Representation inom facket bör spegla arbetsplatsen

Danial arbetar som ST-läkare inom akutsjukvård i Ystad och är fackligt aktiv inom SYLF Östra Skåne. Just nu genomgår han en fristående BT. Han tog läkarexamen sommaren 2023 i Kaunas, Litauen, där han engagerade sig fackligt redan under studie­tiden. 

– Jag kom med i styrelsen i Kaunas initialt för att skapa gemenskap för de svenska studenterna men med tiden ökade mitt intresse för arbetsmiljöfrågor och diskrimineringsfrågor, vilket ofta går hand i hand. Vi var en stor styrelse i Kaunas med många medlemmar, men idag är majoriteten av dem inte kvar inom facket. 

Sedan Danial kom tillbaka till Sverige har han märkt att mångfalden av kollegorna är väldigt olika på arbets­platsen jämfört med SYLF-lokalavdelningar, där han sällan träffar någon med liknande bak­grund, alltså utlandsutbildad och icke etniskt svensk. 

"Jag tror det finns en tröskel att organisera sig fackligt om man känner att man inte hör hemma i gruppen"

– Frågan är komplex och jag tror att representation kan vara en av flera anledningar till att man inte går med. Jag tror det finns en tröskel att organisera sig fackligt om man känner att man inte hör hemma i gruppen. När jag tittar tillbaka och kollar i rummet på olika evenemang med facket så kan jag tycka att facket inte speglar mångfalden på arbetsplatsen. Då ställer jag mig frågan, varför är det så? 

Det har inte fastställts en tydlig orsak till varför an­­slut­nings­graden av utlands­ut­bildade är lägre jäm­­fört med svensk­utbildade läkare. Utöver representationsproblemet så tycker Danial att en bidragande faktor till låg anslutningsgrad från utlands­utbildade är att SYLF behöver bli bättre på att dela med sig av det arbete de gör.

– Jag har träffat många kollegor under BT:n som studerade utanför EU/EES som inte vet vad SYLF är. Många vet inte heller vilka frågor facket kan hjälpa till med för individen och vilka frågor som arbetas med på organisationsnivå. Det är även viktigt att belysa att facklig förändring tar tid då beslut ofta måste tas på flera nivåer. 

Danial understryker även att anledningarna för att gå med i facket skiljer sig åt från person till person. Han märker att många läkare tidigt i karriären accept­erar dåliga arbetsvillkor och vågar inte säga ifrån, utan att många utgår ifrån att alla har det lika dåligt och att det därför inte är någon vits att engagera sig fackligt. 

"Man måste få med hela kåren, oavsett utbildningsort eller ursprung"

– Flera kollegor och vänner hör av sig till mig med klagomål och en känsla av hjälplöshet över sin arbetssituation. En av tre underläkare funderar på att lämna yrket. Det är en skrämmande siffra och hur har vi hamnat här? Jag tror att under en längre tid har man “följt strömmen” och bara accepterat att villkoren är dåliga.  

Kulturen måste förändras

Utöver besvikelsen över dåliga villkor lyfter Danial kulturen hos unga läkare som en bidragande faktor till låg anslutningsgrad. Speciellt hos utlands­utbildade.  

– Man är initialt tacksam över att få ett jobb, med tanke på den hårda konkurrensen tidigt i karriären. Redan där börjar den onda spiralen. Man säger inte ifrån och man tackar ja till dåliga villkor samtidigt som man inte heller är säker på vilka rättigheter man har. Det är en kultur som måste brytas. Vissa andra utgår ifrån att det blir bra först när man är specialist, men vi alla har rätt till god arbetsmiljö och rimliga arbetsvillkor redan från början av karriären.  

"Flera kollegor och vänner hör av sig med klagomål och en känsla av hjälplöshet över sin arbets­situation"

Danial belyser även att det är särskilt viktigt att facket fortsätter att arbeta med diskrimineringsfrågor, vilket var en av anledningarna till varför han gick med initialt. Han förstår från personlig
erfarenhet att det är svårt och obekvämt att säga ifrån som utsatt för diskriminering. 

– Man har ansvar för att belysa problemen med diskriminering på arbetsplatsen, men även äldre kollegor bär det ansvaret. Diskriminering förekommer både från kollegor och patienter och det är viktigt att man på arbetsplatsen har en miljö där man kan prata öppet om detta och kan få stöd. 

Danial påpekar att det förmodligen finns ett stort mörkertal av utsatta medlemmar eftersom många inte vågar anmäla diskriminering, speciellt i fall där medlemmar arbetar på en klinik som inte är intresserad av problemet.

– Om ens chef inte är villig att diskutera frågan och man inte får stöd på sin arbetsplats så är det jätteviktigt att man hör av sig till facket. Om vi i facket inte vet om att en händelse har inträffat så kan vi inte heller arbeta med frågan på individnivå. Detta medför i slutändan även att det blir svårare att driva förändring på organisatorisk nivå.   

"Om ens chef inte är villig att diskutera frågan och man inte får stöd på sin arbetsplats så är det jätteviktigt att man hör av sig till facket"

Danial lyfter även flertalet problem med BT:n som en bidragande faktor till låg anslutningsgrad från utlandet. Han tycker att facket bör upplysa mer om pågående arbete med utformningen och anpassningen av tjänsten. Enligt honom är själva införandet av BT en god idé, men det finns utrymme till förbättring. Bland annat bör man fokusera på att öka antalet platser för att minska på väntetiden inför BT och individanpassa tjänsten. 

– Väntetiden tillför problem då tjänsten är mest lämplig för de som inte vikarierat i Sverige förut.
I Region Skåne intervjuades till exempel 83 personer till 17 BT-tjänster. Under väntetiden arbetar man som ordinarie legitimerad läkare, därefter börjar man BT och får helt plötsligt sitta på föreläsningar om journalsystemet.  

Komplex fråga med flera lösningar

Om Danial skulle få önska hade han velat se mer representation inom facket av kollegorna som inte bara studerade i Europa utan även utanför Europa, samt kollegor med fler nationaliteter och ursprung. 

– Man måste få med hela kåren, oavsett utbildnings­ort eller ursprung. Vi alla arbetar ihop på golvet, så varför inte skapa den fackliga påverkan ihop? Att vara läkare måste bli ett attraktivt yrke igen för alla oavsett bakgrund. 

"Det är viktigt att få nya medlemmar att känna sig välkomna"

Danial belyser att det finns redan flera pågående projekt som SYLF har som kan öka känslan av tillhörigheten i gruppen och i sin tur anslutningsgraden, till exempel att samverka vid utlandskongressen, men att det finns möjligheter till förbättring. Danial lyfter flera exempel på hur man kan nå ut till utlandsutbildade som inte är medlemmar, bland annat att vara med på BT-introdagar, samt organisera informationskvällar för läkare som är nya i Sverige för att öka känslan av samhörigheten och informera om vilka rättigheter man har. 

– Man bör upplysa mer aktivt om vilka vi är och vad vi arbetar med. Ibland saknas det, många tror att frågorna inte arbetas med och då är det inte lönt att söka hjälp, vilket även bidrar till lägre anslutningsgrad. Det är viktigt att få nya medlemmar att känna sig välkomna.

Danial tycker även att man kan öka anslutnings­graden genom att prioritera information via sociala medier. Enligt Danial kan det vara givande att man upp­daterar om längre processer eller förhandlingar periodvis. 

– Jag tror att det kan öka kunskapen om vad facket faktiskt driver för påverkansarbete. Det är ganska självklart att om man finner en grupp personer som arbetar med frågor som berör mig och lyckas förbättra villkoren, vill man självfallet vara med!

Alla ska med och skapa förändring

Danial påminner slutligen om vikten av att öka självkänslan hos unga kollegor, speciellt de från utlandet som ofta har gått en annorlunda väg till att få börja arbeta som läkare i Sverige. Som en del i det får facket inte heller glömma arbetet med diskrimineringsfrågor. 

– Det är viktigt att alltid tänka på att tillsammans är vi starkare, det spelar inte roll var man kommer ifrån, alla ska med! Oavsett hur klyschigt det låter så ju fler vi är desto mer förändring kan vi åstadkomma.