Jag valde aldrig en karriärväg. Jag valde två. Två vägar som jag bredbent vandrar på, med en fot på varje. Vägarna löper tyvärr inte alltid parallellt, och ibland när tillvaron går bananas tvingas jag ner i en ofrivillig split. Men vem gillar inte banana split?*
Jag kombinerar min ST i allmänmedicin med att jobba som komiker, musiker och manusförfattare. Eftersom jag är tokig i offentlig sektor har jag under hösten bland annat ”randat mig” på SVT, där jag också var med i ett så kallat roastbattle där jag och en komikerkollega skulle förolämpa varandra på skoj. Jag gick ut hårt med att kalla honom jätteful varpå han kontrade med att skylla hela vårdkrisen på mig, med motiveringen att jag håller på med kultur och alltså inte lägger all min energi på läkaryrket.
Man kanske kan tro att det är stor skillnad på att vara läkare och komiker, men det är i princip samma sak
Man kanske kan tro att det är stor skillnad på att vara läkare och komiker, men det är i princip samma sak. Det är kultur eller bakteriekultur, skattepengar och skrattepengar, folk med smärtor på grund av dålig underhållning eller undermålig hållning, manus eller anus. Och mest handlar båda yrken om att försöka förstå publikens eller patientens behov, och att anpassa sin kommunikation efter det.
Det finns ett tydligt problem med att engagera sig i en icke-medicinsk bransch. Man tvingas nämligen umgås med folk utan läkarutbildning. Det har visat sig att mina vänner i kulturbranschen nästan inte kan något alls om kroppen, varken om min eller sin egen. Jag har fått frågor som ”vad har vegetarianer för blodgrupp?”, ”finns det någon body lotion utan fett? Jag bantar…” och ”var går gränsen mellan en finne och ett bråck?”. Som ni förstår är detta en ändlös kurs i medicinskt lekmannaspråk. Den största anpassningen sker dock i lunchrummet. Tydligen tycker inte kulturarbetare att man behöver upplysa dem om att deras svampsås har en perfekt Bristol 6-konsistens.
Visst kan man välja flera karriärvägar. Men man får leva med att stå för både vårdkrisen och den dåliga stämningen i lunchrummet. Båda kan du lösa tillfälligt genom att bjuda på något gott. Typ banana split.*
*Svaret på denna fråga är: alla över 13 år
*Eller något som vuxna faktiskt gillar.