Det är en varm sommardag och jag har nyss kommit hem från jobbet. Jag är tillbaka på min vårdcentral efter en tre månader lång randning på internmedicin. Morgonmötena på kliniken började med samma mening; “Det är fullt på huset. Idag har vi x antal överbeläggningar”. Beläggningsgraden var konstant över 100 %. Hur har vi hamnat här? Det finns nog ingen som missat det faktum att i princip alla sjukhus i Sverige har brist på vårdplatser. Den personal som finns kvar vänder ut och in på sig själva för att få verksamheten att gå ihop. Tanken som slog mig efter varje morgonmöte var att läget är kritiskt och att det inte finns några marginaler kvar!
Hemma på vårdcentralen Solbrinken är det god stämning. Arbetet flyter på, patienterna verkar nöjda och känner sig omhändertagna. Även om vi också är inne i “sommarbemanningen” så märker jag inte av den sjukvårdskris som just nu pågår i hela landet. I min lilla bubbla på mitt kontor, verkar allt faktiskt helt okej. Men läget är inte okej. I Skåne, liksom på många platser i landet, råder det stor brist på sjukvårdspersonal, inte minst specialister. Samtliga 21 regioner i Sverige rapporterar brist på specialistläkare. Patienterna väntar allt längre på sina operationer och kontroller, samtidigt som underläkare inte kommer vidare i sin utbildning på grund av väntan på en AT-plats. Storstadsregionerna presterar klart sämst i klassen vad gäller dimensionering av AT-platser. Regeringen har satsat mångmiljonbelopp på att finansiera drygt 200 nya AT-platser i år. Nationella vårdkompetensrådet har utformat riktlinjer för att underlätta implementeringen av dessa utbildningstjänster. Det finns inga ursäkter kvar längre. Så varför händer det inte mer?
Samtidigt befinner sig Sveriges sjukvård i en större kris än den som utspelat sig på huvudstadens flygplats
SYLF har haft en intensiv vecka i Almedalen i Visby. Jag kan inte med ord beskriva hur stolt och nöjd jag är över den insats som gjordes under Almedalsveckan, både av styrelsen och av kansliet. SYLF har verkligen presterat och placerat sig strategiskt på noggrant utvalda seminarier, paneldebatter och sammankomster. Styrelsen och kansliet har haft diskussioner med politiker, tjänstemän, kollegor, ja, i princip så många vi kunde få tag på för att fortsätta en konstruktiv dialog senare i höst. Gensvaret har varit stort! Det märks att SYLF syns, tar plats och är en kraft att räkna med.
Medan västvärlden fått uppleva en av de största tragedierna i modern historia gällande kvinnors inskränkta rätt till abort, har huvudrubrikerna i svensk media präglats av flygkaos på Arlanda. Samtidigt befinner sig Sveriges sjukvård i en större kris än den som utspelat sig på huvudstadens flygplats. Under våren uppmärksammade Uppdrag granskning att varannan svensk inte vet vem som ansvarar för sjukvården. Ungefär lika många visste inte heller vilket parti som styr i deras region. Högst anmärkningsvärt eftersom sjukvården är en av väljarnas viktigaste frågor.
Den 11 september är det val. Sjukvården avgörs i regionvalen. SYLF har under året taktiskt arbetat med att stärka lokalavdelningarna med sin opinionsbildning kring årets val. Det är nu vi har möjlighet att påverka, göra våra röster hörda och fortsätta sätta press på våra beslutsfattare. Det är vi som är framtidens sjukvård och vi måste vara med och utforma den!
