NU-sjukvården är årets raket på AT-rankingen, skriver Moderna Läkare. På ett APT hösten 2023 frågade vi oss: hur kan vi inte ligga högre? Vi visste att vi var anställda inom en organisation som hade mycket av det som krävs, ett hyfsat välfungerande sjukhus och en ledning som gör sitt yttersta för oss.
Naturligtvis delade inte alla kollegor inom AT-gruppen denna uppfattning, det vore både naivt och förmodligen att fara med osanning att påstå att alla var nöjda och svävade på moln innanför sjukhusväggarna, men faktum kvarstod ändå.
I egenskap av både författare och AT-läkare på orten är väl ordet jäv eller partiskhet det första som dyker upp i många läsares huvuden redan här uppe, men jag tänkte dela mina tankar kring varför det blivit såhär.
En av de viktigaste ingredienserna i det här raketbränslet är en engagerad ledning som arbetar hårt för både utbildning och arbetsmiljö. Oavsett hur mycket AT-läkarna engagerar sig krävs en handlingskraftig och lyhörd ledning och det upplever jag att vi har, vi har möjligheten att påverka vår arbetssituation.
Utöver detta jobbar man hårt med att vid till exempel inställda föreläsningar ersätta dessa med så kallade ”studiestugor” för att prioritera vår utbildning och befästa grundbudskapet: vi är här för att lära oss.
Den andra viktiga faktorn är att AT-läkargruppen är engagerad i sin utbildning och arbetssituation. AT- och arbetsmiljörådet jobbar kontinuerligt med
kliniker och ledning efter tydliga strukturer och rutiner, samt uppmuntrar nya kollegor att engagera sig.
SYLF och AT-läkarna
AT-läkarnas engagemang och omtanke om varandra märks inte minst i form av att flera numera ST-läkare har fortsatt sitt arbete via SYLF och VGLF som stöttat vid såväl löneförhandlingar, schemafrågor som enskilda ärenden. SYLF-avdelningens styrelse består även av AT-läkare som haft poster som skyddsombud. Detta i kombination med ovanstående faktorer, har gett en effektiv organisation som samverkat och gett resultat.
Men kommer vi att kunna hålla det här? AT-rankingen säger ju inte allt och kan lätt påverkas av flera faktorer. Samtidigt vet vi att det kan svänga fort inom vården och det är lätt att vara nöjd med det här resultatet. Då kommer detta sannolikt att bli en nyårsraket som kommer att sjunka till marken igen eller explodera ut i ingenting och endast bli ett fint minne.
Svaret är att som det ser ut idag har jag svårt att tro att utvecklingen skulle avta, snarare tvärtom. Vi har fått ett kvitto, likt det patienterna får, att vi är på rätt väg och jag tror att det kommer att fortsätta så med vår ledning och våra engagerade AT-läkare vid rodret.
Slutligen kan vi konstatera att vi gjort en raketresa med hjälp av en engagerad ledning som i samspel med sina engagerade AT-läkare driver utbildning och arbetsmiljö framåt. Raketen har lyft och nu hoppas vi att den stannar på himlen och blir en ny ledstjärna att ta efter.