Gör om och gör rätt

Hur många chanser är rimligt att få innan ansvaret ges till någon annan? Det kan man verkligen fundera på när det handlar om hur länge regionerna har misslyckats med att få till en bra genomströmning av läkare från examen till specialistbevis.

SYLF har länge påtalat de stora problemen med flask­halsar, otrygga anställningar, gråblockande och en onödig fördröjning av utbildningstjänster.

Det får faktiskt räcka nu, det är dags för regionerna att lämna vidare bollen avseende dimensionering till någon annan. En helhetssyn och ett nationellt perspektiv behövs när det gäller utbildnings­tjänster, därför är den enda rimliga vägen framåt att staten istället kliver in. Det handlar inte om ett förstat­ligande av vården, utan det innebär att staten ska ta ansvaret för och styra över dimensioneringen av utbildningstjänsterna.

Genom universiteten ansvarar staten idag för läkarutbildningen, och därmed för hur många läkare som utbildas varje år. Så fort läkarexamen uppnås lämnas ansvaret för vidare utbildning över till regionerna. Här uppstår problemet. Behovet av utbildningstjänster möts inte och flaskhalsar bildas vilket lämnar våra medlemmar på korttidsanstäl­lningar utan trygghet.

Regionerna klarar i nuläget inte av att se helheten och bibehålla långsiktiga perspektiv vilket leder till för­lorade specialistår.

AT var tänkt som en sömlös övergång från läkar­utbildningen till arbetslivet, men alla ni som läser detta vet att det alltför ofta sker via en lång omväg i ett vikariatsträsk. Regionerna har inte kunnat möta upp antalet examinerade och vi har sett flaskhalsarna till AT växa under många år. Lyckligtvis har trenden vänt under de senaste åren och väntetiden ökar inte längre, men ligger ändå på nio månader i snitt i landet. Väntetid till AT är ett begrepp som inte borde existera. Samma otrevliga historia upprepas när det blir dags att gå vidare med ST.

Här kommer statlig dimensionering in, regionerna klarar i nuläget inte av att se helheten och bibehålla långsiktiga perspektiv. Detta leder till förlorade specialistår. Antalet ST-tjänster som tillsätts speglar oftare ekonomin just det året istället för det framtida behovet av specialistläkare. Varken regionerna eller våra medlemmar har råd med sådant slöseri med tid. För att nå en statlig dimensionering av utbildningstjänster behöver ordentliga inventeringar av nuvarande situation komma på plats, så att nationella behovsanalyser kan skapas.

Kortare tid till specialistbevis handlar inte om att vi vill ta genvägar, vi vill bara att det ska gå till så som det var tänkt. Många äldre kollegor tycker att det är bra att vikariera lite innan, så att man kommer in på utbildningstjänsten med mer erfarenhet. Återigen, det var inte så det var tänkt. AT, och nu även BT som start på ST, ska vara introduktionen till läkaryrket, det ska inte behövas ett vikariat innan.

Narrativet behöver skrivas om, vi måste ta tillbaka rätten till introduktion och trygghet, vilket nås genom utbildnings­tjänst i rätt tid. Regionerna har sum­pat bort sina chanser. Staten måste därför ta över ansvaret och dimensionera antalet utbildningstjänster utefter behovet. Det är dags att göra om och göra rätt.