Ordförandeord: Jag kommer så väl ihåg dagen då jag fick samtalet. Det ringde från dolt nummer. Det sög till i magen, mitt hjärta började slå lite snabbare: ”Madeleine Liljegren, ett ögonblick bara!” svarade jag med ett mycket lågt, nästan viskande röstläge. Jag lade telefonen mot bröstet, mot mitt dunkande hjärta, reste mig ur stolen och ursäktade mig inför den långa bänkraden av underläkare som jag var tvungen att i sidled smita förbi för att inte störa det pågående mötet. Mötet jag närvarade vid var SYLF:s fullmäktige, året var 2015 och personen som ringde mig visade sig vara min blivande AT-chef. Hon ringde mig, precis som jag hade hoppats på, för att erbjuda mig en AT-plats. ”Ja! Så roligt, vad glad jag blir, tack!” utbrast jag i ett avsevärt högre röstläge. Den här gången nästan skrek jag ut mitt svar, efter att omsorgsfullt ha stängt dörrarna till möteslokalen.

När jag ett antal veckor senare fick anställningskontraktet framför mig snubblade jag över mina egna fingrar när jag skulle signera det. Jag ville få det på pränt så fort möjligt, att jag nu var anställd som AT-läkare. I ärlighetens namn läste jag knappt det finstilta som stod i kontraktet. Äntligen! Nålsögat hade jag passerat och nu fanns det ingenting som skulle kunna ta mig tillbaka till år av väntan, osäkerhet och upp­givenhet inför min framtid som läkare i Sverige.

Att unga läkare behöver vänta i åratal på att få sin eftertraktade AT-tjänst är inget annat än ett flagrant misslyckande från regionernas sida. Redan 1994 skrev tidningarna om bristen på AT-platser. Fenomenet är alltså långt ifrån nytt. En vanlig myt som förekommer är att det bara är i storstäderna som man får vänta på sin AT. Våra kartläggningar visar att väntetiderna fortsätter öka, även på mindre orter. Även Socialstyrelsen konstaterar i sin årliga rapport att det är ett stort problem med de långa väntetiderna och att det är angeläget att de unga läkarna får sin AT-plats. Vän av ordning undrar förstås hur det ska gå med väntetiderna till AT framöver, nu när det lagstadgade kravet om att regionerna ska tillhandahålla AT-platser har försvunnit. Och hur kommer införandet av BT att påverka alla våra kollegor som fortfarande behöver göra AT för att få sin legitimation?

Ordförandeord av Madeleine Liljegren, Ordförande SYLF
Ordförandeord av Madeleine Liljegren, Ordförande SYLF

Frågorna är många men svaren dess­värre få när denna text skrivs. SYLF gör allt vi kan för att uppmärksamma det akuta behovet av fler AT-platser, en god kvalitet på AT och en rättssäker och tyd­lig övergång till BT. Vi för regelbundet samtal med Socialdepartementet, Social­styrelsen och Sveriges kommuner och regioner. Vi kommer inte ge oss förrän problemet förpassats till historien.

Till dig som läser denna text, och som fortfarande väntar på din AT, vill jag säga att jag hoppas att du också får det där samtalet snart. Medan du väntar är det av största vikt att du får god hand­ledning, bra stöd och möjlighet att påverka din arbetssituation. Det är tufft att arbeta som underläkare före AT. Kontakta din lokala SYLF-avdelning vid minsta problem. Vi finns här för dig.

Mer från Moderna Läkare