Kompetensförsörjning inom sjukvården – vilken väg ska vi ta?

Nationella vårdkompetensrådet utgör en samverk­ansarena för frågor om hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning genom sin representation av regioner, kommuner, universitet och högskolor samt Socialstyrelsen och Universitetskanslersämbetet (UKÄ). Nationella vårdkompetensrådet bildades januari 2020 av dåvarande socialminister Lena Hallengren efter att UKÄ och Socialstyrelsen hade gjort en utredning om hur man ska förbättra kompetensförsörjningen i svensk hälso- och sjukvård. Rådets uppdrag är att bidra till en god planering av vårdens kompetensförsörjning. 

Ordförande för Nationella vårdkompetensrådet Ann-­Marie Wennberg Larkö, professor inom dermatologi och venereologi, har en tidigare bakgrund inom både forskning och kliniskt arbete. Wennberg-Larkö blev utsedd av regeringen 2020 till ordförande för rådet samtidigt som hon var sjukhusdirektör för Sahl­grenska universitetssjukhuset, vilket gav henne en övergripande syn på sjukvården.

–Man såg en brist i att alla parter inte satt vid samma bord och inte kunde kommunicera smidigt. Förslaget kom därför att skapa Nationella vårdkompetensrådet. Som ordförande ville man gärna ha någon som förstod verkligheten inom vården men även hade en bakgrund inom akademin. 

Rådet består av 14 ledamöter inklusive ordföranden och personer från regioner, kommuner, universitet och högskolor och generaldirektorerna från UKÄ och Socialstyrelsen. Det har även bildats sex regionala vårdkompetensråd. 

Vi kom fram till att man bör satsa en miljard kronor per år i fem år på att öka mängden ST-läkare inom allmänmedicin

Professor Ann-Marie Wennberg Larkö, ordförande för Nationella vårdkompetensrådet.

–Vår första handling var att arbeta med tillsättandet av sex regionala vårdkompetensråd för att underlätta kontakt och dialog med alla aktörer inom svensk hälso- och sjukvård, eftersom svensk sjukvård är så differentierad så har samverkan varit vår huvudfokus. 

Analys av primärvården

Initialt fick rådet fokusera på analyser av pandemin och vad som pågick inom sjukvården. Sedan dess har rådet även arbetat utifrån regeringens särskilda uppdrag i olika frågor och kommit med en del riktade rapporter och analyser, bland annat komp­etensförsörjningen inom primärvården. Rådet fick då uppdraget att ta fram förslag som syftar till att stärka medarbetarna och säkra den framtida kompe­tensförsörjningen inom primärvården. 

–Vi tittade på många olika saker. Vi kom fram till att man bör satsa en miljard kronor per år i fem år på att öka mängden ST-läkare inom primärvården och kunna tillgodose fast läkarkontakt inom primär­vården i enlighet med Socialstyrelsens riktvärde, vilket är 550 patienter per ST-läkare och 1100 per specialistläkare.  

Ann-Marie Wennberg Larkö understryker att när det gäller satsning på primärvården så bör man fokusera på att skapa en god arbetsmiljö och möjligheter till kompetensutveckling. Hon belyser att Sverige sticker ut internationellt som ett av få länder som saknar krav på fortbildning, medarbetare bör få möj­ligheten till att både medverka i forskning och delta i utbildning av studenter.

–Vårt förslag är att det ska finnas möjligheter för kompetensförsörjning för varje steg i karriären hela arbetslivet. God arbetsmiljö och ett välfungerande arbete i team bör också säkras för att få medarbetare att vilja stanna kvar inom klinisk verksamhet. 

Övergången från  AT- till BT/ST

Nationella vårdkompetensrådet har även kommit med konkreta förslag när det gäller övergången från AT till BT/ST-programmet. I nuläget rekommen­derar rådet att arbeta flitigt med att öka antalet AT-tjänster för att kunna hinna ikapp flaskhalsen inför BT/ST-övergången.

–Vi har rekommenderat att satsa på fler AT-platser men även 18 månaders AT som standard. Vi har även rekommenderat att använda fler verksamhetsspecialiteter under AT och jobba med handledningskapaciteten genom att använda sig av innovativa handledningsformer. 

När det gäller övergången till BT är det enligt Wenn­berg Larkö viktigt att arbeta så fort som möjligt, hon menar att  en nationell samordning av antalet ST-läkare skulle kunna vara av värde inför övergången till BT/ST-programmet de kommande åren. 

Rådets plan

På regeringens uppdrag har Nationella vårdkompetensrådet i dialog med berörda aktörer tagit fram förslag till en nationell plan för hälso- och sjuk­vård­ens kompetensförsörjning för perioden 2025–2028. Planen är uppdelat i tre delar. 

–Första delen fokuserar på övergripande förutsät­t­ningar, andra delen handlar om dimensionering och tredje delen riktar in sig på 25 specifika insatser för att förbättra hälso- och sjukvården. 

Vi rekommenderar att satsa på fler AT-plaster och 18-månaders AT som standard

Professor Ann-Marie Wennberg Larkö, ordförande för Nationella vårdkompetensrådet.

Rådet kunde konstatera att det finns flera utmaningar med kompetensförsörjningen i hälso- och sjukvården. Exempelvis har den åldrande befolkningen ökat och i dag är färre personer i arbetsför ålder i relation till antal i pensionsålder än tidigare. Utifrån nuvarande bestämmelser är regioner och kommuner ansvariga för den hälso- och sjukvård som erbjuds befolkningen är god och patientsäker och att det finns den personal som krävs i förhållande till de arbetsuppgifter som ska utföras. 

–Staten ansvarar dels för myndigheterna, universitet och högskolor, dels för att kontrollera att regioner och kommuner följer de lagar och bestämmelser som gäller för t.ex. hälso- och sjukvårdspersonalens arbetsmiljö. Detta innebär att staten är sekundärt ansvarig för hälso- och sjukvårdspersonalens kompetensförsörjning.

Under arbetet med den nationella planen har rådet fört dialog med professions- och fackförbund inom samtliga 22 legitimationsyrken. Man har kunnat se att varje del i vårdkedjan påverkas av kompetensförsörjning, därför är det viktigt att dimensioneringen går rätt till. 

–Det handlar om att matcha sjukvårdens behov och efterfrågan på personal med utbildningsmöj­ligheterna. Vi har kunnat se i nationella revisioner både inom sjuksköterske- och läkarutbildning att examensfrekvensen har sjunkit. Det är ett bekymmer och det är något vi påtalar i våra 25 punkter. Utan att sänka kraven så måste vi öka examensfrekvensen. 

Verkligeheten är nyanserad

Hittills har många regioner- och kommuner haft svårt att redovisa exakta behovet av olika personal­grupper. Rådet har i sin rapport påtalat att kommuner och regioner måste visa vilken efterfrågan det finns på respektive personalgrupp och att detta måste förmedelas till universiteten. 

–Det är viktigt att koppla ihop dimensionering med efterfrågan både på kort och lång sikt för att kunna säkerställa patientsäkerheten. 

I rapporten har rådet lyft fram 11 av 25 punkter som är särskilt viktiga för att förbättra situationen för vårdpersonal men även få fler att stanna kvar inom vårdyrken.

–Vi måste säkerställa tid och resurser för kompetensutveckling och öka möjligheter till diverse karriärvägar inom sjukvården, för att attrahera, utveckla och behålla personal inom vårdyrken. 

Även om vårdyrkens attraktivitet har sjunkit så lyfter Ann-Marie Wennberg Larkö fram  en viktig paradox som inte ska glömmas. I en av rådets analyser från pandemin kunde man se att det blev attraktivt att arbeta inom vården igen när arbetet blev mer kärnkliniskt. 

 –Jag som sjukhusdirektör pratade med många med­arbetare under pandemin som tyckte att det var fantastiskt att äntligen få jobba med det man faktiskt valde att arbeta inom och inte huvudsakligen med administration. 

Ann-Marie Wennberg Larkö påpekar att man får ha i åtanke att mycket som kommer i media om vården är negativt och att det påverkar hur attraktivt man uppfattar vårdyrkena, men att verkligheten av svensk sjukvård är mycket mer nyanserad. 

–Å ena sidan har vi värdens bästa sjukhusresultat, fler överlevare inom cancer och hjärtkärlsjukdomar, otroliga forskningsresultat och välutbildad personal men å andra sidan så har vi den dåliga arbetsmiljön, stressen och mera som påverkar vardagen negativt. Vi måste hjälpas åt att förbättra arbetsmiljön för sjukvården och även lyfta det positiva. 

Vad är vägen framåt?

Sammanfattningsvis bör aktörer inom svensk hälso- och sjukvård fokusera på att skapa goda förut­sät­tningar för kompetens­försörjning för att kunna attra­hera men även behålla medarbetare inom vården. Nationella vård­kompetens­rådet är emellertid endast ett rådgivande organ och inte ett beslutande organ. 

–Nu har vi tagit fram den nationella planen för komp­etensförsörjningen och mycket handlar om att ta ord till handling. Det är ibland Sveriges sämsta grenar, vi gör många utredningar och förslag men sen så gör vi det ändå inte. 

Uppföljningen av planen kommer att ske årligen i en rapport där rådet följer upp och redovisar hur de berörda aktörernas arbete med förslagen fortlöper utifrån de process- och effektmål som framgår av planen. 

–De 25 förslagen till insatser som rådet tagit fram är nästan som en kokbok – den förklarar vad som ska förberedas och därefter utföras. Får man till alla 25 så blir det mycket bra, en kanongod anrättning, det vill säga man fixar kompetensförsörjningen fullt ut.