Man är ju inte sjutton längre

”Har du legitimation med dig?” frågar dörrvakten utanför O’Learys. Spontant blir jag glad, men sedan kommer jag på att det indikerar att jag skulle se ut som en sjuttonåring. Jag överväger att svara ”Ja, det har jag din dumma viktigpetter, jag har till och med läkarlegitimation!” och samtidigt göra olämpliga gester involverande dig 3, men inser att det kanske inte heller ger ett moget intryck.

Så jag surar bara och visar upp min legitimation. ”Tack, välkommen”, säger dörrvakten och ger mig grönt ljus att gå in och bowla med mina vänner.

Vårdcentralens administrationstimmar börjar synas mellan mina ögonbryn. Två och en halv bekymmersrynka har intagit det intersupercilliära området och jag har börjat få återkommande påträng­ande tan­kar om botox. Gamla minnen av min tidigare slä­ta panna passerar revy framför ögonen på mig, sam­tidigt som jag ältar mina grubblerier kring all solkräm jag inte använt. Vecken måste veck.

Eller? Idealet att se ung ut gör sig gällande i större delen av samhället, men inte i mötet med patienter. Ingen jag har pratat med hittills vill ha en sjuttonårig läkare. Bara tanken på en sjuttonåring med ansvar för någonting alls, inklusive sig själv, är oerhört skrämmande.

Vis av dåliga erfarenheter vet jag att om jag har flätor på jobbet kommer minst en patient lägga huvu­det på sned och säga ”Lycka till i framtiden, kära du”, även om jag nyss remitterat patienten i fråga enligt SVF. Det finns en anledning att jag ibland har läsglasögon på huvudet trots att jag inte behöver dem (än, jag ger det max två år), och det är att jag ska slippa besvara frågan ”Står ST för student-träning?”. ”Nej, det står faktiskt för ’stäng truten’”, brukar jag såklart inte svara. 

Nästa gång jag ska till O’Learys (jag tänker inte ens försöka förneka att det kommer att bli en nästa gång) ska jag helt enkelt försöka gå dit direkt från en tung eftermiddagsjour. Eller så tar jag med mig mina läsglasögon. I vilket fall är målet att dörr­vakten ska förväxla mig med en rutten frukt, för så gammal och mogen ska jag se ut. Även om jag kommer att ha svårt att hålla skenet uppe när jag förlorar i boxning och bjuder käglorna på en upp­visning av digitus medius.