När läkarna tystnar – Magnus Gisslén om styrning av sjukvården

I fackliga kretsar blev Gisslén direkt en hjälte, en symbol för vad många av oss tycker är fel inom styrning av hälso- och sjukvårdssystem idag. Hur har vi hamnat där professionen med den högsta medicinska kompetensen inte längre får styra? 

Ett systemfel i svensk styrning

Folkhäslomyndigheten bildades 2014 och innan dess var det Smittskyddsinstitutet och på den tiden var generaldirektören alltid en erfaren läkare.  När omstruktureringen kom  tog man bort kombinationstjänster, vilket har successivt lett till minskad medicinsk kompetens i beslutande positioner. Anders Tegnell var den sista statsepidemiologen som också var avdelningschef och därav hade beslutsmandat. 

Vi måste våga stå upp för det som är rätt och använda vår erfarenhet och vår kunskap.

Magnus Gisslén, professor i infketionssjukdomar, överläkare

– Den officiella förklaringen jag fick höra var att man vill renodla rollen som statsepidemiolog, eftersom det ansågs svårt att hinna med att både vara chef och statsepidemiolog. 

Gisslén menar att det fungerade dåligt att inte ha något formellt beslutsmandat som statepidemilog. Han pekar på ett mycket större problem som länge har pågått i styningen av svensk sjukvård. Läkare i styrande poster kan ofta upplevas som besvärliga, då de behöver leva upp till sina etiska principer. Samtidigt monteras annan kompetens inte ned på samma sätt.

– När en myndighet som Folkhälsomyndig­heten inte längre har erfarna läkare i beslutsfattande positioner, försvinner förmågan att bedöma signaler, prioritera rätt och förstå konsekvenserna. 

Gisslén understryker dock att man inte behöver vara en bra chef för att man är läkare, men det är svårt att utföra uppdraget som statsepidemiolog när man inte har något beslutsmandat. Magnus Gisslén insåg redan väldigt tidigt att organisationen på Folkhälsomyndigheten inte fungerade väl, han påtalade detta internt flera gånger och försökte förändra strukturer, men fick inget gehör. 

– När jag fick beskedet om att myndigheten ville avsluta mitt uppdrag försökte jag flera gånger få till ett möte med generaldirektören, men hon ville inte träffa mig.  Det tycker jag är anmärkningsvärt och väldigt svagt av en chef för en statlig myndighet. 

Gisslén fick istället prata med mellanchefer och fick ingen hållbar förklaring till varför man ville avsluta uppdraget. Först när han sagt upp sig sig fick han ett möte med generaldirektören, men inte heller då någon förklaring. Han berättar att när han lämnat in datorn och passerkortet och gick från Folkhälso­myndigheten, kändes det som en stor lättnad. 

Vi är det enda land i Norden där myndigheter med medicinskt uppdrag leds utan läkarkompetens.

Magnus Gisslén, professor i infketionssjukdomar, överläkare

Det som blev den ”sista droppen” var beslutet att dra tillbaka Folkhälsomyndighetens rekommenda­tioner kring streptokockinfektioner, mot den medi­cinska expertisens inrådan. 

– Det blev så tydligt att andra hänsyn än de medicinska fick styra. För mig var det ett bevis på att systemet inte fungerar som det ska. Jag försökte driva frågan internet, men det gav ingen effekt. 

Han understryker dock att det så klart fanns delar av verksamheten som fungerade väl. Det finns avdelningar med rätt kompetens på rätt plats. Det måste dock stärkas med en medicinsk kompetens i beslutsfattandet. 

– Jag trivdes bra på det stora hela, det var ett roligt jobb med många trevliga och kompetenta kollegor. Samtidigt var det en kamp och efteråt känns det skönt att ha kommit därifrån. 

Sverige sticker ut

Magnus Gisslén jämför Sverige med våra nordiska grannar och bilden är tydlig. Danmark, Norge och Finland har alla myndigheter där den medicinska expertisen fortfarande har en central roll. Sverige är undantaget.

– Det är inte Danmark som sticker ut, det är Sverige. Vi är det enda land i Norden där där vissa myndig­heter med med medicinskt uppdrag leds utan läkarkompetens.

Det blev så tydligt att andra hänsyn än de medicinska fick styra. För mig var det ett bevis på att systemet inte fungerar som det ska.

Magnus Gisslén, professor i infketionssjukdomar, överläkare

Han ser paralleller även i den kliniska vardagen. På allt fler sjukhus leds verksamheter av personer utan medicinsk bakgrund, och det påverkar både arbetsmiljön och vårdens kvalitet.

– Det är svårt att förstå prioriteringar och medicinska risker om man inte själv har stått vid patientens sängkant. Det blir inte bättre vård av det, tvärtom.

Magnus Gisslén understryker att problemen med demontering av medicinsk kompetens i ledande befattning har spridit sig till alla nivåer av sjukvården under de senaste åren. Hela vägen från regionledningar till enskilda kliniker och avdelningar, vilket leder till mindre effektiv vård.  

Tillbaka till kliniken, med lättnad 

Efter turbulensen på Folkhälsomyndigheten är Magnus Gisslén tillbaka i Göteborg, där han kombinerar forskning med kliniskt arbete.

– Jag har världens bästa jobb. Jag har aldrig gått till jobbet utan att tycka att det ska bli roligt. Nu känns det fantastiskt att vara tillbaka och få använda min erfarenhet där jag gör nytta.

Han beskriver reaktionerna från kollegor och allmänhet som överväldigande. Tusentals mejl och samtal från läkare, forskare och vanliga svenskar som har uttryckt stöd.

– Jag tror att många känner igen sig. Det här handlar inte bara om vården, det handlar om hur kompetens trängs undan i många organisationer.

Gisslén är rörd av allt stöd han har fått efter sitt uttalande och uppskattar att politiken tog hans uttalande seriöst, han understryker dock att det viktigaste är vilka slutsatser vi alla drar av situationen i slutändan. 

– Efter pandemin har alla förstått hur viktig Folk­häslo­myndigheten är och vi måste alla se till att det sker en genomgripande förändring, det är mycket viktigt.

Folkhälsomyndigheten har efter avhoppet aviserat en intern utredning som ska ha varit planerad sedan långt tillbaka, Gisslén har inte varit med om någon sådan under sin tid på myndigheten, däremot menar han att det inte räcker. 

– En extern granskning behövs. Förändringar måste genomsyra hela verksamheten, det räcker inte med det som hittills aviserats.

Från forskning till visselblåsare 

Gisslén har under sin karriär varit en av landets mest respekterade infektionsläkare och forskare, primärt fokuserade han på HIV och dess neuro­logiska komplikationer. Att han skulle hamna i mediernas strålkastarljus som visselblåsare var aldrig planen.

Vi läkare har en unik utbildning och en särskild trovärdighet i samhället. Den måste vi använda på ett ansvarsfullt sätt.

Magnus Gisslén, professor i infketionssjukdomar, överläkare

– Vi läkare har en unik utbildning och en särskild trovärdighet i samhället. Den måste vi använda på ett ansvarsfullt sätt, alltid med patientens bästa i åtanke, både individuellt och för befolkningen som helhet, och med respekt för vår medicinska etik.

När jag frågar Gisslén om ett medskick till oss yngre­ kollegor säger han att det handlar om mod och våga stå upp för det som är rätt. Han understryker också vikten av att stötta de som vill bli chefer. 

– Vi måste våga stå upp för det som är rätt och använda vår erfarenhet och vår kunskap. Vi behöver stötta varandra, och om vi ska komma till rätta med de sturkturella problemen måste vi också upp­muntra och stödja de som vill ta på sig chefsroller. Det är inte lätt att vara chef, man blir ofta klämd både uppifrån och nerifrån. 

Gissléns avgång handlar i grunden inte om en person, utan om ett system som riskerar att tappa sin kompass. När medicinsk kunskap inte längre får leda, när besluten tas långt från patientens bästa, urholkas både tilliten och kvaliteten.

Om något visar den här historien att svensk sjukvård står vid ett vägskäl. Frågan är om vi har modet, som Gisslén, att välja den svårare, men mer hederliga vägen: den där kompetens och etik får styra.