Pierre Campenfeldt, specialistläkare inom ortopedi, delar med sig av sin karriärresa som började med en dröm om att bli pilot. Under sitt sista år på gymnasiet ändrade han dock riktning och kompletterade sina biologikurser. Under värnplikten i Kiruna, vid Jägarskolan, tjänstgjorde han som plutonsjukvårdare, vilket blev startskottet för hans intresse för läkaryrket.
– Under sjukvårdsutbildningen fick vi bland annat operera skottskadade grisar som en del av förberedelserna för rollen som plutonsjukvårdare. Det väckte mitt intresse för läkaryrket, berättar Pierre.
Under läkarprogrammet fattade Pierre tycke för kirurgi och radiologi, han gjorde sin AT på Mora lasarett, vilket är ortopedins Mecka i Sverige. Där genomförde han även sin ST.
– Ortopedi blev ett naturligt val eftersom ens jobbresultat visualiseras väldigt tydligt dagen efter på röntgenronden. Jag tyckte om att få se omedelbara resultat av mitt arbete.
Karriärsteg i Norrtälje
Efter att ha erhållit specialistbeviset flyttade Pierre tillbaka till Stockholm och började arbeta på ortopedkliniken vid Norrtälje sjukhus. Han berättar att han specifikt valde Norrtälje för att få möjligheten att fortsätta arbeta brett inom ortopedin. I Norrtälje fick han en chef som uppmuntrade honom att genomgå ledarskapsutbildning med sikte på framtida chefsroller.
– Till en början var chefsrollen ingenting som jag ville, det skrämde mig, men efter en utbildning insåg jag att det var givande. Samtidigt började själva utmaningarna i operationssalen dö ut efter flera års arbete, och jag ville prova något nytt.
Till en början var chefsrollen ingenting som jag ville, det skrämde mig, men efter en utbildning insåg jag att det var givande
Pierre Campenfeldt, tillsynschefsläkare på IVO.
Pierre berättar att han fick genomföra en del utbildningar som förberedde honom för att bli chef och gav verktyg. Pierre tog en tjänst som klinikchef på ortopeden och därefter tog karriären fart, efter några månader avancerade han till att bli verksamhetschef.
– Till slut hade jag ansvar för cirka 15 chefer som rapporterade direkt till mig, och verksamhetsområdet var omfattande. Det inkluderade primärvård, internmedicin, anestesi och all kirurgisk verksamhet.
Pierre trivdes i chefsrollen, men allt gick i rasande fart och arbetet började bli stressigt, samtidigt forskade han och fick till slut svårt att känna efter om han trivdes med chefskapet eller inte. Han fick då stöd från kliniken och kollegorna, men arbetsbelastningen blev till slut övermäktig.
– Det var rätt slitsamt. Jag minns att jag fick nästan hundra mejl om dagen och det fanns ingen tid att svara på dem på dagtid, så späckat var schemat med möten, det ledde till det blev mycket kvälls- och helgarbete. Dessutom var jag doktorand på KI. Det var tufft men lärorikt, och jag ångrar det inte. Det är ju anledningen till att jag sitter här idag.
Försvarsmakten och rollen som generalläkare
Efter fem år som chef inom regionen såg Pierre en annons från Försvarsmakten, där en generalläkare efterlystes. Pierre fick tjänsten och efter ett par år bytte regeringen namn på funktionen till försvarinspektören för hälsa och miljö. Han berättar att jobbet hade ett lugnare tempo, men innebar en omställning.
Idag träffar jag inga patienter och jag saknar inte det
Pierre Campenfeldt, tillsynschefsläkare på IVO.
– Helt plötsligt var ÖB min närmaste chef och jag blev brigadgeneral trots min civila befattning. Som chef hade jag färre medarbetare under mig, beslutsvägarna var mycket kortare jämfört med i regionen, arbetsmiljön var mycket bättre och man fick träna på arbetstid! Jag hann också bli klar med min forskning och disputerade.
I sin roll ansvarade Pierre för tillsynen av Försvarsmaktens sjukvård, i detta ingick många resor men även mycket ny interdisciplinär kunskap, till exempel miljöbalken och livsmedelsförordningar. Han minns sin tid där som något av det roligaste under sin karriär.
– Man fick ett helikopterperspektiv på hela Försvarsmakten. Jag åkte till Mali i flera omgångar, besökte alla förband och skolor och var ute på inspektioner. Ena dagen kunde jag vara ombord på ett fartyg eller flyga JAS 39 Gripen och nästa dag vandra med jägarförbanden. Variationen var stor och arbetet mycket stimulerande.
En ny utmaning på IVO
Pierre trivdes på Försvarsmakten och blev kvar i sammanlagt åtta år, men utmaningen började återigen att klinga av, det var dags att söka sig till något nytt. Plötsligt dök det upp en möjlighet som från ovan – en tjänst som tillsynschefläkare vid Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Det var en helt ny roll inom myndigheten, och Pierre fick äran att bli den första som axlade den.
– Jag togs emot med öppna armar och fick höra att jag behövdes. Jag fick utforma tjänsten och befattningen från början, det var en väldigt rolig utmaning.
Pierres arbetsuppgifter på IVO innebär att han kvalitetssäkrar de medicinska bedömningarna på myndigheten, samordnar den medicinska kompetensen och ser till att den upprätthålls på myndigheten. Arbetet är varierande och omfattar både digitala och fysiska möten på myndighetens sex kontor runt om i landet.
– Jag arbetar en del hemifrån, vilket är väldigt skönt, men jag känner till viss del att hela myndigheten finns i min mobiltelefon, det är högt tempo och jag måste hålla daglig kontakt med alla sex kontor.
På IVO kan Pierre bli involverad i enskilda patientärenden om fallen är komplexa, till exempel inom ortopedin, i andra fall blir det hans uppgift att involvera Socialstyrelsens vetenskapliga råd för att få klarhet i frågeställningen. Pierre får inte arbeta kliniskt medan han arbetar på IVO, eftersom det skulle kunna försätta honom i en jävig situation. Trots att Pierre lämnat det kliniska arbetet känner han ingen saknad efter operationssalen.
– Min stora dröm var att bli ortoped och sedan att bli bakjours-kompetent ortoped och slutligen disputerad, men när man har nått alla de där stegen är det inte lika häftigt längre. Idag träffar jag inga patienter och jag saknar inte det.
Avslutningsvis rekommenderar Pierre både Försvarsmakten och IVO som spännande alternativa karriärvägar för erfarna specialister, men även för kollegor som vill prova på chefsbanan.
– Det är jobb som kräver specialistkompetens, men det är värt att tänka på dessa alternativa vägar när man börjar tröttna på kliniken!
