–Jag fick verkligen tänka efter när ni hörde av er, det var ett tag sedan jag tänkte på AT-rankningen.
Eva berättar att under hennes tid i SYLF låg mycket fokus på utbildningstjänster, det var lång väntetid till både AT och ST.
–En utbildningstjänst var inte given för någon, man behövde i princip vikariera gratis för att visa upp sig på kliniken. Vår andra stora fråga var lönen, att försöka gå ifrån tarifflönen till en individuell löneförhandling.
Arbetsmiljön stod inte högt på prioriteringslistan då det primära problemet låg i att faktiskt få ett jobb. Idén om AT-rankningen kom från den dåvarande chefredaktören för Moderna Läkare, David Eberhard, utgångspunkten var att man som underläkare skulle få bättre information om hur sjukhusen organi-
serade sina AT-tjänster.
–På den tiden var många tvingade att flytta till annan ort för att få AT, vi ville att man skulle veta vad man flyttar till, men även sätta press på arbetsgivaren till att skapa en bättre utbildning.
Under nittio- och tidigt tvåtusental var utbildningskvalitén under AT:n mycket varierad, majoriteten av sjukhusen lämnade sina AT-läkare ensamma på akuten och få fick en ordentlig handledning eller möjlighet till klinisk instruktion.
"Det var ett mycket mer kraftfull påverkansinstrument än vi kunde ana."
Eva Nilsson Bågenholm, f.d. SYLF- och SLF-ordförande.
–Det kom fram redan under den första AT-rankningen hur utsatta AT-kollegorna var på klinikerna, de fick dåligt stöd av bakjourer, det har hänt mycket sedan dess när det gäller patientsäkerheten.
Precis innan den första enkäten skulle skickas ut började man använda sig av e-postadresser, vilket underlättade insamlingen av svaren. Eva berättar att de inte använde någon vetenskaplig metod, men med tiden gav svaren ändå en tydlig och konsekvent bild. Initiativet till AT-rankningen bemöttes av viss skepsis av mer seniora kollegor.
–Först fick vi höra “ni ungdomar får testa det där”, men när de såg effekten engagerade sig SLF allt mer. Enkäten var enkel, med frågor om arbetsuppgifter, bemötande och handledning.
Eva berättar att hon fortsatte att arbeta för att utöka AT-rankningen även när hon tog över ordförandeskapet i SLF. Sjukhusen och läkarkåren reagerade överraskande positivt på rankningen.
–Det var helt fantastiskt! Vi trodde att ingen brydde sig om oss underläkare, men sjukhusen reagerade starkt. Det var ett mycket mer kraftfull påverkans-instrument än vi kunde ana.
Eva minns att de sjukhus som låg i topp gärna ville visa upp sina resultat, medan de i botten försökte bortförklara resultatet, men också ville förstå varför de hamnade så långt ner. Efter ett tag fick AT-rankningen även ett medialt genomslag, både lokalt och i rikspressen.
Slutligen ställer jag den stora frågan, vad tycker vår tidigare ordförande om utvecklingen av AT-rankningen när hon blickar tillbaka?
–Vi trodde aldrig att det skulle bli så stort! Rankningen hjälpte oss att förbättra AT-läkarnas villkor, särskilt på akuten. Det visar verkligen vad fackligt arbete kan åstadkomma.
