“Nej nu! Alltså lyssna… opererad för näspolypos på 80-talet! Vi måste sluta med att bara upprepa sånt här!”, utbrister min kollega och gestikulerar irriterat mot sin datorskärm. “Du med”, fortsätter hon och spänner ögonen i mig.

Trots ett brinnande ointresse för IT är jag, liksom de flesta underläkare, väl förtrogen med diverse datorbaserade journalsystem. Underläkarens arbete handlar ju till stor del om dokumentation. Det är vi som författar epikriser, inskrivningar och daganteckningar. Likt detektiver söker vi igenom de olika läkemedelsmodulerna för att ta reda på vilka preparat våra patienter tar. När underläkare sitter kvar efter arbetstid är det inte sällan för dokumentationens skull. Den är på många arbetsplatser omfattande och innehåller ofta tvingande moment, såsom administrativa epikriser vid byte av vårdavdelning eller rutinmässigt ifyllande av allehanda listor och formulär.

Den äldre patienten med flertalet sjukdomar, polyfarmaci samt en oändligt lång journal är idag vanlig i alla delar av sjukvården. Samma patient kan dessutom lida av syn- och hörselnedsättning, kognitiv svikt eller andra omständig­heter som försvårar kommunikation.

Vi möter dessa patienter både i journalen och i levande livet. Men aktar vi oss inte så sker nog mötet framför allt i journalen. Till skillnad från patienten så tycks denna svämma över av precis sådan information vi vill ha – nämligen den som behövs för att producera nya anteckningar. Att genom patienten få kännedom om detaljerad sjukhistoria och aktuella läkemedel är däremot ofta svårt, eller omöjligt.

Stärkt av min kollegas ord vågar jag mig idag dock på en “för bakgrund se före­gående epikris” i journalen. Kanske kan den tidigare näspolyposen äntligen få falla i glömska, och så hinner vi gå ett eftermiddagsvarv på avdelningen istället.

Text: Dr Fredrika Fabri, Moderna Läkares krönikör

Mer från Moderna Läkare