Kombinationstjänster – Forskar-AT och forskar-ST
Kombinationstjänster, det vill säga klinisk tjänstgöring kombinerat med forskning i en tjänst, finns i de flesta regioner men har mycket olika utformning. I de flesta fall söker ST-läkaren om forsknings­tid som tillägg till en ordinarie ST-tjänst, medan forskar-AT oftare är en kombinerad tjänst med gemensam antagning. Båda dessa typer av tjänster är ofta förenade med någon grad av garanti om tid för kurser och forskning, vilket gynnar underläkaren, men undersök noga de lokala villkoren om du beviljas kombinationstjänst. Forskning parallellt med klinisk verksamhet utan kombinationstjänst är vanligt men förenat med högre grad av osäkerhet och ställer större krav på underläkaren att beakta de aspekter vi beskriver nedan.

Kunskaps­utvecklingen som är en konsekvens av forskningen bidrar ofta till en generell kunskaps­ökning och verksamhetsutveckling av kliniken.

Lön respektive stipendium
Vissa forskningsinstitutioner tillämpar stipendium som doktorandfinansiering i början av studietiden. Detta bör undvikas av flera skäl: doktorander eller forskare på stipendium har lägre sjukpenninggrundande inkomst och därmed lägre pension, sjukpenning, semesterintjäning och har inte tillgång till samma sociala skyddsnät som en anställd. Vi rekommenderar att eftersträva en anställning i största möjliga mån. Man bör även vara försiktig med kombinationstjänster som innebär två separata anställningar, exempelvis när klinik och institution är organisatoriskt åtskilda, då detta riskerar att minska pensions- och semesterintjäning analogt med stipendiefinansiering.

Tjänstgöringstid respektive forskningstid
Det är mycket vanligt att chefer i klinisk verksamhet prioriterar kliniskt arbete på bekostnad av forskningstid för sina underläkare. Därför är det viktigt att skriftligt överenskomma med närmaste chef och handledare om uttaget av forskningstid, gärna med en tidsplan som sträcker sig över hela den tänkta tidsplanen för tjänsten och/eller forsknings­uppdraget. Om det inte är möjligt att komma över­ens om specifika perioder som ska avsättas för forskning bör överenskommelsen inkludera en om­fattning av forskningstiden, vanligtvis 50 procent av heltid.

Lönesättning
Ett återkommande problem för forskande läkare är en eftersatt löneutveckling, då kollegor som jobbar heltid kliniskt ibland upplevs bidra mer till verksamheten. Detta är inte nödvändigtvis sant: forskande läkare handleder och utbildar vanligtvis på grundutbildnings- och masternivå, samt hand­leder eller bidrar till vetenskapliga ST-arbeten. Kun­skapsutvecklingen som är en konsekvens av forsk­ningen bidrar ofta till en generell kunskapsökning och verksamhetsutveckling av kliniken. Det är tunga argument för att den forskande läkaren ska ha en god löneutveckling.

Anders Lundberg styrelseledamot och doktorand

Mer från Moderna Läkare