Förändringen kommer inte som en överraskning

De studenter som från och med nu tar examen från någon läkarutbildning i Sverige får i samband med examen sin läkar­legitimation. Allmän­tjänst­göring kommer där­med att ha spelat ut sin roll och försvinner inom de närmaste åren. Vi kommer därmed snart inte att ha några icke-legitimerade läkare som arbetar efter examen. Detta innebär en stor förändring för svensk sjukvård, för att inte tala om en väldigt stor förändring för Sveriges underläkarkår.

Det finns många farhågor kring hur förändringen kommer att påverka kvaliteten på läkarna. Många hävdar att den riskerar att sjunka, precis som många ansåg när AT infördes. Visst kommer det att innebära att de läkare som nyligen fått sin legi­timation inte kommer ha samma tidsmässiga erfaren­het som tidigare, men då ska man komma ihåg att detta till stor del beror på ett havererat system med otillräckligt med AT-tjänster och orimliga väntetider. På grund av det har många behövt arbeta som läkare med otrygga anställningar innan AT, dessutom i många fall utan ordentlig handledning. Man måste också betänka att grundutbildningen av läkare i Sverige har förändrats och de som tar examen i framtiden har fått mer klinisk erfarenhet under utbildningen än studenterna tidigare har fått.

Många är också oroliga för hur förändringen kommer att påverka sjukvårdens bemanning. På många ställen runt om i landet är det läkare innan AT samt AT-läkare som bemannar många akutmottag­ningar och avdelningar. I och med att AT-läkarna försvinner undrar många hur man ska klara av bemanningen. Vilka är det som i framtiden ska ta hand om alla svårt sjuka patienter som kommer till akutmottagningarna? Vilka är det som ska hand om patienterna på våra avdelningar? Mitt svar på den frågan är att vi måste förändra vår syn på vad specialistläkarna har för roll. Vad är det som gör att de inte kan arbeta på akutmottagningarna och ronda avdelningarna i större omfattning än idag? Är detta inte platser som förtjänar en högre närvaro av de med den högsta kompetensen? När det gäller akutmottagningarna kan man fundera på varför man på många håll inte har sett till att ha en mer utvecklad verksamhet med akutläkare.

Att det uppstår många frågor och oro inför framtiden är inte förvånande, eftersom förändringar alltid leder till osäkerhet. Det som förvånar mig att man inte tagit tag i dessa frågor i god tid. Den här förändringen kommer inte som en överraskning, utan är något man vetat om i många år. Att man inte tagit tag i det och kommit med lösningar i god tid är väldigt anmärkningsvärt. Hur kan arbetsgivarna och professionen ha blivit så tagna på sängen?