver inte vara heltidsengagerad för att vara med i facket, det räcker med att vara nyfiken!