– Jag ligger inte så bekvämt, säger patienten.
– Nej, jag ser det”, svarar läkaren.
– Men tyvärr har jag inte kontroll över den här brist… jag menar britsen.
Vården dras med både brister, britsar, britsbrister. Många saker är svåra att styra. Extra svårmanövrerade är just britsarna. De är som enorma kundvagnar, fyllda med ofrivilliga kunder. Som gigantiska resväskor, fyllda med ofrivilligt bagage. Stora och svåra att manövrera i horisontella riktningar.
Men den ska höjas och sänkas också, ofta med hjälp av en kontroll. Men var är kontrollen? Finns det ingen kontroll? Vem har i så fall kontrollen? Och vem har kontroll över kontrollen? Det verkar som om regionen har kontrollen.
– Jag ligger inte så bekvämt, säger patienten.
– Nej, jag ser det”, svarar läkaren.
– Men tyvärr har britsen fastnat i ett låst läge.
När kontrollen går förlorad och man förtvivlat trycker på knappar utan att något händer undrar man varför. Är britsen inkopplad? Nej, regionen är inkopplad. Britsen är för låg, kutande ryggar. Britsen lutar, sluttande plan.
– Nu skulle jag behöva att ni höjer nivån på den här britsen, det börjar värka lite i ryggarna här, säger läkaren.
– Det är tyvärr inget vi kan prioritera medan det finns sjuka patienter på britsarna, svaras det.
Britsarna är ur funktion. Britsbrist. Men det är såklart praktiskt att gå på knäna när patienterna måste ligga på korridorsgolvet.
– Jag ligger inte så bekvämt”, säger patienten, den före detta läkaren.
– Det gör ont i ryggen.
Tyvärr är det slut på kryckkäppar. Någon har satt alla käppar i britshjulet.
